Religioner

Just nu har det seglat upp ett väldigt populärt ämne bland böcker som ges ut, nämligen olika former av religiösa samfund som folk varit mer eller mindre fångna i och som de tagit sig ur.
Jag är ju inte troende, men har inget emot religioner som sådana. Jag struntar i om någon är kristen, muslim, jehovas, djävulsdyrkare, satanist, buddhist, etc, så länge inte någon annans religiösa uppfattningar går ut över andra människor som inte vill ha med deras tro att göra.
I Sverige har vi visserligen religionsfrihet, men det innebär inte att man ska kunna pådyvla andra sin religion, utan även frihet att välja bort den. Det innebär inte heller att den tro man har ska påverka arbetsuppgifterna, arbetsplatsen eller offentliga platser i övrigt eftersom Sverige är ett sekulariserat samhälle.
Nu har det kommit ännu en bok i det här ämnet där författaren föreslår en åldersgräns för religioner. Detta har gjort folk upprörda, men jag förstår egentligen inte varför?

Rose Carlmark var bara fjorton år när hon blev medlem i Jehovas vittnen. Nu har hon skrivit till barnombudsmannen om det som hon i dag anser vara hjärntvätt, och hon kräver i ett upprop till riksdagen att man skapar en 18-årsgräns för medlemskap i religiösa samfund.

Jag minns när jag gick i grundskolan, vi hade ganska många pingstvänner i klassen. De jobbade mer eller mindre ihärdigt på att förklara för oss övriga ”syndare” vad som skulle hända med oss när Jesus kom tillbaka och hämtade de rättrogna. Det var inga trevliga historier, dock var det ingen som orkade bry sig nämnvärt.
Som ungdom är man förvisso lätt att påverka, men man har åtminstone börjat landa i någon form av identitet och aning om vem man är. Hade jag varit ett litet barn som fått höra de här horribla historier av mina föräldrar, skulle jag kanske ha gått på det. För faktum var att samtliga av dessa troende individer kom från familjer där föräldrarna själva var djupt religiösa. Många gånger undrade jag om mina religiösa klasskamrater alls hade något val annat än att underkasta sig samma ”herre” som deras föräldrar tillbad?
Som barn sitter man fast i en beroendeställning, utan föräldrar får man det tufft att klara sig. Om då föräldrarna gör sitt allra bästa för att övertyga sina barn att deras tro är den enda rätta, kan jag tänka mig att det är svårt att värja sig.
Därför tror jag att en 18-årsgräns hade varit bra. Det ger åtminstone alla en chans att skapa sig en egen uppfattning om vad man väljer att tro, eller inte tro på fram tills man är myndig. För ska man tvingas in i dessa religiösa samfund så fort man lärt sig stava till Gud, kommer man att hinna påverkas ännu mer och risken att hjärntvättas ökar avsevärt.
Så, kort sagt, jag tycker att det här är ett bra förslag. Låt även barn och ungdomar få en chans att själva avgöra om de vill tro eller inte.

Dezmin

 

Annonser

16 responses to “Religioner

  1. Förslaget är helt klart värt att övervägas! Men är inte satanism och djävulsdyrkan samma sak?

    Gilla

    • Nej, men det är många som förväxlar dem 😉 Djävulsdyrkare tillber Djävulen som han framställs i Bibeln, medan satanismen går ut på en form av humanism där kraften ligger i människan själv, snarare än i Gud. Vid närmare eftertanke kanske det sistnämnda är min religion 😉

      Gilla

  2. Intressant – nog skulle en 18-årsgräns vara bra eftersom det i många fall är ett ställningstagande som kan få vittgående konsekvenser i individens framtid.
    Varje individ = föräldrar, syskon,barn – what ever – har också sitt eget bagage och förhållningssätt att ‘tolka’ hur man egentligen ‘bör’ vara inom en viss religionstillhörighet. Alltså finns det ingen mall, även om de som tillhört någon extrem form, trodde att man skulle vara/göra si eller så. Om man är så korkad att man slår/agar sina barn i Guds/Jesu namn har man ju inget eget omdöme … och skulle säkert slå sina barn oavsett religionstillhörighet.
    Man kan skylla mycket på religionen och de personer som finns inom vissa samfund – men, alla bör ju ha ett eget personligt ansvar.
    Nu är det ju tyvärr så att många med speciella personlighetsdrag, psykiska diagnoser mm – hamnar i någon slags religion … de är i allmänhet lätta att ‘plocka upp’ – sådana som kanske inte har någon familj, bekantskapskrets, arbetsplats etc – de blir ju lätta offer vad gäller att vara med i en gemenskap.
    Med det inte sagt att ‘de’ inte behöver hjälp att ta sig där ifrån om de inte själva har styrka att bryta en destruktiv religiös livsföring.
    Vad gäller barn … så ”gör de, det man som förälder gör – inte som man säger” 😉

    Gilla

    • Det tror jag med. Då får de en bättre chans att välja själva, tror jag.
      Håller helt med dig och visst finns det psykiskt sjuka som söker sig till olika religioner och som kanske hade varit bättre hjälpt av att få vård, men det talar ju lite för hur ”fel” det kan bli också när en grupp människor övertygar någon annan om att de sitter på alla svar.
      Det är sant, barn gör som föräldrar jag, men jag TROR att om man som barn växer upp i en religiös familj är nog sannolikheten större att de hamnar i samma tro som föräldrarna, även om de är mer eller mindre medvetna om det 🙂

      Gilla

  3. Den där ‘gruppen’ tror jag inte behöver särskilt mycket övertalning … de suger åt sig vad som än kommer i deras väg, tyvärr – för deras egen del.
    Jo, nog är sannolikheten mycket större … men, de barnen kanske har en större chans att lämna när de märker att de inte passar in … därför vore det som sagt bra med en 18-årsgräns 😉

    Gilla

    • Det är sant, där funkar nog nästan vad som helst.
      Precis, det är lite så jag tänker också, att om de slapp bli indragen i dessa samfund i en så tidig ålder är sannolikheten större att de hinner tänka efter själva vad de vill 🙂

      Gilla

  4. Sekter och samfund har verkligen fått ett uppsving just nu, men vad gäller hjärntvätt figurerar sådant i andra sammanhang också.

    Gilla

    • Sant! Men när det gäller religion tror jag det oftast är unga som är mest utsatta för att dras in i något som de kanske inte fått en möjlighet att tänka igenom först.

      Gilla

  5. Jag läste också det där och tyckte det kunde vara en ide. Över huvudtaget ska man nog undvika att pracka på barn sina egna övertygelser på ett sånt sätt att de inte ens törs ifrågasätta dem. Man vill ju inte att barnen ska växa upp till vuxna som inte kan tänka själva och bilda sig en uppfattning. Men ibland undrar jag om det inte händer oftare än man tror. Och då inte bara i fråga om religion utan om alla saker som påverkar de val man gör i livet och hur man bemöter sina medmänniskor.

    Liked by 1 person

  6. Jag är benägen att hålla med. Barn kan inte välja själva utan gör som föräldrarna gör. Att ta egna beslut vid 18 års ålder vore ett steg i rätt riktning!

    Gilla

  7. Det skulle väl kunna vara en bra idé, men jag tänker å andra sidan på att det kanske inte har så mycket praktisk funktion om du liksom finns i en familj som hör till något religiöst samfund så lär de ändå berätta för dig hur du borde tro. Det är åtminstone vad folk i min omgivning oftast talat om när de talat om hur det var att vara barn inom nån av de där väldigt starkt styrda religiösa samfunden.

    Gilla

    • Jag tror också att barnen påverkas mycket i hemmen hos starkt religiösa familjer, men om det fanns en 18-årsgräns för att gå med i olika samfund skulle barnen åtminstone inte behöva delta där förrän de av egen fri vilja valde att göra det.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s