Utan mål

När man skriver en bok, eller gör en film, är en av de viktigaste delarna att karaktären (eller karaktärerna) ska ha ett mål. Om det finns en tydlig intrig i handlingen, kommer målet i princip per automatik.
Men det finns alltid undantag.
Under de senaste veckorna har jag funderat mycket på böcker och filmer där just målet inte är så viktigt, alternativt är väldigt vagt, eller knappt förekommer alls. Handlingar där inte ens intrigen är särskilt påtaglig, men där filmen eller boken fått ett enormt genomslag ändå.
Ett exempel är filmen Breakfast Club. Jag har funderat mycket på den i ett par månader nu. De allra flesta som är i min ålder har sett den, men för den som inte sett den handlar den om fem ungdomar som får kvarsittning i skolan en lördag. De är totalt olika varandra och har inte något gemensamt, förutom att de alltså måste tillbringa en dag tillsammans. Det uppstår förstås konflikter under den här tiden, men de upptäcker också att de har mer gemensamt än vad de ifrån början trott. Kortfattat skulle man kunna säga att det handlar om fem ungdomar som inte gillar varandra särskilt mycket, men där oväntat vänskap har uppstått innan dagen är till ända.
Regissören, John Hughes, fick verkligen kämpa för att få igenom den här idén, då ingen trodde på den. Men filmen blev en stor succé och Simple Minds fick en jättehit med temalåten Don´t you forget about me.
Så varför blev filmen så älskad och så framgångsrik? Den handlar ju egentligen inte om någonting. Skulle det kunna vara så enkelt att det är igenkänningsfaktorn som spelat en avgörande roll i sammanhanget?
http://t3.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcTRZg27udVz7FJ0mpmD8G7sGe1QPDMPZe0VmATYHCNd4Fzx4V6xFrågan jag försökt bena ut är alltså i vilka sammanhang man kan bortse från ett tydligt mål och en tydlig huvudintrig? För uppenbarligen finns det exempel när det funkar utan dessa, trots att ingen riktigt kan förklara varför.

Dezmin

Annonser

18 responses to “Utan mål

  1. Otroligt svår fråga! Jag älskade filmen men kan inte säga varför. De försöker ju med gemensamma krafter att lura den där läraren men jag vet inte om det räknas som en intrig i sammanhanget.

    Gilla

    • Jag älskade den också! 🙂
      ja, den delen är ju en av de små intriger som förekommer, så kanske är det en samling av små intriger lite varstans som också gör att man tycker det är spännande 🙂

      Gilla

  2. Jag håller med. Det finns alltid exempel som bryter mot alla möjliga basala regler, som tex Bridget Jones som efter vad jag kan minnas inte hade några speciella mål i vare sig boken eller filmen utom möjligtvis kortsiktiga som att kyssa daniel cleaver eller hur det var, men man följde med intresse iaf. Och jag kan tänka mig att om resan i sig är tillräckligt intressant och sällskapet tillräckligt underhållande kan man överse med att man inte är på väg någon särskild stans. Karaktärerna har nog en stor del i det tror jag. Om de är intressanta i sig kan man nog ha överseende (iaf jag) med att de inte vill så mycket utan mest förhåller sig till det som händer dem. Men bortsett från avsaknaden av mål tror jag iaf att storyn behöver någon form av slutsats, som i fallet med din film verkade det ju vara att man inte ska vara så snabb att döma folk för man kan ha mer gemensamt än man först trodde, eller något sånt. Så någon lärdom eller någon tankeställare måste man nog få med sig iaf. 🙂
    Sorry för långt svar. 🙂

    Liked by 1 person

    • Ja, Bridget Jones har inte heller någon direkt tydlig konflikt, mer en massa små, som att gå ner i vikt och kyssa Cleaver bl a 🙂 Dock är dessa små mål uttalade redan i början av handlingen, så till viss del väcker det intresse för att man ska vilja se om hon lyckas med dessa.
      Det tror jag med. Väcker karaktärerna ett tillräckligt stort intresse kan man nog fortsätta att se filmen, eller läsa boken ändå.
      Jamen exakt! Det måste nog finnas någon form av sensmoral i alla fall. Det är ju den som man går och tänker på efter man läst boken eller sett filmen 🙂
      Ingen fara, det är ju ett intressant ämne och då kan ju svaren bli rätt långa 🙂

      Liked by 1 person

  3. En av de bästa filmerna jag sett någonsin! Jag kan inte svara på varför, men kanske ligger en del av svaret i dialogerna?

    Gilla

  4. Det där är en knepig fråga. Men en bra tanke som jag måste hålla levande just nu!!

    Gilla

  5. Mm, sant. Vissa saker lyckas ändå på något sätt. Men den har väl rätt bra karaktärsutveckling i alla fall 🙂

    Liked by 1 person

  6. Du får skriva en fanfiction på den Eva-Lisa 🙂

    Liked by 1 person

  7. Åh den filmen! Och det roliga är att mina barn också gillar den. Jag skulle väl säga att det är kombinationen uppror och vänskap som den handlar om. Ja, om att det finns olika sorters sätt att vara ung på. Och så kläm ihop dem en dag i skolan i samma rum, att vad händer då.

    Liked by 1 person

    • Verkligen! Ja, den verkar fortsätta att bli en favorit bland ungdomar så här 30 år senare.
      Uppror och olika sätt att vara ung på, är nog också något som tilltalat många. Samt vad händer om man sätter fem olika personer i ett rum en hel dag? 🙂

      Gilla

  8. Jag har fortfarande inte sett den filmen! Måste göra det! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s