Självupplevt kontra research

Igår diskuterade jag med en skrivarvän om fördelar respektive nackdelar med att skriva romaner där man väver in självupplevda saker, kontra att göra gedigen research i ämnen som man inte har någon personlig erfarenhet av.
Jag har uppmärksammat det vid några tillfällen när jag läst böcker där författaren, mer eller mindre skriver om något som är självupplevt, att innehållet riskerar att bli en så kallad partsinlaga där antagonisten blir alltigenom ond och protagonisten alltigenom god. Jag säger alltså inte att det alltid blir så, bara att riskerna är betydligt större. Detta eftersom de flesta av oss har väldigt svårt att hålla oss objektiva till händelser som är självupplevda.
Å andra sidan. Om man ska skriva om något som man inte har någon kunskap om, är det väldigt viktigt att göra research i ämnet. För att gissa, höfta eller fabulera fritt, gör många gånger att berättelsen brister i trovärdighet.
Det här är ganska intressant, för ”att gräva där man står” innefattar eventuellt inte att gräva urskiljningslöst.
Personligen brukar jag hämta inspiration från det andra har upplevt. Detta just för att då har jag en större möjlighet att förhålla mig opartisk till händelser och de uppgifter som framkommer under researcharbetet.
Är det här något som någon annan har reflekterat över?

Dezmin

 

Annonser

8 responses to “Självupplevt kontra research

  1. Vad besviken jag blir. Jag som trodde att du var Olivia 🙂

    Gilla

  2. Problemet tror jag om man ska skriva om självupplevda saker är att risken är att det blir alldeles för ingående och långdraget eftersom personen själv tycker att ALLT är viktigt. Jag tror det är lättare att sålla om det inte ligger så nära. Men det kanske är olika från person till person 🙂

    Gilla

    • Ja, det är nog också ett problem, det har du rätt i. Men det jag främst reagerat över är just att det tenderar att bli lite endimensionellt om det är självupplevt. Fast självklart är det olika från person till person också 🙂

      Gilla

  3. Jag har samma teori som du. Det är svårt att distansiera sig från självupplevda saker och risken är stor att handlingen blir väldigt endimensionell. Att frossa i andras upplevelser är mycket roligare och säcken att plocka ur blir så mycket större.

    Gilla

  4. Det finns ju sätt och sätt att använda det självupplevda på. Alltså rakt av, då kan man ju skriva en biografi, men om man plockar grejer så att det blir spännande och känns i läsaren då är det självupplevda perfekt. Och med research gäller ju samma sak, att om man klämmer in för mycket av sina otroligt fina kunskaper blir det lika besvärligt som för mycket av det självupplevda. Man får ha ett otroligt bra balanssinne helt enkelt.

    Gilla

    • Precis, självbiografier är ju en lite annan sak, men om man plockar in av sina egna erfarenheter i en roman, är det kanske svårare att se det från fler vinklar än en, tänker jag 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s