Veckan som gått

Det här har verkligen varit en stressig vecka. Som om det inte vore tillräckligt har kaffemaskinen börjat strula igen, eller har den uppmärksammat mitt koffeinberoende? 😮
Vid flera mornar har ”Mindre kaffe” blinkat på displayen och den vägrar därför att fungera. Så, jag får starta om maskinen och prova igen och igen. Ibland ger den med sig efter första försöket, ibland kan jag få starta om den upp till fem ggr, för att jag ska få mitt kaffe. Ska det verkligen behöva gå så långt att jag måste köpa en vanlig bryggare igen? För utan kaffe kan jag inte vara, jag fungerar inte utan det.

I övrigt har jag börjat på andra redigeringsvarvet på fyran i Limboserien och kommit en liten bit. Längtar redan tills jag kommer i mål där 🙂
Hur går det för er andra med allt? Och den viktigaste frågan av alla: Fungerar kaffetillförseln hos er?

Dezmin

Dags igen

Då var det dags igen för årets diskussioner och debatter angående Nya Tiders medverkan på Bokmässan.
Några författare har skrivit på en lista där de vägrar att medverka på mässan eftersom Nya Tider är där. Det lustiga med den listan är att nästan ingen författare är känd för allmänheten. Det får mig att undra om författarna som skrivit på listan har gjort det i ett helt annat syfte, nämligen chansen att få outa sitt namn och på så vis få möjlighet att synas lite. Räck upp handen den som tror att dessa okända författare gjort samma sak för att visa sitt missnöjde mot t ex Oktoberförlaget, eller något annat förlag som ger ut böcker som hyllar kommunismen och maoismen.
Det är inte ofta jag håller med Jan Guillou, men det han skriver angående den här cirkusen, tycker jag låter vettigt. Bl a menar han följande:

– Det är förvånansvärt många författare som har undertecknat det här. De flesta är okända och har på det sättet råd att bojkotta hur mycket som helst, men jag finner också min nära vän Göran Rosenberg där och det förvånar mig, säger han.

Precis, för inne på mässan hade majoriteten av författarna försvunnit i mängden av de mer kända namnen, nu planeras det istället en alternativ mässa där de här författarna ska ställa ut. På det viset syns de ju lite bättre och de har ju absolut inget att förlora på att inte vara med på den ”riktiga” mässan 😉

Som sagt, jag köper inte den här bojkotten så som den framställs. Jag hade gjort det om de varit lika ivriga att inte delta på mässan för att kommunister ställer ut, men kommunisterna har funnits med i flera år och ingen har någonsin höjt sin röst för att protestera mot det. Är inte det lite märkligt om det nu är extremism som man stör sig på?

Dezmin

Om dagens komiker

Jag hade tänkt blogga om det här för ett tag sedan, men det har varit så mycket annat som kommit i vägen.
De flesta av er känner säkert till Jens Ganman. Han är journalist och författare och använder ofta satir i det han skriver om, samtidigt som han alltid lyckas få in väldigt träffsäkra poänger.
För en tid sedan intervjuades han av Patrik Engellau, som driver Det goda samhället. Nu har DGS även startat en youtubekanal och i ett av avsnitten intervjuade Engellau Ganman där de bl a tog upp den svenska journalistkåren, samt dagens komiker. Ganman sammanfattar det med att många humorister idag ägnar sig åt åsiktsuppfostran istället för att vara roliga. Detta trots att det finns hur mycket material som helst, som man med fördel kunnat använda sig av istället.
Det här är en riktigt intressant intervju och hela kan man se här.
I klippet nedan finns ett kort utdrag kring just dagens komiker och hur de hellre sparkar nedåt än uppåt.

Jag har faktiskt reflekterat över mycket av det han tar upp i videon som innehåller hela intervjun, och eftersom jag inte heller finner särskilt många komiker roliga längre, var det skönt att få bekräftat att det inte var jag som helt enkelt inte fattade poängen.

Dezmin

Då var påsken slut

Hoppas att ni alla hade en fin påskhelg och hann äta mycket godis.
Själv var jag gräsänka under hela påskhelgen då maken åkte ner till Ljungby för att hämta en motorcykel han hade kvar där. Detta tog honom hela påskhelgen och därför fick jag ägna ledigheten precis hur jag ville, utan att behöva ta hänsyn till någon annans önskemål. Bra va?
Recensionerna på Wicked Game har också börjat komma nu. Bokpool skriver om boken här och Carola har recenserat den här. Extra roligt att se att det jag försökte åstadkomma med den verkligen har gått fram 🙂

Idag tar jag tag i vardagen igen och främst i planeringen ligger nästa redigeringsvarv av fyran i Limboserien efter att ännu en testläsare kommit med finfina synpunkter.
Den har ännu inget namn. Tror det här är första gången som jag har jättesvårt att hitta en bra titel.
Någon fler än jag som har det här problemet? Man vill ju liksom att den ska passa boken och samtidigt göra eventuella läsare nyfikna.

Dezmin

Skrivarkurser

Annika efterlyste ett inlägg om att hålla i skrivkurser, så då kör vi ett sådant.
Först hade jag tänkt skriva ett inlägg om terrordådet i fredags, men det är redan så många andra som har gjort det, så jag hoppar det.

Jag tycker det är jätteroligt att hålla i skrivarkurser. Dels för att jag då för möjlighet att dela med mig av mina erfarenheter och min kunskap i ämnet och dels för att det är intressant att möta människor som precis har börjat skriva på sitt första manus.
Jag brukar alltid börja med att fråga vad de har för förväntningar på kursen och vad de har för planer med sitt eget skrivande. Svaren brukar variera ordentligt, en del har en vag idé, men vill först lära sig hur man gör, medan andra har mer långtgående planer. Inte sällan är det en (eller några) som redan planerat hur många böcker de ska skriva. En deltagare jag hade skulle skriva tolv stycken. När kursen var över sa vederbörande: ”Åh herregud, jag är glad om jag får ihop ett manus!” För, att skriva ett råmanus är ju nästan samma sak som att springa ett maratonlopp. Det är fullt med uppförsbackar som man måste orka igenom, annars kommer man aldrig i mål och många ger upp längs vägen.
En annan sak som jag ofta noterat och som är intressant är att det ofta är de mer lågmälda som sitter och antecknar mycket, som skriver bäst. Jag brukar nämligen ha kortare skrivuppgifter som deltagarna får lämna in (frivilligt) och som jag ger respons på. Det har nästan uteslutande varit de mest osäkra som lämnat in texter som varit välskrivna.

Hur har det då gått för alla? Jag har hållit i tre kurser hittills och det har varit ca 10 deltagare i varje omgång. Så, ca 30 stycken sammanlagt, alltså.
Av dessa har jag inte riktigt koll på alla, men vi har en sluten grupp på Facebook där flera av dem är med.
Av dessa 30 vet jag bara av en som både skrivit klart ett första utkast och som redigerat det några varv. Utöver den personen, har några till lyckats skriva färdigt ett råmanus, men sedan har det stannat av när det är dags för redigeringen.

Av detta kan vi kanske konstatera att av alla som säger att de skulle vilja skriva en bok, faller ganska många bort redan i stadiet att skriva ett manus som man kan skicka in till förlag. Så, redan här är alla vinnare som tar sig igenom de olika momenten fram tills man har ett manus som går att skicka in.
Det är faktiskt något som slagit mig också när det gäller den oändliga mängd av spontanmanus som förlagen får. Undrar hur många procent av den mängden som är så pass välskrivet att de går vidare genom första utgallringen? För jag kan tänka mig att en hel del skickar in sina första utkast istället för ett genomarbetat manus. Dock har jag hört att kvalitén på spontanmanus har höjts i takt med att det kommit fler skrivarkurser och fler frilansande lektörer.

Det var lite tankar om skrivarkurser. Saknar någon något, så hojta till i kommentarsfältet.
Nu är det snart påsk, så jag tar lite påskledigt och återkommer med ett nytt inlägg om en vecka.
Glad påsk, på er! 🙂

Dezmin

Redigeringen

Mitt skrivliv föreslog att jag skulle blogga om redigering, hur jag jobbar med den och gärna ge några tips.
Hehe, de som följt den här bloggen ett tag vet att just redigeringen inte är min favoritsyssla. Jag har förvisso förlikat mig med den fasen på senare tid, men att skriva nytt är fortfarande det jag tycker är roligast.
I alla fall, för att slippa redigera väldigt mycket, försöker jag alltid att landa råmanuset så ”rätt” som möjligt. Jag tänker t ex på att inte hamra ner långa transportsträckor som ändå kommer att behöva strykas i redigeringen. Eftersom jag i princip inte vet något alls om handlingen när jag skriver, koncentrerar jag mig istället på att berättelsen får vändningar och att huvudintrigen hela tiden står i centrum, samt att något driver den framåt.
När jag sedan börjar redigera brukar det därför nästan uteslutande handla om att fördjupa och förtydliga karaktärer eller händelser. Så det brukar jag försöka åtgärda i första redigeringsrundan. Därefter skickar jag manuset till den första testläsaren. Responsen därifrån brukar inte sällan innehålla frågor som har att göra med logiska luckor.  Så, i nästa varv täpper jag till sådana. Sedan åker manuset iväg till testläsare nummer två. Den responsen handlar ofta om grammatiska missar. Ibland även någon fler logisk lucka som den första testläsaren missat. Då och då använder jag även en tredje testläsare, men aldrig fler än så. Min erfarenhet är att ju fler testläsare man involverar, desto viktigare är det att man verkligen vet vad man vill med sin text, för annars kan man lätt bli förvirrad av responsen om testläsarna börjar påpeka olika saker. Bäst är när alla uppmärksammat samma sak som skaver, då är det inget snack om saken, då ändrar jag det genast.
Jag läser bara hela manuset när jag redigerar första varvet, innan manuset åker iväg för testläsning. Därefter läser jag endast stycken med kommentarer. När jag redigerat efter dessa, läser jag igenom hela manuset igen och hittar då ofta småsaker som jag justerar. Därefter blir det ju en del korrekturvarv också.
Vi jobbar ju alla så olika när det gäller både att skriva råmanuset och att redigera, men om jag ska lämna något tips får det kanske bli följande: Ta en sak i taget. Alltså, i första varvet koncentrerar man sig på handlingen och att den tajtas till och att fördjupa, förtydliga och gestalta. I nästa att logiska luckor täpps igen. Då kan man i varvet därefter gå in noggrannare på språket och koncentrera sig helt och hållet på den delen. Tar man allt i samma redigeringsvarv är det nog lättare att man missar något.
Framförallt tycker jag att redigeringen ska få ta tid, för ibland behöver man grunna lite på vissa delar. Speciellt om testläsaren anmärkt på något som man är osäker på om man bör ändra. Eller att vederbörande uppfattar något på ett helt annat sätt än jag tänkt det. Då brukar jag alltid fråga mig varför det uppfattas på ett annat sätt och vad jag kan göra för att åtgärda det.
Till nittionio procent brukar testläsarna ha rätt och därför ändrar jag nästan uteslutande efter deras kommentarer. Den sista procenten rör ofta småsaker där jag känner att jag vet vad jag vill med hur t ex en karaktär uttrycker sig, och då låter jag bli att ändra det.
Har man hittat riktigt duktiga testläsare, behöver man inte anlita någon lektör, så det får bli mitt sista tips. Försök att hitta testläsare som både vågar vara tuffa och ärliga, samt givetvis sådana som själva är insatta i hantverket. Ta sedan till dig responsen med ett öppet sinne. För det är ju på testläsarna du testar texten första gångerna. Om de reagerar på saker, kommer med största sannolikhet även läsarna att göra det när texten antagit formen av en bok.
I slutändan vill du ju att slutprodukten ska bli så bra som möjligt, eller hur? Därför är redigeringen den viktigaste delen i processen. Tycker jag i alla fall 🙂

Dezmin

Om rättsväsendet och skrivandet

Skriva läsa leva, önskade ett inlägg om mitt skrivande och kopplingen till rättsväsendet, så här kommer det 🙂

Jag har funderat på det mycket själv, varför jag alltid hamnar i rättvisan och hur den skipas, eller hur den fungerar (eller inte fungerar).
Jag tror att det beror på att jag har följt många uppmärksammade brottsfall och flera gånger förundrats över hur milda straff som delats ut, samt hur ofta den åtalade slipper undan helt. Man tänker ofta mer på förövarens väl och ve, än på brottsoffrets.
Ett av de mer uppmärksammade fallen i veckan som gick var det här.

Mannen sa att kvinnan dödat barnet.
Kvinnan påstod att mannen hade gjort det.
Och eftersom varken tekniker eller rättsläkare kunde stödja eller avfärda någon av versionerna gick det inte att väcka åtal.

Däremot får nu kvinnan 164.000 kr i ersättning för den tid hon suttit häktad. Mannen väntas få detsamma.
Man vet alltså att någon av dem har gjort det, men eftersom de skyller på varandra blir det inget åtal, utan ekonomisk ersättning istället. Jag ogillar skarpt alla kryphål i vårt rättssystem som gör att grova förbrytare ofta slipper undan. I Sverige är sannolikheten att dömas till ett långt fängelsestraff större om du begått ekobrott, eller handlat med droger, än om du haft ihjäl någon. Det är det ena.

Det andra tar sitt naturliga avstamp i att leka med tankar kring hur ett brottsoffer som inte fått upprättelse, eventuellt skulle kunna tänka. Eller hur enkelt vårt rättssystem skulle kunna manipuleras. Det finns ju en uppsjö av infallsvinklar här.
När jag kom på idén till Wicked Game, hade jag bara en vag tanke om hur huvudkaraktärens livssituation såg ut, men i takt med att jag skrev, började bitarna falla på plats. Naturligtvis måste det ligga till så här! För rent teoretiskt skulle det faktiskt vara möjligt att manipulera en rättegång i den riktning som man har ett personligt intresse av, bara man tillskansar sig möjligheten att påverka. Det är trots allt lekmän som sitter som nämndemän och inga jurister.
När det gäller Limboserien blev en del upprörda över temat, för att ta lagen i egna händer är såklart fullständigt otänkbart. Men om man tänker sig in i hur ett brottsoffer känner sig som inte får någon upprättelse, begränsas steget till den egenmäktiga rättskipningen enbart av skiljelinjen mellan tanke och handling. Det är enkelt att sitta hemma och säga att: ”Det skulle jag aldrig göra.” En helt annan sak om det en dag skulle drabba en själv eller en närstående, och steget mellan tanke och handling är olika långt hos olika människor. Min gissning är (tyvärr) att om inte domstolarna skärper sig och börjar döma efter den övre straffskalan, kommer benägenheten till att skipa egen rättvisa öka.
Om jag då låter tanken spinna vidare kring hur man skulle kunna tänka sig att påverka en rättegång, flyttas fokus från brottsoffret till dem som ska försöka avgöra huruvida en åtalad är skyldig eller inte. Även det är intressant, för det är verkligen en mängd information, vittnen och bevis som de ska ta ställning till.
En av kommentarerna under ett Facebookinlägg gällande Wicked Game, kom från en person som sitter som nämndeman. Vederbörande såg fram emot att läsa boken just därför.
Jag ser med spänning fram emot hur den här personen kommer att reagera, för jag kan tänka mig att om man sitter som nämndeman tror man att det här aldrig skulle kunna hända heller. Så skulle ingen göra.
Men är det inte just så vi tänker hela tiden om det otänkbara? Det här skulle aldrig kunna hända i verkligheten.
Hur kan vi egentligen vara så säkra på det?
Jag tror att det är därför mitt tema hela tiden återkommer till rättssystemet. Där finns så oändligt mycket kvar att åtgärda och genom att skriva om det, får jag dels utlopp för min frustration och dels möjlighet att ge läsaren en tankeställare.
Och är inte det precis vad skrivandet ska handla om? Att omsätta sådant som man sällan får utlopp för annars, i en historia. En historia som inte måste begränsas av hur saker och ting förhåller sig i verkligheten. I alla fall inte just nu 😉

Dezmin

Bokmässan och Nya Tider

Jag fick ju några förslag från er vad ni ville att jag skulle blogga om, så jag tar dem i tur och ordning.
Första förslaget kom från Anders och Katarina som ville veta vad jag ansåg om att Nya Tider får vara med på Bokmässan i år igen.
Vi har något som heter yttrandefrihet i Sverige. Det innebär inte att man måste hålla med någon annan, utan handlar om att alla har rätt att uttrycka sin åsikt.
Nu kommer den som argumenterar emot att säga att det heller inte innebär att man har rätt att vädra sina uppfattningar var som helst, och det stämmer också. Men, om vi nu håller oss till Bokmässan, har exempelvis Lenins barnhörna funnits med flera gånger och ingen har förfasat sig över det. Här riktar man sig alltså dessutom till barn. Om inga extrema åsikter ska finnas inne på Bokmässan, borde ju rimligtvis även vänsterextrema inslag plockas bort.
Ingen tvingar någon att gå till en viss monter, man kan själv välja vilka förlag som man vill besöka. Precis som man kan välja vilka bloggar och andra internetsidor man vill läsa.
Jag är dåligt insatt i Nya Tider och hur extrema de är, precis som jag är dåligt insatt i Lenins barnhörna och hur extrema de är, men det jag är ganska säker på är att om någon vinner på allt bråk kring detta, så är det just ovan nämnda, eftersom de då får en massa gratisreklam p g a allt som skrivs om dem.
Summering: Om vänsterextrema förlag ska få finnas med, bör också högerextrema få vara det. Eller så plockar man bort båda. Personligen tar jag lika stort avstånd från såväl nazister som kommunister, men jag skulle aldrig gå så långt som att förbjuda någon att ha en åsikt, oavsett hur illa jag tycker om den. För förlorar vi yttrandefriheten, är vi riktigt illa ute.

Dezmin

Bråda dagar

Det har varit några stressiga dagar i samband med boksläppet av Wicked Game, men roliga också förstås.
Därför har jag inte ens haft tid att fira än, men ikväll ser det ut att bli lite lugnare, så då tänkte jag passa på att fira med ett glas 🙂
Eftersom jag för tillfället har svårt att komma på ämnen att blogga om (har så mycket annat i skallen just nu) så tänkte jag höra om ni har några önskemål.
Det måste inte ens handla om skrivandet, eller bokutgivning, det kan vara vad som helst egentligen.
Så, lämna gärna idéer i kommentarsfältet, så ska jag försöka tillgodose era önskemål 🙂

Nu ska jag göra mig i ordning för ett besök hos frissan, samt jobba ikapp med lite som jag ligger efter med.
Jag har i alla fall hunnit få iväg alla böcker som har beställts så dessa hamnar i era brevlådor under den här veckan 🙂

Dezmin

Nu kan man beställa

Eftersom Wicked Game släpps på måndag, tar jag redan nu emot eventuella beställningar via min e-post.
Mejla mig om du vill köpa ett ex direkt från mig och glöm inte att ange om du vill ha boken signerad. Om jag inte har din adress sedan tidigare, glöm då inte heller att ange den också.
Beställningar som kommer in under helgen, skickar jag under måndagen.
Bilden blev lite suddig, men jag kan garantera att boken inte är det. Den blev kanonsnygg! 🙂

IMG_20170318_101332

Det är helt otroligt hur friktionsfritt den här utgivningen har flutit på. Jag hade förväntat mig flera hinder längs vägen, eller i vart fall något som skulle djävlas här och där. Men förutom att en beställning till distributören strulade lite, har det gått som på räls.
Det kunde ju inte ha blivit en bättre start för vårt förlag.
Nu hoppas vi att böckerna får ett fint mottagande också, det återstår ju att se 😉
Idag hoppas jag också nå slutet på första redigeringsvarvet när det gäller fyran i Limboserien. Gör jag det kan jag snart fira dubbelt 🙂
Trevlig helg!

Dezmin