Slumpen och året som gick

Snart är det dags att summera året som gått, 2016. Och även om det nästan återstår en månad, tror jag att jag vågar mig på en sådan sammanfattning redan nu. Vad kan hända på 29 dagar, liksom?
Julen 2015 fick ju min svåger en hjärtattack och jag har funderat en del kring den händelsen. Hur exakt allt slumpade till hans fördel. Hade attacken kommit bara en timme tidigare så hade han med största sannolikhet varit död nu. Är inte det en intressant tanke? Slumpen. Hur avgörande är den egentligen när det handlar om viktiga beslut och liv eller död.
Exakt en månad efter hans hjärtattack, dog min hund. Också han i en förmodad hjärtattack, eller en hjärnblödning. Fram till det ögonblicket hade han varit hur pigg som helst. Det intressanta med slumpen i det fallet var att vi precis hann skaffa en valpkull efter honom. Det var något vi pratat om vid flera tillfällen tidigare, men som vi skjutit upp för han var ju så pigg och det fanns gott om tid, trots hans ålder. Vi hade alltså ingen aning om hur nära gränsen vi var för att inte få en avkomma efter honom. Återigen, det slumpades till en fördel.
Om jag skulle summera mitt liv so far, har det mesta jag hoppat på varit slumpmässiga infall eller möjligheter som kommit i min väg. Jag har aldrig varit en person som direkt har strävat efter något. Allt som jag tagit mig för, har mer eller mindre, dykt upp som plötsliga tillfällen. Sådana jag aldrig ens räknat med att jag skulle få.
Även det här året har medfört något som kommit av en ren slump. Ännu en chans som jag inte kunnat tacka nej till. Jag återkommer om det nästa år, men det ska bli intressant att se var det tar mig.
Poängen är att jag ofta fått höra att jag inte har några mål och är alldeles för passiv när det gäller att hitta något att sträva efter. Men det har ju visat sig så många gånger att det inte spelar någon roll vad jag skulle ha satt upp för mål, jag hade antagligen aldrig tagit mig dit ändå eftersom slumpen skulle ha kastat in något annat längs vägen.
Under 2016 slumpade det sig så att jag fick en möjlighet att ta det lugnare än vanligt. Det skulle senare under året visa sig att det fanns en god anledning till det. 2017 kommer att bli väldigt spännande, men också innebära en stor utmaning.
Det sägs att framgång inte handlar om något annat än att tillvarata ett tillfälle. Det sägs också att det människor ångrar på sin dödsbädd är inte sådant de gjorde, utan sådant de inte gjorde.
Jag kommer aldrig att behöva ångra sådant jag inte gjorde, för jag är villig att testa allt en gång.
Och eftersom det hela tiden kommer saker i vägen som försenar våra planer på ett nytt utlandsboende under vintern, tänker jag att det måste finnas en anledning till att det slumpar sig så. Och då vore jag ju en jubelidiot om jag inte tog tillvara på de tillfällen som kommer i min väg under den tiden.
Någon av er andra som tänker likadant? Eller har ni tydliga mål som ni aktivt strävar efter att nå? Vare sig det gäller jobb, eller något annat?

Dezmin

50 miljarder fattas

Det kommer ju inte som någon direkt överraskning, för en värdelösare regering än den vi har nu, tror jag aldrig vi har haft. Inte så länge jag kan minnas i alla fall.
Nu slår Riksrevisionen larm om att det saknas 50 miljarder de närmaste fyra åren. Jag är inte förvånad, bara förtvivlad.

Enligt Riksrevisionen saknas 50 miljarder kronor för att kommunerna ska kunna upprätthålla välfärdsnivån när svenskarna blir fler och äldre. Var de pengarna ska komma ifrån är oklart med Riksrevisionen föreslår skattehöjningar eller ökade statsbidrag.

Riksrevisionen slår också ner på ett antal åtgärder i budgeten som man anser inte är finansierade och man varnar för att detta gör statsfinanserna svagare.

Som om vi inte redan betalade tillräckligt höga skatter och hur många kommer egentligen att tycka ett det är ”tufft att betala skatt”, som en känd politiker uttryckte det en gång, när all denna skatt försvinner i stora svarta hål?
Jag tycker också att det är märkligt att politiker kan vara hur oaktsamma som helst med skattebetalarnas pengar, utan att straffas för det. Det borde vara åtalbart att göra så här.
Men, som vanligt har politikerna själva redan sitt på det torra och allt detta drabbar ju ”bara” de vanliga knegarna.
Jag förstår inte hur dessa politiker kan se sig själva i spegeln😦

Dezmin

Alex Schulmans miss

Att skilja på sak och person är något som en del tycks ha svårt för.
Jag behöver t ex inte gilla en person för att läsa hans eller hennes bok. Så länge storyn verkar intressant spelar det mindre roll för mig vem som har skrivit den.
Men det finns såklart gränser för allt.
Jag har aldrig haft särskilt mycket till övers för Alex Schulman som person, men fram tills igår hade jag två titlar av honom som jag planerade läsa längre fram. Sedan dök nedanstående videoklipp upp i mitt flöde på fb och efter det kände jag att jag kan stryka dessa böcker från min läslista. Det här blev liksom droppen för mig, för har man så lite respekt för sina läsare, så vill jag inte vara en av dessa i alla fall.
Jag säger absolut ingenting om kontroversiella sätt att marknadsföra sin bok på, faktum är att jag ofta uppskattar författare som vågar testa något nytt, men det här är verkligen under all värdighet. Det här tror jag dessutom var hans första bok och han lär knappast ha blivit ödmjukare sedan dess. Misstaget han gjorde var att inte inse att kameran fortsatte rulla när de klippte för musik.
Nu är jag glad att jag inte hunnit läsa något av honom, för då är det i alla fall inte mig han hånar.

Dezmin

Fredagsfrågan

Fredag och det är dessutom Black Friday. Någon som ska shoppa extra idag?

Själv sitter jag och petar i manuset igen och tänker lite kring det här med kommentarer från karaktärer där det krävs en viss allmänbildning hos läsaren för att förstå poängen. Om det inte är avgörande för handlingen att alla förstår det, är det okej att ha med det då, eller bör man stryka? Ingen viktig information går ju förlorad.
Jag känner mig hyfsat allmänbildad, med undantag för sport. Jag är så otroligt ointresserad av det att det endast är de mest kända sportstjärnorna som jag känner till.
En kul sådan incident var när vi var några stycken som gick ut på en krogrunda i Umeå. Det här är många år sedan, men händelsen sitter väldigt färskt i minnet.
Vi åkte alltså till Umeå och efter att ha avslutat kvällen på en nattklubb, blev vi hungriga. Max är ju alltid öppet länge, så vi hamnade i kön där. Medan vi står och väntar på vår tur är det en snubbe som kommer fram till oss och undrar om det finns några häftiga efterfester någonstans? Klockan var över två på natten och ingen av oss kände till var man eventuellt hade efterfester i Umeå, så en av oss förklarade med ett brett leende att vi inte var från Umeå och därför inte kunde hjälpa honom. Han tackade för informationen och skyndade vidare.
När han försvunnit bröt en stor diskussion ut kring vad han gjorde här?
Jag hade bara ägnat honom en snabb blick, men insåg av samtalet att det här var någon jag borde ha känt igen. Jag lyssnade en stund på diskussionen som mitt sällskap förde, men när ingen av dem nämnde något namn, blev jag såklart till slut tvungen att fråga vad som var så märkvärdigt med honom?
”Men, såg du inte vem det var?” sa en av dem. ”Det var ju J-O Waldner!”
Det var ju tur att jag åtminstone hört talas om honom och visste vad han sysslade med för sport, dock hade jag uppenbarligen aldrig studerat bilder av honom så ingående att jag skulle ha känt igen honom ute på stan😉
Så, fredagsfrågan lyder: Bör man stryka sådant som man kan tycka hör till allmänbildningen eftersom risken finns att poängen inte alltid går fram? Eller kan man låta sådant stå kvar, bara det inte är ledtrådar som hör till huvudintrigen?

Ha en trevlig Black Friday!

Dezmin

Fin när det är mörkt

Nu börjar vi gå in i månaden när det ska pyntas inför julen.
Visst är det trevligt när olika dekorationer lyser upp det trista mörkret, men det går inte alltid som man tänkt sig.
I Lövånger har årets gran som ställts upp inte blivit någon hit.

Sedan Lövångerbon Sigvard Lundberg postat ett inlägg på Facebook där han utnämner samhällets gran till den fulaste granen som satts upp har många reaktioner trillat in.

– Den är som en skymf mot julen och allt som julen står för, säger Sigvard Lundberg.

Men Evy Andersson håller inte riktigt med.

Den skamfilade granen har satts upp av Lövångerbygdens utveckling. Ordförande Evy Andersson berättar att granen blev rätt illa åtgången i samband med att den fälldes, och att det inte var meningen att det skulle bli en ful gran, men att nu står den där den står.

– Den gör ett bra jobb på att hålla upp en fin ljusslinga, så när det är mörkt ser det bra ut, säger Evy Andersson.

Är det inte fantastiskt med mörker ändå? Det kan få det allra fulaste att faktiskt se bra ut bara man kamouflerar det lite.
Vad tycker ni om granen? Borde den ha bytts ut, eller är den okej eftersom den bär upp ljusslingan fint i mörkret?

Dezmin

Vad livat det blev

Nu när det står klart att Bob Dylan inte har tid att komma och hämta sitt nobelpris, fylls mitt fb-flöde med diverse inlägg med tankar kring det. De flesta tycker det är okej, men några är djupt besvikna. ”Hur kan man bara göra så här när man får ett så fint pris!”
Svaret är ganska enkelt. Dylan har inte tid, Sverige är inte jordens mittpunkt och han har säkert viktigare saker för sig.
Dessutom har han skickat ett brev till Svenska Akademin där han beklagar att han inte kan komma, men att han känner sig hedrad.
Personligen tycker jag att den förklaringen räcker.
Vad tycker ni? Borde han ha ställt in andra framträdanden endast till förmån för det här priset? Eller, bör vi ha överseende med att han är en ganska upptagen man?
Trevlig helg!🙂

Dezmin

My dad wrote a porno

Jag lyssnar ju sällan på podcasts, men den här verkar ju onekligen intressant😉

En dag fick journalisten och programledaren Jamie Morton ett manus från sin far i mejlkorgen. Ett manus till en pornografisk roman med titeln ”Belinda Blinked”. Chockad och generad började han högläsa pappans roman tillsammans med vännerna Alice Levine och James Cooper, vilket resulterat i podcasten ”My dad wrote a porno”.

Ja, ni hör ju. Detta har förstås spridit sig snabbt och blivit en snackis.
Varför skrev då Mortons far en så porrig bok? Svaret är enkelt.

Berättelsen om Belinda Blumenthal är alltså skriven av Jamie Mortons pappa som verkar under pseudonymen Rocky Flintstone. Succén som romanen ”Fifty shades of grey” hade inspirerade Rocky Flintstones eget skrivande. Han hade hört att E.L. James tjänade mycket pengar på sina erotiska böcker och tänkte ”kan hon så kan jag”.

Romanen ”Belinda Blinked” kännetecknas, förutom sexscenerna, av ett särt bildspråk och haltande grammatik som utlöser skratt och brittiska sarkasmer i podcasten.

Lyssningstips till den som gillar roliga poddar, alltså.
Tror faktiskt jag måste lyssna på den här😉

Dezmin

Minnesvärda karaktärer

Jag låg och funderade på det igår kväll innan jag skulle somna.
Vad är det som gör en karaktär minnesvärd? Alltså, en karaktär man minns långt efter man läst ut boken, eller sett filmen.
Vi kanske kan enas om att det inte får vara en för ”vardaglig” karaktär. Han eller hon måste ha egenskaper som är annorlunda. Men räcker det? Eller måste karaktären även göra något minnesvärt i berättelsen?
Om jag får utse en karaktär som jag själv önskar att jag kommit på, får det nog bli Hannibal Lecter. Tror jag läste någonstans att Harris kom på honom när han besökte ett mentalsjukhus och träffade en läkare där. De hade ett väldigt långt och givande samtal kring bl a psykologi, men de hann även avhandla en rad andra intressanta ämnen då läkaren var otroligt påläst.
Först när samtalet var över berättade en av de anställda, att mannen han pratat med var en av de intagna på mentalsjukhuset och alltså ingen riktig läkare.
Kanske är det så att för att komma på en riktigt trollbindande karaktär som stannar kvar i minnet länge och som blir så känd att det hör till allmänbildningen att veta vem det är (fast han eller hon inte finns), måste man först ha träffat en verklig förebild.
Någon av er som har någon favortikaraktär som ni själva önskar att ni kommit på?

Dezmin

Leonard Cohen är död

Två stora legendarer i musikbranschen gick bort det här året.
I början av året var det David Bowie och nu har Cohen också lämnat oss.
Även när det gäller Cohen finns det en rad låtar som jag verkligen uppskattat och som jag kommer att minnas honom för. Men kanske är det här den jag minns bäst just nu.

Vilka låtar kommer ni att minnas honom för?

Dezmin

Det är därför det svider

Då var valet i USA över och omvärlden häpnar.
Jag har ingen aning om hur Trump blir som president, men jag häpnar inte över resultatet. Faktum är att det finns en logik bakom och eftersom Marcus Birro skrivit så bra om det här, så uppmanar jag den som har svårigheter att förstå, att läsa hans text.
Jag såg en person i USA som under ett inlägg på fb ang. valresultatet, skrev följande:

The enemy of my enemy is my friend.

Om svenska politiker ska lära sig något av detta, är det att lyssna på folket. Som Birro så insiktsfullt bl a skriver:

När människor under lång tid känner sig pissade på av etablissemanget och makten kommer människor att protestera och de kommer att göra det på ett sätt som svider.

Eftersom hoppet är det sista som överger mig, så har jag inget annat val än att hoppas att Trump vet vad han gör. Man kan åtminstone inte anklaga honom för att inte ha varit ärlig kring sina åsikter och vem han är.
Och ni vet hur ordspråket lyder: ”Ärlighet varar längst.”
I det här fallet varade det hela vägen i mål.

Dezmin