Humordöden?

Katarina länkade till det igår från fb, samt att det även förekom som diskussion i en grupp på samma sociala medieplattform.
När en känd skådespelare uttrycker sin oro för hur det politiskt korrekta ska styra även i humorsammanhang, är det förstås illa. För om vi ska akta oss för att trampa någon på tårna även när det gäller skämt, kan man ju ta det hur långt som helst.
Helt Hysteriskt (en av mina favoritserier) skulle man tvingas förbjuda. Den serien går ju ut på att driva med det mesta och framförallt skulle ju alla som har alkoholproblem känna sig kränkta.
Detsamma gäller förstås Faulty towers:

I ”Faulty towers” drev Cleese friskt med tyskar och den spanske servitören Manuel på ett sätt som i dag sannolikt skulle anses kränkande.

Det här med empati är lite lurigt, för hur ska man veta hur någon annan känner för vissa saker? Det går faktiskt inte eftersom alla människor reagerar olika på olika saker och är olika känsliga. Många gånger tycker jag mig dessutom ana att ängsligheten inte finns hos de personer som eventuellt skulle kunna känna sig träffade, utan hos andra självutnämnda förståsigpåare.
Jag är inte speciellt känslig av mig, men om jag ville skulle jag faktiskt kunna börja känna efter lite extra och då känner jag mig kränkt av Mello.
Redan hela förra veckan dominerade den kommande Mello både i sociala medier och i tidningarna. Allt från att Anna Books bidrag blivit diskvalificerat, till vilka som skulle delta i årets tävling. Folk hade inte tid att bry sig om någonting annat. Och i går, när startskottet brann av, exploderade det och idag kan man tydligen inte diskutera något annat.
Jag skulle kunna driva om det här ämnet och raljera över hur ”Mellobesattheten” tillfälligt hjärntvättat en stor del av befolkningen, men då kränker jag ju dem som tar detta på blodigaste allvar.
Förstår ni problematiken? Det finns inget ämne att skämta eller raljera om som inte riskerar kränka någon annan. Och ju mer politiskt korrekta vi blir, desto tråkigare och onyanserade blir alla ämnen.
Jag har kommit till insikt i ganska mycket just p g a satir och humor. För om någon driver med en företeelse eller ett ämne som man kanske har haft en bestämd uppfattning om, kan man plötsligt se det från en annan vinkel. Humor har ju den egenskapen.

Och på tal om just detta. Jag lovade ju bilder på björnarna som maken hämtade. Jag är ganska säker på att om en björn såg dessa och förstod att det var den som var avbildad, skulle björnen känna sig otroligt kränkt. Detsamma gäller ugglan som vi fick på köpet då den spruckit lite.
Så, här kommer tiotusenkronorsfrågan: Vågar vi verkligen ha dessa utomhus? Eller riskerar vi då att kränka någon björnälskare eller uggleälskare som råkar se dem? 😉
De är ju trots allt snidade med en motorsåg som enda redskap och då blir ju inte slutresultatet riktigt likt originalet.