Drömmen som krossades och återuppstod

Som sagt, det händer mycket just nu och även om nedanstående inte har med valen att göra som jag måste försöka ta ställning till, så skulle man kunna säga att det är grunden till att jag ställts inför dem.
En gång, för många år sedan, levde jag min dröm. Jag slapp de kalla vintrarna i Sverige, för då var vi i Florida, och kunde istället vara hemma under sommarhalvåret. Den tid på året som jag verkligen trivs här. Under den tiden ägde jag en insatslägenhet som var helt okej att bo i.
Sedan lyckades jag förstöra allt, genom att övertala maken att vi skulle köpa huset vi bor i nu. Från början var tanken god, det skulle bara vara ett fritidshus. Men sedan fick vi för oss att renovera det och bygga ut det och innan jag egentligen hunnit reagera, hade vi börjat bo här året runt. Men det var ju bara tillfälligt, tänkte jag.
Men ”tillfälligt” har blivit en låååång tid nu.
Jag följer ganska många bloggar som inte finns i min bloggroll. En del av dem är bloggar där andra människor lever just det liv som jag en gång hade. Jag läser och avundas och avundas och läser. Många gånger har jag undrat om jag följer dessa bara för att pina mig själv? Att det blev en typ av straff, för att jag en gång gjorde det sämsta tänkbara valet av alla, att köpa hus.
I och med min hunds bortgång förändrades allt. Det blev ett uppvaknande om att ingen lever för evigt och allt sedan dess har hela min tankeverksamhet upptagits av att fundera över vad jag egentligen håller på med? Vad väntar jag på? Jag har varit besatt av detta i över en vecka nu och har inte kunnat tänka på något annat.
Vi har pratat om det sporadiskt ibland här hemma mellan varven, men hittills har det oftast stannat vid just prat.
Antagligen påverkades min man på samma sätt som jag när Dino dog, för igår berättade han att han börjat kolla lägenheter utomlands igen. Eftersom vi har hundarna nu, kan vi inte åka ända till USA, men Kanarieöarna känns som en lämplig flygresa som de kan uthärda. Under förutsättning att han får ledigt från jobbet, kommer vi att åka ner dit nu under våren och kolla vilket utbud av lägenheter, eller mindre hus, det finns att köpa där.
Förstår ni lyckan? 🙂
Efter att ha vandrat i ”dödsskuggans dal” i vad som känns som en evighet nu, verkar det vända.
Ibland tror jag att något gott även kommer ur de mest sorgliga ögonblicken i livet.
Inget år har börjat så fruktansvärt och ändå så bra, i hela mitt liv! 🙂
Och eftersom jag ägnat lite research även i det här avseendet, så hittade jag det här. För jag måste ju veta vad jag ska roa mig med också 😉