April, april!

Okej, det är inte första april än och riktigt så illa är det kanske inte, men det skapar en liknande känsla i alla fall.
Ni vet det här med läsarkontraktet och att man ska ge läsaren den typ av läsupplevelse som man har lovat den. Alltså, om jag säger att jag har skrivit en thriller, blir läsaren inte glad som boken till övervägande delar snarare påminner om feelgood och vice versa.
Ovanstående gäller även rubriker i dagstidningarna. Alltså att artikeln ska hålla vad rubriken lovar. Jag vet att tidningarna lever mycket på just rubriker, i alla fall om de vill sälja lösnummer, men det exemplet jag ska komma till nu, blir nästan komiskt. Igår i VK (Västerbottenskuriren) kunde man läsa följande rubrik: ”Attackerade entrévärd – som visade sig vara MMA-fighter”
Mina förväntningar på innehållet blev alltså ganska höga. För det här måste ju röra sig om någon form av slagsmål med entrévärden. Så jag börjar läsa artikeln och den lyder som följer:

Kvinnan var inte nöjd över att bli avvisad från nattklubben och gick till attack mot en entrévärd – som visade sig vara en MMA-fighter.

Oj, oj, mina förväntningar blir ännu högre! En kvinna som ger sig på en MMA-fighter. Hur slutade det? Gick verkligen fightern till motangrepp på en kvinna? Speciellt om det var en man.
Jag fortsätter alltså läsa:

Kvinnan omhändertogs för fylleri på Allstar under natten mot söndagen och avvisades sedan från nattklubben. Det tyckte hon inte om, och valde att rusa in i lokalen och attackera en entrévärd med slag mot huvudet.

– Hon slog honom två gånger i huvudet men han kände ingenting och händelsen anmäldes i stället som ofredande i stället för misshandel, säger Magnus Eklund, jourhavande förundersökningsledare.

Ja, ni ser. Inte nog med att jag undrar vad hans kunskaper i MMA har att göra med den här artikeln. Jag blir naturligtvis mer nyfiken på varför han inte kände något? Var kvinnan väldigt svag, eller hade hans oförmåga att känna smärta något att göra med att han tränat MMA?
Jag får åtminstone lära mig var gränsen mellan ofredande och misshandel går, men inte heller det har särskilt mycket med rubriken att göra. Jag känner mig alltså grundlurad.  En mer passande rubrik hade nog varit: ”Attackerade entrévärd – anmäldes för ofredande”. Då håller i alla fall rubriken vad innehållet lovar.
Nu är det här inget ovanligt fenomen när det gäller just tidningar. Men då finns det kanske också en anledning till varför de flesta läsare har lärt sig att inte ens läsa vidare eftersom de vet att storslagna rubriker sällan håller vad de lovar. Förtroendet är alltså tämligen lågt.
Alltså. Vill man bygga ett förtroende för läsarna (avsett om man skrivit en bok eller en artikel) bör man hålla det man utlovar. Tycker jag i alla fall.