Om att analysera

Jag har ägnat en hel del tid åt att analysera mitt senaste projekt.
Eftersom det går otroligt långsamt när jag bara skriver på inspiration, blir det en hel del tid över att vända och vrida på saker och ting.
Jag tog mig t o m tid att lyssna på ett poddavsnitt som John Ajvide Lindqvist gästade. Det var väldigt intressant att höra hur han tänkte gällande sina skrivprojekt. Tydligen bor han och hans fru på Kuba i 6-7 veckor per år och då har de inget internet, ingen teve, eller något annat som stör.
Nu behöver man kanske inte åka just till Kuba för att avskärma sig från alla störningsmoment, men ändå, jag tror att vi är många som skulle få mer gjort om inte en massa annat pockade på uppmärksamheten.
I alla fall, han berättade även hur han tänker kring skrivandet och eftersom jag läst några böcker av honom (vilket säkert de flesta andra också har gjort) var det intressant att lyssna på hans erfarenheter. För just karaktärerna är han ju vansinnigt skicklig på att skildra. Han nämner också att King är en av hans stora förebilder och det är inte särskilt förvånande. Inte bara för att de skriver i samma genre, men också p g a hur de framställer sina karaktärer rent psykologiskt. För oavsett hur ondskefulla karaktärerna är, förstår man dem alltid. Har ni tänkt på det?
Jack i Varsel t ex (och nu pratar jag om boken, inte filmen) skulle ha kunnat vara vem som helst av oss som kämpar för att stå emot ett missbruk eller något annat som inte är bra för oss. I hans fall är det verkligen ett ödesdigert beslut att avskärma sig från i princip all kontakt med människor och dessutom ta hand om ett hotell där det förstås finns oändlig tillgång på sprit.
Givetvis är det inte honom man hejar på, det är hans fru och hans son, men man har ändå full förståelse för varför han uppför sig som han gör, den delen är inget man ifrågasätter. Detsamma gäller Carrie, för att ta ännu ett exempel.

Nu skriver jag inte i samma genre som dessa herrar gör, men jag tänker att när det gäller skräck är det kanske ännu viktigare att skapa karaktärer som läsaren kan känna med. För att skriva skräck är ju inte detsamma som att se genren på film. På film kan man genom olika effekter skapa nagelbitande spänning och häftiga effekter, det kan man inte göra på samma sätt i en bok. Men, om läsaren verkligen bryr sig om karaktären och känner med denne, kan man uppnå en nerv i handlingen på så vis.
Kanske är ändå det mest talande för dem att de ofta har flera bottnar i historierna än själva handlingen. Jag tänker t ex på Den gröna milen (även om just den inte tillhör skräckgenren). Självklart förstår man vad King baserat historien på, men det finns också en anledning att John Coffey heter just det. Små detaljer alltså, som ger den uppmärksamma läsaren en aha-upplevelse.

Är det här något ni också har tänkt på och analyserat? Alltså, vad det är som gör att man upplever vissa historier mer levande än andra och varför dessa ofta stannar kvar i minnet långt efter man läst dem.

Dezmin

Annonser

Inspiration

Jag har ju testat en ny variant med manuset jag skriver på nu. Att bara skriva när jag får inspiration. Det har visat sig vara ett lyckat drag, för nu hinner jag ha en del fritid också, ty inspirationen har visat sig vara ett sällsynt fenomen hos mig 😉
Nu vet jag ju allt det här, men ändå, det kan vara intressant att se om det ens går att få ihop ett råmanus endast på inspiration.
Utöver det tänkte jag försöka få mer djup i det här manuset och är det inte lustigt att bara det känns otroligt energikrävande? Jag måste fundera och jag tvingas analysera en massa. Jag erkänner att det är mycket enklare att bara behöva göra research. Det tar förstås en del tid i anspråk också, men är inte lika mentalt uttröttande som detta.

Vi har dessutom haft en rejält kall period här uppe, så det haglar inte direkt av ursäkter att man måste göra något annat heller, det enda man kan slå ihjäl tiden med är att tillbringa den inomhus och hoppas att vädret ska bli bättre.
Vilket leder till min fråga. Vad gör ni för att få inspiration att skriva? Helst inte idéer som att läsa böcker, lyssna på musik eller se filmer, för dessa inspirationskällor är jag ju redan väl medveten om och uppriktigt sagt fungerar inget av dem just nu.
Jag tror nämligen att jag måste försöka hitta någon form av inspirationskälla för att alls återfå lusten att skriva 🙂

Dezmin

Bästsäljarkoder

Då och då dyker det upp nya handböcker kring hur du skriver en bästsäljare.
Jag måste säga att jag aldrig förstått mig på detta, dels för att man måste undra varför författarna/författaren till boken aldrig har skrivit en sådan själv och dels för att de flesta nog förstår att det inte finns någon hemlig ”kod” på hur man skriver en sådan.
Böcker som blivit bästsäljande har blivit det antingen för att författaren lagt enormt mycket tid på att vara ute och marknadsföra boken själv, eller för att det finns något i handlingen som tilltalat väldigt många. Det kan vara en karaktär, eller ett dramaturgiskt grepp.
Sett till karaktärer är jag ganska säker på att t ex Salander och Lecter är anledningen till att Män som hatar kvinnor och När lammen tystnar, blev sådana succéer. Båda karaktärerna är speciella och skapar nyfikenhet hos läsaren. Plocka bort karaktärerna ur handlingen, och böckerna hade förmodligen inte rönt samma framgångar.
Shutter Island däremot, har en intressant oväntad vändning, precis som Det sjätte sinnet, så där misstänker jag att det mer handlar om dramaturgin.
Trots denna analys (som f ö vem som helst kunnat göra) finns det inget som egentligen förklarar varför verken blev så framgångsrika. Inte ens författarna, eller manusförfattarna, hade en susning om det när de skrev ner historien.
För, om det hade funnits ett knep som försäkrade att just din bok skulle bli bästsäljande, hade givetvis alla författare skrivit sådana böcker, eller filmmanus. Det säger sig själv.
Alla förlag hade direkt valt ut ”bästsäljarmanusen” också och alla hade blivit nöjda och glada.
Jag tror att de flesta förstår att det inte fungerar så här och att böcker som påstår sig avslöja ”bästsäljarkoden” är skrivna endast för att upphovsmannen/upphovsmännen till boken ska tjäna pengar. Visst man kan läsa sådana böcker för att få inspiration, lära sig om dramaturgin m m, men samma information finns att tillgå i en rad andra handböcker om skrivandet.

Sedan vi startade förlaget, händer det då och då att det dimper ner ett manus med ett följebrev där författaren ”vet” att det här kommer att bli boken som toppar försäljningslistorna. I samtliga fall rör det sig om väldigt oerfarna författare och ingen av dessa manus har vi hittills gett ut. Hade vi sett en potential i manusen, hade vi absolut gått vidare med dem, men det räcker inte att ha en fantastisk historia, du måste förmedla den på ett fängslande sätt också. Då ökar du åtminstone chanserna att bli antagen. Däremot skulle vi aldrig i förväg anta att boken kommer att bli en bästsäljare eftersom chanserna för att det ska hända är så små, att de i det närmaste är obefintliga.
Det sämsta man som författare kan göra, är att försöka följa en rad ”bästsäljarregler” i hopp om att det ska resultera i att boken blir framgångsrik. Jag skulle åtminstone kunna tänka mig att det hämmar och dödar lusten att skriva och det kommer att märkas i texten. Att skriva en bok är svårt och jobbigt, om man dessutom tvingas förhålla sig till ett ”bästsäljarknep”, kan jag tänka mig att det nästan blir omöjligt att skriva den och samtidigt hålla engagemanget uppe.

Kort sagt, gå inte på sådant här. Lägg istället tid och energi på att studera hantverket. Då ökar chanserna att komma närmare en eventuell hit. Därmed inte sagt att den blir det. Många väldigt bra böcker blir inte det och vad det beror på, vet heller ingen.

Dezmin

Minnets slutna rum

Då kör vi en recension igen.
Den här gången har jag läst Minnets slutna rum, av Jan Bertoft och Håkan Tengnander. En av författarna dog innan boken publicerades, men det här ska trots det, bli en serie.
Jag börjar med baksidestexten:

Den kände festfixaren, kulturpersonligheten och samhällsdebattören mördas i sin exklusiva lägenhet mitt i centrala Stockholm. Kriminalinspektör Vanja Ek får ansvar över utredningen och regeringskansliet visar plötsligt ett stort intresse för mordet. Samtidigt pyr konflikterna inom polisen under ytan och hon får kämpa hårt med sin osäkerhet som chef, sunkiga attityder mot kvinnor och det ansträngda förhållandet till pressen. Saker kompliceras ytterligare när Vanja stöter på något som väcker minnen till liv från hennes eget, mörka förflutna och frågan är hur det kommer att påverka arbetet.

Minnets slutna rum är första delen i en serie med polisen Vanja Ek, och är en välskriven, skarp och mångfasetterad kriminalroman med flera oväntade vändningar.

Jag slutade ju läsa kriminalromaner (alltså spänningsromaner med poliser i huvudrollen) för ganska länge sedan, just för att jag var så trött på att läsa samma historia om och om igen, men när jag fick förfrågan om att recensera denna, tackade jag ändå ja. För mord i slutna rum är lite extra intressanta då mycket av gåtan ligger i hur mördaren tog sig ut ur rummet.
Jag tycker att boken är välskriven så tillvida att språket flyter bra och miljö- och karaktärsbeskrivningarna är snyggt utmejslade.
Dessvärre faller det lite på intrigen. Bitvis är boken väldigt spännande, men ledtrådarna är för vaga och plotten lite för spretig. Det gör att jag inte ens bryr mig om att gissa vem gärningsmannen är (eftersom det i princip kan vara vem som helst) vilket i sin tur gör att de utlovade oväntade vändningarna, uteblir. Man måste först vara inställd på något, för att överraskas av en vändning.
Nu är det här debutanter och då får man väl vara lite förlåtande med sådant, men jag tänker att det kan vara något att ta under övervägande till nästa bok. Alltså en tajtare intrig med lite klarare ledtrådar och fler villospår.
Minnets slutna rum är helt klart läsvärd och hur mördaren tog sig ut ur rummet, var ganska klurigt uttänkt.
Jag är helt säker på att efterföljande böcker kommer att bli riktigt bra, för fantasi saknas inte.
Boken går bl a att köpa på Adlibris.

Minnets slutna rum

Dezmin

Nytt år och nya tag

Det har varit skönt med lite ledighet, men nu är det dags att ta nya tag igen.
Jag hade ju inte tänkt skriva något nytt på ett tag, men eftersom jag har en idé om en ganska intressant karaktär, tänkte jag att jag ska prova något nytt. Jag ska göra exakt det man egentligen inte ska göra, nämligen skriva endast då jag får inspiration 😉
Hade jag varit nybörjare så skulle jag nog ha låtit bli det här experimentet, men jag är ingen nybörjare och gillar ju att testa nya saker.
Så, igår började jag lite smått. Som vanligt vet jag ännu inte mycket om hur det här mordet har gått till (jag vet bara att ett mord har inträffat) så hur det ligger till får karaktärerna berätta för mig, men jag kommer inte att skriva några 4.000 ord per dag den här gången. Åtminstone inte om inte inspirationen tillåter det 😉

Någon annan som tar chansen att prova något nytt i år?

Dezmin

Sista inlägget innan jul

Det återstår ännu ett par veckor kvar till julafton, men nästa vecka har jag ganska fulltecknad, så därför får detta bli sista inlägget för det här året.
2018 har gått väldigt fort, även om den ovanligt heta sommaren tycktes vara i en evighet. Det har kompenserats här uppe i alla fall, med att snön vi precis fick har kommit i mängder. Det ser ut att bli som förra vintern, där man inte gör annat än röjer bort snö. Men snart börjar ett nytt år och nya möjligheter 🙂
Jag vet inte om jag kommer att släppa någon bok under 2019 (senaste året det hände var 2016), men jag ser fram emot utgivningar från andra författare och hoppas vi får in något bra manus till förlaget som vi kan gå vidare med.
Eventuellt skriver jag någon novell, men inte heller det är något jag har som ett måste.
Jag har ju en karaktär som kommer att passa i mitt nästa romanmanus, men alla som skrivit en bok vet vilket maratonlopp det är och därför måste jag samla mer krafter för att orka göra den resan igen. Dessutom tänker jag att jag vill testa något nytt igen med det projektet. Kanske inte just genremässigt, eller berättarperspektivsmässigt, utan snarare ge berättelsen mer djup. Jag vet inte hur ännu, men det har jag ju tid att fundera över.

Vad har ni för planer för 2019?
Passar även på att önska er en God Jul och ett Gott Nytt År, så ses vi i januari 🙂

Dezmin

Hela höstens utgivning är nu släppt

I fredags släppte DareMe Publishing sin sista titel för hösten: Sven-Bertil Svenssons Julafton. Den finns ju i två format; som vanlig e-bok och e-bok med ljudeffekter.
Just ePub3 är ett väldigt nytt format och det känns därför bra att vara ett av de första förlagen i Sverige som både konverterar och ger ut det formatet.
Sven-Bertil Svenssons Julafton
Det här året har varit ännu bättre än det förra och vi hoppas såklart att nästa år ska toppa detta 🙂

Det bästa med att driva eget förlag är just möjligheterna som finns överallt. Nu kan vi fatta alla beslut själva och hitta nya vägar, pröva nya saker.

Hur har ert år varit? Och har ni några planer inför nästa år?
Själv ser jag en rad intressanta projekt vi kan göra med just ePub3 och utöver det har jag ju en karaktär som jag ska ta mig an, men kommer nog att vila från skrivandet ett tag till. Känner att jag behöver det 🙂

Dezmin

Skymning över Europa av Alexander Koistinen

Den här boken gavs ut som inbunden utgåva redan 2014 hos Hjalmarsson & Högberg, men har nu kommit ut som pocket hos Hoi.
Boken handlar om följande:

”Svensken Axel Hägerstedt är operatör vid EU:s strategiska underrättelsetjänst. En gränskonflikt, oroligheter i nedgångna förorter och terrordåd eskalerar till en säkerhetspolitisk kris av oanade dimensioner. Det allt våldsammare förloppet tar honom till det krigshärjade Nigeria, hans forna hemland Sverige och ett Spanien på gränsen till sammanbrott. Ställd inför en hänsynslös motståndare tvingas Axel att agera själv i denna kraftmätning med epicentrum i den Europeiska Unionens huvudstad.

Islamistisk radikalisering och terrorism är vanliga teman i amerikansk fiction men skildras ytterst sällan i den europeiska och svenska litteraturen, fastän de är högaktuella ämnen i nyhetsrapporteringen och den politiska debatten. Författaren är reservofficer med erfarenhet från underrättelsetjänsten och de europeiska institutionerna, vilket gör detta till en mycket skrämmande och trovärdig thriller.”

Det här är en väldigt välskriven och spännande bok. Med tanke på det terrorattentat vi hade våren 2017, är den faktiskt dagsaktuell. I boken finns ett svenskt terrorattentat med också, även om det inte går till på samma sätt som det gjorde tre år efter boken första gången kom ut.
I Sverige utspelar sig dock en mycket liten del av handlingen, större delen av den kretsar kring Bryssel där också det största attentatet sker.

Början är aningens seg, men sedan blir den nästan omöjligt att lägga ifrån sig. Det märks att Kostinen kan sin sak, för allt känns väldigt trovärdigt.
Mycket av bokens behållning ligger i de delar där läsaren får följa terroristerna och hur de planerar och genomför attentaten.
Men även delarna kring hur och varför de tänker som de gör är intressanta. Exempelvis på sid 166: ”Begreppet vanliga eller moderata muslimer är en missledande förenkling. Många praktiserande muslimer ser inte islam som en privatsak, utan i allra högsta grad som en politisk och offentlig fråga. Islams föreskrifter utgör en social ordning, rent av samhällsstruktur. De är därför mottagliga för argument och krav att deras religion ska utöva inflytande på sociala normer och lagar i det land de lever i.”
Eller sid 169:
”Men den muslimska diasporan är en del av den europeiska realiteten. Vi får inte tillåta oss att uppfatta den som ett hot.”
”Det handlar kanske inte om miljoner, men redan med några få procent radikaliserade så rör det sig om tiotusentals individer. Säkerhetstjänsterna har ingen möjlighet att hålla efter så många. Problemet är likgiltigheten och tystnaden bland den stora majoriteten.”
Visst känns det igen?
Liksom detta: ”Den salafistiska rörelsen kännetecknas av självvald isolering från det västerländska samhället. Det försvårar eller rentav omöjliggör alla ansträngningar att åstadkomma kulturell och politisk integration av de muslimska minoriteterna. Istället har islamisterna framgångsrikt spritt uppfattningen att muslimer är förtryckta. Kanske ännu allvarligare är deras agitation om islams överlägsenhet som samhällssystem och att det ligger i islams natur att utöva också politisk dominans.”
Boken har ett språk som passar genren bra. Det enda jag har lite problem med är slutet som är något ofullständigt. Men det är förmodligen p g a att det kommer fler böcker och då är det ju okej om läsaren lämnas med några frågetecken.

Det sägs ju att verkligheten överträffar dikten, men i det här fallet kommer författaren ruskigt nära den. Jag rekommenderar alla att läsa Skymning över Europa. Om inte annat för att förstå hur snabbt och brutalt förändringarna kan komma.
Den kan bl a köpas hos Adlibris.

Skymning över Europa

Dezmin

Samhällets fiende

Idag släpps Samhällets fiende av Katarina Persson hos DareMe Publishing!
En relationsroman om hur illa det kan gå när man uttrycker åsikter som enligt etablissemanget är felaktiga. Oavsett hur sanna de är.

Samhällets fiende

Dezmin

Stiltje

För första gången på jag minns inte när, har det äntligen kommit en lugnare period. Det händer verkligen ingenting, vare sig privat eller på bokfronten.
Jag tänker använda den här tiden till att ladda om batterierna och kanske se några filmer, för jag kan tänka mig att den inte kommer att vara särskilt länge 😉

Har även fått recensionsförfrågan på en bok som jag tackat ja till. Vi får se när den dyker upp, men den verkar riktigt intressant.
Vad läser ni för spännande just nu?

Dezmin