Snart i mål

Nu har jag inte många sidor kvar innan jag kommit i mål med genomläsningen av trean. Det är helt otroligt vilken tid det tar bara att läsa igenom sitt eget manus. Det tar betydligt längre tid än när man testläser åt någon annan. Och då kan den oinvigde undra hur det kommer sig?
I mitt fall beror det på att jag hela tiden stannar vid meningar och formuleringar som jag inte är nöjd med. Sen kan jag bli sittande med den raden i flera minuter, vrida och vända, pröva en annan vinkling, etc. Så gör jag inte när jag testläser, för då handlar det mer om att ge konstruktiv kritik på uppenbara brister i texten. Sådana brister kan man sällan upptäcka i det man själv har skrivit, däremot ser, i alla fall jag, ganska tydligt när mina formuleringar haltar. Även om jag givetvis kan missa även där mellan varven.
Ibland undrar jag hur mycket dubbelarbete jag lägger ner på detta? För en mening som jag suttit med i flera minuter för att fixa, kan i nästa redigeringsrunda försvinna helt. Snacka om sisyfosarbete 🙂 Kanske måste man vara lite halvgalen för att orka hålla på med det här 🙂