Tips om börjor

Jag testläser ju manus ibland åt andra som skriver. Det är både intressant och lärorikt. En del har väldigt mycket driv i början, medan andra har en ganska lång startsträcka. Det bästa sättet att fånga en läsare på är ju inte att börja med bakgrundsinformationen, utan mitt i en händelse. Min gissning är att det kanske är lättare att göra det om man skriver någon form av spänningsroman eller något i skräckgenren, än om man skriver i någon annan genre. Åtminstone upplever jag det när jag testläser.
Hur ska man göra då, för att skapa intresse redan i början om man inte skriver i nämnda genrer? Jag vet inte om jag är rätt person att svara på det, men då manuset jag jobbar med just nu inte hör till dessa genrer heller, tänkte jag tipsa om hur jag gör. Jag försöker tänka att om jag inte kan gå rakt på konflikten direkt, kan jag åtminstone skapa nyfikenhet kring karaktärerna.
I mitt sidoprojekt har jag dels försökt hinta om själva konflikten i början, men redan när jag gått in på den första karaktären, presenterar jag hans värsta sidor först (istället för hans bästa). Nedan ett litet utdrag från den biten:

På vägen ut till badrummet gjorde han en lov förbi hallen. Där hämtade han plånboken som låg i innerfickan på jackan. Han halade upp två tjugolappar, fortsatte in till badrummet och låste om sig.

Bakom tvättmaskinen lirkade han fram sedelklämman. Just nu satt det över sjuhundra kronor i tjugor och femtiolappar i den. Efter varje intimt umgänge med Annika växte antalet sedlar i bunten. Riktigt bra sex gav femtio kronor, bra sex fyrtio och halvtaskigt bara tjugo. Samlingen påbörjades alltid dagen efter hennes födelsedag. Den tömdes året därpå, samma dag som hon fyllde år. Då belönades hon med en present inköpt för exakt den summa hon presterat för i sängen under året som gått. Förra året hade det blivit en fin middag på en exklusiv krog i Umeå och ett silverhalsband. Om hon fortsatte leverera i den utsträckning hon gjort hittills i år skulle hon nog ha tjänat ihop till både en konsert och ett smycke av dyrare metall när det var dags att omvandla hennes insatser i gåvor.

Nu vill man kanske veta vem det här är? Om svaret är ja, fortsätter man förstås att läsa för att få reda på det.
Vad jag försöker säga är att oavsett vilken karaktär man börjar med, vill ofta läsaren ha något som gör denne intresserad av karaktären. Det måste inte vara hans eller hennes sämre sidor förstås, det kan ju vara något helt annat. Men att börja med att följa karaktärens vardagsbestyr (såvida de inte är väldigt udda) är en sådan där fallgrop som det kan vara klokt att undvika.
Nu ska jag fortsätta redigera 🙂