När skrivandet går trögt

Mia hade ett önskemål om ett inlägg där skrivandet inte flutit på så bra och det är ju något som händer mellan varven.
Det enda tillfälle som jag dock kommer på som jag verkligen minns var när jag vid ett tillfälle försökte skriva om Lex Limbo till något helt annat. Det visade sig vara min sämsta idé hittills för ingenting funkade och det var som om karaktärerna skrek åt mig att sluta skriva för det här ville de absolut inte delta i.
Jag undrar om det inte var då jag kom till insikten att alltid lyssna på magkänslan. Om det inte känns rätt redan i de inledande sidorna ska jag heller inte fortsätta skriva på just den historien.
Därför fick Lex Limbo återgå till sin ursprungsidé, även om jag slipade till den något och idag är jag glad att jag inte fullföljde omskrivningen.
Hur gör ni andra när ni har ett manus som verkar ovanligt trögrott? Börjar om på en ny historia, eller piskar er igenom det ni påbörjat?

Dezmin

8 svar till “När skrivandet går trögt

  1. Magkänslan är så oerhört viktig och att våga lyssna på den. Det har jag lärt mig efter lektörsutlåtandet som pekade på allt det där jag känt inte stämt med manuset. Än så länge har jag inte behövt ge upp något skrivprojekt som svar på din fråga. Men så har jag ju inte skrivit så länge heller 🙂

    Gilla

    • Jamen visst är den! Jag tror att man ska lyssna på den för den har oftast rätt 🙂
      Härligt att du sluppit ge upp något skrivprojekt, då har du kanske lyssnat på magkänslan omedvetet även där? 🙂

      Gilla

  2. Det jag skrev i början av november var fruktansvärt segt, men det tror jag handlade mer om att jag var splittrad och ur skrivform än på själva projektet, så jag kämpade mig igenom. Jag har ännu inte kollat hur det blev, men det återstår väl att se om något av det går att använda 🙂 Om magkänslan sagt att det var fel så skulle jag inte ha fortsatt.

    Gilla

    • Ja, ibland är det helt enkelt inte läge att börja på ett nytt skrivprojekt, mitt senaste råmanus var ju också hiskeligt segt att få ner. Men jag håller med, hade magkänslan sagt att det var helt åt skogen, hade jag nog lagt ner det helt och hållet 🙂

      Gilla

  3. Jag har dizzat några noveller jag börjat på, men det var mest för att det inte var min genre. Det där med magkänslan blir mer och mer sant ju äldre man blir. Vuxenpoäng?

    Gilla

  4. Ja man får ju gå tillbaka till det som var rätt när det spårar ur. Och kan känna igen rätt mycket av det där. I synnerhet magkänslan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s