Dagens gnäll

Ibland undrar jag om jag drabbas av omedvetna hjärnsläpp mellan varven.
Varför oh varför, väljer jag ett berättarperspektiv där jag begränsas till en karaktär? Speciellt som karaktären inte är pålitlig. Hur tänkte jag där?
Igår diskuterade jag igenom problematiken som har uppstått med en skrivarvän.
Dilemmat handlar egentligen inte om hp, utan om den andra karaktären. Läsarna måste gilla den karaktären för annars tappar hela historien nerv, men hur åstadkomma det när precis allt filtreras genom hp:s syn på saken?
Problemet hade varit så mycket enklare att lösa om jag tillåtit mig själv att antingen använda två jag-berättare, eller skrivit allt ur tredje person (som jag ju annars nästan uteslutande använder mig av).
Eftersom jag bollade problemet har jag fått lite idéer hur jag skulle kunna göra i alla fall och förhoppningsvis är det en början till lösningen.
Den första versionen av relationsthrillern skrev jag i tredje person DPoV. Det var enklare så tillvida att jag kunde röra mig fritt mellan båda karaktärerna, samtidigt var det något som saknades.
Eftersom min testläsare läst början på båda versionerna frågade jag henne vilken som var bättre, för jag tänkte att jag alltid kan byta tillbaka igen om den här versionen inte funkar.
Svaret hon gav var att den här versionen känns mer som en käftsmäll, men på ett bra sätt och mer nytänkande.
Även det är något jag ägnat tid att begrunda. Jag förstår precis hur hon menar, men frågan jag hela tiden brottas med är om jag kommer att lyckas göra historien rättvisa genom det här perspektivet?
Antar att den frågan bara blir besvarad om jag tar mig igenom den här versionen och inte ger upp längs vägen, som jag gjorde med den första versionen.
Det finns dem som påstår att om skrivandet känns enkelt, gör man det på fel sätt. Det ska uppenbarligen vara svårt. Och visst, skrivandet är kanske aldrig lätt som en plätt, men jag är otroligt tveksam till om det blir bättre bara för att det i princip känns omöjligt. Åtminstone gör det sistnämnda att skrivglädjen dödas för varje dag man försöker ta sig vidare. Eventuellt kommer skrivglädjen tillbaka om jag dödar karaktärerna? Faktiskt känns inte den idén så tokig idag.

Dezmin

Annonser

18 responses to “Dagens gnäll

  1. Ahahahaha, det där sista fick mig att skratta. Ja vem vet, om du dödar av båda karaktärerna kanske det blir roligt igen. 😂 Men… Är det helt otänkbart att lägga till ett andra jagperspektiv i det här skedet? Om det inte går att lösa på något annat vis menar jag.

    Liked by 1 person

    • Hahaha, ja kanske är dessa karaktärer bara början på något helt annat 😀
      Nej, det är inte otänkbart, men det känna inte rätt att göra det i den här berättelsen. Jag har hängt upp så mycket på nuvarande hp, att det nog skulle upplevas som konstigt om den andra karaktären får ”komma till tals”. Men jag har ju dina tips, så jag grunnar på dem så länge 🙂

      Liked by 1 person

  2. Jag följer ditt arbete med spänning…
    Kan riktigt se hur du sliter ditt hår 😉
    Kämpa på !
    //M

    Gilla

  3. Vilket dilemma! Har tyvärr inget bra förslag på lösning. Helst ska det inte kännas omöjligt, bara utmanande så att man får känna sig som ett geni när man kommer på hur man ska lösa det, då tror jag skrivlusten frodas 🙂

    Gilla

  4. Det där med perspektiv är svårt, nästan lika svårt som gestaltning! Jag ser också fram emot din nya bok så småningom!

    Gilla

    • Det är verkligen galet svårt! Speciellt när man som jag inte ens har något synopsis och kan tänka igenom sådant här innan.
      Vad roligt att höra, Pia! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s