Författandet som yrke

Frågan uppkommer med jämna mellanrum och orsakar en mängd olika svar.
En del anser att man är författare så fort man fått ihop ett utkast till en bok, andra vill vänta lite längre med att utnämna sig som författare, åtminstone tills man har en bok publicerad.
Det finns egentligen inget rätt svar på den här frågan. Den enda riktlinje som man möjligen kan gå efter är den som Sveriges Författarförbundet har. Då gäller två utgivna verk.
Jag tänker att det är lite lustigt hur just den här frågan skapar sådana diskussioner. Hade vågorna gått lika höga om det gällde att definiera när man får kalla sig snickare, eller rörmokare?
Om jag anlitar en firma, där en snickare kommer hem till mig och gör ett jobb, så säger jag antagligen att jag har anlitat en snickare. Men, om jag ber min händige granne om hjälp med något snickeriarbete och grannen i huvudsak jobbar som telefonförsäljare, då hade jag kanske sagt något i stil med: ”Min händige granne kom över och hjälpte mig med läckan i taket.”

Därefter infinner sig steg två. När kan man hävda att man försörjer sig som författare?
En del menar att det kan man göra så fort man inte har något annat brödjobb och man klarar sig på det som böckerna, eventuella författarframträdanden och föreläsningar drar in. Andra menar att det inte är det som är grejen, huvudsaken huvudsysslan är att skriva och då spelar det ingen roll om den största delen av inkomsten består av någon form av penningunderstöd som man antingen blivit tilldelad, eller som någon i familjen bidrar med.
Det är nu det blir lite klurigare för mig. För det hade inneburit att vem som helst som skriver en bok under tiden denne går på a-kassa, kan säga att han eller hon försörjer sig som författare. Eller om någon under sin tid som sjukskriven skriver en bok, då är den personen också någon som försörjer sig som författare, eller om man skriver en bok som pensionär, då försörjer man sig också som författare, eller om man skriver den medan man är mammaledig o s v. För det spelar ju egentligen ingen roll vilken typ av bidrag man uppbär om hela grejen är att man kan försörja sig på sitt yrke bara någon typ av ekonomiskt stöd finns där.
När jag var yngre och folk stämplade för att de var arbetslösa, brukade man kalla det för att någon ”fritidsforskade”. Alla visste vad det var. Så med samma argumentation som ovan, skulle man även kunna hävda att man kan försörja sig som ”fritidsforskare”.
Folk får förstås kalla sig för vad de vill. De får även hävda att en försörjning är en försörjning, oavsett varifrån pengarna kommer. Jag hör till kategorin som inte skulle säga att jag försörjer mig som författare, förrän min inkomst helt och hållet är baserad på det mina böcker drar in och de eventuella framträdanden jag gör.
Dit jag tror att jag försöker komma är att jag inte kan komma på något annat yrke, där gråzoner och gränser är så otydliga, som just när det gäller författandet.
Och jag kan inte sluta fundera på vad det beror på?

Dezmin

Annonser

12 responses to “Författandet som yrke

  1. Du har rätt och jag har funderat på samma saker! Framför allt det där med gråzonerna för när man kan kalla sig författare brukar få diskussionerna att gå vilda i olika skrivarsammanhang. Det är så viktigt att alla som känner skrivlust ska få kalla sig författare, men försvagar inte det yrkestiteln på sikt? Om det inte krävs någon form av utbildning, meriter eller liknande för att få den titeln?
    Men också det där med försörjningen. Jag hör också till dem som skulle säga att jag försörjer mig som författare först när jag skulle kunna livnära mig enbart på mina intäkter från skrivandet och eventuella sidoaktiviteter (men dessa är inte så aktuella för mig, vilket gör att det krävs ännu mer för att försörja mig på skrivandet).

    Liked by 1 person

  2. Intressant det du säger och det Katarina skriver om att titeln urvattnas. Så blir det när allt fler titulerar sig författare förstås. Men samtidigt förstår jag att många gör det. Även om jag själv inte vill göra det förrän jag har två böcker publicerade (det vill säga om tolv år eller så).
    Eftersom statistiken säger att en av tre vill ge ut en bok finns det alltså hos många en innerlig dröm om att säga det magiska ordet författare. Det behövs ingen legitimation, vem som helst kan säga att de är det (även om ”riktiga” författare tar sig åt sig huvudet) och varför inte om det gör personen lycklig.
    Men att säga att man försörjer sig på författandet när man inte gör det verkar väldigt konstigt. Varför? Ger det ännu högre status?

    Liked by 1 person

    • Det förstår jag också att man kan vilja och givetvis är det upp till var och en. Problemet är kanske att till slut vet ingen säkert vad titelns innebörd är? 🙂
      Jag vet inte varför en del väljer att säga att de försörjer sig som författare när inkomsten till största del beror på bidrag av något slag. Men antagligen är det samma sak där, alltså att man vill kunna säga att man är författare på heltid, oavsett varifrån pengarna kommer. Och det är lite dit jag försöker komma. Jag vet inget annat yrke där gråzonerna kring vad som gäller är så stora som just här.

      Liked by 1 person

  3. Haha, denna fråga stöts och blöts med jämna mellanrum. Jag hävdar fortfarande att den huvudsakliga inkomsten bör komma från bokförsäljning och det som är relaterande verksamhet till boken om man ska kalla sig författare. Det där med 2 böcker är nog ganska genomtänkt hos författarförbundet tror jag. Jag har jobbat extra som danslärare, teaterlärare, regissör, ordningsvakt, God Man mm utan att kalla mig för något av dom yrkena. Har alltid haft ett ”fast” jobb med huvudsaklig inkomst. Just nu vad det gäller skrivandet så kallar jag mig hellre för en skrivande människa än för författare. För mig är en titel oviktig, prestationen är desto viktigare.

    Gilla

    • Ja, det har den verkligen! Så tänker jag med. Den huvudsakliga inkomsten ska uteslutande komma från försäljningen av böckerna, eller från eventuella framträdanden relaterat till skrivande och böcker om jag ska påstå att jag försörjer mig som författare.
      Precis, lite min poäng också. Om jag syr upp några gardiner och hänger i fönstren, skulle jag inte kalla mig för sömmerska. Om jag däremot blir riktigt duktig på det jag gör och tar beställningar, då skulle jag nog kunna titulera mig sömmerska 🙂 Men först när den inkomsten blir så stor att jag kan leva på att vara sömmerska, skulle jag påstå att jag livnär mig på det.

      Gilla

  4. Jag kallade mig för författare när min första bok blev utgiven, men jag sa ju förstås inte att jag hade det som yrke förrän jag sa upp mig från mitt vanliga jobb för att skriva på heltid. Men det är många som tycker att det räcker med att man skriver lite för att vara författare, eller envisas med att alla barn i skolor som jag besöker är författare för ”dom skriver ju också”.

    Gilla

    • Man får förstås kalla sig författare precis när man vill, bara att titeln riskerar ju att bli lite urvattnad då, som vi redan varit inne på 🙂
      Samma sak gäller förstås med att få säga att man har det som yrke. Personligen skulle jag nog inte våga göra det förrän endast det mina böcker, eller något skrivrelaterat, drar in ger en inkomst som jag skulle kunna leva på. Men det är ju jag 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s