Språkliga hämningar

Jag har suttit och testläst inledningen till ett jättebra manus nu på morgonen.
Ja, jag vet, redigeeeringen, men jag ska ta det sista idag och imorgon tänkte jag.
I alla fall blir jag alltid lika glad när kvinnor vågar ta ut svängarna och vara lite ”grova” i språket, speciellt när det är män som gestaltas, men även när det gäller kvinnliga karaktärer.
I min värld (må den vara pytteliten) säger inte män: ”Iiiiih”, när spänningen ökar. Jag läste det i en bok en gång och tyckte att det lät väldigt märkligt.
Min mamma (all heder åt henne som har försökt lära mig ett någorlunda sofistikerat språk) har vid ett par tillfällen ifrågasatt varför jag måste använda så ”vulgära uttryck” i vissa delar av det jag skriver. Jag förklarade då att det oftast förekommer när det är män jag skildrar och att när jag hör mina karaktärer prata, låter de så där.
Det förstod hon inte riktigt. Å andra sidan älskar hon en rad manliga författare som använder ett minst lika grovt språk.
Men kanske är det bara så enkelt att det går bra att läsa sådant när någon som man inte har en nära relation till, tar ut svängarna i språket. Ens dotter ska inte göra det.
Personligen är jag inte särskilt känslig för det mindre kultiverade uttrycken, jag tycker t o m att de kan fylla en viss funktion för att ge en karaktär personlighet.
Och som vanligt är jag nyfiken på er andra.
Hämmas ni när det kommer till vissa uttryck, bara för att ni vet att någon förälder, något syskon, eller någon annan som står er nära, ska läsa det?

Dezmin

Annonser

23 responses to “Språkliga hämningar

  1. Jag har varit med om liknande kommentarer. Kanske inte så mycket vad gäller vulgära uttryck, men där jag använt mig av språket och grammatiken för att t.ex. gestalta hur en person talar som bryter på ett annat språk, eller är rätt korkad, eller pratar för sig själv/tänker. Då har man reagerat just på att jag inte har korrekt grammatik! Fast just i de sammanhangen är det korrekt skrivet! Lustigt nog har det varit folk i mina skrivarcirklar som kommit med de reflektionerna.
    Även sådan som hängt upp sig på att man inte får upprepa samma ord ideligen. Generellt sett är det helt rätt att tänka så, men det finns tillfällen då upprepningar är just det som ger berättelsen det där lilla extra. Känslan!
    Fast givetvis måste det då vara genomtänkt och inte fylla upp hur mycket plats som helst. För då blir det till dåliga upprepningar och tjatigt att läsa.

    Gilla

    • Jag tycker att man ska använda sig av språket och grammatiken för att gestalta hur en karaktär pratar. Ofta vill man ju också ha lite nyansskillnader när två personer pratar, så de inte låter precis likadana.
      I löptexten är det ju annorlunda, men jag tycker absolut att man får upprepa ord och komma med konstiga formuleringar för att ge personlighet åt en karaktär 🙂

      Gilla

  2. Skrattar ihjäl mig åt det där ”Iiiiiih”, jag har heller aldrig hört en man säga så, möjligtvis tonårstjejer i en film eller i en bloggtext, men aldrig i verkligheten.
    Jag önskar faktiskt att jag kunde skriva lite ”skitigare” för jag tycker själv om att läsa den stilen. Tycker du gör det väldigt bra 🙂

    Gilla

    • Tack snälla du!
      Hehe, nej jag har aldrig hört en man uttrycka sig så heller och tycker också det hör mer till tonårstjejers utrop 🙂
      Jag tycker fler kvinnor borde våga ta ut svängarna med ett lite mer ovårdat språk, så kör hårt!

      Gilla

  3. Nä, inga hämningar här inte. Utan det handlar nog mest om situation och person. Alltså både i text och i verkligheten. Men så där normalt svär jag mindre när jag undervisar. Däremot i text handlar det som du säger om person. Ifall de är vulgära, vilket de ibland är oberoende om det är tjej eller kille. Det kan man ju inte nåt åt att de låter så. Skulle kännas konstlat annars.

    Gilla

    • Det tycker jag också. I text måste man få gestalta, även med grövre ord, hur en karaktär pratar. I vardagligt språk bör man kanske undvika vissa ord 🙂
      Men jag håller helt med dig, det känns konstlat om man inte får löpa linan ut med sina karaktärer.

      Gilla

  4. Man måste ju anpassa språket efter vem som pratar. Det innebär ju inte att man själv pratar så. Men karaktärerna måste ju upplevas trovärdiga och det gör inte en kille som skriker Iiiiihhh!
    När min pappa läste mitt manus kom han bl.a. med synpunkten att ”det skulle vara trevligare om XX sa pappa istf farsan” till sin pappa. Och jag sa att det är mycket möjligt, men det kanske inte är trevligt jag vill gestalta! Det fattade han inte, och som du skriver kanske närstående har svårt att skilja på författaren och karaktärerna 😉

    Gilla

    • Det tror jag också, Anna. Just det där att närstående har svårt att skilja på författaren och karaktärerna. För det är ju faktiskt så att man måste få frihet att skildra en karaktär som man upplever den, inte som någon annan kanske skulle vilja läsa om den 🙂

      Gilla

  5. Inga hämningar här inte 🙂

    Jag tycker det är lite jobbigt att mina kollegor ska läsa men å andra sidan ville jag inte skriva den på något annat sätt.
    Egentligen spelar det ingen roll för nu är det försent att ångra sig 🙂
    Kram

    Gilla

  6. Hm, nej, några hämningar har jag nog inte känt på DEN biten iaf. Fast det kan ju ha att göra med att jag inte har haft med så många karaktärer med ett dylikt språkbruk (även det kanske hänger ihop lite med genre?), och därför inte haft just det behovet att låta dem svära och vräka ur sig könsord osv. Fast visst svär de ibland. Men det är nog ganska städat 😉 Faktiskt skulle jag också (i likhet med Fia) vilja ha ett lite ”skitigare” språk, och då pratar jag inte bara om dialoger. Inte nödvändigtvis mer vulgärt. Bara mer… naket, liksom. Får jobba på det. 🙂

    Gilla

    • Jamen eller hur? Lite skitigare språk! Sen om det inte passar med genren är en annan sak (gör det inte det bör man förstås avstå), men om det gör det måste man väl få ösa på lite 🙂
      Japp, naket och skitigt, det låter bra 🙂 Ser fram emot fler böcker från dig också 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s