Fiktiva våldshandlingar

Gårdagens mejl vs recension, fick mig faktiskt att fundera lite kring det här med hur en roman kan provocera.
För som avsändaren i mejlet skriver, verkligheten är ju inte heller vacker alla gånger och är det mer okej för vissa grupper att utkräva personlig vendetta?
För om vi håller oss till den fiktiva världen var ju exempelvis Salander i Larssons trilogi inte särskilt förlåtande heller, om vi uttrycker det milt. Ändå verkar ingen bli särskilt upprörd över att hon är våldsam.
I verkligheten vet vi att det oftast är män som står för det fysiska våldet och jag funderar över om det kan vara det som provocerar? Att ju närmare fakticiteten man lägger sig i en roman och försvarar det, desto mer provocerande blir det.
I Lex Limbo är det männen som står för de mer våldsamma handlingarna, hade det blivit mer legitimt om det varit kvinnor istället?
Jag hittade bl a den här listan på en snabb googling. Nu rör sig detta om våldsamma kvinnohjältar på film, men jag tycker inte att det finns någon skillnad mellan karaktärer på film eller i böcker. I båda fallen är de påhittade.
Om vi tar The Bride i Kill Bill t ex, kan jag läsa detta:

Det är väl kanske lite förutsägbart att placera denna karaktär på en sådan här lista, men jag tycker verkligen inte att listan hade varit komplett utan henne. Vissa personer argumenterar för att Kill Bill-filmerna bara är en rip-off på tidigare female furyfilmer, och även om det är sant ändrar inte det på faktumet att de är jävligt underhållande filmer. Och kvinnan som bär upp filmerna, The Bride spelad av Uma Thurman, är en av de bästa actionhjältinnorna någonsin! Hon har en mänsklig sida, hon gråter, lider, misslyckas, är rädd, osäker. Men hon kan trots detta kicka kuk när det verkligen gäller! Hon är dessutom mångsidig. Hon behärskar kampsport utan vapen, hon kan fäktas med samurajsvärd och hon kan hantera skjutvapen. Dessutom kan hon få sin motståndares hjärta att explodera! Den du!  Fast det som gör henne riktigt intressant är att vi verkligen bryr oss om henne och därmed även blir jävligt glada när hon hugger sina motståndare i småbitar!

Alltså, är det mer okej att ”romantisera” och ”försköna” våldshandlingar om det är kvinnor som utför dem?
Missförstå mig rätt nu. Jag är på inga sätt en förespråkare när det gäller våld i verkligheten, men nu pratar vi om litteratur och filmer. För jag kan inte låta bli att fundera över om recensenten blivit mindre upprörd ifall det varit en kvinna som utfört de där handlingarna?
Låt mig ta ett annat exempel, nämligen boken Förfärande är var ängel. Nu har jag inte läst den själv, men av recensionerna på Adlibris att döma (både den på sidan och de som är inlänkade), är inte det här något som upprör någon.
Så, vad tror ni? Är våld mer accepterat i fictionens värld om protagonisten är en kvinna, eller en person som tillhör en svagare grupp i övrigt? Är att lägga sig för nära verkligheten något som man bör undvika även när det gäller fantasier? I alla fall om man inte ska provocera någon 😉

Dezmin

Annonser

12 responses to “Fiktiva våldshandlingar

  1. I regel så är det ju så att män är fysiskt starkare än kvinnor och tyvärr så finns det i verkligheten psykiskt svagare män som misshandlar. Då kan det ju vara så att i en fiktiv värld är en fysiskt starkare kvinna som spöar skiten ur män en hjälte, som blir en dröm, som finns hos många. Kunskap och styrka att kunna spöa sina antagonister. Såklart så drömmer många kvinnor om att kunna göra det, de tror jag. Men hur än det är så försvarar det inte våld. Men i många fall är det väl så att vissa förtjänar en propp. För nog finns det många kvinnor och män som skulle vilja klippa till någon som behandlat dem orätt.Så en bättre hjälte finns väl inte än en kvinna som kan göra det som många kvinnor drömmer om. Men måste också ha i tanke att i verkligheten finns det kvinnor som misshandlar. Den diskussionen är ganska tystlåten. När verklighet visas är den inte så vacker, men i en fiktiv värld så är den just det, vacker. Så då gäller det att kunna skilja på dem, tyvärr är det alltför många som inte klarar det. För drömma och tänka det kan ingen ta ifrån någon, fast ibland sker även det. Men visst är det en smula sexigt med en kvinnlig hjältinna 😉

    Gilla

    • Ja, du har nog rätt i det. Att det blir lite mysigare och intressantare om det är en kvinna som ger igen istället för en man. Men fortfarande tänker jag att så länge det är någon som står upp för de svagare i samhället, borde könet inte spela så stor roll. I alla fall inte så till den milda grad att man blir upprörd bara för att det handlar om män 🙂

      Gilla

  2. Det finns ju nog mängder av våldsamma män i litteraturen också. Så jag tror inte att det är problemet. Jag tänker mig att det som med så mycket annat är rätt komplext och att om nu nån reagerar på ett visst sätt, så ja, då gör den det.

    Eftersom jag använt bland annat en kvinnlig figur för att utöva hämnd, så känner jag inte mig främmande inför den tanken heller. Men jag har i och för sig avlägsnat mig något från verkligheten.

    Så jag antar att det ligger nåt i att ju närmare verklighet man kommer, dess knepigare blir det.

    Gilla

    • Jo, det finns förvisso en rad våldsamma män i litteraturen, men jag tror också att det är som du säger, att ju närmare verkligheten man kommer desto knivigare blir det. För om jag tar en deckare där poliser är hjältar t ex. Då är det okej ifall de skjuter ihjäl antagonisten på slutet. Men när lagen tas i egna händer (och förrövarna inte sätts bakom lås och bom) då tror jag att det blir mer legitimt ifall det handlar om kvinnor. Av någon märklig anledning.

      Gilla

  3. Åååå du ställer så svåra frågor! Eller rättare sagt så är det svårt att svara!
    Jag får komma igen med såna här tänkande saker nån gång längre fram… 😉

    Gilla

    • Grunna vidare du, ibland är det svårt att veta riktigt vad man tycker 🙂

      Gilla

      • Jag har liksom inte den tiden nu att dels fundera ut vad jag ska skriva, och sedan skriva det. För jag kan vara väldigt petig när det gäller språket…
        För saker kan bli väldigt långa när jag inte har tid att skriva kort.
        HAHAHA!

        Gilla

        • Hehe, du får öva på att fundera och skriva kort, kanske? 😀

          Gilla

          • Jomen det gör jag och det kan jag. Men inte för närvarande.
            Jag tar alltid god tid på mig när jag skriver nåt, tom när jag skriver mina blogginlägg, så de blir som jag vill ha det och inte har en massa onödiga ord eller fomuleríngar i sig.
            Fast ibland händer det förstås att man missar nåt ändå…

            Gilla

            • Jamen det är rätt tänkt. Man ska vara omsorgsfull. Något jag kanske behöver ta och öva mig på när det gäller bloggen. För många gånger går fingrarna över tangentbordet snabbare än vad jag tänker 😀

              Gilla

              • Mina fingrar går också väldigt fort. Men jag bearbetar alltid mina texter innan jag publicerar. Även layouten, hur texten ser ut. Och hur bilderna ligger. Men sen kan man ju inte göra nåt åt hur det ser ut på små enheter. I iPhonen tex
                Men så här i kommentarer blir det ofta mer som det blir.

                Gilla

              • Ja, bearbetning är alltid bra, oavsett vad man skriver. Fast i kommentarer är det ju betydligt svårare 🙂

                Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s