Radu Dogaru m. fl

Hittade den här artikeln i SvD.
Den är ganska lång, men alltigenom intressant. För det är ju faktiskt precis som skribenten sammanfattar dessa verkliga konstkupper:

Om det är något som förenar verklighetens konsttjuvar är det nämligen inte förfining och finess. Snarare klantighet.

Och då kanske inte bara när det gäller att ta onödigt stora risker, utan även när det handlar om att sälja de här objekten vidare. Artikeln tar upp flera fall, bl a kyrkostölderna i Norrland.

Ett annat exempel är den man som begick en serie kyrkstölder i Norrland.

–Det började nystas upp efter att en bekant till honom lade ut ett krucifix på Tradera, säger Kenneth Mandergrehn som är polisintendent på Rikskriminalpolisen.

Han arbetar med konststölder, kulturarvs- och fornminnesbrott, och dagen då konstkuppen i Rotterdam ägde rum satt han på en restaurang på Cypern.

–Jag var där på ett möte med mina kollegor ute i Europa, bland annat chefen för den enhet i Amsterdam som kom att arbeta med utredningen. Jag satt faktiskt bredvid honom när han fick samtalet om kuppen från deras motsvarighet till Riksåklagaren.

Personligen tycker jag att sådant här är intressant, just för att det finns en uppsjö av inspiration i skrivandet när det gäller konstkupper och andra spektakulära brott 😉