Erfarenheter

M.S ville att jag skulle skriva lite kring mina upplevelser av att skicka in manus, att ge ut på olika förlag och erfarenheter av förlag. Så då gör jag det 🙂

Om vi börjar med själva ”manusskickandet” så har jag aldrig skickat samma manus till särskilt många förlag. Vet att en del jobbar sig igenom alla förlag som finns och som passar manuset, men eftersom jag finner det så otroligt tidsödande att dels leta tänkbara förlag och dels sitta och vänta på svar, brukar jag begränsa mig. Rätt rejält t o m.
Lex Limbo skickade jag t ex bara till tre förlag. Ett återkom med positiv refusering, ett hörde jag aldrig av och ett sa som bekant ja.
Vidare har jag ytterst sällan skickat till något större förlag. Varför? Det här är såklart min personliga uppfattning, men eftersom jag varit i kontakt med en del författare som är utgivna på större förlag och förstått att det inte bara är fördelar med det, har jag vägt fördelar mot nackdelar och i dagsläget passar de mindre mig bättre. Men det är klart att det är en viss prestige att bli utgiven på Norstedts eller Albert Bonnier. Man får väl helt enkelt fundera på vad man vill med sitt skrivande och hur man tänkt sig sitt författarskap. För i slutändan bryr sig ju inte läsarna om vilket förlag man är utgiven på. Läste en kommentar i en tråd på fb från en bokhandlare som sa att vid något enstaka tillfälle kom det in kunder och frågade efter böcker från ett speciellt förlag, men majoriteten läsare försöker bara hitta en bok som tilltalar dem.
Den första gången jag skrev ett manus (vet inte ens om det räknas som ett vettigt försök) skickade jag och min medförfattare faktiskt bara manuset till de stora förlagen, men det berodde uteslutande på att de var de enda förlag vi kände till. Jag tror jag var i tjugofemårsåldern och vi skrev på manuset under förfesterna innan vi skulle ut på krogen. Vi tänkte att det var ett fantastiskt sätt att förena nytta med nöje 😉 ”Bertböckerna” hade sin storhetstid då och vi skrev ett manus till en ungdomsbok som skulle bli som böckerna om Bert, men som handlade om två tjejer istället. Vi hann handskriva ungefär ett kapitel varje fest och sedan renskrev jag det dagen efter på min skrivmaskin. Nu minns jag inte riktigt om anledningen att jag skrev på skrivmaskinen var att jag ännu inte hade någon dator vid den tidpunkten, eller bara saknade skrivare till den, dock glömmer jag aldrig problemet att tyda både handstil och underliga formuleringar när jag skulle få någon ordning på det sedan.
Vi skickade alltså in det till de tre största förlagen (Bonnier, Norstedts och jag tror att det tredje var Natur & Kultur). Från två fick vi standardrefuseringar, men från Norstedts fick vi en positiv refusering med förslag på ändringar. Då var vi så dåligt insatta och förstod inte att en positiv refusering ofta är en uppmuntran om att skriva om och skicka in igen. Därför blev det inte mer av det manuset och sedan dröjde det ju väldigt många år innan jag började intressera mig för skrivandet igen.
Okej, nu kom vi lite från ämnet känner jag, så vi tar nästa fråga innan det blir ett inlägg fyllt av anekdoter istället 😉

Jag har således bara erfarenheter kring samarbeten med mindre förlag och för det mesta brukar det funka riktigt bra. Det har heller inte skiljt sig särskilt mycket mellan samarbetena vid de olika förlagen, utan de jobbar på ett ganska liknande sätt: Manuset redigeras några varv, korras, det sätts, omslag bestäms och sedan skickas det till tryck. Ofta annonseras det i SvB:s katalog, men så mycket mer marknadsföring än så brukar de inte ha resurser till, vilket är förståeligt. Mitt förra förlag hade monter på Bokmässan i Göteborg, det har inte mitt nuvarande, men eftersom Göteborg ligger så långt ifrån där jag bor, är det inget jag gråter över 😉 Dessutom ringlar inga långa signeringsköer kring borden där de okända författarna sitter (tror jag signerade 16 ex under de två timmarna den dag jag satt där), så man säljer inte särskilt många böcker heller. Det är mer ett tillfälle där man träffar kollegor och bloggare som man följt.
Det finns såklart tillfällen där det strular även med mindre förlag, men inte heller här tror jag storleken är avgörande för hur lyckat eller misslyckat ett samarbete blir.
Som med det mesta annat i livet handlar det nog om vad man vill och vad man gör av sina chanser.
Hybridförlag kan säkert funka också, om det är ett bra förlag. Tror tyvärr att det kan finnas en del ”ockrare”bland just dessa förlag, men eftersom jag inte har någon personlig erfarenhet av dem, eller diskuterat dem med författare som gett ut hos sådana, är detta bara en gissning.

Det var lite kring mina erfarenheter av manus och förlag och hur jag tänker kring detta.
Kanske finns det något jag inte tog upp som någon undrar över och då är det såklart bara att fråga i kommentarsfältet 🙂

Dezmin

Annonser

26 responses to “Erfarenheter

  1. Tack för inlägget, mycket intressant! Jag har skickat in tre manus och bara (!) till de tio största förlagen, till stor del pga okunskap och även av rädsla att inte vara bra nog. OM nåt av de större förlagen sa ja skulle jag veta att det jag gjort dög. Det var ju dumt! Gör om och gör rätt, helt enkelt 😄
    En annan sak jag tänker när jag läser inlägget är detta med författarens eget ansvar, oavsett hur stort/litet förlaget är. Hur har du jobbat för att få folk att gå in i bokhandeln och fråga efter dina böcker?

    Liked by 1 person

    • Jag tror att det är vanligt att man nästan uteslutande skickar till de större förlagen i början. De större förlagen säger ju nej till bra och välskrivna manus också, för även de måste ju begränsa sig. Så även om man får nej från ett stort förlag, behöver inte det betyda att manuset är dåligt 🙂
      Eftersom jag inte är någon som känner mig bekväm med att tjata om min bok överallt, har jag uteslutande hållit mig till lokaltidningarna här uppe, samt bloggen och fb. Ibland har jag tänkt att jag även hade kunnat skriva någon debattartikel kring något av ämnena som mina böcker tar upp, men av någon anledning har det inte blivit av. Får nog ta och skärpa mig där hehe. Men jag har ingen fb-sida för mitt författarskap och inget instagram heller. Lite beroende på att de allra flesta har sådana och då är det såklart lättare att drunkna i mängden av sådana också 🙂

      Liked by 1 person

      • När jag började denna livsresa med skrivandet tänkte jag att ett förlagskontrakt var som en gyllene biljett, med åren har tack och lov den synen bleknat – men ersatts med tanken att ett stort förlag skulle vara den kvalitetsstämpel jag behövde för att våga tjata om min bok 😄
        Jag tycker absolut att du ska skriva debattartiklar! Hojta om du behöver bolla, har redigerar X antal sådana i mina dagar. Och faktiskt skrivit några också, men det var länge sedan. För övrigt en utmärkt idé för att synas i media.

        Liked by 1 person

        • Jag tror att det är en vanlig föreställning i början, att de stora förlagen är någon kvalitetsstämpel. Men många av de mindre förlagen sållar minst lika noggrant, så ur den synvinkeln tror jag inte det är någon större skillnad. Ska man gå steget längre finns det ju en rad egenutgivare som lyckats oändligt mycket bättre än författare som getts ut på stora förlag. Som ”Kaninenboken” och ”Levaboken” t ex, som vi redan nämnt. Eller Kim M Kimselius och Ramona Fransson, vilka båda drivit sina egna förlag länge nu och säljer riktigt bra 🙂
          Vad skoj! Då ska jag grunna på en sådan och tusen tack för erbjudandet! Jag bollar gärna en sådan text med dig! 🙂

          Liked by 1 person

          • Som jag ser det är det inte kvalitén som sådan, mer stämpeln. Varumärkesmässigt inger något utgivet på Bonniers större förtroende än ett litet okänt förlag – fast resultatet egentligen är lika bra. Även om, som du skrev tidigare, ingen läsare går in i en bokhandel och letar Bonniersböcker.
            Ja ”Levaboken” har ju gått riktigt bra, vilket också är ett exempel på att vad som helst säljer bara man ligger rätt i tiden. Jag får faktiskt lite skämskuddekänsla av den boken, den innehåller ju enbart självklarheter och rena stölder. Ett avskräckande exempel om syftet är att vilja egenutge ut nåt bra, å andra sidan – vad är bra? Är det det folk köper eller är det något annat? Hur långt är ett snöre?
            Kimselius däremot är både bra och galet produktiv, imponerande!

            Liked by 1 person

            • Ja, det kanske är så de som skriver tänker. Men som vi också redan konstaterat, läsarna bryr sig ju inte vilket förlag boken kommit ut på, för i så fall hade samtliga egenutgivare misslyckats att nå fram med sina böcker.
              Jag har inte läst varken ”Levaboken” eller ”Kaninenboken”, men just det du nämner är intressant, för jag tror att gemene läsare är mindre insatt i kvalitén på innehållet än oss som skrivit länge eller läst väldigt mycket. Ytterst få jag pratat med som bara läser, har t ex reagerat över språket i 50 shades. De kan ha haft synpunkter på handlingen och sådant, men språket, ”hur menar du då, liksom?”
              Precis, i slutändan är det läsarna som avgör vad som går bra och inte, för det är ju läsarna som är konsumenterna. Det är dessa som avgör hur långt snöret är 😉
              Ja, visst blir man impad av de egenutgivare som verkligen lyckas och bygger upp hela sitt författarskap helt på egen hand! 🙂 Grymt bra gjort!

              Liked by 1 person

              • Ja huvva, ”50 Shades”, där snackar vi skämskudde på språket. Jag var faktiskt tvungen att beställa en av böckerna på engelska för att se om översättaren gjort bort sig men icket. Hade mänskan ingen redaktör?!
                Haha, ja läsarna bestämmer hur långt ett snöre är och ibland är det en meter, andra gånger hundra 😄

                Liked by 1 person

              • Jag läste samtliga böcker på engelska, innan de kommit till Sverige, så jag vet också att det inte är översättaren som gjort bort sig.
                Det jag hört var att när ett förlag ville ta över James böcker (de var ju egenutgivna från början) hade de vissa önskemål när det gällde redigeringen. Önskemål som James valde att inte rätta sig efter, så därför är jag osäker på om vi kan skylla på redaktören 😉 Tror inte heller att förlaget vågade ställa några ultimatum på henne för redan då var böckerna en succé och hon hade lätt kunnat säga att då kunde hon ge ut dem hos något annat förlag istället.
                Hehe, precis! Det är i slutändan läsarna som avgör 😀

                Liked by 1 person

              • Förstår inte varför man skulle vilja bita sig i svansen och säga nej till att göra sin text bättre, å andra sidan – hur långt var det där snöret nu igen?! För folk köper det ju uppenbarligen.

                Liked by 1 person

              • Det förstår inte jag heller, men jag vet att hon inte är ensam om att inte rätta sig efter vad redaktören föreslagit. Har hört fler stora namn som gör likadant.
                Precis, folk köper ju och läser ändå, så i deras fall ser nog redaktörerna mellan fingrarna, men åtminstone jag skulle nog vilja att texten blev så bra som det gick att få den innan boken släpptes.

                Liked by 1 person

  2. Intressant att höra om ditt första manus och dess tillkomst 🙂 kul idé med 😀
    Jag undrar hur många aspirerande författare som varit med om samma sak, att skicka till de största förlagen, få en positiv refus och lägga ner pga den utan veta att det faktiskt är ett bra tecken 🙂 man vågar inte riktigt tänka på hur många pärlor som gått förlorade där … 😮

    Liked by 2 people

    • Haha, tack! 🙂
      Men vet du, jag har tänkt samma sak! För eftersom de inte skriver uttryckligen att de vill att man ska skicka in igen, är det säkert många som uppfattar det som en refusering där förlaget inte är intresserade av att man skickar samma manus igen. I alla fall sådana som inte är insatta i hur det fungerar. Det är ju bara om det står att manuset inte är intressant för dem oavsett, som man ska låta bli att skicka det igen. Men hur många vet det här av nya aspirerande författare? Så, det är en fråga jag också funderat över ibland. Hur många pärlor har inte gått förlorade där 😮

      Liked by 2 people

  3. Precis som så många andra har jag satsat på de stora förlagen i tron att blir jag antagen där så är manuset bra på riktigt. Herregud så fel jag tänkt! 🙂 När det blir dags nästa gång så är det helt klart de mindre som jag satsar på.
    Jätteintressant att höra om dina förlagsresor och erfarenheter! 🙂

    Liked by 2 people

    • Jamen jag tror att vi alla tänker så i början. När man blir mer varm i kläderna inser man att storleken är av mindre betydelse 😉 Det gör du helt rätt i! 🙂
      Tack! Roligt att få dela med sig också 🙂

      Liked by 2 people

  4. En nackdel med ett mindre …. en-mans-förlag är i så fall att om förläggaren inte vill fortsätta driva förlaget eller går i konkurs … så står man där ‘ensam’ – funnits flera sådana under den tiden jag varit i ‘svängen’ – men, det har gått bra för de författarna ändå på andra förlag även om det kostade många tårar och sänkt självförtroende på vägen.

    Liked by 1 person

    • Det är sant! Mindre förlag är oftast sårbarare eftersom hela förlaget vilar på en persons axlar. Vet också flera mindre förlag som gått i kk och det beror ju på att de mindre förlagen har knappare marginaler att förhålla sig till. Många gånger brukar dock författarna hitta andra förlag till slut, men säkert finns det dem som gett upp också.

      Gilla

  5. Jag satte tidigt ihop en lista på förlag som jag skulle skicka till och sen skickade jag till alla dom. Några har jag fortfarande inte fått svar från… Både stora och små förlag. Jag fick en positiv refusering från ett litet förlag som tyckte att storyn lämpade sig för ett större förlag efter omarbetning. Jag chansade hej vilt när jag skickade in och resonerade att det bara var en knapptryckning på mailen.

    Gilla

    • Ja, jag tror att bara man tålamod att vänta ska man skicka till så många förlag som möjligt. Ibland får man ju även förslag på andra förlag som kan funka bättre för ens manus 🙂

      Gilla

  6. Kul att du berättade, väldigt intressant. Jag gjorde ju tvärtom när jag fick en lång fin refusering – jag ändrade fort som tusan och skickade in på nytt. Den här gången förstår jag bättre vad som menas och jag ska ta det lugnt och hitta en bra historia innan jag skickar in på nytt till de förlag som sagt sig vara positiva till att läsa något annat av mig.
    Jag skulle ju gärna vilja veta mer om varför du bytte förlag efter första och varför det blir ett annat förlag nästa år, men samtidigt förstår jag om du inte berättar om det. Som sagt, intressant om det du skrev i alla fall.

    Liked by 1 person

    • Jag har skrivit om och skickat in igen på senare år sedan jag började skriva igen när jag fått positiva refuseringar, men då visste vi ju inte hur det funkade 🙂 Det bästa, tror jag, är om man tar det lugnt och låter responsen från förlaget sjunka in, innan man skickar in igen, annars är risken stor att man stressar fram något och det brukar inte bli bra det heller.
      Jag bloggade om varför jag bytte förlag, men du hade nog inte börjat följa bloggen då, så det är ingen hemlighet. Mitt förra förlag hade inte möjlighet att ge ut uppföljaren förrän tidigast nästa vår och jag ville inte vänta så länge eftersom det var en serie. Vi var alltså överens om att det var okej om jag gick vidare och sökte andra förlag 🙂

      Liked by 1 person

  7. Vad kul att läsa om både tidiga och senare erfarenheter! Så himla spännande att få veta hur andra gjort, tycker jag. Och du har ju haft det rätt bra med dina förlag låter det som.

    Tror också som du att det har sina fördelar med ett litet förlag, man har rimlig chans att liksom synas på dem, finnas. Inte för att jag vet, för alla förlag i Finland är rimligtvis små även om vi här kallar det för ”stort” så är det litet i jämförelse med Bonniers etc.

    Gilla

    • Jag tycker också det är spännande att höra om hur andras erfarenheter ser ut, så du får gärna blogga om dina också vid något tillfälle 🙂
      Precis, för min del passar det bättre med mindre förlag, i alla fall just nu, ingen kan ju sia om framtiden.
      Hade varit grymt skoj att få veta mer om hur det funkar med förlagen i Finland! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s