Jo, jag har noterat att Debutantbloggen tar upp ämnet idag också, men många gånger sitter jag och grunnar på dagens blogginlägg kvällen innan, så därför vill jag bara förtydliga att jag bestämde mig redan igår vad det här inlägget skulle handla om. Och jag kan tyvärr inte sia om framtiden när det gäller andra bloggar 😉
Men tillbaka till ämnet och det här med att skriva sexscener. För det är bland det svåraste man kan ge sig in på. Jag skriver nu av egen erfarenhet eftersom det förekommer sex i min kommande roman också. Finns det t ex några bra knep att ta till för att inte allt ska bli löjligt och skämskudden åker fram? Jag tror mig inte sitta på den ultimata lösningen, men det finns ett par saker som jag brukar tänka på i alla fall.
1. Gissningsvis vet de flesta vuxna människor hur det här går till. Därför undviker jag att nämna kroppsdelar. Om man nu tvunget ändå känner att man måste ta med dessa, tror jag det är bättre att kalla dem vid dess rätta namn än att göra några ”förskönande” omskrivningar av dem.
2. Väg valet av eventuella metaforer noga. Ibland kan de funka, men används de helt fel är risken stor att det bara blir tramsigt.
3. Tänk över vilka ord som kan associeras med något helt annat. Jag läste en sexscen i en bok ganska nyligen som var riktigt bra skriven. Fram tills det kom ett ord som jag förknippade med något helt annat, vilket i sin tur resulterade i att jag började skratta istället. Vilket jag inte tror var författarens syfte med den scenen. Humor kan förvisso avdramatisera i sådana här scener, men då ska det finnas en tanke bakom. Det här ordet som författaren använde förstörde alltså hela sexscenen.
Det var väl det. I alla fall är det de här sakerna som jag brukar försöka ha i åtanke när jag skriver dessa scener. Men som sagt, jag tror inte någon sitter inne med den ultimata lösningen på hur man skriver den perfekta sexscenen. Det är nämligen jättesvårt. Det enda man kan hoppas på är att man inte klampat i de värsta fallgroparna när man skildrar de här scenerna. Så vill man vara helt på den säkra sidan, bör man alltså undvika dem helt 😀
Signerat Dezmin 
Jag tror det är bättre att skriva för lite än för mycket, för som du säger – man vet hur det går till. Antyda – läsaren fyller i själv.
Sen måste man ju göra det trovärdigt beroende på vilka personer det är fråga om. Är det en plump typ, så får man skriva det ”plumpt”, är det en blyg ros – ja då får man skriva det så.
Och ibland ska man nog stanna utanför sovrumsdörren, eller vilken dörr det nu kan vara frågan om.
Jag har för övrigt inte skrivit nånting idag. Inte ännu.
Däremot lekt trädgårdsmästare och sedan läst ca 100 sidor i boken. Inte ens den rörde jag förra veckan när jag var down.
GillaGilla
Så tänker jag också. Samt som du är inne på, ska sexet vara med måste det vara motiverat, för annars blir det bara krystat. Men det är en svår balansgång det där och inga enkla scener att få ihop så det liknar något.
Trädgårdsmästare borde jag också ha lekt. Får nog ta tag i det någon dag här 🙂
GillaGilla
Svår balansgång, ja. Men samtidigt får man ju inte rädas det som hör livet till. Även obehagligheter. Jag var alldeles för ”snäll” tidigare i mitt skrivande, har jag förstått. Mycket därför min roman inte blev tillräckligt bra. men det måste stämma med karaktärerna och situationen.
Jag var tvungen både klippa gräset och fixa rabatterna. Köpte några nya växter också. Fick lite daggkåpa aav en granne, delade på kärleksörten.
Lyckligtvis har jag bara en liten plätt här.
GillaGilla
Nej, man ska inte rädas att ta ut svängarna heller, för då blir det inte bra. Det är rätt lustigt egentligen. Att skriva om blodiga och bestialiska mord går bra, då har man inga problem att brodera ut. Det är värre med sexet haha.
Jag kämpar vidare med våra syrenbuskar, en lång rad som går längs tomtgränsen. Det tar ett tag att gödsla dem kan jag säga 🙂
GillaGilla
Det är väl typiskt amerikanskt det där. (?)
Skildra det mest bestialiska våld tycks gå bra, men kommer det sex in i bilden så blir det ramaskri.
Stod och tittade på en liten syrenunge på blomsterlandet. Sen när jag kom hem och skulle plantera mina växter, så undrade jag var den var nånstans. Men jag hade valt bort den.
Men jag hade ju cykeln bara, så var tvungen tänka på det när jag skulle ta hem prylarna.
GillaGilla
Ja, det är möjligt att det är därifrån det kommer. Men sen tror jag också det beror på att det ju är så himla svårt all skildra sex så det inte blir fjantigt eller löjligt. Man kan ju förvisso klanta till det i skildringar av mord också, men jag tror det är lättare att göra det när det gäller sex :-).
Ja du får ta syrenungen en annan dag 😀
GillaGilla
Typ den där klassiska men töntiga scenen på filmer, när ett tåg kör in i en tunnel. (fnitterattack)
Funderade på att köpa ungen i morgon, om det inte regnar då. Skulle nog behöva lite jord också.
GillaGilla
Hahaha, ja det är en verklig klassiker :).
Då har du ju en fin anledning att göra en ny cykeltur om det inte regnar alltså. Annars kan du ju ta dig lite skrivtid istället 🙂
GillaGilla
Jäpp! Har så sakta kommit igång igen med skrivandet efter döingveckan. hahaha
GillaGilla
Heja, heja 🙂
GillaGilla
Jag får skylla mig själv där. Jag höll på för intensivt med Litteraturmagasinets skrivskola samtidigt som jag jobbade på stenhårt med Projektets hemsida.
Då blev det kaos i kvinnohjärnan så den la av.
Men numera vet jag hurdan jag är så jag tar det som det kommer, och då vilar hjärnan upp sig fortare än om jag hade fått panik för att jag inte kunde tänka.
Jisses! Jag presterar orddiarré här….
GillaGilla
Ja, ibland är den där simultanförmågan lite överskattad kanske :). Men huvudsaken du är tillbaka på banan och kan skriva igen.
GillaGilla
😀
GillaGilla
Det där är en svår balansgång men jag tror också det är bättre att skriva för lite än för mycket!
GillaGilla
Precis. För risken är ju att man härvar in sig i något som bara blir ännu värre. Så, ”less is more” kanske vi kan enas om 🙂
GillaGilla
Less is more, det säger vi!
GillaGilla
😀
GillaGilla
man hör många resonera som att ”Om karaktärerna har sex måste man såklart skildra det”, men jag håller inte med. De bajsar, diskar och borstar tänderna med, men det skildrar man oftast inte. man väljer själv vad som behövs skildras och inte. Håller med dig där, om det ska vara med ska det vara av betydelse för handlingen, inte bara för att de ”gör det”.
GillaGilla
Precis. Det måste finnas ett syfte med det. Annars tillför det inte historien något.
GillaGilla
Det här med sex – det har jag också med i min roman … det har överraskande nog tagits emot på ett mycket positivt sätt. Men jag nämner kroppsdelarna vid sina rätta namn utan omskrivningar (tror jag!:)
GillaGilla
Jamen huvudsaken du nämner dem vid deras rätta namn då :). Det är omskrivningarna som jag ibland kan tycka blir väldigt tramsiga 🙂
GillaGilla