Livet börjar röra på sig

Nu kommer snart Dino hem igen, även om det är i en urna.
Ända sedan den 24/1 har jag levt som i ett töcken, men nu när det äntligen har börjat släppa lite, blir det ett fint avslut att få hem honom igen.
Först hade jag tänkt sprida askan någonstans där han älskade att springa och simma, men jag tror att han får bli kvar här hemma, så jag vet var jag har honom. Han var min bästa vän och jag vill ha honom nära ❤
Jag inser att jag måste försöka ta tag i mitt liv igen, så jag ska göra ett nytt försök nu. Kanske blir det lättare när jag har något roligt att se fram emot.

Igår var det avslutning på skrivarkursen som jag hållit i. De ville gärna ha en fortsättning, så jag ska fundera lite på hur den skulle kunna se ut och när det skulle gå att klämma in. De ville helst ha den någon gång under våren, så vi får se hur vi ska göra med det.

Men, nu är det snart helg och förutom ett ärende till bankfacket (som jag måste göra innan 15.00 eftersom banken här bara har öppet tills dess) har jag inga fler punkter på dagordningen och kan ta helg efter det.
Maken åkte till Skellefteå idag efter han slutat jobbet i morse. Han ska hämta två björnar som är handsnidade i trä (tror t o m att de är ”utmejslade” med motorsåg). Jag ska fota så får ni se dem sedan. Eftersom vi funderat på att ta ner taket på portalen här ute, är planen att vi ska skruva fast dem högst uppe på pelarna som blir kvar. Jag tror att det kan bli ganska snyggt 🙂

Dezmin

Annonser

20 responses to “Livet börjar röra på sig

  1. Vad skönt att det börjar lätta lite. Och vad fint skrivet. ❤️
    Kul med skrivkursen och att den var en sån succé. Man förstår att de vill ha en fortsättning då 😊

    Liked by 1 person

  2. Vad skönt att det lättat upp lite, även om det säkert alltid kommer skava litegrann. Men fint att ha honom nära 🙂
    Det där med björnarna lät spännande, ser fram emot bildbevis 🙂

    Gilla

    • Precis, det kommer alltid att skava lite, men längre fram hoppas jag kunna minnas våra fina stunder, utan att det gör så ont. Ja, det ska bli skönt att få hem honom igen 🙂
      Det gör jag med, har inte sett dem själv än. Vad skoj! Jag ska visa er så fort jag fått möjlighet att fota 🙂

      Gilla

  3. Jag skickar ett gäng med bamsekramar!!! Ha en bra helg!

    Gilla

  4. Djur är det bästa som finns och det är kanske därför det gör extra ont när de går bort. Ursäkta en lite olämplig fråga och du behöver inte svara om du inte vill men vad kostar en kremering av en hund? Priset spelar förstås ingen roll men jag är bara lite nyfiken.

    Gilla

    • Verkligen! Jag har mycket lättare för att tycka om djur än människor.
      Ingen fara. Att kremera en hund kostar 2.000 kr här i alla fall. Kanske varierar priserna på olika orter. Nej, priset spelar ingen roll. Det hade fått kosta 10.000 och jag hade gjort det ändå. Så viktigt är det.

      Gilla

  5. Jag läser ikapp på bloggarna och ser det här först nu – två dagar senare. Stor varm kram till dig ❤ Som tur är rullar livet vidare av sig självt och en ny skrivarkurs är en bra tankeförledare ❤

    Liked by 1 person

  6. Så jag förstår dina känslor och tankar kring att behålla urnan med Dinos aska – hemma.
    Jag hade Razz urna kvar i tre år … sedan var jag säker på var han skulle strös. Det blev på den platsen i en djup Dalaskog, vid tjärnen där han försvann när han var 1 år och var borta i drygt åtta timmar. Sedan den dagen, då jag hittade honom, var det som en gåva att få ha honom hos mig. Blev ju inte mer än 6 år efter det … sedan tog leukemin honom från mig. Kan säga att jag fortfarande är i en slags chock … men lycklig över allt vi fick vara med om tillsammans och lika lycklig över att Texas nu finns hos mig. De är inte släkt på något vis, men så lika på insidan ändå. Det är magiskt.
    Av hela hjärtat önskar jag att Dexter och Lalle får vara kvar länge , länge ❤

    Gilla

    • Jag vet att du gör det, Ebba och just nu känns det helt rätt att ha honom här hemma. Kanske kommer jag också på någon plats längre fram i livet.
      Då var det ju verkligen rätt plats och det är riktigt sorgligt när hundar lämnar en och ännu mer sorgligt när de gör det för tidigt.
      Jag är också lycklig för alla fina stunder jag hade med Dino, även om jag inte vill tänka så mycket på dem just nu, men längre fram kommer jag att uppskatta dem, det vet jag.
      Vad härligt att Texas är så lik Razz! Jag ser små glimtar av Dino i Dexter då och då och hoppas de blir fler.
      Det gör jag med! Tack, Ebba ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s