Jag gillar när författaren har knutit ihop sin historia på slutet med början på boken. Det här är ett rätt snyggt grepp och man kan ju använda det i nästan alla genrer. Tror inte det finns någon som man inte kan göra det med om jag tänker efter.
Jag har gjort det i Lex Limbo, där prologen utgör själva frågeställningen och där sedan epilogen knyter samman det hela. Det som sker däremellan är vägen till svaren, så att epilogen får en klarare betydelse än den som prologen hade.
Idag hittade jag det här blogginlägget som jag tycker förklarar det här ganska bra. Som en cirkel som sluts.
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är ju också ett sånt exempel. Även om scenen som man läser alldeles i början, inte är med exakt på slutet, men nästan i alla fall.
Jag tror dock inte att man bör lägga upp samtliga av böckerna man skriver på det här sättet, för då kanske det bir lite ”tjatigt”, men det är ett stilgrepp som man med fördel kan använda sig av vid något tillfälle.
Hur ser ni på det här med ”samma början och slut”? Något ni uppskattar eller ogillar?
Först tänkte jag att det kanske inte passar sig i självbiografier. Men det funkar nog där med.
GillaGilla
Ja, jag tror säkert att man kan använda sig av det i självbiografier också 🙂
GillaGilla
Precis så blev det i ”Resan till sommaren”! Flickan Freja möter Ramis mörka chokladbruna ögon när de möts i lekparken för första gången. På slutet sker ungefär samma sak. Det roliga är att jag nog inte tänkte på det medvetet, utan det blev bara så… Har naturligtvis stött på det i andra böcker och därför påverkats av det. Kul, att jag precis läst igenom mitt eget manus och tänkte på det, och så hade du ett inlägg om det! 🙂
GillaGilla
Vad roligt att du också har gjort så :). Och precis, många gånger är det kanske inte ens grundtanke att man ska göra så, men det blir så ändå 😀
GillaGilla
jag tycker det ofta kan bli ett väldigt snyggt stilgrepp, men som du säger: kanske inte alltid.
GillaGilla
Precis, lagom är nog bäst i de allra flesta fall 🙂
GillaGilla
Jag har samma början och slut i mitt första manus, eftersom jag själv gillar böcker som är så. Jag har hittills skrivit feelgood, men tror också att det är fullt möjligt att ”sluta en cirkel” i de flesta genres.
GillaGilla
Vad spännande! Jag tror också att det går att göra det i de flesta genrer. Jag grunnade en hel del på det här och kom inte fram till någon genre där det inte skulle gå. Men man får kanske göra det på lite olika sätt 🙂
GillaGilla
Ja precis. Nu producerar ju i alla fall inte jag böcker i så snabb takt att jag tror att någon hinner tröttna ;-). Men det finns säkert olika sätt man kan göra på, det är bara fantasin som sätter gränser. Det är det som är så kul med att skriva!
GillaGilla
Ja, jag tror också att man kan göra det på olika sätt och speciellt om man skriver i olika genrer. Och att använda fantasi har ju vi som skriver väldigt lätt för som tur är 😀
GillaGilla
Fantasin är vårt vassaste vapen 😉
GillaGilla
Absolut! 😀
GillaGilla