Jag redigerade klart manuset första vändan i början på den här veckan.
Och medan jag funderar över två saker som min testläsare anmärkt på, läser jag Livbåten av Charlotte Rogan. Återkommer med synpunkter på den sen.
En sak som har slagit mig flera gånger när jag jobbar med mina texter är hur oerhört svårt det är när det gäller att inte ”skriva läsaren på näsan”. Just p g a att det är så individuellt hur vi läser en bok. Där en del tycker att texten är övertydlig, reagerar inte andra och där andra anser att det borde ha förtydligats, har en del förstått. Ibland reagerar t o m en och samma läsare på att vissa avsnitt i samma bok är övertydliga och andra för vaga. Jättesvårt att veta hur man ska göra alltså.
Hur löser ni det här?
Jag tror inte att man kommer undan helt och hållet eftersom vi tolkar en text på olika sätt, men har ni någon form av ”tumregel” för att klara er ifrån de värsta fallgroparna på den berömda ”läsarnäsan” :)?
Signerat Dezmin 
Du är så flitig och effektiv så det är WOW!!! Jag borde ha lite mer av den varan. 😉
GillaGilla
Tack!
Du har säkert den varan, men ibland måste man ju prioritera också 🙂
GillaGilla
Ibland är man utbränd HAHAHA
GillaGilla
Haha, ja precis. Ibland behöver man få ta det lite lugnt också 🙂
GillaGilla
Just det där tycker jag också är jättesvårt och jag vet inte hur man ska göra för att undvika det. Det brukar bli en del att fixa i redigeringen …
GillaGilla
Ja, galet svårt är det. Helt tror jag inte man kan undvika det heller, men man får göra så gott man kan 🙂
GillaGilla
Håller med. sjukt svårt att veta vad som är lagom. kanske är det bäst att ligga i underkant så kan eventuella testläsare påpeka när det behövs förtydligas? Vad tror ni? Jag tror iaf jag ska försöka med det i nästa manus. om det blir ett nästa.
GillaGilla
Ja, det är ett ganska bra riktmärke tror jag också. Men problemet är ju att även om testläsaren kanske upplever att det bör förtydligas, kan ju någon annan läsare (som läser boken sedan) anse att det är övertydligt ändå. Fast att börja i underkant tror jag också är det bästa. Då får man en indikation vad testläsaren saknar i alla fall. Klart det blir ett till manus! Ibland behöver man bara lite vilotid 🙂
GillaGilla
Oftast brukar den egna magkänslan vara en bra kompass om det behöver åtgärdas eller inte. Om man ändå är villrådig kan man ta en kontakt med testläsaren och höra hur störande det övertydliga eller otydliga är för att hitta någon sorts medelväg. Skrivandets svåra utmaning. Att anpassa texten till att fungera på så många läsare som möjligt. Hua! 🙂
GillaGilla
Ja, det där är verkligen jättejättesvårt. Men som du skriver, man får försöka hitta någon mellanväg, även om det också är svårt ibland 🙂
GillaGilla
Det är väl en kombination av magkänsla och testläsares önskemål. Och så beror det ju på vad man skriver också. Dessutom tänker jag att om man tvivlar så kan man ju göra en situation av det och på det viset få fram vad man vill oberoende av om läsare vet eller inte vet.
GillaGilla
Fast ibland kan det ju vara svårt att göra en situation av det och att poängen går fram i alla fall. Men det är absolut en möjlighet 🙂
GillaGilla
Jag tycker att det där är galet svårt, verkligen. Jag tror inte att jag har fått till rätt magkänsla än alls, men tänker att jag kan komma fram till den på sikt genom att ha många testläsare som jag också känner ganska väl. Så att jag själv har en uppfattning om hur pass mycket de vanligtvis förstår av olika sammanhang. Och sedan är det ju så att folk är olika, så det bästa måste väl vara att hitta något slags mellanläge där man varken är för övertydlig eller för subtil.
/Linda
GillaGilla
Precis. Och det är det där mellanläget jag tycker är så svårt ibland. Men, som du säger, ett bra knep är att ha flera olika testläsare 🙂
GillaGilla