Livet är oförutsägbart och ingen av oss vet hur långt det blir. Innan helgen åkte en av mina bröder in på sjukhuset med magsmärtor. Man tänker ju att någon som får vård i tid inte kommer att dö och speciellt inte någon som bara är 50 år. Tyvärr dog han innan måndagen hade hunnit gry. Man lämnas med så många frågetecken mitt i all sorg, men förhoppningsvis reder obduktionen ut de flesta av dem. Var rädda om er och lev livet som om varje dag hade varit den sista. För ingen av oss vet när den sista dagen är.
Nu hoppas jag i alla fall att vi fått vår beskärda del av dödsfall och att resten av året bara medför bra saker.
Jag ser sällan på serier längre eftersom jag inte riktigt har tålamodet att följa samma karaktärer under flera säsonger. Undantaget är serier jag redan sett och vill se om och som jag kan välja vilka avsnitt jag vill se. Men, när det kommer till miniserier på mellan tre till tio avsnitt går det desto bättre, för sådana kan man ju (om man har tid) se på raken. I förra veckan hittade vi en serie som vi helt missat och som kom 2019, så det är möjligt att ni är flera som redan sett den. Jag är glad att jag missade den för nu hade jag ju allt det spännande kvar 🙂
Unbelievable är serien som baserats på verkliga händelser om en serievåldtäktsman. Den här är inte bara bra för att den har en verklig förlaga, utan också för att man parallellt får följa den unga kvinna som inte blev trodd och som var våldtäktsmannens första offer och hennes kamp om upprättelse, samtidigt som man följer de två kvinnliga poliserna som försöker hitta våldtäktsmannen. Jag kan varmt rekommendera den och den har bara åtta delar så har man tid kan man ägna en dag åt att se den. ”A dramatization of the 2008–2011 Washington and Colorado serial rape cases, Unbelievable follows ”Marie, a teenager who was charged with lying about having been raped, and the two detectives who followed a twisting path to arrive at the truth”.[5] The program draws from ”An Unbelievable Story of Rape” (2015), a Pulitzer Prize-winning article by T. Christian Miller and Ken Armstrong for ProPublica and The Marshall Project.”
Nu tycker jag att vi har haft vår beskärda del av tråkigheter för det här året. Delilahs bortgång – check! Svärmors bortgång och begravning – check! Akutoperation under påsken då Dexter satt i sig sådant han inte ska äta – check!
Nu kan det bara bli bättre, eller hur? Plus att det snart är sommar och då blir allt mycket lättare 🙂
I fredags damp den här ner i min brevlåda och eftersom jag testläst även denna, vet jag redan att den är bra 🙂 Nu ska jag läsa den igen och se hur slutresultatet blivit och det kan bara ha blivit ännu bättre. Tips på underhållande och fängslande läsning: Sarahs val av Marie H Lundh. Fortsättningen på Sarahs lag och den andra boken av tre i Nordmyrserien. Gillade man den första boken kommer man att älska den här!
Trots att det till sommaren är tre år sedan jag la min litterära penna på hyllan på obestämd framtid, får jag då och då fortfarande frågor från debuterande författare som undrar om jag har marknadsföringstips. Så, jag tänkte att jag skulle skriva några rader om mina erfarenheter från branschen gällande detta.
Först och främst: Det är skillnad på facklitteratur och skönlitteratur så tillvida att facklitteratur, självhjälpsböcker, etc ofta är lättare att sälja. Detta eftersom de har ett högre USP (Unique Selling Point), alltså vad som gör just din bok unik i jämförelse med dina konkurrenter på marknaden. Detta skrivet finns det givetvis bättre och sämre sätt att nå ut även med din roman. Jag tänkte lista några.
En vanlig missuppfattning bland dem som gett ut sin första bok är att förlaget (i det fall man debuterat på ett traditionellt förlag) sköter allt som har med marknadsföringen att göra. Det är en sanning med modifikation. Förlaget använder förstås sina kanaler, annonserar i SvB:s katalog (där författaren även får med sitt debutantporträtt), o s v. Tyvärr räcker inte det här för att nå genom bruset om du är en okänd debutant. Så, vad mer kan en debutant göra för att bygga upp sin läsarkrets?
Om du inte redan i starten har en plattform på sociala medier med många följare, är det enkla svaret att nöta golv. Alltså att själv boka signeringar hos bokhandlare eller i andra affärer, jaga författarframträdanden på t ex bibliotek, eller åka runt på marknader. Många egenutgivare har lyckats sälja en hel del böcker på det här viset, men det förutsätter förstås att man har en god egen drivkraft. Det förutsätter också att du har ett visst kapital eftersom inget är gratis, annat än just författarframträdanden då du dels får ersättning för tiden du pratat om din bok och dels får resan betald. Dock behöver man inte åka så långt. Bor man i en större stad kan man säkert hitta signeringstillfällen i flera butiker i samma stad. Bor man i en mindre finns alltid möjligheter att besöka grannkommunernas butiker.
Kan man sälja böcker via sina plattformar på sociala medier? Såklart man kan, men det förutsätter att du har många följare. Att berätta om sin bok för ett par tusen följare på Instagram eller Facebook kommer inte att hjälpa dig särskilt långt. Säkert kan du sälja 30-40 ex, men de flesta vill sälja fler böcker än så. Om du vill använda sociala medier som ett marknadsföringsverktyg måste du därför först bygga en bas med ett rejält antal följare och då pratar vi om många tusen. Jag brukar säga att runt 10 000 st är en bra början, men gärna ännu fler. Du kommer dessvärre inte att bygga den skaran genom att berätta om ditt skrivande (så många är inte intresserade av vare sig författandet eller hantverket bakom det). Du måste bygga upp antalet följare med något helt annat, något som engagerar många och då börja i god tid innan din bok släpps då detta ofta tar flera år att uppnå. Ämnen som politik, träning, mode, etc är några exempel på sådant som engagerar folk. Släpper du därefter en bok har du sedan en stor följarbas som redan är nyfiken på vad du gör och lojal mot dig. Sannolikheten att fler ur den gruppen ska köpa din bok är alltså större än antalet köpare som följer dig endast för att du skriver en bok. Undantaget är när du nått så många läsare med ditt skrivande att du har många tusen som följer dig p g a att du är en författare och som väntar på nästa bok av dig, men för att komma dit måste du börja någonstans.
Det finns förstås andra avvikelser från det här, men de hör till en mycket liten skara författare. Sådana som t ex Ajvide Lindqvist och Jonas Jonasson som skrivit en bok vars handling skapat en enorm nyfikenhet och därmed blivit en snackis redan i ett tidigt skede. Det är mycket ovanligt att det händer och hoppas man på det är det nog en bättre idé att börja skrapa trisslotter för då är förmodligen sannolikheten högre att du får utdelning på en eventuell vinst.
Det var mina tips. Författandet är idag inte samma sak som det var för 15-20 år sedan. Idag måste de allra flesta författare ut och möta sina läsare för att nå genom bruset, åtminstone om de inte är kända sedan tidigare eller har stora följarbaser på sina sociala nätverk och det gäller även den som inte planerar att bli rik på sitt skrivande, men som åtminstone vill dra in något som kan liknas vid en inkomst.
Jag tror jag fick med de viktigaste delarna ovan, men har någon några frågor är det förstås fritt fram att ställa dem i kommentarsfältet.
Nu har jag sett den amerikanska versionen av En man som heter Ove. Den följer den svenska versionen ganska exakt i handlingen och det här är inte första gången jag uppmärksammar detta. Även Låt den rätte komma in, hade exakt samma dramaturgi som den amerikanska versionen. Vad beror det här på? Är det en kostnadsfråga, så det är billigare att översätta ett manuskript än att anlita en manusförfattare som skriver ett nytt? Eller anses redan den första versionen vara så bra att man helt enkelt tar den rakt av?
Hur som helst. Filmen var sevärd, men är man inte superförtjust i den svenska versionen gillar man därför förmodligen inte den här heller. En lite kul grej ändå var att Tom Hanks (som ju spelar Otto) son spelar Otto som ung. Jag hade aldrig gissat att det var hans son om jag inte uppmärksammat en Truman Hanks bland skådespelarna som presenteras i början av filmen. De är inte jättelika varandra.
Har sett en del andra filmer också, men ingen som jag känner är så pass bra att jag vill tipsa om den. Återkommer med sådana tips när jag trillat över något riktigt sevärt.
Det känns otroligt skönt att dagarna börjar bli längre och att det blir varmare i luften. Jag hatar verkligen vintern och det är alltid en befrielse när den börjar gå mot sitt slut. Dessvärre gick någon annan också mot sitt slut i fredags när vi tvingades ta bort Delilah efter en kortare tids sjukdom. Veterinären kunde inget göra annat än att lindra smärtan hon hade i ett bakben, men hon fick ju bli lite över tio år och jag brukar alltid säga att när det gäller den här rasen är allt över tio år bonusår. Vi har ju kvar hennes son, Dexter, samt Diva vilket är en liten tröst.
Jag hade också tänkt försöka läsa lite mer böcker nu, men har inte hittat någon som direkt faller mig i smaken. Fast nu är ju bokrean igång så kanske kan man hitta något guldkorn där? Läser ni något just nu och i så fall vad? Behöver lite tips 🙂
Men det beror främst på att det är så mycket som händer här nu. Dels budgivning på lägenheter och dels en massa planering inför sommaren. Vi måste bl a måla på huset (jag gruvar mig redan, även om jag vet att det brukar gå fort när vi väl sätter igång). Utöver det har vi skaffat en ny dekoder så nu har vi alla tv- film- och streamingutbud som finns. Ni förstår ju att det lätt blir en hel del tid där också då 🙂
Vi har också fått en ny familjemedlem (Diva) en beige/gul flatte. Det är ju inte en tillåten färg om man ska ställa ut eller avla, men vi kommer inte att göra det och eftersom hon ska följa med oss utomlands till varmare breddgrader när hon blir äldre är det bara en fördel om hon inte är svart eller brun. Skumt ändå att det ibland dyker upp sådana färger i kullarna bland uppfödarna, kanske är det någon gen eller något som aldrig försvinner.
Känns i alla fall skönt att dagarna blivit längre redan och att vi snart har vår. Äntligen är den här hemska mörka tiden över!
Vad händer hos er just nu och har ni några planer inför den närmaste framtiden?
Nytt år och ingen vet mycket om hur det här året ska fortlöpa. Elpriserna skenar även i norr nu (till följd av S uppgörelse med MP 2014 för att få makten) och de flesta (som röstat på dessa partier) tycks äntligen ha börjat inse det var en dålig idé att börja avveckla kärnkraften. Märkligt ändå att det måste slå mot folks privatekonomi innan de vaknar.
Men, som vanligt ska jag inte skriva något politiskt här, jag nämnde det bara som en parentes. Vad har jag gjort under julen då, undrar ni kanske? Tagit det väldigt lugnt och sett en massa filmer och en kortare serie. Ingen av filmerna var tillräckligt bra för att nämna här, men jag såg även Knives Out 2 och tänkte bara lite snabbt inflika att den inte alls höll samma klass som ettan. För mycket komedi över den och för mycket Poirot-parodi. Trots kända skådisar även i denna film, kan jag säga att den inte är värd att ödsla tid på.
Däremot kan jag varmt rekommendera miniserien Nattryttarna. Den bygger ju på en sann händelse på en hästgård utanför Stockholm på 80- och 90-talet och är baserad på vittnesmålen därifrån, samt den ena dotterns berättelse. Den är bara i åtta delar och Jonas Karlsson gör (som vanligt) en strålande roll som den fruktansvärda Tommy Lundh (som i verkligheten hette något annat). Så det får bli mitt film, eller snarare, serietips.
Vad har ni gjort under julen? Och har ni några bra film- eller boktips, får ni gärna dela med er 🙂
Jag har ju börjat köra lite filmtips här numera också. I förra veckan såg jag Luckiest Girl Alive med Mila Kunis i huvudrollen, baserad på Jessica Knolls bok med samma namn. Den handlar om följande:
”Hennes perfekta liv är en fullkomlig lögn… Som high school-elev vid prestigefyllda Bradley School fick Ani FaNelli utstå en chockerande, offentlig förnedring efter en serie omskakande och brutala händelser. Något som väckte ett desperat behov av en ny identitet. I dag har hon ett glamouröst jobb på The Women s Magazine i New York, en dyr garderob och en snygg framgångsrik fästman – hon är så nära att leva det perfekta liv hon arbetat så hårt för att förverkliga. Men tonårens förnedring är inte Anis enda sår. Hennes förflutna rymmer också en smärtsam hemlighet. Något som fortsätter att hemsöka henne, som hotar att komma upp till ytan och förstöra allt. Vad händer om Ani bryter sin tystnad: Skulle det till sist kunna befria henne – eller bara slå allt hon kämpat för i spillror?”
Jag har inte läst boken, så mina åsikter är helt baserade på filmen. Den var lite seg i början och jag ogillar voice over, åtminstone om den är ständigt återkommande, men sedan tog den sig faktiskt och blev riktigt bra. Det mest intressanta var hur man ser på Ani i början och hur den bilden sakta förändras. Först känns hon ytlig och osympatisk, någon som är beredd att göra vad som helst för att nå framgång. Men i takt med att bakgrunden till skolskjutningen rullas upp förändras bilden av henne och man börjar förstå varför hon blivit den hon blivit. Knoll har sagt att hennes bok är baserad på verkliga händelser, men jag tror inte att hon har hänvisat till vilka. Oavsett om handlingen har en verklig bakgrund eller inte, är den helt klart sevärd och har man läst boken har man säkert ännu mer behållning av filmen.
Det får bli mitt sista inlägg för det här året, så jag passar på att önska er alla en God Jul & Gott Nytt År, så ses vi 2023 🙂
Signerat Dezmin 