50 nyanser av avund

Det går visst inte att sluta diskutera böckerna om Grey och Ana. Speciellt inte nu när filmen snart går upp på biograferna.
Intressant nog handlar de flesta diskussionerna jag sett kring denna trilogi (och speciellt de svenska) om hur illa skrivna böckerna är och hur tråkiga karaktärerna är. Fy så hemsk den är och blä så dåligt skriven den är och huuu för denna kvinnosyn! Hur kan någon få för sig att ge ut den här smörjan!!!
Speciellt intressant var en recension jag läste av en man som läst boken. Han hade (förutom språket) förfärats över de mer anatomiska delarna hos Grey. Det var tydligen något med storleken han störde sig på 😉
Personligen kan jag inte minnas att jag la så stor vikt vid storleken när jag läste. Skulle möjligen då vara storleken på Greys ekonomiska tillgångar.

Det jag tycker är mest intressant här är att det ofta är just författare som dömer ut James böcker. Nu måste man förstås inte gilla allt man läser, inte ens sådant som blivit en framgångssaga som nästan ingen annan kan mäta sig med, men jag tänker att det här är väl ett ypperligt tillfälle att försöka förstå varför en bok blivit en succé. För oavsett vad man själv anser om böckerna, har den ju uppenbarligen gått hem hos väääldigt många. Så något har ju James gjort rätt, eller hur?
Ana är urtrist, menar många. Och en stor mes! En skam för kvinnosläktet!
Är hon så mesig egentligen? Fråga er själva hur många kvinnor som vågat stanna hos en man som Grey, oavsett hur starka känslorna än varit för honom?
Inte så överdrivet många, skulle jag gissa.
50 shades-böckerna hör till genren romance. En genre som jag gissar läses av ca 90% kvinnor. Av dessa kvinnor har alltså de flesta gått igång på det här.
Jag förstår att en del läsare i det här landet rasar. Det här är ju oerhört politiskt inkorrekt. Men ni vet hur det är. Förbjuden frukt smakar alltid bäst 😉
Jag kan hålla med om att språket kunde ha varit bättre, men det är också det enda jag håller med om i dessa totalsågningar.
Att skriva sexscener är bland det svåraste man kan ge sig in på och James har ett stort antal sådana med. Om de var så usla hade knappast boken nått dessa försäljningssiffror eftersom det är en av de största anledningarna att folk läser böckerna.

Jag tror, tyvärr, att den mesta kritiken handlar om avundsjuka. Och kanske en del ilska också över att en kvinna skriver om en kvinna, som på flera sätt inte gör som en kvinna ska göra (i svenska mått mätt).
Vi bör komma ihåg att Sverige är ett otroligt litet land i jämförelse med t ex Storbritannien eller USA. Där är det här med jämställdhet lite friare. Där är det fortfarande tillåtet att se på saker på ett annat sätt, utan att betraktas som en dåre, eller ”dålig” kvinna. Och när det gäller att rikta kritik mot kvinnliga karaktärer som inte iklär sig en mantel och sveper ut för att rädda världen från dessa fasansfulla män, kommer oftast kritiken från just kvinnor. Inte ens i skönlitteraturen ska kvinnor tillåtas anamma sidor som kanske tilltalar dem mer.

Jag tror att 50 shades är den välbehövliga oas som kvinnor världen över har suktat efter. Äntligen en kvinna som vågar vara just en kvinna! Och en man som är farlig, mystisk och oemotståndlig och som vägrar ta på sig förklädet och ställa sig i köket.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag hade lätt velat skriva de här böckerna. Om inte annat för att jag hade kunnat köpa mig en egen ö någonstans och sitta och le åt alla ilskna kvinnor som läst mina böcker.
Sen skulle jag åka vidare på min lyxyacht och tänkt att jantelagen uppenbarligen håller en del i sitt skamgrepp fortfarande.

Nu förstår jag att ni undrar om jag ska se filmen? 🙂
Men hallå! Skulle inte missa den för alla pengar i världen!

Dezmin

Annonser

17 responses to “50 nyanser av avund

  1. De här böckerna är så fascinerande, de väcker så många starka känslor hos folk. Uppenbarligen så har ju alla som ogillar dem läst dem riktigt noggrant eftersom de vet så mycket om dem och kan diskutera detaljer hit och dit 🙂 För min del så föll jag mer för dragningen och psykologin mellan Ana och Grey, jag tycker kemin mellan dem är intressant. Sexet är bara en bonus 🙂

    Gilla

    • Eller hur? Märkligt det där 😉
      Ja, psykologin och dragningen mellan dem är också fascinerande. Det är något magiskt i den där storyn som gör att man bara måste fortsätta läsa 🙂

      Gilla

  2. Jag tror du har helt rätt! Den politiska korrektheten har nått helt absurda nivåer i det här landet. Jag känner flera kvinnor som inte alls tilltalas av att ha rollen som samhället med våld kör ner i halsen på dem. De vill bara få vara just kvinnor. Och det är det tydligen fler som vill med tanke på framgångarna James rönt : -)

    Gilla

    • Precis! Alla kvinnor vill inte vara superhjältar, med tanke på försäljningssiffrorna kanske man t o m skulle kunna hävda att de flesta inte vill det. Nu är det förstås en roman och man behöver ju inte vilja leva som en romankaraktär gör. Men det intressanta är fortfarande vad som tilltalar oss i litteraturen. Vad det faktiskt är som de flesta gillar att läsa om 🙂

      Gilla

  3. Sedan tror jag att det är viktigt att skilja mellan fantasier och verklighet också 🙂 Visst kan jag också tycka att det låter spännande att leva med en dominerande alfahane som knullar som en maskin. Men i verkligheten skulle jag aldrig acceptera, eller stå ut men, en man som är så kontrollerande och krävande. I verkliga världen vill vi nog alla känna att vi blir upplyfta (och själva lyfter upp också för den delen) av vår partner, inte att det är en konstant maktkamp.
    Med det sagt, jag ÄLSKAR romance!
    Verklighetsflykten, fantsierna, sexet.
    Att genren har så dåligt rykte är lite konstigt, det är väl ändå inte sämre att fantisera om kinky sex än bestaliska mord? (Deckare)
    Att skambelägga olika former av kvinlig sexualitet är väl så ojämnställt som det kan bli, och ändå ska det vara sk feminister som ägnar sig allra hetast åt sådan smutskastning, mycket konstigt i min värld. (Självklart är jag 100 % för jämställdhet, men också för allas rätt att leva sitt liv på de sätt de själva vill och önskar)
    Och beträffande språket (som visst, inte är det allra mest fantastiska kanske) så är det kanske just för att den är så ”enkelt” skriven som serien blivit så populär? Att den här blivit mer lätt att ta till sig för en stor, bred massa? Bara en tanke… 🙂

    Gilla

    • Jag håller med dig i allt du säger!
      Självklart är verklighet en annan sak än fantasier och jag förstår inte heller riktigt varför just romance har så dåligt rykte.
      Jag tycker också att det är högst märkligt att just feministerna är de första att börja yla och smutskasta. Jag är också för jämställdhet, men den måste få se ut som varje par önskar att den ska se ut. Det finns inga regler för sådant, det ska vara upp till var och en.
      Ja, så kan det vara, att den är så lättläst att precis alla kan ta sig igenom den utan problem 🙂

      Gilla

  4. Haha! Nu har jag inte läst boken och har ingen lust att göra det, men jag håller med, det handlar nog bara om avund i de flesta fall. Avund för att andra kan bli rika på att skriva ”dåligt” när inte de själva kan det. Gammal hederlig svensk missunnsamhet, helt enkelt.

    Gilla

    • Hehe, det tror jag med! De tänker att de sitter och kämpar och anser sig skriva mästerverk själva och sen kommer det någon och skriver sämre och blir hyllad av läsarna. Tror precis som du, de är nog vanlig missunnsamhet och bitterhet 🙂

      Gilla

  5. Så jäkla bra skrivet 🙂 rebloggar den hos mig. Kram

    Gilla

  6. Reblogga detta på Susanne Ahlenius och kommenterade:
    Ett mycket bra inlägg från min författarkollega Eva-Lisa.

    Jag har läst alla tre böckerna på engelska och den som dominerar är Ana och inte Grey. Det kan man läsa sig till relativt fort och alla tycker självklart olika men jag tyckte om böckerna. En bra story med intressanta karaktärer.

    Gilla

  7. Läste på engelska och håller med om att språket inte var det bästa. Minns att jag efter några sidor tänkte ”kan man få sånt här utgivet?” Just för att det var så annorlunda (på många sätt 🙂 ) från det jag brukar läsa. Trots det slukade jag alla tre böcker på två veckor! Det var just historien och kemin mellan Ana och Christian som fångade mig, det tyckte jag att hon gjorde riktigt bra. Ska också se filmen då den kommer ut 🙂

    Gilla

    • Jag läste dem också på engelska. Hon la väl först ut den som fanfiction på Twilight och sedan blev den så populär hos läsarna att ett förlag ville ge ut den. Så det var nog läsarna som avgjorde 🙂
      Det är verkligen en intressant historia på många sätt och den har fått oförtjänt mycket skit av kritikerna tycker jag. Dessutom älskar ju läsarna historien och det är väl ändå huvudsaken 🙂

      Gilla

  8. Pingback: Kan vi snacka lite om kärlek? | Iza Melody Frost

  9. Jag håller med dig, Eva-Lisa. Jag skulle också gärna ha skrivit 50 nyanser. Som det är nu är det en bra inspiration till mitt eget skrivande 🙂

    Gilla

  10. Reblogga detta på Amalia Vilde Författare och kommenterade:
    50 nyanser av åsikter? Eller? Läs Eva-Lisas inlägg. Mycket bra skrivet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s