Berättarperspektiv

Sent igår fick jag tillbaka manuset för en ny redigeringsomgång, så den ska jag hugga tag i idag.
Men jag ska inte skriva om det. Jag tänkte istället skriva lite om allvetande berättarperspektiv kontra tredje person perspektiv, skillnaden däremellan och tankar om att blanda dem. Detta för att jag ibland får frågor om just det i samband med att jag testläser, samt att det med jämna mellanrum har sökts på dessa perspektiv och om man kan blanda dem, när någon hamnat på min blogg.
Allvetande och tredje person är ju ganska nära besläktade. Dock finns det en skillnad mellan dem. Jag brukar försöka förklara det ungefär så här: Allvetande är en mer övergripande berättarstil, medan tredje person är som ”jagform” fast skrivet med han eller hon.
Om man ska ta ett välkänt exempel på en författare som ofta använda allvetande perspektiv, kanske Astrid Lindgren är en bra författare att nämna.
Grejen med allvetande är att ur ett sådant perspektiv vet berättaren allt. Även sådant som ska hända i framtiden.
T ex kan man skriva: ”Om general Korkskalle hade vetat att han bara hade tre timmar kvar att leva när han klev ut ur sin bostad, skulle han ha stannat hemma.”
Medan i tredje person perspektiv vet inte karaktärerna mer än vad man själv vet om sin dag när man stiger upp.
Man kommer alltså närmare karaktärerna i tredje person perspektiv och i det perspektivet kan man heller inte skåda situationer eller karaktärer utifrån dem själva. Det kan man i allvetande.
Kan man blanda dessa perspektiv då?
Självklart kan man göra det. Jag har gjort det på ett par ställen i Lex Limbo. Men jag tror att man ska vara försiktig om man blandar, för annars riskerar det att bli rörigt.
Exempel på när det kan bli rörigt och när man kanske bör undvika att blanda är när man har utgått ifrån tredje person, men i dialoger börjar hoppa mellan karaktärers olika pov.
Om man i dialogerna gärna vill hoppa mellan karaktärerna, tycker jag att det passar bäst att skriva hela historien ur ett allvetande perspektiv. Men det är min personliga åsikt och alltså ingen ”allvetande” regel 😉
Hoppas det där blev något sånär begripligt.
Nu ska jag fortsätta redigera och försöka att inte röra till det för mycket 🙂

Dezmin

Annonser

6 responses to “Berättarperspektiv

  1. Jag är egentligen inte så förtjust i allvetande eftersom det som du säger lätt kan bli rörigt, men vissa författare gör det väldigt snyggt. Själv försöker jag hålla mig i ett huvud i taget 🙂

    Gilla

    • Samma här! Dock kan det på väl valda platser funka att smyga in lite allvetande. Men i stora drag håller jag mig också till tredje person. Det funkar bäst för mig 🙂

      Gilla

  2. Bra och pedagogiskt förklarat tycker jag! 🙂 Jag har också flikat in någon rad här och där ut allvetande perspektiv i 90 och gör det då och då, men jag tror man bör vara medveten om att man gör det så det inte blir ett enda mishmash av olika perspektiv.

    Gilla

  3. Man kan också hävda att allvetande är lite gammaldags. Alltså om det genomförs helt och hållet så är det en berättarstil som användes mer förr. Däremot just som insmugen i böcker så hittar man nog allvetande lite här och där. Bara tänk på en sån sak som flashbacks, det hör till den allvetande berättarens grej att ge sånt.

    Gilla

    • Jo, den var nog mer vanlig förr, men jag upplever i alla fall att den än idag tillämpas i bl a deckare ibland.
      Att den däremot förekommer lite grann i många olika böcker, är ganska vanligt och jag tycker att bara man inte börjar byta pov hux flux mitt i en dialog t ex, funkar den ganska bra för att höja läsupplevelsen ibland 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s