Tips på filmer

Jag har åkt på en riktigt elak förkylning, det var ju obra, som vi säger här uppe. På den positiva sidan innebär det att man är ursäktad från alla former av måsten och borden och därför har jag ägnat en del tid åt att se filmer.
Tidigare i veckan hämtade vi ved, så nu återstår ”bara” att få in den i vedförrådet, men eftersom jag inte har någon ork just nu, får det bli vid ett senare tillfälle. Än är det ju knappt ens höst😉
Den första september är i alla fall planen att jag ska börja redigera relationsthrillern WG och nu känner jag mig riktigt taggad att ta tag i den. En del författare påstår att de inte kan avgöra om en av deras böcker skulle vara bättre än någon av de andra, för det skulle vara som att välja mellan sina barn. Eventuellt beror det på att jag inte har några barn, men jag kan helt klart säga att relationsthrillern är det bästa jag skrivit hittills. Återstår att se om läsarna håller med.
Men, i helgen ska jag vila så förkylningen försvinner ur kroppen, tips på bra filmer mottages därför tacksamt. Gärna spännande sådana.

Dezmin

Näthat

Det har ju diskuterats en del om just näthat och hur vi ska komma tillrätta med problemet. Det tycker jag är jättebra, för om folk bara kunde hålla sig till sakfrågorna när man diskuterar något och inte gå till personligt angrepp, hade det inte existerat något näthat.
En person som sagt sig vara en förkämpe mot näthat, Loan Sundman, har nu själv gått till angrepp med sådant hat mot Joakim Lamotte efter att han lagt ut en video där han kritiserar sjukvårdsminister Gabriel Wikström för bristerna i sjukvården där en svårt cancersjuk kvinna fick vänta så länge på en operation att det var försent när hon väl fick en tid för operationen.
Den kritiken gillade inte Loan Sundman som heller inte anser att sakfrågan är viktig, utan istället väljer att rikta en sexistisk hatattack mot honom. Hur den yttrade sig kan man läsa här om man har ett Facebookkonto. Jag följde tråden en bit och först förnekar hon att det skulle vara riktat mot honom och när han senare bevisar att det var riktat mot honom, ondgör hon sig över att hon faktiskt skrev det i en sluten grupp och att han nu hängt ut henne och hennes adress.
Intressant i sammanhanget är då att Sundman jobbar för Researchgruppen. Samma grupp alltså som hackade ett kommentarsfält hos en ”hatsajt”, gav de personliga uppgifterna till Expressen som därefter hängde ut flera av de som kommenterat där. Man gjorde även hembesök hos en del av dem.
Nu får man förstås tycka vad man vill om lämpligheten i att göra så här, men frågan jag ställer mig är om det är rätt av en person som anser sig vara emot näthat att själv utöva det? Och är det okej att göra det om det är i ett slutet forum? Samt, kan man vara emot att bli uthängd om man själv varit med och gjort samma sak?
För oavsett syfte och bortsett från vilka anledningar man än må ha till att agera som man gör, tycker åtminstone jag att om man tagit avstånd från en företeelse bör man väl själv föregå med gott exempel. Eller?

Dezmin

Slumpen

Tiden går fort.
Eller åtminstone gör sommaren det.
Vid den här tiden förra året hade jag precis veterinärbesiktat, chippat och vaccinerat en valpkull på tio valpar. Det var en pärs i sig, då veterinären inte kunde komma hit utan jag fick ta alla tio valpar i kombin, frakta dem till veterinären och därefter bära in dem en och en, för att lite senare bära ut dem en och en.
Förutom den valp vi behöll, har ännu en valp återvänt till oss. Nya omständigheter gjorde att ägaren tvingades fatta det svåra beslutet att omplacera hunden.
Vi har därför haft tre hundar igen ett tag, men med lite tur har det nu löst sig och hunden kommer i så fall att få ett nytt jättebra hem.
Än är inget helt klart, men det ser väldigt ljust ut.
Det är sådana här gånger jag tänker att det är lustigt hur historien upprepar sig, om än inte på exakt samma sätt. Men förra året den 21/8 lämnade de flesta valparna mitt hem. Ett fåtal hade jag kvar en extra vecka eftersom de nya ägarna inte hade möjlighet att hämta förrän då.
I år har en av dem återvänt och om allt går som det ska, lämnar han mitt hem (igen) omkring samma tid som han gjorde förra året.
Jag kan inte låta bli att fundera över slumpen och hur den tycks ha så märkliga sammanträffanden ibland.
Är det sådana här gånger man ska köpa trisslotter? Vi har nämligen en sådan hemma med en liten vinst på som jag märkligt nog skrapade fram samma dag som vi fick beskedet om att hunden behövde omplaceras. Den har blivit liggande här hemma sedan dess.
Är det alltså nu som jag ska köpa en ny trisslott för vinsten som den förra genererade?
Eller, ska jag vänta med det tills allt är helt klart med de nya ägarna? För det intressanta med trisslotter är att allt har att göra med exakt vilket tillfälle man köper dem. Eventuellt är det här rätt tidpunkt alltså😉

Dezmin

När nyfikenheten bedrar visheten :o

Och den andra rubriken kunde ha varit: ”När korrfel blir värda en mindre förmögenhet”.
Jag hade först tänkt skriva två separata inlägg, men eftersom båda handlar om böcker, slog jag ihop dem till ett.

Sharon Bolton (som jag ju läst allt av hittills) kommer snart ut med en ny bok i Sverige som heter Daisy i kedjor. Hon är även huvudnamnet på Crime Time Festival på Gotland som drar igång på onsdag.
Jag blev genast nyfiken på hennes senaste bok. Så här lyder baksidestexten:

Berömda mördare har fanklubbar.
Hamish Wolfe är inte annorlunda. Han kommer att sitta inspärrad resten av livet för att ha kidnappat och mördat tre kvinnor – och får mängder av beundrarbrev varje dag. Han är snygg, karismatisk och har en stor övertalningsförmåga. Hans beundrare är säkra på att han är oskyldig. Och på att han är deras drömmars man.
Vem skulle gå med i en sådan klubb?
Maggie Rose är tillbakadragen och hemlighetsfull – framgångsrik advokat och bästsäljande true-crime-författare. Hon tar bara de fall hon vet att hon kan vinna.
Hamish vill ha henne som sin advokat. Han vill att hon ska förändra hans öde. Hon tror att hon är immun mot den charm som den här sortens man kan besitta. Men kanske inte den här gången…

Därför började jag så klart att googla för att se vilka recensioner den fått utomlands. Dessa var väldigt blandade och läsare som inte gillade boken reagerade främst på två saker: Dels hade huvudintrigen några logiska luckor och dels var slutet alldeles för långsökt.
I min iver över att försöka förstå vad det var med slutet som var för långsökt råkade jag dessvärre komma över en recension som avslöjade slutet😮 Det gör förstås att jag inte kommer att läsa den här boken av henne. Huruvida jag hade upplevt slutet som för osannolikt är svårt att svara på, för man måste nog läsa hela boken för att bilda sig en uppfattning om det. Därför ska det bli intressant att se hur de som läser boken i Sverige upplever den.
Någon av er som planerar läsa den?

Den andra rubriken hänger ihop med en annan bok. Nämligen Harry Potter och den vises sten. Bland de första 500 exen som trycktes finns det ett korrfel. På en lista som förekommer i boken nämns ”ett stycke trollstav” två gånger. Detta är en av anledningarna till att boken troligen kommer att inbringa närmare 220.000 kr på en kommande auktion.
Fantastiskt, eller hur? När en bok blir en riktig succé, blir även korrfelen guld värda😉
Så, om någon råkar sitta med ett av de första 500 exen, vet du nu vad den är värd. Gratulerar!
För oss vanliga dödliga gäller förstås fortfarande att försöka hitta så många korrfel som möjligt. Något jag själv kommer att ägna mig åt snart när jag ska gå igenom Dubbelt Vågspel en gång till inför släppet av e-boken som är tänkt att ske i slutet av augusti.
Häpp!

Dezmin

Dags att gå ur

Alltså, det här beslutet borde jag ha tagit för länge sedan, men av ren lathet har det inte blivit av. Maken är redan ute ur cirkusen sedan länge.
Jag har ingen tro, annat än det jag med mina egna ögon kan se, det jag ser tror jag på. Jag har aldrig sett Gud, inte ens en liten tillstymmelse till underverk har Han lyckats peta in i min närvaro.
Under det senaste året har allt fler börjat lämna svenska kyrkan. Mycket beroende på att den inte längre handlar om att upprätthålla kristna värderingar. När man nu går så långt som att vädja till människor att inte bära kors för att inte provocera andra religiösa grupper, undrar jag vad den svenska kyrkan är till för? Vad är nästa steg? Att sluta ringa i kyrkklockorna? Att inte skylta med bibeln?
För min egen del är det här steget ingen stor sak, jag har mest varit kvar för att stödja dem. Men om de inte har några planer på att i sin tur stödja kristna människor, då är det kanske dags att fundera över varför man ska vara kvar.
Så, nu är det verkligen hög tid att ta det här steget för mig.
Det är möjligt att Gud straffar mig senare, det får framtiden utvisa😉
Någon annan som gått ur svenska kyrkan, eller som planerar att göra det?

Dezmin

Skuggan av henne

Alldeles nyligen debuterade ju Anna Wahlgren med spänningsromanen Skuggan av henne. Jag har nu läst den och här kommer mina reflektioner kring boken, men först tar vi handlingen och den har jag lånat från Adlibris, där den även går att inhandla.

Vem lyssnar du på när sanningen är för tung för att bära? Går det att glömma och förlåta? Så fort Marie sätter foten i den lilla staden Norfors börjar hon ångra sitt beslut. På behörigt avstånd från Stockholm har hon och maken Christian alla möjligheter att rädda sitt äktenskap, men riskerar även att förlora allt.I takt med att Christians frånvaro ökar tränger en oönskad närvaro sig på, och när ett barn försvinner i Norfors växer Maries oro för dottern Ellen. Finns det ett samband med tragedin som utspelade sig i staden många år tidigare? Har hon genom att flytta satt sin egen dotter i fara?
Ensam kämpar Marie mot hotet som riskerar att krossa allt. Ett hot som befinner sig närmare än hon tror.

För bara några dagar sedan länkade Anna från sin fb-sida till en recension av boken hos en tidning. Jag tycker att recensionen var oförtjänt hård. Det var i huvudsak två saker som den här recensenten störde sig på: bristen på gestaltning och spänningen som enligt recensenten inte infann sig förrän efter halva boken. Recensionen var väldigt välskriven och hade tagit upp precis de delar man bör rikta in sig på, men jag håller inte med i vederbörandes åsikter.
Om det är något som Anna kan, så är det att gestalta. Hon äger verkligen förmågan att måla med ord och jag ser allt så tydligt framför mig. Jag tror så här: När en bok är så pass väl gestaltad och språket flyter så bra, blir de fåtalet avsnitten där Anna glömt eller slarvat med just gestaltningen, mer påtagliga. Eventuellt är det därför recensenten uppfattade det som ett problem.
När det gäller förmågan att skapa spänning redan från början, handlar det kanske snarare om hur man vill bygga upp den. Det stämmer att det inte är action från första början, det handlar snarare om en olustkänsla som tilltar i styrka ju längre in i boken man kommer och som Anna väljer att låta eskalera först mot slutet, ett slut som jag verkligen älskade! Och där håller jag helt med recensenten: ”… avslutningen är bland det svettigaste jag läst i svensk krim.” Det påminner om en film med Robert De Niro i en av huvudrollerna, men jag vågar inte säga vilken med risk för att spoila upplösningen i boken.
Om jag ska peka på något som skaver lite i historien är det att vid ett fåtal tillfällen skiftar berättarperspektivet till allvetande. Det störde en aning eftersom jag inte kunde förstå tanken bakom bytet, men det är inget som drar ner läsupplevelsen.
Skuggan av henne tror jag verkligen kan tilltala läsare som även gillar relationer eftersom Maries och Christians äktenskap har en del oavslutade problem när de flyttar till Norfors. Även småbarnsföräldrar lär gilla det här skarpt.
Det var ett tag sedan jag läste något lika välskrivet från en debutant och jag ser såklart fram emot nästa bok av Anna Wahlgren.
Jag kan varmt rekommendera boken till läsare som gillar psykologisk spänning!

Dezmin

Bedragare

Igår blev min make uppringd av en kvinna från England som påstod att hans dator blivit hackad och att han genast måste ladda ner ett program för att komma tillrätta med problemet. Redan där började förstås hans varningsklockor att ringa.
I bakgrunden hörde han massor med andra personer som satt i telefon i liknande samtal, vilket bara gjorde det hela ännu mer märkligt, men eftersom han gärna ville veta vad det var för sorts bedragare han hade att göra med, ringde han upp det svenska företaget som personen hänvisade till. Nu är jag dålig på att komma ihåg namn, men det var något med ”team” i namnet och när han pratade med en person där förklarade hon att det här är en bedrägeriverksamhet som går ut på att lura folk att ladda ner ett program som sedan gör det möjligt för personerna att ta över datorn helt och hållet med internetbankärenden och alla andra känsliga uppgifter man eventuellt har i datorn.
Jag tror inte att risken är så stor att människor i min ålder, eller yngre, drabbas. Vi är vana vid den här sortens lurendrejerier, men jag tänker på t ex pensionärer. För kvinnan maken pratade med underströk hela tiden hur bråttom det var att ladda ner programmet, för annars skulle snart inget i datorn gå att rädda. En äldre person hade kanske fått panik och gjort som denne blivit tillsagd.
Det här är förstås baksidan av internet och att många bankärenden, inköp, etc numera sköts via datorn eller telefonen. Med tanke på mängden personer som satt och ringde runt, har säkert en hel del människor blivit drabbade, speciellt äldre.
Så, ringer det någon med landsnummer från England och stressat förklarar att man måste ladda ner ett program för att din dator blivit hackad, vet du vad det handlar om.
Nu svarar vi sällan när det är ett utländskt nummer som ringer, men då maken har en del ytligt bekanta som bor i andra länder, ville han försäkra sig om att det inte var någon av dem. För det bästa är nog om man inte svarar alls.

Dezmin

Faktacheck

Jag brukar vara väldigt noga med att researcha och faktakolla det jag skriver om. Sedan kan man ju alltid ta ut svängarna i berättelsen, men det är bra om man vet hur det ligger till så man vet hur man ska förhålla sig till verkligheten på ett bra sätt.
I min relationsthriller har hp ett yrke som jag inte trodde skulle innebära något problem, men ni vet vad de säger, att tro är att icke veta😉 Så, efter att ha bollat detta med en person som är väldigt bra insatt i just det här yrket, visade det sig att hp inte alls kan ha det här yrket i förhållande till de uppdrag som hp också har.
Nu måste jag alltså hitta ett nytt yrke till hp. Ett som gärna inte medför så stora omskrivningar, men jag har en idé om hur jag ska göra i alla fall.
Hur som helst var det ju bra att jag kollade upp detta, för hur kul hade det varit om boken gått till tryck med ett sådant gigantiskt fel? All trovärdighet hade förstås underminerats.
Ibland kan t o m saker som man inte tror är något problem vara ett problem. För även om läsare som inte är särskilt insatta i det här yrket, säkert hade köpt storyn ändå, hade förstås samtliga som har det här yrket inte gjort det.
Det är därför research är så himla viktigt. En påminnelse alltså, både till mig själv och andra, om att dubbelkolla allt man inte med säkerhet vet🙂

Dezmin

Brott och straff

För er som följt mig ett tag (eller läst mina böcker) är det knappast någon nyhet att jag anser att svensk rättvisa många gånger är ett rent skämt. Man daltar med grova förbrytare och lämnar brottsoffren åt sitt öde.
Just upprättelsen tror jag är avgörande för hur offret eller anhöriga upplever att rättsväsendet fungerar. För även om någon som fått en nära anhörig mördad aldrig kan få tillbaka den personen, är det viktigt att de känner att rättvisa på något sätt blivit skipad.
Idag hittade jag den här organisationen och tänkte tipsa om den. RAV vänder sig till anhöriga som känner sig svikna av domstolarna.

RAV:s syfte är att verka stödjande och opinionsbildande för att anhöriga och andra närstående till dem som har dödats, eller kan antas ha dödats genom våldsbrott, skall får ett bättre stöd från både omvärld och samhälle.

Så, till dig som söker stöd efter en rättegång där förövaren dömts till ett löjligt lågt straff, eller kanske inte dömts alls. Hos den här organisationen kan du åtminstone få hjälp och stöd.

Dezmin

Ofrivilligt uppdaterande

Ja, alltså inte när det gäller bloggen, utan när det gäller Windows.
Jag har varit en stor motståndare till Windows tio och har därför avböjt att uppdatera när jag fick aviseringar om att göra det. Dessa aviseringar har kommit med jämna mellanrum under en lång tid nu. I början var det långt mellan påminnelserna, men under senaste veckorna har de kommit mer frekvent. Jag har hela tiden valt att klicka bort dem.
I lördags kväll (för allt datakrångel sker såklart på helgen när inget är öppet) blev datorn helt knäpp. Jag tog mig förvisso in på den, men så fort jag klickade på någon ikon stod den bara och tuggade. Först var jag helt säker på att jag trots virusskyddet fått in något virus, men eftersom jag inte ens kom åt virusprogrammet, tvingades jag börja klura på hur jag skulle lyckas komma åt programmet.
Jag tog fram min gamla dator och började surfa runt efter info om min nya. Det visade sig då att det finns en One key recovery-funktion. Efter många svordomar och mycket strul lyckades jag under söndagen komma åt funktionen. Jag fick då frågan om jag ville göra en systemåterställning? Vad hade jag för val? Men när jag gick vidare och det visade sig att jag inte hade utrymme för back up av allt material, vågade jag inte köra på det. Dock fick jag äntligen alternativet att reboota när jag avböjde systemåterställningen, vilket jag gjorde och vips funkade dator lika smidigt som innan detta började.
Det första jag gjorde var att köra en virusscanning, men inga virus.
När jag och maken uteslutit allt annat som kunde ha orsakat detta, fanns det bara en möjlighet kvar och det var att jag vägrat uppdatera Windows. Så då var frågan: Skulle jag chansa och köra vidare på version åtta, men riskera att detta inträffade igen, eller ta det säkra före det osäkra och uppdatera? Jag valde det senare alternativet. Inte för att jag ville det, utan för att jag upplevde det som det enda alternativet.
Datorn funkar hur bra som helst igen nu, men jag sitter med en version som jag av olika anledningar inte ville ha.
Ibland undrar jag om det inte var enklare med skrivmaskiner? Där bestod det enda avbrotten i när man måste köpa nytt färgband till dem. (Heter det så förresten? Färgband.)
I alla fall hoppas jag nu att jag ska slippa fler missöden. För den här helgen har inte varit rolig som ni säkert kan förstå.

Dezmin