Att göra en Lex Limbo

Alltså, att ta lagen i egna händer.
Det är antagligen ingen som har missat fredagens händelse där ett gäng huliganer (mestadels från högerextrema grupper) beslutade sig för att försöka sätta stopp för det ofredande som en del ensamkommande har ägnat sig åt i Stockholm under en tid nu. Jag tycker givetvis att det är förkastligt att det sker (både ofredandet och beslutet att skipa rättvisa själv), men jag är tyvärr inte förvånad när det gäller händelsen i fredags. Det är dessutom inte den första incidenten av ofredande och inte på den enda platsen. När polisen saknar resurser för att hålla medborgarna trygga och när politikerna inte agerar, brukar sådant här inte vara långt borta. Det är vanligt i andra länder när tron på rättsväsendet försvinner och samhällskontraktet brister, och självklart är Sverige inget undantag, även om beslutsfattarna tycks tro det.
Med anledning av den här incidenten fick jag under helgen frågan av en person (vi kan kalla honom X) ifall det här var något som jag förutsett. X har läst mina böcker i Limboserien och eftersom både den egenmäktiga rättskipningen och medborgargarden nämns i böckerna, var han nyfiken på om jag haft någon baktanke med det. Svaret är både ja och nej. Jag misstänkte kanske att det skulle kunna komma dithän, men aldrig hade jag trott att det skulle gå så här fort.
”De får kanske Lex Limbo-anmäla dem”, skämtade X.
Det är antagligen inget att göra sig lustig över, men samtidigt är debatten så kvävd att frustrationen måste få utlopp på något sätt och det är trots allt bättre att det yttrar sig i dräpande ironi än i regelrätta våldshandlingar.
Jag diskuterade även det här med en skrivarvän under lördagen och inte heller där är förvåningen särskilt stor. Det blir så här när människor börjar känna sig otrygga och när de inte känner att de får någon hjälp eller något gensvar från samhället kring sin oro. Det värsta man kan utsätta en människa för, är att få henne att känna sig otrygg. Livet (både vårt eget och våra närmaste) är det vi är mest benägna att försvara. Då måste man också ha en viss förståelse varför sådant här händer. Återigen, jag försvarar det inte, jag säger bara att det är en naturlig följd av vad som händer när samhällskontraktet långsamt rivs sönder. Och i ett land, där rättigheterna att försvara sig till viss del är begränsade, blir det naturligtvis inte enklare.
Händelsen i fredags tror jag till största delen handlar om en grupp människor som bara väntat på att få en anledning att slåss. Men själva fenomenet riskerar att nå ända in i icke våldsbenägna människors tillvaro, om ingenting börjar göras. För det är enkelt att diskutera klarsynt så länge man inte personligen drabbas.
Jag gissar, precis som Johan Westerholm på Ledarsidorna, att det här är ett steg mot mörkare tider. Lägg gärna lite tid på att läsa det inlägget och begrunda det han skriver.
Har man inte råd att ge polisen de resurser som krävs för att medborgare ska känna sig trygga och om inte politikerna börjar agera, kommer sådana här incidenter att bli allt vanligare. Det är vad jag tror i alla fall.
Är det verkligen så vi vill ha det?

Dezmin

16 svar till “Att göra en Lex Limbo

  1. Suveränt skrivet! Nu när det framkommit att polisen mörkat vissa händelser börjar även mer sansade människor att reagera. Dags för politikerna att ta krafttag annars kommer även sådant här att höra till vardagen.

    Gilla

    • Tyvärr tror jag det med och drar man det ännu längre har vi till slut inbördeskrig. Så jag hoppas också att politikerna börjar reagera nu innan det är försent.

      Gilla

  2. Som du säger borde man kanske inte vara förvånad över att detta händer. Hoppas också att politikerna reagerar och gör något åt det som ligger till grund.

    Gilla

  3. Det behövs fler poliser, större befogenheter och hårdare straff.

    Gilla

  4. Håller med till 100 %. Kan tillägga att det känns som om samhällets förfall gått lika snabbt det senaste halvåret som det gjort på en 10 års period innan.

    Gilla

  5. Det som händer nu gör mig skitskraj. Och många andra också och rädsla är vår farligaste fiende för den kan ta sig uttryck i fruktansvärda handlingar. Jag hoppas innerligt att de styrande kan agera med mer pondus och sluta hymla och tjafsa om bisaker som vad man ska kalla IS.

    Gillad av 1 person

    • Jag håller helt med dig! De tjafsar om petitesser medan hela samhället slits sönder av olika motsättningar. Det är en riktigt farlig väg regeringen har slagit in på och jag hoppas verkligen att något händer så trenden vänder. Annars är detta bara början.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s