Sommarens läsning

Jag har läst mycket under sommaren och kan därför inte skriva om alla böcker, men tänkte speciellt lyfta två av dem.

En enda svensk författare har jag läst och det är Anders de la Motte. En bok han skrivit med Måns Nilsson (helt okänd för mig).
Jag har inte läst något av honom sedan jag läste hans debut, Geim. Jag tyckte storyn var bra upplagd med fint driv, men upplevde den lite för osannolik och därför läste jag inte de övriga delarna i trilogin och inte några fler böcker av honom heller. Tills nu.
I hans nya serie rör han sig mer mot mysrysarhållet och Döden går på visning är den första delen.
Storyn var bra och det är som vanligt väldigt välskrivet, dock hade jag förväntat mig det där lilla extra som Anders är så bra på som att ta storyn ett snäpp högre än sina kollegor, men den överraskningen uteblev tyvärr.
Gillar man pusseldeckare är det här ändå ett hett tips. Fint driv och väl utmejslade karaktärer.

Den andra boken jag tänkte skriva lite om är Louise Pennys De ondas väsen.
Jag har hört talas om henne så länge nu att jag till slut beslutade mig för att läsa en bok av henne.
De ondas väsen är ganska lång, men Penny håller spänningen på topp genom hela boken utan några långsamma transportsträckor.
Gillar speciellt att hon har tagit något från verkligheten där inte alla frågetecken rätats ut och som hon spunnit vidare på
Om jag ska klanka ner på något är det att den blev lite tjatig mot slutet när jag hade önskat att hon börjat knyta ihop allt, men jag förlåter henne för det, helhetsintrycket var riktigt bra!

Det får bli mina två boktips efter sommarens läsning.
Döden går på visning av Anders de la Motte.
De ondas väsen av Louise Penny.

Vad har ni läst i sommar?

Då blev det höst

Valet är över och hösten är här på riktigt.
Jag hade tänkt skriva lite om ett par av de böcker jag läst under sommaren, men tänkte starta upp bloggen med att meddela att DareMe Publishing upphör med sin verksamhet under hösten.
Både jag och Katarina har planer som tagit upp alltmer tid och vi har på senare tid fått in alldeles för få manus som vi kunnat gå vidare med.
Det blev i alla fall nästan sex år som har varit både givande och roliga.

Vill man passa på att införskaffa någon bok bör man göra det under den här veckan, för sedan kommer de att börja försvinna från återförsäljare.

Själv laddar jag upp inför en höst där utlandsresor hägrar och där lägenhetsköpet nu väl äntligen ska bli av 🙂
Hoppas ni har haft en trevlig sommar. Min har varit supertrevlig även om solen kunde ha visat sig lite oftare.

Glad sommar!

Jag har haft fullt upp med annat den sista tiden och har därför inte hunnit uppdatera mig så mycket i bloggvärlden.
Nu börjar det slå av på takten och det känns bra så här lagom till sommaren.
Vill därför passa på att önska er alla en riktigt fin sommar! 🙂
Vi ses till hösten!

Bedragerskans revansch av Johan Elfner

Då har andra delen kommit och uppföljaren till Den oskyldiga bedragerskan.
Handlingen i boken är följande:
”Maria Berg har funnit sig tillrätta vid kusten i Portugal efter allt drama då hennes man Jan Berg dog, återuppstod och dog igen. Han lämnade en stor livförsäkring efter sig som Maria kan försörja sig på. Men vad händer om alla turer kring livförsäkringen avslöjas? Står Maria utan pengar då?

När vinodlaren Octave Pernet råkar i skuld till den italienska maffian dras Maria Berg ofrivilligt in i en farlig händelsekedja där förvecklingar avlöser varandra. Tillsammans med Eduardo och José hamnar hon i ett gastkramande vågspel.”

Uppföljaren har samma fina driv som den första boken. Bedrägerierna avlöser varandra och karaktärerna är väl nedtecknade. Eftersom det är krim-feelgood får också karaktärernas relationer mer utrymme än i renodlade kriminalromaner. Bitvis kan jag tycka att Elfner kunnat banta ner antalet karaktärer läsaren får följa, för ibland har jag lite svårt att hålla isär en del av dem, samtidigt är det en konst att hålla ett högt tempo med få karaktärer och jag läser hellre en bok med högt tempo i handlingen (med risk för att blanda ihop en del karaktärer) än en med långa transportsträckor.
Elfner väver också skickligt in bakgrundsinformationen från den första boken i handlingen, därför gör det inget om man inte har läst den första boken och även om man har läst den har mycket fallet i glömska sedan den släpptes och påminnelserna är därför uppskattade.
De korta kapitlen gör att jag inte drar mig för att läsa ett kapitel till och ett till (det tar ju inte så lång tid) och vips har bokens 371 sidor flugit förbi.
Slutet öppnar för en riktigt intressant fortsättning som jag ser fram emot.
Vill du förlora dig i några rafflande timmars verklighetsflykt, är det den här boken du ska läsa i hängmattan!
Boken kan bl a köpas här.


Äntligen maj

Trots att vädret inte är det bästa här just nu, närmar sig sommaren. Hurra för det!

Jag ägnar den här veckan åt lite välbehövlig storstädning, samt att betala ut royalty till författarna.
Ett intressant recex trillade också ner i brevlådan och mer om den boken kommer framöver.

Vad hittar ni på för skojigt så här innan sommaren?

Filmtips: Promising Young Woman

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, men jag har varit utomlands en sväng igen och varit sjuk i någon segdragen influensa (dock ej covid), så det finns en förklaring.
Jag lovade ju att skriva inlägg om bra filmer jag sett också och nu har jag ett hett tips: Promising Young Woman!
Det är en thriller (kan eventuellt även klassas som en mörk komedi då den innehåller en hel del svart humor och ironi) som är så himla bra att jag knappt vet var jag ska börja. Helt klart bästa filmen jag sett på många många år. Kanske har några av er sett den redan, för den hade svensk premiär för ett år sedan, men jag har lyckats missa den.
Jag är ju ingen feminist, åtminstone inte som den svenska feminismen är utformad där man blundar för många av de verkliga problemen och petar i småsaker. Det undergräver därför mycket av dagens feministiska budskap som för övrigt mest verkar gå ut på att ge kvinnor fördelar utan att själva avkrävas något ansvar för att bidra till jämställdheten.
Men, om ämnet är helt rätt och behandlas på ett riktigt slående sätt, då ställer jag mig bakom feminismen till hundra procent. Det står dock klart att ett sådant koncept kräver en kvinna som förstått vad feminismen egentligen handlar om och att därefter pussla ihop allt med fingertoppskänsla. Det är antagligen också därför de riktigt lyckade exemplen är så fruktansvärt få till antalet.
Promising Young Woman handlar om Cassie Thomas som både är smart och spås en lovande framtid som läkare, men en händelse under studierna förändrar allt. Hennes bästa vän Nina utsätts för något som gör att både Nina och Cassie hoppar av studierna.
Nu är hon trettio år och jobbar på ett café och bor hemma hos sina föräldrar.


Från början blir poängen av Cassies handlande lite vag eftersom filmen inleds med att hon spelar full på krogarna och när männen tagit hem henne och försöker utnyttja situationen blir de snabbt varse att hon är helt nykter. Exakt vad som händer med männen efter det får man inte veta och egentligen är just det kanske inte så viktigt heller. Det framgår också att alla dessa män inte är vita, något som förmodligen inte accepterats om filmen haft en svensk regissör eller manusförfattare. Hon håller räkningen på dem i en anteckningsbok hon har. Samma slags räkning utgör de fem akterna i filmen.
Längre in i handlingen får hennes agerande en tydligare förklaring och efter ett tag börjar männen väljas ut och namnges i anteckningsboken innan hon går efter dem.
Även de kvinnor som får sig en näsbränna är utvalda. Det sistnämnda är något som ger storyn balans, för även kvinnor är många gånger delaktiga i hemska händelser, även om de personligen inte haft med själva incidenten att göra, just för att de inte vågar stå för vad som är det rätta på grund av att de har för mycket att förlora på att göra det. Hyckleriet blir så väldigt tydligt där man egentligen bara bryr sig ifall det gäller någon som står en själv nära. Eller om det, gud förbjude, skulle drabba en själv. I det sistnämnda fallet leder insikten åtminstone till att vederbörande inser att hon länge suttit på information som kanske fortfarande kan vara till hjälp.
En enda person skonas, en person som är tydligt ångerfull för hans del i det hela.
Filmen har flera snygga vändningar, flera av dialogerna är skarptecknade och när slutet närmar sig blir man först förbannad och undrar varför man gjort ett så dåligt slut på en så fantastisk intrig, men sedan kommer den sista vändningen och den är verkligen helt magisk. Så klockrent alltihop! Girl power på riktigt!
Det här är feminism som den ska vara! Det är smart, klurigt och snyggt uttänkt med en briljant poäng.
Jag är verkligen inte den lättaste personen att beröra, det mesta passerar tämligen obemärkt förbi när det gäller just den biten, men jag tror inte jag har blivit så berörd av ett slut sedan jag läste Där kräftorna sjunger (dessförinnan var det nog Livet efter dig, så oftast är det långt mellan varven) och det här är faktiskt ännu bättre eftersom ämnet tyvärr ständigt återkommer och ligger oss alla så nära.
Ska ni bara se en enda film i år, se den här!
När en film är bättre än de böcker man läst, då är den riktigt riktigt bra! Otroligt skickligt gjort av manusförfattaren som skrev manuset tillsammans med Carey Mulligan som spelar huvudrollen.
Regissören och manusförfattaren heter Emerald Fennell, kanske mest känd för sin roll som Patsy Mount i Barnmorskan i East End. Hon har bl a även skrivit några av avsnitten av Killing Eve och Promising Young Woman påminner lite om just Killing Eve, men det här är ännu bättre!
Varför Fennell (som även skrivit några böcker) inte skrev det här som en bok först, är för mig en gåta för den hade kanske varit ännu bättre som bok.
Filmen nominerades till fem Oscars och vann för bästa originalmanus. Jag har dålig koll på vilka filmer den konkurrerade med, men kan tänka mig att ytterst få av dem kom upp i den här divisionen när det gäller just storyn.

Jag önskar att jag kunnat vara lite mer tydlig kring intrigen, men den har så många vändningar och är så underfundigt uppbyggd, att jag är rädd för att jag spoilar något och det vill jag verkligen inte göra.
Promising Young Woman: Se den och älska den! För ni kommer inte att kunna glömma den på mycket länge efter ni sett den!

Då var bokrean snart över

Hittade ni något intressant att läsa?
Jag gjorde det inte.
Däremot har jag hunnit med en massa annat än att läsa och så är ju våren här nu. Dags att börja planera inför sommaren alltså.
Har ni några planer inför sommaren och vilka är dessa i så fall?

Byrån av Erik Ehrnst

Byrån är Ehrnst debutbok och för att vara en debut är den väldigt välskriven.
Den handlar om följande:
”Ett mumifierat lik hittas i källarvalven till den anrika advokabyrån Steiner i centrala Stockholm. Det finns saker som tyder på att det är Edwin Ander, en före detta delägare som försvann i förlisningen av Estonia. Upptäckten av kroppen i källaren och den kedja av händelser som följer leder in i ett farligt spel för flera personer. Inte minst för Laura Moretti, dotter till Edwin Ander, som börjar rota i hemligheter som någon absolut inte vill ska avslöjas.

Är någon på advokatbyrån inblandad? Vem kan Laura lita på? Kände hennes pappa till hemligheter som ledde till hans död?”

Byrån

Boken beskrivs som en mysrysare och till viss del är den det, men den innehåller också klassiska deckardrag.
Jag gillar speciellt spänningen som Ehrnst hela tiden bygger upp och drivet som de korta kapitlen ger. Jag tänker hela tiden att jag hinner läsa ett kapitel till och vips har 50 sidor flugit förbi av bara farten.
Det är en klurig historia som Erik sytt ihop med flera intressanta vändningar och sådant uppskattar jag alltid.
Hantverksmässigt har jag inte heller mycket att tillägga. Visst hade han kunnat gestalta på några fler ställen, men det är inget som stör och språket flyter fint, dock hade jag gärna sett ordet ”plötsligt” färre gånger.
Men som debut är det en skickligt skriven bok med en mordgåta som var riktigt spännande!
Det här är en bladvändare som jag varmt kan rekommendera till alla som älskar kluriga mordgåtor!
Boken går bl a att beställa hos Adlibris.

Dezmin

Sarahs lag av Marie H Lundh

Det är alltid en speciell känsla när jag recenserar en bok vars manus jag varit testläsare till, men som vanligt ska jag försöka vara så objektiv som möjligt.
Det här är inte det första manuset jag läser av Marie, jag har sett hur hon har utvecklats för varje ny text hon producerat och hårt arbete lönar sig alltid, för det här är en riktigt välskriven debut!
Sarahs lag handlar om följande:
”Sarah går domarutbildningen i Svea hovrätt och framtiden är utstakad. Tror hon i alla fall, tills det visar sig att högsta chefen har lånat ut henne.  De kommande åren ska inte alls tillbringas i Stockholm som planerat, utan i Norrland på en tingsrätt i en stad Sarah aldrig har hört talas om.   Några veckor senare kliver hon av propellerplanet. I två år ska hon vara domare vid tingsrätten i fjällkommunen Nordmyr men inte bara det, hon ska även bo och leva här, vilket är en helt annan sak. Samtidigt är hon glad att slippa vistas i samma stad som mannen som påminner henne om varför hon vill arbeta i domstolsvärlden.  

Det första året i Nordmyr är omtumlande. Vem är den hotfulle killen i cargobyxor som dyker upp på hennes första rättegång? Hur kommer det sig att bästa väninnan Laura är avståndstagande? Och varför måste mormor (av alla människor) vara en mästare på längdskidor?”

Jag älskar böcker där premissen blir tydlig från början och där läsaren kastas in i handlingen på första sidan. Sarah stöter på patrull redan i inledningen och intrigen tar en tydlig riktning. Det gör att boken är svår att släppa, för som läsare vill man ju veta hur det ska gå. 
Författaren skildrar miljöer på ett levande sätt och karaktärerna är väl gestaltade. Eftersom läsaren får stifta bekantskap med ganska många karaktärer är det därför inga problem att hålla isär dem, de har alla sina speciella personligheter och känns äkta. Jag gillar relationen mellan Sarah och hennes mormor speciellt mycket, den beskrivs med både svart humor och värme och påminner lite om relationen mellan Eddie och Saffy i Helt hysteriskt (fast i Sarahs lag har den mer värme, även om den lite svarta humorn finns här med). Jag vet inte om det var författarens tanke, men Helt hysteriskt nämns på ett ställe i boken så jag antar att serien kanske bidragit till en del inspiration och Lundh har gjort en snygg avvägning här där humorn i boken håller sig på den mer ”rumsrena” sidan, samtidigt som det inte tagit udden av kvickheterna. Det är nämligen en väldigt rolig bok, trots de tyngre ämnena som avhandlas.
Det är en konst att hålla en snygg balans mellan humor och svärta, utan att berättelsen tippar över i någon riktning (eller där författarens egna åsikter blir tydliga och drar ner helhetsintrycket) och det här klarar Marie med bravur. Utan att relativisera eller förminska allvaret i de teman som ligger till grund för berättelsen, lättas historien upp med många roliga och dråpliga avsnitt.
När boken är utläst lämnar den mig med en känsla av både hopp och viss saknad efter karaktärerna, precis som en bra bok alltid gör.
Hade jag fått önska någonting så är det att Marie vågat ta ut svängarna lite mer i den svarta humorn, men det är förstås mer en smaksak.

Hantverksmässigt behärskar Lund verktygen till fullo. Hon vet vikten av att gestalta och var det passar bäst, hon vet hur man skriver trovärdiga och snygga dialoger och hon vet hur man skapar målande miljöer och färgstarka karaktärer.
Hon har hittat sin röst och ett språk som flyter galant, väl anpassat till genren.

Tack själv, Marie! Det har varit ett sant nöje att få hjälpa dig, att bolla med dig och att få komma med förslag och synpunkter på hur du kan förbättra och slipa på dina berättelser.
Efter hårt kämpande har du nu en debut som du, oavsett hur mycket du utvecklas som författare, alltid kan se tillbaka på och vara stolt över. För i en tid där alltför många jäktar fram sin debut för att få se sitt namn på en bok tillgänglig i handeln, oavsett slutresultat, är det här kanske det viktigaste av allt: Att kunna stå för sitt första verk även efter man skrivit fem eller tio böcker till.
Sarahs lag är välskriven och väl redigerad, den är medryckande och den är framförallt en bok som jag varmt kan rekommendera till alla som gillar feelgood med det där lilla extra.
Lycka till med boken nu och jag hoppas den hittar många läsare, för det är den värd!
Fr o m den 3/3 går Sarahs lag att köpa, bl a här.

Vad är en positiv refusering?

Ni som följer mig vet att jag brukar skriva inlägg på tisdagar, men jag gör ett undantag i dag.
Jag får med jämna mellanrum frågor om en refusering man fått är positiv eller en s k standardrefusering och igår fick jag ännu en sådan fråga, så jag tänkte att jag lite snabbt skulle reda ut det, så finns svaret här om någon undrar.

En standardrefusering kan se lite olika ut, men i korthet går den ut på att på några få rader förklara att förlaget inte kommer att ge ut manuset. I slutet kan det stå någon peppande rad som t ex ”Du är alltid varmt välkommen att skicka manus till oss”, ”Skriver du något annat får du gärna skicka det till oss”, etc. Men, trots de ”positiva sista orden” är det inte en positiv refusering.

En positiv refusering innehåller alltid något konkret om manuset. Ibland på några rader där förlaget skriver vad de önskar för förbättringar, ibland skickas även delar av lektörsutlåtandet med.
Har du inte fått några sakliga eller tydliga förslag på hur du kan förbättra texten, är det alltså inte en positiv refusering.

Hoppas ovanstående reder ut alla frågetecken nu 🙂