Idén till Lex Limbo

Ebba undrar hur jag fick idén till Lex Limbo.
Egentligen hade jag aldrig tänkt skriva i den här genren. Jag var väldigt emot det eftersom det var så många som redan skrev deckare. Trots det hade jag en scen i huvudet, något som jag tror kan ha någon form av undermedveten blandning av människor jag träffat och vaga minnesfragment av saker jag läst.
I samma veva kom jag över en artikel i en utländsk nätbilaga och plötsligt blev den där scenen tydligare. Det är den första scenen i boken. Och eftersom den inte ville släppa mig, tänkte jag att jag skulle skriva ner den i alla fall, halvt på skoj, halvt av nyfikenhet. Så då gjorde jag det. Jag var fortfarande övertygad om att någon deckare skulle det inte bli, för jag ville verkligen skriva något helt annat.
Jag skrev i alla fall ner den scenen, rakt upp och ner som jag såg den och det blev ett helt kapitel. Därefter tänkte jag att den skulle få ligga på hårddisken tills jag visste mer exakt vad som skulle hända med den. Dessvärre hör jag till dem som inte kan planera eller staka ut något i förväg, och eftersom idén inte ville släppa mig och jag ville veta vad som hände sedan, kunde jag inte låta bli den och fortsatte skriva. Jag insåg ganska snabbt att det här var en spänningsroman, men också att den skulle bli lite mer annorlunda.
Kortfattat kan man kanske säga att jag mötte idén halvvägs. Alltså, idén kom inte till mig och jag sökte inte upp den, men vi kolliderade någonstans på halva vägen. Fast en av huvudkaraktärerna har nog stått där och pockat på min uppmärksamhet rätt länge, bara att jag valt att slå dövörat till.
Idag är jag glad för den där ”krocken”. För om jag aldrig skrivit det första kapitlet, hade den här historien aldrig skrivits ner. Inte av mig i alla fall 🙂

Imorgon svarar jag på Mias fråga. Och på tal om deckare läser jag just nu Keplers Sandmannen. Lite sent kanske, men bättre sent än aldrig 😉

sig

Annonser

11 responses to “Idén till Lex Limbo

  1. Superkul. Man blir väldans nyfiken på scen ett. Man vill gärna vad det är som drivit hela texten.

    Gilla

  2. Åh, Sandmannen, den kunde jag knappt lägga ifrån mig! God läsning! 🙂
    Kul att få veta hur boken kom til!

    Gilla

  3. Det var minsann en fantastisk krock – vilken tur att du skrev ner den där första scenen 🙂 Roligt att få veta bakgrunden!

    Gilla

  4. Tänk emellanåt! Berättelser och eller karaktärer liksom bara kommer, pockar på och vill bli berättade! Mer eller mindre kraftiga krockar! Superhärligt!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s