Karaktärer

När Iza gästbloggade hos mig tog hon upp det här med verklighetsflykt och hur vi läser böcker om livsöden som vi är nyfikna på, men som vi inte nödvändigtvis vill uppleva själva.
Sedan har vi en annan aspekt på det hela och det är vilka slags karaktärer vi gillar att läsa om. Är det sådana vi kan identifiera oss med, eller sådana som har en personlighet som vi finner intressant?
Igår pratade jag med en väninna som funderade på att läsa Gillian Flynns böcker.
Alla som följt den här bloggen vet vad jag tycker om Flynn, jag älskar hennes kvinnliga karaktärer just för att de är osympatiska och hemska på alla sätt och vis. Så jag förklarade det för min väninna som gillar att läsa om starka kvinnliga karaktärer, att de förvisso är starka, men långt ifrån snälla.

”Aha, du menar att de tar för sig och står upp för de kvinnliga rättigheterna?”
”Nja, det handlar nog mer om att de inte ser sig själva som offer och många gånger är de betydligt hemskare än vad männen i böckerna är.”
”Men det finns en anledning till att de är så där hemska då?”
”Hm, inte nödvändigtvis. Jag tror uppriktigt sagt att du skulle bli mörkrädd.”

Eventuellt skulle hon läsa böckerna ändå och det ska bli himla intressant att höra hennes reaktion sedan. Jag befarar att den inte blir positiv. För en del vill verkligen inte läsa om karaktärer som de absolut inte kan identifiera sig själva med.
Personligen tycker jag om att läsa om både dem som jag kan identifiera mig med och sådana som jag inte kan identifiera mig med, men som fängslar mig på andra sätt.
Har ni några favoriter när det gäller karaktärer? Vare sig det är män eller kvinnor och vare sig det är på film eller i böcker? Antihjältar/antihjältinnor, eller de sedvanliga hjältarna/hjältinnorna?
Och på tal om Iza så har hennes nästa novell släppts nu. Det får bli mitt tips på helgläsning 🙂