En intressant fråga

Här kommer en stilla undran.
Ni vet de där ”faktarutorna” (eller vad de heter) alltså de som ibland finns i början av skönlitterära böcker och som beskriver karaktärerna och vilka de är, vad tycker ni om dem? Och om någon vet ifall det finns ett namn för dessa, får ni gärna upplysa mig. Karaktärsförteckning kanske?
Jag vet vad jag tycker om dem. Om dem tycker jag inte. I alla fall inte när det gäller skönlitteratur som riktar sig till vuxna. Och här kommer varför.
När jag öppnar en bok och möts av en början där en stor mängd karaktärer radas upp och presenteras med både utseende, yrke och egenskaper, tänker jag två saker. Det ena är att författaren antingen har valt att ha med alldeles för många karaktärer, vilket gör att jag kommer att ha svårt att hålla isär dem. Den andra misstanken som börjar cirkulera i huvudet är att de karaktärer som finns i handlingen kommer att vara platta och påminna om varandra.
Jag fattar vitsen med det, alltså att läsaren snabbt ska kunna gå tillbaka för att kolla vem som är vem av karaktärerna (dock blir det lite krångligare om man läser boken som e-bok), men jag är fortfarande tveksam till om det inte finns andra sätt att lösa det på? Antingen kanske fundera över om det verkligen behövs så många karaktärer, alternativt att man kan beskriva dem med egenskaper som skiljer dem åt så pass mycket att läsaren kan hålla isär dem ändå. Och det blir nästan ännu värre när det gäller en bok där listan återfinns i början, men karaktärerna är så skickligt gestaltade att jag som läsare inte har några problem alls med att hålla isär dem. För då undrar jag varför man skriver en sådan förteckning överhuvudtaget?
Jag vet att det här är en fråga om tycke och smak och jag säger inte att böcker som har den här listan behöver vara illa skrivna eller dåliga. Jag bara ifrågasätter själva grejen. Och visst kan jag bara hoppa över den sidan och läsa boken som den är ändå, men just att den finns där får mig som sagt att bli lite tveksam till innehållet i boken, vilket kanske inte är så bra.
När jag läser en bok vill jag inte göra avbrott för att kolla vem som är vem. Jag vill svepas med i handlingen.
Eventuellt är det bara jag som finner det här lite störande? Ni andra kanske har andra åsikter? Och om någon vet ifall det finns ett namn för dessa listor, får ni alltså gärna berätta vad de heter.

Dezmin

Annonser

16 responses to “En intressant fråga

  1. Jag vet inte om det finns något namn, men brukar de inte kallas persongalleri eller något i den vägen? Jag tycker som du, faktiskt brukar jag aldrig läsa dem för det fastnar sällan ändå. För mig känns det lite som om författaren vill slippa gestalta dem i själva handlingen, man har ju fått beskrivningen av dem i början! Lite lazy writing alltså. Kanske är det inte så det är avsett men det är så jag uppfattar det.

    Gilla

    • Ja, så kanske det heter.
      Jag håller med. Det är lite den känslan jag också får. Ändå händer det ibland att karaktärerna är bra gestaltade i boken när man väl börjar läsa. Men många gånger är det precis som du är inne på, att författaren inte orkat lägga så mycket energi på att fördjupa karaktärerna.

      Gilla

  2. Beror på. I Ken Follets ”Giganternas kamp” är det flera sidor med karaktärer. Men ingenting om egenskaper vad jag minns, bara namn och familjer. Hoppar också över detta, men eftersom boken är en gigantisk släktkrönika där man följer många karaktärer över hela jorden i olika historiska skeenden så kan det underlätta tänker jag, särskilt om man inte sträckläser boken.

    Om man hoppar rätt in på bok nr 3 i en serie där karaktärerna kanske har presenterats närmre i bok 1 och 2 kan väl också ett register vara på sin plats. Men kanske hellre i slutet än i början.

    Gilla

    • Ett av undantagen jag skulle kunna tänka mig är det som du nämner. Skriver man en gigantisk släktkrönika kanske det är befogat 🙂 Eventuellt i en serie också, men eftersom jag själv skriver på en sådan vill jag ändå påpeka att även i serier kan man komma runt det där med persongallerier i början 😉

      Gilla

  3. Hm, vet inte om jag stött på detta så ofta, däremot har jag läst vissa ungdomsböcker med invecklade släktlinjer och det har då funnits en förteckning längst bak i boken där man kan kolla upp namnen och vem som är släkt med vem. Det kan jag tycka är praktiskt, men yrke och utseende känns lite krystat!

    Gilla

    • Ja, precis. I ungdomsböcker kan jag tycka att det är en lite annan sak med varianter av sådant där (speciellt om det finns en anledning till det), men i vuxenböcker tycker jag att man har alla möjligheter att mejsla ut och gestalta karaktärerna att det inte ska behövas.
      Hehe, men om det är en stor släkt kanske ett litet släktträd kan få pryda någon sida i slutet på boken även om den vänder sig till vuxna 🙂

      Gilla

  4. Jag håller med dig! Jag icke tycka om! Just för att det indikerar att det finns så många karaktärer med att man inte kan hålla isär dem annars. Och ska man sen lite då och då kolla den här personlistan, så tappar man lätt flytet i läsandet.

    Gilla

    • Ja, precis. Det blir bara jobbigt att gå tillbaka och kolla.

      Gilla

      • Eller får man helt sonika strunta i personteckningen (eller vad det nu heter) och läsa ändå

        Gilla

        • Ja, det är också ett alternativ. Problemet är kanske att man oftast råkar se att det finns innan man börjar läsa boken och då anar oråd över hur karaktärerna är tecknade i boken 😉 Men kan man ”blunda” för det och fortsätta läsa, är förstås det det bästa. Ibland är ju karaktärerna så tydligt gestaltade att den där personteckningen är onödig.

          Gilla

  5. Det där förekommer ju nog här och där i t.ex. fantasy och ibland placeras persongalleriet i slutet av boken. Alltså inte först. Kan nog tycka att det är bra att ha i t.ex. George R.R. Martins böcker, för annars kan det bli knepigt att minnas alla släktrelationer hit och dit. Men om det inte finns nån vettig orsak till att de med, nä då kan de ju lämnas bort.

    Gilla

    • Jo, om det är stora släkter och att det kanske måste finnas en sådan sida för att läsaren ska hänga med, då kan jag förstå det. Men i övriga fall är jag tveksam.

      Gilla

  6. Jag tycker det kan vara befogat i vissa fantasyböcker där det inte bara är mänskliga karaktärer utan läsaren också måste hålla koll på alver , smurfar och hobbitar :). Dock nej till platta karaktärer . De är jag helst utan.

    Intressant inlägg.

    Gilla

    • Jag kan tänka mig att det skiljer sig lite genremässigt också och att just i fantasy måste läsaren kanske ibland få lite ”extrastöd” för att hålla koll på alla karaktärer 🙂 Men jag håller med. Platta karaktärer vill jag helst undvika.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s