Tid att ta det lugnt

Det känns otroligt skönt att ha klivit in i en lugnare period nu.
Det enda jag har kvar att pricka av innan jul är en storstädning, sedan har jag gjort mitt för i år.
Eftersom det varit en ganska hektisk period ett tag, har det tagit lite tid att varva ner. Jag funkar så, det dröjer alltid innan hjärnan slutar gå på full fart 🙂

Tänkte jag skulle ta tillfället i akt att läsa lite mer nu och se några dokumentärer och filmer.
Idag har vi endast en punkt att pricka av och det är att åka med allt material och alla kartonger som köksrenoveringen bidrog med, till soptippen. Allt ligger redan på släpet, så det handlar bara om att sätta släpet på bilen och åka dit med det.
Ska bli skönt att få det gjort också.

Vad har ni för planer innan jul!

Dezmin

Äntligen är köket klart!

Då var köket klart, bara några små detaljer kvar.
Jag kan väl säga att det här gör vi inte om någonsin igen. Vi har alltid anlitat för sådant här tidigare, men eftersom maken blev arbetslös tidigare i höstas, tänkte vi att vi hade tid att göra det själva. Och det var ju tur att vi hade tid, för tid har det minsann tagit. Jag är väldigt glad att vi nu är färdiga.

En annan sak som jag är glad över är att Mig skall intet fattas, nu läses in för ljudboken som vi släpper innan jul. Det är duktiga Frans Liljenroth som läser in den och det kommer att bli superbra!
Pocketen släpps vilken dag som helst också. Jag väntar bara på att den ska synas på lagersaldot så vi släpper den tidigare än vad som var sagt. Detta eftersom upplagan på den inbundna tog slut snabbare än vad vi räknat med p g a nomineringen. Den inbundna ska finnas tillgänglig igen i början av december någon gång.

Nu tänker jag ta det lugnt några dagar och vila ut efter köksrenoveringen.
Det har verkligen varit en upplevelse, men som sagt, ingenting som vi någonsin gör om igen.

Dezmin

Köket

Som jag berättat tidigare ska vi ju renovera köket och det har varit en resa i sig.
Först saknades vissa delar så vi fick vänta i två veckor extra tills vi kunde beställa de skåp vi skulle ha och igår levererades de. Nästan.
Vi har vid upprepade tillfällen varit på Skellefteå kraft angående en elkabel som hänger oroväckande lågt när större lastbilar ska in på gården.
För en och en halv månad sedan var de här och tittade på den, men märkte varken ut den, eller åtgärdade problemet.
Så när lastbilen körde in på vår infart fastnade kabeln i skåpet på lastbilen och drog med sig fem stolpar och inte bara vi blev utan ström, utan våra grannar också.
Det tog dem närmare två timmar att komma hit så den stackars lastbilschauffören kunde komma loss och sedan åtgärdade de återigen problemet provisoriskt, men kabeln sitter åtminstone högre upp nu.

Så, idag kunde en ny lastbilschaufför göra ett nytt försök och alldeles nyligen bar vi in alla paket.
Vi betalar högre nätavgift än elräkning här och då måste man undra vad man betalar för? Inte service i alla fall för hade de haft en sådan hade det här givetvis aldrig hänt.

Men nu är i alla fall allt klart för att påbörja köksrenoveringen, men först ska det gamla köket rivas ut förstås.
Jag hoppas att allt ska flyta på lite bättre fr o m nu, men vi får väl se.

Dezmin

Nomineringen

Det har varit några smått omtumlande dagar sedan i söndags när jag fick reda på att Mig skall intet fattas, blivit nominerad till årets bästa kriminalroman i år.
Jag har fortfarande lite svårt att förstå att jag tagit mig så långt för det är i konkurrens med många andra skickliga författare och dessutom stora väletablerade förlag med duktiga redaktörer.
Jag har aldrig skickat in någon bok till den här omröstningen tidigare, helt enkelt för att jag inte ansett att den stuckit ut tillräckligt mycket för att ens ha en minimal chans.
Ni som följt mig vet ju hur jag kämpade med just den här boken. Dels kom det en massa saker emellan och dels tyckte jag hela tiden att något fattades i den, vilket är lite ironiskt med tanke på titeln. Till slut ansåg jag i alla fall att jag fått det mesta på plats, att jag inte kunde göra den bättre än vad den blev och det var då jag tänkte att om jag någonsin ska ge någon av mina titlar en chans, så är det den här.

Om det här bevisar någonting så är det att det inte spelar någon roll hos vilket förlag man är utgiven, inte ens storleken på det. Det spelar ingen roll om du är egenutgivare. Det enda som spelar någon roll är att lägga ner hårt arbete på att få texten så välskriven som du kan och att försöka skriva något som sticker ut i mängden. Det sistnämnda är kanske det svåraste av allt i en genre där det allra mesta redan är gjort.
Jag tog mig ända hit helt utan redaktörer eller lektörer och enbart med hjälp av mina superduktiga testläsare. Även om jag förmodligen själv var den största kritikern till texten.
Jag räknar givetvis inte med att vinna, de övriga fyra nominerade författarna är otroligt duktiga.
Den största segern är faktiskt redan vunnen. För nu har vi som förlag bevisat att vi ger ut minst lika välskriven litteratur som de stora förlagen.
Trots vår nisch och trots att vi är små i branschen.
Så, stort grattis till DareMe Publishing och min vän och kollega, Katarina Persson!
Det här gjorde vi bäst! 🙂

Dezmin

Köksrenovering

Man kan vara säker på att det ska jäklas så fort man påbörjar ett nytt projekt.
För ett par veckor sedan beslutade vi att vi skulle renovera köket. Sagt och gjort. Vi åkte och köpte ny ugn och ny induktionshäll och sedan åkte vi hem för att beställa nya köksskåp (bl a de skåp som ugnen och hällen skulle sitta i).
När vi sedan skulle lösa ut beställningen (tack och lov att vi beställde från internet och inte åkte till Umeå för att köpa på plats) visade det sig att flera detaljer i skåpen var slut och att de därför inte kunde beställas just då.
Jag ringde dem och de förklarade att detaljerna skulle finnas i lager om två veckor ungefär.
Nu har det gått två veckor, så jag ska göra ett nytt försök med beställningen.
Det är bara så typiskt att det alltid måste vara något som krånglar så fort man ska göra något, men jag trodde att det eventuellt skulle vara problem att få tag på det kakel jag ville ha, eller någon annan mindre detalj. Inte att hela projektet skulle bli stillastående bara för att alla delar till skåpen inte fanns i lager.

I övrigt har inte så mycket hänt och det kanske är lika bra, för det verkar som om jag är inne i en period där allt jag tar mig för stöter på patrull 😉

Dezmin

Balladen om Kalle Klick av Sebastian Mattsson

Boken beskrivs som en satir och handlar om följande:

Vi har blivit totalt irrelevanta som nyhetsförmedlare. Vi är bara en enda stor klickfabrik. – Kalle ”Klick” Westerdahl
I två decennier har Kalle ”Klick” Westerdahl levererat texter åt en och samma kvällstidning. Med tiden har han utvecklats till ett amalgam av en journalists värsta egenskaper. Han är numera totalt samvetslös i jakten på den enda valuta som betyder något för honom: klicken.
Att läsarna rasar över Kalles kreativa rubriksättning bekommer honom inte. Men så tänjer han de moraliska gränserna på helt nya, oanade sätt – och då börjar cheferna bli ängsliga. Plötsligt är Kalles position på tidningen hotad.

Balladen om Kalle Klick är en underhållande svart satir som borrar sig rätt in i hjärtat på den tredje statsmakten. Sebastian Mattsson fångar den moderna tidningsredaktionen som vi aldrig tidigare sett den: en mer högljudd och cynisk värld än någonsin, där murvlarna ersatts av klickkåta skrivbordsjournalister som aldrig lämnar kontoret.
Sebastian Mattsson är född 1987 och uppvuxen i Ödsmål. Han har ett förflutet på Expressen, där han arbetade i åtta år och var en av de reportrar som drog in allra flest sidvisningar. Balladen om Kalle Klick är hans debut.

Balladen om Kalle Klick

Den här boken blir aldrig så där träffande och elakt rolig som satirer brukar vara. Jag drar på munnen några gånger, men det är allt. En del händelser framstår som lite väl osannolika också, men inte osannolikt på ett roligt sätt. Skriver man reseskildringar om Bahamas vet man nog att landet inte har någon president, även om någon ringer och påstår det.
Jag tror att bristen på den träffande humorn beror på att Mattsson har alldeles för stor respekt för sina forna kollegor på kvällspressen, för att våga ta ut svängarna och skruva den så mycket som skulle krävas för att den ska bli riktigt cynisk och provocerande.
Det mesta i handlingen blir snarare en bekräftelse på hur man misstänker att det fungerar. Okej, de tar det kanske inte lika långt som Kalle Klick gör mot slutet av boken, men eftersom inget förvånar mig blir humorn aldrig hånfullt rolig.
Faktum är att när jag läst ut boken och läser baksidestexten igen (vilket jag alltid gör för att se om innehållet höll vad beskrivningen lovade) finner jag det roligaste i hela boken där: ”Sebastian Mattsson fångar den moderna tidningsredaktionen som vi aldrig tidigare sett den: en mer högljudd och cynisk värld än någonsin, där murvlarna ersatts av klickkåta skrivbordsjournalister som aldrig lämnar kontoret.”
Det blir ironiskt eftersom det är precis så de flesta föreställer sig att det går till.

Den som vill ha lättsam underhållning med lite svärta i humorn, kan den eventuellt ändå kanske roa.
Boken går bl a att köpa här.

Dezmin

Pocket och ljudbok

Just nu jobbas det för fullt för att Mig skall inte fattas, ska komma ut i pocketversion senare i höst. Och om allt går som det ska, släpps den som ljudbok innan jul. Jag har ju sedan den första boken blev ljudbok, omvärderat det här med ljudböcker en hel del. Den här gången ville jag ha den som ljudbok, men valde att inte blanda in något ljudboksförlag. Detta eftersom ersättningen från streamingtjänsterna är så dåliga och därför ville jag se hur det går om jag endast gör den tillgänglig för biblioteken och för den som vill köpa den på nätet.
Ännu en fördel med att ha eget förlag, för då kan man bestämma sådant helt själv.

I övrigt händer inte så mycket på fronten.
Igår bar vi in veden och idag ska jag bara ta dagen som den kommer.
Känns lite som en lättnad att inte ha några måsten eller borden över sig.
Vad har ni för planer i veckan?

Dezmin

Blev det som du tänkt dig?

Något jag funderat mycket på sedan jag tog en paus från skrivandet, är vad jag ville göra när jag gick ut högstadiet, hur planen såg ut då, och hur det blev.
Jag minns att det jag helst hade velat göra var att läsa till advokat, men eftersom det är en väldigt lång utbildning och då jag var fruktansvärt skoltrött, valde jag en yrkesinriktad utbildning på gymnasiet och la alla juridiska planer på hyllan.
Ångrar jag mig idag?
Det gör jag faktiskt. Just juridik har alltid intresserat mig, speciellt när det gäller brottmål.
Jag kommer aldrig att bli advokat, men jag TROR att anledningen att jag valde att just skriva spänningsromaner är för att lagen (och eventuella kryphål i den) alltid har fascinerat mig.

Vad tänkte du bli när du gick ut högstadiet?
Och fullföljde du den planen, eller blev du något annat istället?

Dezmin

Vad får man skriva om när man skriver om brott?

Den frågan kommer upp vid jämna mellanrum i olika författarforum. Nybörjare (oftast) som är oroliga över att allt för detaljerade tillvägagångssätt, eventuellt kan användas av någon som planerar mörda någon annan.
För det första kan aldrig du som författare råka illa ut för att du skrivit en bok som någon sedan använder sig av för att mörda någon annan. Det har mig veterligen bara hänt en enda gång (i USA) och då var det förlaget som drogs inför rätta (och inte författaren), men den boken var också skriven som en mordmanual.

För det andra. De allra flesta som planerar mörda någon, använder inte böcker (åtminstone inte romaner) för att skaffa sig idéer och kunskap om hur de bäst kan ha ihjäl någon annan.
Faktum är att i de allra flesta fall vet den som planerar en sådan handling avsevärt mer om olika mordvapen och hur man bäst använder dem än vad många författare som fantiserat ihop ett mord gör. De flesta som tänker begå en sådan handling inhämtar kunskapen från internet, varför också sökhistoriken på elektroniken som beslagtas vid en husrannsakan ofta utgör en del av bevisunderlaget.

Så, skriv hur detaljerat du vill, sannolikheten att någon som planerar ett mord ska hitta idéer och uppslag i just din bok, är försvinnande små för att inte säga obefintliga.
Låt fantasin (och detaljerna) flöda. Det viktigaste är ju att historien blir så bra som möjligt.

Dezmin

Jag tror att jag har skrivit min sista bok

Jag har skrivit i ganska många år nu. Längre än någonting annat jag ägnat min tid åt, jag brukar tröttna efter sju år och sedan vill jag testa något annat.
Man ska aldrig säga aldrig, men just nu känns det inte som om jag har några fler historier i mig och även om jag skulle få en idé, är jag tveksam till om jag orkar ta mig igenom ännu ett romanprojekt. Alla som skrivit en bok vet vilket maratonlopp det är och de senaste projekten har jag verkligen fått piska mig igenom för att slutföra.
Lex Limbo var ett rent nöje att skriva, jag minns glöden jag hade när jag skrev den.  Den glöden har jag inte lyckats uppbringa under de senaste två åren.
Jag har ju aldrig brunnit för skrivandet som sådana som skrivit sedan de var små, har gjort. Så kanske är det därför jag börjar snegla mer på andra intressen som jag haft parallellt med skrivandet.

Vi får se. Men jag fortsätter blogga i alla fall. Det är ju också en form av skrivande 🙂

Dezmin