Testläsare

De flesta som skriver har någon som läser ens text och kommer med synpunkter på den. Jag testläser själv åt andra och tycker det är lika intressant varenda gång.
Sen är det lite olika när man känner sig redo att lämna över sin text och få konstruktiv kritik på den. Hittade det här inlägget idag när jag surfade runt. Jag är precis tvärt om. Jag tar gärna kritik redan i början för jag vill veta om det jag skriver håller. Tror att det beror på att jag avskyr att inse att jag skrivit en massa i onödan. Så ge mig kritik bara, spöa mig ordentligt 🙂
Imorgon går därför de första dryga 20 sidorna av det tredje manuset i serien jag jobbar på, iväg till min eminenta testläsare. Det andra manuset i ”Limboserien” ligger, as we speak, hos mitt förlag, så vad min förläggare tycker om det väntar jag med spänning på att få veta.
Och på tal om just namn på serier, funderar jag fortfarande på ett passande namn till den här. Men just nu kallar jag den alltså för ”Limboserien”. Får se om jag kommer på ett bättre namn på den innan första boken släpps i augusti.

sig

Annonser

14 responses to “Testläsare

  1. testläsare är ovärdeligt, utan det så skulle de vara svårt att få fram den rätta touchen på det man skriver, sen ede ju så att man ska ha en som säger som det är och inte någon som säger att allt e bra, jag har ju turen att ha en som säger som det är och tillrättavisar när jag vinglar iväg i texten.

    Gilla

    • Helt rätt. Det är viktigt att man får en ärlig respons på sitt skrivande också, där det klart och tydligt framgår vad och varför något inte riktigt funkar. Utan bra testläsare blev det nog aldrig något färdigskrivet manus 🙂

      Gilla

  2. Jag är som du – jag vill tidigt ha en ärlig (ja, så ärligt det nu kan bli med den specifika testläsare jag har tillgång till).
    Bara tanken på att jag skulle ”slösa” bort tid och energi på något som andra upplever som oläsligt – näe … så vill jag inte jobba.
    Helst vill jag ha konstruktiv kritik – ja, ja – men jag silar också, med tanke på tycke och smak – från flera testläsare så att jag kan sortera ”för och emot” och sedan själv besluta vilken väg jag ska gå vidare på.

    Gilla

    • Ja, det är så man ska göra tror jag. Lite får man förstås gå på sin egen magkänsla också, för man vet ju bäst själv vad man vill med sin historia. Huvudsaken att responsen kommer tidigt så man i alla fall vet om man är på rätt väg 🙂

      Gilla

  3. Det är jättebra med konstruktiv kritik och man lär sig vartefter vad man ska göra med den, tycker jag. Man måste sila, som Ebba skriver. Vissa grejer tar man till sig, andra struntar man i. Jag gjorde misstaget att lämna ut mitt manus till halva släkten i början för alla ville läsa, syrran hade till och med lämnat den vidare till en kompis utan min vetskap! Det gör jag inte om. När de gav mig kritik sen så fick jag taggarna utåt och ville skrika: Men skriv nåt själv då om du tror att det är så lätt! Men när mina testläsare (som jag valt ut) gav mig kritik så tyckte jag att det var bra synpunkter de hade. Då var jag så att säga mer mottaglig.

    Gilla

    • Jag tror att en viktig bit i det här med testläsare är att lämna över manuset till sådana som förstår vad det handlar om att konstruktivt kritisera en text. Alltså, helst de som själva skriver och har satt sig in i hantverket vad gäller regler etc. Annars kan risken vara stor att den som testläser fokuserar på fel saker och då får man nog lätt taggarna ut.
      Usch vad hemskt om manuset dessutom vandrade vidare utan att man gett tillåtelse till det. Jag hade nog inte heller tyckt om det.

      Gilla

  4. Jag läste hennes inlägg och måste säga att jag på det stora hela håller med henne. Däremot måste jag inte ha skrivit färdigt helt och hållet, men medan jag är i ett flyt så måste jag få skriva tills jag själv känner jag är klar.
    Och jag håller också med henne om, att få negativ kritik i det skedet kan det få mig att klappa ihop helt.

    Ytterligare ett krav när jag väl kommer så långt att det hela är klart för synpunkter, oavsett om det är en helt färdig text, eller ”bara” t.ex ett kapitel: Jag vill ha konstruktiv, väl underbygd kritik. Enbart löst ”tyckande” är snarare slöseri med tid.

    Och man lär sig snart vem eller vilka man kan låta läsa ens text så resultatet blir positivt. När det blir till en uppmuntran och leder vidare till mer skrivande.

    Har också varit med om det motsatta. Då kritiken, som kom oombedd dessutom och från en enskild person, fick mig att ramla ner i en skrivblockering som varade i flera år. Så massiv var den.
    Jag skrev fantastiskt! Språkmässigt bättre än de flesta. Men berättelserna, handlingarna, var inte ens värda att spola ner på toaletten eller torka sig i a…t med.
    Och det sas inte bara en gång utan östes över mig under flera timmar.

    Gilla

    • Ja, vi är nog olika där när det gäller när vi är redo för kritik. Och jag håller med dig om att oavsett när man är redo för den måste den vara konstruktiv. Fy vilken hemsk upplevelse det måste ha varit för dig! Sådant kan ju i värsta fall göra att man inte bara ger upp skrivandet, utan även aldrig låter någon annan läsa det man skrivit. Så jag tror också att det är jätteviktigt att det är rätt personer man ger förtroendet.

      Gilla

      • Den var fruktansvärd!
        Tack och lov hade jag mina skrivarkurser med samma underbara lärare och några av de andra som också var med varje termin.
        Men det kändes frustrerande att inte kunna 2ge järnet” och bara skriva några få nya saker, och mer eller mindre fuska sig igenom det andra genom att ta gammal skåpmat till textdiskussionerna.
        Men bättre det än inga skrivarkurser alls.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s