Svaren på frågorna

Det här med hur mycket man tar med från verkliga händelser kontra hittepå, tror jag varierar väldigt mycket från författare till författare och från bok till bok. När det gäller research gissar jag att det är likadant, plus att det förstås har att göra med om man har som utgångspunkt att skriva om något man är väl insatt i redan från början, eller om det är ett ämne man är intresserad av att ta reda på mer om.
Men om jag personligen ska svara på frågorna så ser det ut ungefär så här:
Om vi börjar med karaktärerna så är ingen av dem baserade på en enda ”förebild”. De har alla sin utgångspunkt i minst två personer, ibland tre. Jesse t ex är danad av två, varav den ena inte längre lever och ingen av dem har/hade förstås hans yrke (inte ens det som han officiellt uppger att han jobbar med).
Händelserna då? När det gäller genren jag skriver i är det ju inte svårt att hitta uppslag till idéer, för allt man behöver göra är att slå upp en dagstidning och vips har man en oändlig källa att ösa ur 😉 De är alltså inga brott som drabbat någon jag känner, eller som jag själv upplevt. Däremot finns det en del av sidointrigerna som har sin grund i verkliga händelser.
Hur gör jag med researchen då? Jag tror att de flesta som läst böckerna förstår att jag inte har gjort den genom telefonsamtal, eller mejlväxling. Till viss del har jag tagit internet till hjälp, men den största hjälpen har jag nog haft från min tid i USA. Jag tror att det handlar mycket om att inte vara för låst i fördomar och att våga vara nyfiken. Då öppnar sig genast oanade möjligheter.
Ungefär så ser det ut, i alla fall när det gäller Limboserien. När det gäller sidoprojektet handlar det ju om en helt annan genre (åtminstone i det manus jag lyckats slutföra) och där behövdes det ingen research alls.
Där har ni svaren och jag tror inte att de skiljer sig nämnvärt från andra som skriver 🙂

Dezmin

Annonser

10 responses to “Svaren på frågorna

  1. Ibland undrar jag om inte just fördomar och kanske främst pk-fördomar är det största hindret för många? Det blir fler dimensioner om författaren nyanserar mer kring karaktärerna som du har gjort för det är ju ett ämne som inte förekommer så ofta i böcker och definitivt inte i böcker av svenska författare.

    Gilla

    • Ja, fördomar är ju ett bevis på att man inte har tillräckligt med kunskap om något, oavsett vad det är. Men som du är inne på är det nog mer accepterat att ha fördomar om vissa saker än om andra.

      Gilla

  2. Håller helt med Anders. Fördomar och pk är nog en stor fallgrop. Jag tror oxå det är viktigt som du säger att våga vara nyfiken och våga skriva om mer än bara det man upplevt på ett personligt plan. Även om man väver in egenupplevt är det nog aldrig fel att fiktionalisera. Ta det som är egenupplevt steget längre.
    Kul att höra hur du gör 😊

    Liked by 1 person

  3. Pk-fördomar var ett perfekt uttryck! Det är inte många som granskar sådana. Har du läst Anders Jallai? Han vågar också sticka ut hakan http://www.jallai.se/

    Gilla

    • Jag har hört talas om honom, speciellt kring teorierna kring Estoniakatastrofen då en del hävdar att den hade ett samband med Palmemordet. Vet att Jallai skrivit om Estonia också, dock tror jag inte att han baserade sina teorier i någon anslutning till Palmemordet. Får kanske ta och läsa honom 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s