Självupplevt, eller inte?

För någon dag sedan diskuterades det här med om man bör skriva om det man känner till eller inte, i den öppna gruppen Författare på Facebook. Den som gillar att läsa om allt möjligt som rör skrivandet, kan med fördel gå med i den gruppen.
Och jag tycker att det är intressant. För visst kan man även skriva om sådant man inte känner till, fast det krävs förstås research då. Lex Limbo har t ex krävt en hel del research och det är också efterforskningar som varit allt annat än enkla att komma åt. Men på något sätt tycker jag det är roligare att utforska områden som jag inte känner till, än sådana som jag är väldigt bekant med. Det blir mer spännande och intressant att skriva då.
För ett tag sedan läste jag en förlagskollegas manus, där en av karaktärerna hade haft ett yrke som jag är välbekant med. Det märktes att vederbörande hade gjort sin research väl, för jag hittade ingenting som jag inte fann trovärdigt. För det är ju lite av en balansgång det här med att skriva om sådant man inte själv upplevt eller har god insyn i, just för att om någon som verkligen har erfarenheter från området, läser boken, uppenbarar sig alla eventuella misstag direkt.
Men förutom extraarbetet eller svårigheterna som det innebär att skriva om något som man inte känner till,  tycker jag att det är en av anledningarna att det är så roligt att skriva. Jag lär mig något nytt helt enkelt :).

sig

Annonser

10 responses to “Självupplevt, eller inte?

  1. Det skulle vara vansinnigt begränsande om det fanns nånslags regel på att bara skriva om saker man känner till. Samt sen är ju frågan, vad det betyder att känna till nåt, vem bestämmer det? En viss grej kan ju upplevas väldigt olika av folk. Hur som helst, jag känner absolut inte till allt jag skriver om men som du, gillar att lära mig grejer, och om jag missar nånstans, då gör jag det.

    Gilla

    • Håller helt med. Man skulle bli väldigt begränsad om man bara skrev om sånt man kände till.
      Jag tänker väl mer i banorna att det är lätt att bomma små detaljer om man skriver om sådant man inte känner till. Som i en slagsmålsscen jag bollade med en kampsportare t ex. Den fick jag skriva om på vissa ställen, små detaljer som helt enkelt inte alls var trovärdiga för någon som kan sporten.

      Gilla

  2. Det är härligt att gå utanför sin bekvämlighetszon och mina texter skulle bli väldigt tråkiga om jag skrev det jag känner till 🙂 att få skapa sin egen story är magisk!
    Sedan lägger man självklart till sin personliga stil och erfarenhet och som Mia skriver upplevs det nog olika.

    Gilla

  3. Jag kan tänka mig att när man börjar skriva, att det kan vara smart att hålla sig till det man känner till. Till man börjar få lite grepp om skrivandet i sig. Hantverket så att säga. Men det vore förödande trist och tråkigt och outvecklande, att inte sedan gå utanför sina gränser. Att lära nytt, att växa, experimentera, är ju det som gör hela livet faktiskt, värt att leva. Inte enbart vad gäller skrivande alltså!
    Fast ibland är det svårt! Jobbigt!
    Å andra sidan: vem har påstått att det som är värt någonting ska vara lätt!

    Gilla

    • Det tror jag också. Att till en början kan det kanske vara bra att skriva om sådant man känner till, eftersom det är det enklaste och man slipper göra en massa research. Längre fram tror jag också att det blir roligare att experimentera och hitta andra ”världar” eller andra bakgrunder till sina karaktärer. Och som du är inne på, vem har sagt att det ska vara enkelt 🙂

      Gilla

      • Jag tror det är det man växer av, både i sin yrkesutövning och som person.
        Och inte växer man om man inte åtminstone försöker!

        Gilla

        • Nej, det har du alldeles rätt i. Och sen tror jag skrivandet hade blivit rätt trist om man bara skrev om sina egna erfarenheter. Såvida man inte har upplevt väldigt mycket och intressanta saker i sitt liv 🙂

          Gilla

          • Det är ju det förstås. Men då blir det kanske endera en självbiografi eller en reseskildring eller liknande.
            Till de senare tänker jag sådant som t.ex. Sven Hedins resor i Asien. Eller för den delen vilka resor som helst!
            😀

            Gilla

            • Den boken har jag inte läst, får kanske läsa den framöver. Men jag håller med, det blir nog mer självbiografiskt om man till största delen skriver om något som är självupplevt 🙂

              Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s