Ett brott utan rubrik

Susanne tog upp det i ett inlägg på sin blogg igår.
Och förutom att det förstås väcker en del intressanta infallsvinklar till historier, tycker jag det är mest  lustigt att polisen inte vet hur de ska rubricera händelsen.
Det gäller alltså följande artikel som bl a finns att läsa i DN.

En 37-årig man brände på tisdagen ett exemplar av Karl Ove Knausgårds  ”Min kamp 4” i en bokhandel i ett köpcentrum i centrala Malmö.  Motiveringen var enligt polisen att ”det är den sämsta författaren genom  tiderna”.

En urmakare från en närliggande butik släckte bokbranden med en vattenkanna och mannen greps av polis, rapporterar Sydsvenskan.

Tidigare hade 37-åringen försökt att hindra andra från att släcka eldsvådan, eftersom han tyckte så illa om författaren.

Nu vet alltså inte polisen hur de ska rubricera händelsen.

Bokhandeln vill inte anmäla eftersom en pocketbok är värd så lite pengar. Mannen hade inte heller för avsikt att ta med boken hem. Han slängde boken på ett cementgolv där det inte fanns någon risk för att branden skulle sprida sig, därför kan brottet inte kallas skadegörelse. Tills vidare rubricerar polisen händelsen som framkallande av fara för annan.

Fast så stor fara verkar ju tilltaget inte heller ha framkallat då man kunde släcka branden med hjälp av en vattenkanna.
Tänk om det är ett brott som ännu inte finns?
Hade inte det varit lite lustigt?

Dezmin

Annonser

13 responses to “Ett brott utan rubrik

  1. Egenmäktigt förfarande – kan det va nåt?

    Gilla

  2. Väldigt intressant men han har stulit en bok, bränt upp den på offentlig plats samt bråkat med människor. Känns som vi har ett juridiskt svart hål här 🙂
    Tack för hänvisningen till mitt inlägg!
    Kram.

    Gilla

  3. Burning of sermons? Kanske kan bli en ny brottsrubricering? 🙂 Om det var ett försök till marknadsföring så tvivlar jag på att det var speciellt lyckat, jag vill iaf ännu mindre läsa den nu, om den väcker sådana spontana reaktioner. Och det förklarar bilden jag såg på fb igår, med en brandsläckare intill hans böcker! 🙂

    Gilla

    • Haha, ja det var en bra rubricering 🙂 Fast ur marknadsföringssynpunkt vette katten. Det är ju sånt här som gör folk nyfikna, så det kan säkert resultera i ännu mer försäljning, även om hans böcker redan sålt hur mycket som helst.

      Gilla

  4. Det vore lite intressant att testa teorin 🙂 för jag tror att det fungerar ur ett rent marknadsföringsperspektiv som du är inne på Eva-Lisa men jag är å andra sidan inte utbildad inom ämnet.
    Hälsningar från-en-tjej-med-små horn i pannan 🙂

    Gilla

  5. Min spontana reaktion: Vilket smart PR-trick! 🙂
    Det är tillräckligt galet för att väcka uppmärksamhet, samtidigt verkar det för överlagt och smart för att vara ett knäppt infall.

    Gilla

  6. Ett brott som inte finns. Spännande. Kanske är det ett senkommet pojkstreck? Det är definitivt ett smart PR-trick om inget annat. Kanske något att tänka på vid kommande försäljning av böcker. 🙂

    Gilla

    • Ja, det är inte omöjligt att det var det 🙂 Och precis, ett smart PR-trick var det absolut, inte för att författaren behöver det för försäljningen, men ändå bra för uppmärksamheten. Haha ja, men då är det nog en god idé om det man gör i alla fall inte leder till åtal, för det kanske är att ta i 😀

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s