God Jul & Gott Nytt År

Då går 2021 mot sitt slut och jag hoppas verkligen att 2022 ska bli ett roligare år där pandemin inte står i vägen för alla eventuella planer man har.
Det här året blev verkligen ingen hit och jag kan väl summera det som att det var året där allt kom av sig. Det var året när man återfick hoppet under hösten, men där nya varianter av viruset satte stopp igen.
Nu hoppas jag att nästa år blir lite lättare och att saker börjar återgå till det normala, annars vet jag inte hur det här ska sluta för det kan väl ändå inte vara meningen att det här ska bli det nya normala?

Så, jag tar och vilar upp mig lite inför nästa år nu så jag kan ta nya tag 2022 med samma planer på lägenhetsköp utomlands, men den här gången ser jag fram emot att få slutföra dem också.

Hur ser era planer ut inför nästa år?
Oavsett vad dessa är, önskar jag er alla God Jul & Gott Nytt År! 🙂

Dezmin

När lammen tystnar – en mindre analys

Då har jag läst boken igen och handlingen är ju väldigt fängslande. Tycker också det är intressant hur filmen nästan följer boken exakt, endast några mindre delar har blivit utelämnade eller ändrade.

Det jag däremot fortfarande inte förstår är tempusskiftningarna som förekommer i boken. Den är i huvudsak skriven i preteritum, men vissa delar är skrivna i presens, dock utan tydligt syfte.
Det rör sig inte om historiskt presens och endast i ett fåtal fall rör det sig om dramatiskt presens. I övriga fall kan jag inte utröna poängen med tempusskiftningarna.
Till en början förekommer de i början av kapitlen och då är det ju enkelt att tro att det är ett stilistiskt grepp för att suga in läsaren i handlingen. Presens gör ju scenerna mer närvarande.
Men lite längre in i boken skiftar Harris till presens utan något tydligt mönster. I något fall är ett helt kapitel skrivet i presens.
Dramaturgiskt är boken otroligt skickligt skriven, men de här tempusskiftningarna gör att det skaver när man läser den.
En annan sak som är lite skum är att han konsekvent hänvisar till Hannibal och Buffalo Bill som massmördare, men de är ju seriemördare. För den som inte vet skillnaden är en massmördare någon som dödar många människor vid ett och samma tillfälle, en seriemördare dödar också flera människor, men vid olika tillfällen.
Jag kan förstå att man som översättare inte får ändra hur man vill, men förlaget som gav ut boken till en början borde kanske ha reagerat på detta.
Nåväl, det sista var bara en liten parentes, för det spelar ju mindre roll. Det var mest tempusskiftningarna som jag var nyfiken på att se om jag förstod bättre nu, men det gör jag alltså inte. Det finns liksom ingen logik i dem och jag har googlat på engelska för att se om någon annan kanske lyckats reda ut det här, men jag hittade ingen som kunde ge en tydlig teori.
Harris ska tydligen ha använt sig av tempusskiftningarna även i sin första bok (Röd drake) där han varit mer konsekvent, men i När lammen tystnar har dessa alltså inget mönster.
En av dem jag hittade som tog upp det här, skriver följande:

”I think it’s only in moments like those that Harris uses the present tense in Red Dragon (although I could be wrong about that, and it’s been a year and a half since I last read it). The problem comes in The Silence of the Lambs. Here Harris loses his consistency. He speaks early on of Hannibal’s cell in the present tense: “Dr. Lecter’s cell is well beyond the others, facing only a closet across the corridor, and it is unique in other ways,” before he lapses back to the past tense for Clarice, much as he did with Will in the previous book. But by the end of the book, of course, that cell is no longer Hannibal’s in the present tense: it’s only Hannibal’s in the past. And Harris errs in other ways as well. For instance, he describes Jack’s routine with his dying wife in the present tense, as if it’s something that he’ll being doing endlessly, but in the scene where she dies, she’s already in the past. You could argue he did that deliberately, to evoke the terminality of terminal illness, juxtaposed against that infinity that exists prior to that ending, but ultimately it is still an inconsistency.”
Här finns hela inlägget att läsa.

Så, någon av er som vågar er på en gissning till dessa tempusskiftningar?
Har Harris gjort det medvetet, eller tror ni att han helt enkelt inte hade koll på hur man använder tempusskiftningar när han skrev sina böcker? Men om så är fallet, borde då inte någon redaktör på förlaget ha hjälpt honom att bena ut det?
Vore intressant att se om någon annan har en teori som jag (eller övriga som försökt förstå sig på detta) har missat 🙂

Dezmin

Att läsa om en bok

Idag skulle vi ha åkt till Teneriffa igen, men p g a den nya virusvarianten, ställde vi in resan och nu storstädar jag istället inför julen. Även om det känns skönt att få bort städningen hade jag hellre varit i ett varmt land, speciellt nu med den här köldknäppen vi fick, men man kan inte alltid få som man vill.

Så, på tal om något helt annat (och intressantare).
I förra veckan hade en person i författargruppen lagt ut några skrivtips och i samband med dessa tagit upp När lammen tystnar som ett exempel. Det var inte exemplet i sig som var av intresse för mig, däremot kom jag ihåg att när jag för många herrans år sedan läste boken, störde jag mig på ett berättartekniskt grepp som Harris använde sig av, som jag aldrig sett i någon annan bok och vars syfte var oklart för mig.
Jag började då diskutera just det med trådstartaren, som hade en förklaring till varför Harris gjort så.
Sedan jag själv slutade skriva har jag fått mer tid över att analysera olika stil- och berättartekniska grepp i böcker, så jag funderar på att beställa hem boken och läsa den igen, mest för att se om jag upplever samma mönster.
Jag tänker att jag återkommer med min syn på det när jag själv läst och analysera texten.
Brukar ni också göra så här? Läsa böcker igen som ni minns innehöll något ni inte förstod syftet med då, för att idag (när ni är mer insatta i hantverket) se om det klarnar?
För mig blir det lite som ett detektivarbete, en skrivteknisk gåta som jag försöker hitta svaret på 🙂

Dezmin

Året går mot sitt slut

Snart är 2021 slut och vi kan väl alla enas om att det blev ett väldigt annorlunda år eftersom pandemin medfört en hel del restriktioner och hinder.
Vi som inte är så sociala av oss har kanske inte lidit så mycket. Jag kan bara tala för mig själv, men det är inte mycket jag känner att jag har tvingats offra. Värst har varit problemen med resandet, Covid satte ju en del käppar i hjulen vid lägenhetsletandet på Teneriffa som inte kom igång på allvar förrän under andra halvan av året.
Jag tänker inte summera året än (det kan vänta några veckor till) men jag tycker att det allt som allt har varit ett väldigt bra år.
Har ni känt att ni har fått offra något p g a pandemin, eller har livet fortsatt ungefär som vanligt?

Dezmin

Svärmor av Johan Elfner

Den sista boken jag recenserade innan sommaren var Elfners ”Den oskyldiga bedragerskan” och nu blir den första jag recenserar efter uppehållet hans nästa: ”Svärmor”.
Det här är mer en feelgood än en spänningsroman, även om den har en del spänningsinslag.
Boken utspelar sig under coronapandemin och handlar om Tess och Magnus som startar en framgångsrik konferensverksamhet, men framgången förvandlas till skulder när pandemin slår till och de hoppas att Magnus stenrika mamma ska hjälpa dem med ett lån tills de kommit på fötter igen. Men Margareta är snålare än en smålänning och till råga på eländet avskyr hon sin svärdotter. Tess är inte särskilt glad i sin svärmor heller och börjar fundera på om hon inte skulle kunna mörda henne genom att helt enkelt smitta henne med corona och på så vis komma åt Magnus arv. Margareta är trots allt 85 år, rökare och har dessutom bara en lunga. Hur svårt kan det vara?

Svärmor : en krim-feelgood i coronatider

Det här är en berättelse om hur ont krut inte förgås så lätt och om hur desperation kan få den mest laglydiga människa att korsa förbjudna gränser.
Med både humor och svärta bygger Johan upp en intrig där man som läsare hela tiden brottas med vem man ska sympatisera med. Svärmodern är förstås värst av dem alla, men övriga huvudkaraktärer har också en hel del sidor som är mindre tilltalande. Magnus är kanske den av dem som man ändå har lättast att ta till sig, åtminstone till en början.
Jag tror att intrigen vunnit på att få lite mer driv redan i inledningen, för nu tar det några kapitel innan historien får fart, men när den väl får det flyger sidorna förbi, för man vill ju verkligen veta om svärmor ska överleva mordförsöket eller om Tess ska lyckas genomföra och komma undan med sin mordplan.

Jag rekommenderar den här boken till alla som gillar feelgood av det lite elakare slaget. Det är alltid kul när författare vågar tänja på gränserna i en genre och hitta nya vägar som utvecklar den.
Boken finns hos nätbokhandlarna, bl a här.

Dezmin

Danskt förlag testar AI för att bedöma manus

Ett bokförlag i Danmark tänker använda sig av AI för att försöka hitta nästa bästsäljare.
Det här är intressant, för jag tänker att det sparar enormt med tid hos förlagen när de låter en dator gå igenom manusbuntarna och avgöra potentialen i det som kommer in.
Det går ju avsevärt fortare än på det traditionella viset.
Frågan är kanske om risken ökar för att något guldkorn missas?
Vad tror ni?

  • Ett bokförlag i Danmark kan bli först i världen med att använda artificiell intelligens, AI, för att bedöma bokmanus och hitta möjliga storsäljare.
  • ”Det här betyder att vi får fler och bättre manuskript, och att det arbete som blir kvar (på förlagen) blir roligare”, säger förlagsdirektören Eva Götzche till Kulturnytt.
  • I november ska en prototyp av den nya AI-redaktören visas vid bokmässan i Köpenhamn.
Dezmin

Inför vintern

Jag är ingen stor fantast av hösten (även om den är enklare att genomlida än vintern) men september brukar gå ganska bra. I oktober börjar man bli varse hur dagarna blir allt kortare och november är en riktigt mörk månad. Sedan lyser det upp lite i december i och med julen, men därefter ska man stå ut med hela januari och februari innan man börjar skönja ljuset i tunneln.
Även om kylan bitvis kan vara hemsk här uppe under vintrarna och ihärdiga snöfall sällan uppskattas, är det ändå mörkret jag tycker är värst. Finns det någonting positivt med snön så är det att den lyser upp lite i allt det dunkla.
De fåtalet ljusa timmarna under årets mörkaste månader, räcker liksom inte till för att kompensera när det känns som om det är natt större delen av dygnet.
Jag vet att det finns många som uppskattar vintrarna, men jag blir nog aldrig en av dessa, det är helt enkelt ingen rolig årstid. Alls.
Vi har ju gått in för att köpa lägenhet på Teneriffa på allvar nu, men allt tar alltid mer tid än vad man från början trodde och därför försöker jag peppa mig lite för att ta emot ännu en vinter på ett så positivt sätt som möjligt.
Vad gör ni för att vintern ska bli lättare att genomlida?

Dezmin

Höstläsning eller filmtips

Skulle behöva lite tips på böcker att läsa under hösten. Helst inom spänningsgenren.
Det hade varit kul att hitta något riktigt bra och spännande att läsa under de mörka höstkvällarna, kanske har någon av er läst någon bok under sommaren som ni tycker fler borde läsa?

Alternativt filmtips i samma genre. Det funkar också 🙂
Jag vet inte om det bara är jag, men var inte filmerna bättre förr? Det var länge sedan jag såg en film som gjorts under de senaste åren som jag tyckte höll samma kvalité på intrigen som filmerna gjorde för säg tio eller tjugo år sedan.

Dezmin

Dags att mjukstarta bloggen

Då var sommaren slut och blogguppehållet är över.

Vi har haft en superfin sommar här uppe och mitt höstprojekt blir att fortsätta leta lägenhet på Teneriffa. Vi har hittat två lägenheter som är intressanta varav vi inleder budgivningen på den första under den här veckan.
Jag hoppas att köpet blir av under hösten för det hade varit så himla skönt att åka ner dit i vinter när det är som kallast här och sommarvärme där.

I övrigt händer det inte så mycket. Förlaget rullar på som vanligt, men skrivlusten lyser fortfarande med sin totala frånvaro.
Hur har sommaren varit för er?

Dezmin

Den oskyldiga bedragerskan

Då var det dags för en recension igen och den sista innan sommaren. Det här blir också mitt sista inlägg innan sommaruppehållet.

Den oskyldiga bedragerskan är skriven av Johan Elfner och det här är första gången jag läser något av honom, trots att han skrivit några böcker sedan tidigare.
Handlingen kretsar kring ett försäkringsbedrägeri och alla karaktärer som blir indragna i svindleriet (både de som blir indragna ofrivilligt och de som deltagit högst frivilligt).

Den oskyldiga bedragerskan


Elfner har gjort sin research och så långt det varit möjligt hållit sig till den, tack som fan för det! Jag började nästan förlora hoppet om trovärdiga berättelser sedan mina senaste två bekantskaper med spänningsgenren, skrivna av svenska författare.
Det är en riktigt bra bok också. Språket flyter fint och det är korta kapitel, vilket skapar driv. Jag tänker hela tiden att jag hinner läsa ett kapitel till och ett till och vips har hundra sidor flugit förbi.
Boken bjuder kanske inte på några direkt oväntade vändningar, men det gör inget för det händer något hela tiden och som läsare undrar man oavbrutet hur det ska gå för personerna. Vem ska gå vinnande ur det här och vem kommer att få plikta med sitt liv?
Möjligen känns slutet en aning tillrättalagt, men det spelar inte så stor roll för Elfner har tagit mig med på en fartfylld och spännande resa och underhållit mig väl under de 370 sidorna.
Jag kan varmt rekommendera Den oskyldiga bedragerskan till sommarens hängmatteläsning!
Boken går bl a att beställa från Adlibris.

Ha en supertrevlig sommar nu och funderar ni fortfarande på vad ni ska läsa i sommar, kan ni börja med den här! 🙂

Dezmin