Hårdkokt

I Sverige upplever jag att genrer och uttryck ofta missbrukas och därmed förlorar sitt värde. Jag och två andra skrivarvänner diskuterade det för några dagar sedan när det gällde just genrer, alltså att man skriver t ex ”psykologisk thriller”, men innehållet har ingen direkt nerv och man känner sig lurad.
I Sverige missbrukas också ofta uttrycket ”hårdkokt”. Det är ju ett begrepp som är vanligt förekommande inom deckargenren (speciellt de amerikanska) och i min värld vilar hela det begreppet på språket. De flesta som läst en sådan bok, eller sett en sådan film, vet vad jag menar.

Den hårdkokta skolan är en unikt amerikansk stil som började hos deckarförfattare som Dashiell Hammett på 1920-talet och som senare fått efterföljare i till exempel Raymond Chandler, Ross Macdonald och Mickey Spillane. Stilen kännetecknas av osentimentala skildringar av brottslighet, våld och sexualitet, uttryckt med litoteser och kyliga kommentarer. På film motsvaras hårdkokta deckare nästan helt av film noir, och i många språk används till och med termen roman noir.

Jag vet inte hur många gånger jag läst att det är en ”hårdkokt deckare” för att sedan läsa boken och inte känna igen mig i språket alls. För nästan allt handlar ju om språket och stilen där.
Men, igår hittade jag en svensk författare som faktiskt behärskar stilen. Han heter Mats Olsson och boken heter ”Straffa och låta dö”. Dock upplever jag den lite långsam, så jag får se om jag läser ut den, men det var riktigt kul att se att etiketten för en gångs skull stämmer överens med innehållet.

Dezmin

Annonser

20 responses to “Hårdkokt

  1. I Sverige är vi experter på att vattna ur uttryck och ord så de får en helt annan innebörd. Hårdkokta filmer och böcker ser och läser jag gärna så den får jag ta mig en titt på 🙂

    Gilla

  2. Visst är det frustrerande när man råkar ut för den besvikelsen? Kan tänka mig att just det där med ”hårdkokta deckare” är ett ganska urvattnat begrepp det med och det är förmodligen få i Sverige som behärskar stilen. Jag ser inte svenskar som speciellt ”hårdkokta” över huvud taget heller 😉 Vad lustigt att du nämner den boken, för jag såg den susa förbi på skärmen i något sammanhang så sent som igår.

    Liked by 1 person

    • Men verkligen! Ja, här i Sverige har man lyckats vattna ur det, men jag gissar att man håller hårdare på det i t ex USA.
      Hehe, nej ytterst få är ju särskilt ”hårdkokta” här, men som tur är finns det undantag. Skulle gissa att Olsson verkligen satt sig in i språket innan han började skriva boken.
      Kul! Den här är tydligen första delen i en serie och den andra kom ut för inte så jättelänge sedan, tror jag, men jag minns inte vad den heter 🙂

      Liked by 1 person

      • Ja, som det mesta annat. ”spänningsroman” tex. Eller ”skräck.” Eller för all del deckare. Såg att åtminstone två av de nominerade till stora deckarpriset inte ens var deckare i bemärkelsen poliser som löser brott… 😮

        Liked by 1 person

        • Håller helt med! Om det står ”spänningsroman” eller ”skräck” förväntar jag mig att få just det. Om en bok marknadsförs som ”skräck” måste den vara läskig, annars är det inte skräck i mitt tycke.
          Jag såg det med. Undrar hur de tänker där? Snart vågar man ju inte lita på det förlaget marknadsfört boken som och det slutar med att jag inte vågar köpa den. Det är ofta först efter att någon annan läst den och kan verifiera att boken är spännande eller läskig.

          Liked by 1 person

          • Inte i mitt heller. Kanske snarare mysrys då. Och återigen är det inget fel med mysrys, jag älskar det, men står det skräck tycker jag det ska vara skräck. Liksom om det står spänning förväntar jag mig att spänningen ska vara närvarande i hela eller iaf större delen av boken, inte bara mot slutet. Och det behöver inte betyda att det är en dålig bok, bara att den inte håller vad den lovar. Det är ju inte alltid författarens fel heller, oftast tror jag det är förlagets.
            Ja, det undrar jag med. Ja, i fortsättningen kanske man får läsa recensionerna noggrant och gå på rekommendationer för att vara säker på att få det man tror. Lite trist om det måste vara så.

            Liked by 1 person

            • Precis! Det är inget fel på vare sig mysrys eller annat, felet är ju att boken marknadsförts under en genre som den inte håller. Tror också att det oftast är förlagets fel, de vill marknadsföra boken under en etikett som har större potential att bli läst, men återigen, om boken inte håller vad genren utlovat, blir ju läsaren besviken. Jag vet att jag tappar förtroendet i alla fall och kanske inte läser författarens nästa bok.

              Liked by 1 person

              • Ja, det verkar vara precis så de tänker. tyvärr. Och jag tror som du att de mer stjälper än hjälper sina författare med den sortens grepp. Samtidigt tycker jag det är konstigt att man inte värnar mer om etiketterna och genreförväntningarna. Men det är väl den där ”alla ska få vara med”-attityden. Ingen får känna sig utanför. Om de vill kalla sin bok för deckare måste de få göra det, oavsett vad det är. Iaf är det intrycket jag får.

                Liked by 1 person

              • Det tror jag med, tyvärr 😦
                Så kan det absolut vara och problemet blir ju att man då inte kan lita på att man får det man blivit lovad. Eller i alla fall, vad jag trott att jag skulle få. Genrer finns ju där för att det ska bli enkelt för läsaren att hitta det denne söker. På det här sättet kan man ju aldrig känna sig säker 😦

                Gilla

  3. Förutom kriterierna du nämnt är väl hårdkokta deckare skrivna i jagform?

    Gilla

    • Det stämmer! Oftast är de skrivna i förstaperson och jag tror att det berättarperspektivet är enklast om man ska få till stilen och prosan också 🙂

      Gilla

  4. Slarviga recensenter (med flera) slänger sig gärna med klatschiga ord utan att tänka efter vad de egentligen betyder. Det märks även bland vanligt folk. Jag har ett tydligt exempel där det kan bli så fel. En kompis tyckte om ordet ”tämligen” och började använda det i sammanhang för att beskriva att det var mycket av något när ordet egentligen betyder tvärtom. Suck säger jag bara.

    Liked by 1 person

    • Ja, det gör de tyvärr och det skadar mer än det hjälper författaren. Sen har ju förlaget också ett ansvar, tycker man, men ibland verkar det som om vissa förlag stoppar boken i en speciell genre bara för att de tänker att den kanske säljer bättre då. Läsare kanske låter sig luras en gång, men knappast två.
      Haha, det där har jag också varit med om, att folk använder ett ord i fel sammanhang. Ibland har jag då påpekat ordets betydelse lite försiktigt. Tänker att det är bättre om personen i alla fall blir lite förvarnad 🙂

      Liked by 1 person

  5. Det är inte lätt att sätta in sin bok i rätt genre. Min bok blir nog en spänningsroman. Det är ingen deckare, men i bok nummer två är det fler om dör än i första. Spänning är det nog med allt den familjen hittar på så spänningsroman håller jag fast vid!

    Gilla

    • I genren spänningsroman ryms ju väldigt mycket, så det funkar nog utmärks även i ditt fall. Jag tänker främst på snävare genrer. Står det t ex thriller, eller skräck, förväntar jag mig en spänning eller något riktigt ruskigt. Detsamma gäller om det står att det är en deckare, men större delen av boken visar sig vara en relationsroman.

      Gilla

  6. Att hamna i fel genre kan nog vara jobbigt för författaren också. Jag skulle känna det som att jag lurar fel läsare och att de som egentligen skulle ha haft utbyte av boken inte ens upptäcker den.
    Är det sportreportern Mats Olsson som har skrivit? Det var länge sedan jag läste Expressen och hans krönikor men minns att jag gillade hans stil.

    Gilla

    • Det tror jag med och värst är det nog för författarna, gissar jag. Jamen precis, så skulle jag med uppleva det.
      Ja, jag tror det är han. Det var inte många år sedan han debuterade som deckarförfattare, men jag vet att han skrivit böcker tidigare, samt jobbat som journalist på Expressen.
      Gillade också verkligen prosan! 🙂

      Liked by 1 person

  7. Jag lade precis bort en bok som sagt sig vara skräck, en svensk bok. Och eftersom jag redan tidigt insåg att jag mest fann det hela löjligt och inte skräck alls så tänkte jag att jag har bättre böcker att läsa. När det gällde just den boken så tror jag att författaren själv bestämt skräck. Men ofta tänker jag mig att det kan vara nån annan som styrt hur det ska marknadsföras, för genre är ju rätt mycket marknadsföring också. Och himla irriterande just som du säger när man letar efter nåt och får något annat. Även om jag också kan tycka väldigt mycket om när genrer rubbas och lever, men det beror ju på hur.

    Gilla

    • Jamen precis! Visst kan det vara intressant när författaren har experimenterat med genrer, men om det uttryckligen står skräck då förväntar jag mig att det ska vara ruskigt, eller om det står deckare eller thriller, så förväntar jag mig att boken ska vara spännande.
      Tror också att det är förlaget många gånger som tänker att det är smartare att sätta en bok under en viss genre rent försäljningsmässigt, men läsare låter sig ju inte luras fler än en gång och därför tror jag att problem kan uppstå med bok två då.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s