Jag läser den här artikeln i SvD, men jag vet inte jag. Jag vill åtminstone TRO att folk kan skilja på fiktion och verklighet. Rånare lär nog skjuta mot polisen oavsett vilka skönlitterära böcker som skrivs i ämnet, eller vilka filmer som visas.
Faktum är att mig veterligen finns det bara en enda skönlitterär bok som förbjudits (och den gavs ut i USA) för att folk började använda den som en faktabok. Förlaget tvingades förstöra samtliga kopior efter två rättegångar om jag inte missminner mig. Det blev senare en film om händelserna kring den. Men om jag ska tolka den här artikeln rätt är det väl säkrast att inte nämna något mer om den 😉
Så visst, ibland kan yttrandefriheten ta sig riktningar som ingen räknat med. Men som tur är så är det ytterst sällsynt.
Signerat Dezmin 
Jo rent generellt sett tror jag att folk kan skilja på det där. Men undantag kommer väl alltid att finnas. Både vad gäller det ena likaväl som det andra.
GillaGilla
Precis. Och de som nu ämnar praktisera sådant de sett på teve eller läst, kommer antagligen att göra det oavsett var de läst eller sett det som inspirerat dem.
GillaGilla
Det tror jag också. För är det inte film som ger idéerna så är det nåt annat. Kompisarna kanske?
GillaGilla
Ja, det är nog dessa som ligger närmast till hands gissar jag också.
GillaGilla
8)
GillaGilla
I och för sig kan jag tycka att det är lite väl lätt att skylla på film eller bok. Alltså att det skulle vara bara det. Tänker mig att det visst kan sätta igång allt möjligt, men kan ju hända att nåt var snett redan innan.
GillaGilla
Ja, det tror jag med. Jag har också svårt att se någon som aldrig gjort något kriminellt tidigare, plötsligt få för sig att göra det bara för att de ser en film eller läser en bok. De som ägnar sig åt sådant tror jag inte heller får några nya idéer bara för att de ser en film. De är nog redan väl insatta i hur det funkar.
GillaGilla