Genrer

Tycker att det här med genrer blir allt mer luddigt. Fler och fler av dem tenderar att gå in i varandra och då är det ju inte en renodlad genre längre. Men det tror jag bara är bra.
För jag tänkte på det när jag läste Susanne Ahlenius blogg igår.
Hon har varit på romancekurs, alltså en kurs i hur man skriver genren romance. Hon skriver bl a så här om det.

När det gäller Romance ska självklart kärleksrelationen vara den centrala delen och om du skulle plocka ur den ur berättelsen finns inte mycket intressant kvar. That´s amore!

Och lite längre ner följande.

Om jag idag skulle plocka ut kärleksrelationen i mitt manus har jag fortfarande en jäkligt bra deckare och det fungerar inte i Romance.

Det här fick mig att fundera lite kring min egen kommande bok.
Om jag lyfter ut delarna som kretsar kring den stiftande, och senare, allt djupare bekantskapen mellan Jesse och Olivia, skulle nog en del av spänningen försvinna också. Delar av handlingen går ju nämligen ut på hur Olivia lär känna Jesse och Jesse är en karaktär som man som läsare hela tiden har svårt att sätta fingret på. Är han ett hot mot Olivia, eller en undsättare för henne? Jag är osäker på om brotten som begås skulle bli lika intressanta att finna ett svar på, om det inte var för relationen dem emellan.
Jag säger inte att min bok hamnar i romancegenren, för det gör den definitivt inte. Dock tror jag att de flesta genrer blir mer intressanta om man flätar in kärleksrelationer i dem. Tror inte ni också det?