Erfarenheter

M.S ville att jag skulle skriva lite kring mina upplevelser av att skicka in manus, att ge ut på olika förlag och erfarenheter av förlag. Så då gör jag det 🙂

Om vi börjar med själva ”manusskickandet” så har jag aldrig skickat samma manus till särskilt många förlag. Vet att en del jobbar sig igenom alla förlag som finns och som passar manuset, men eftersom jag finner det så otroligt tidsödande att dels leta tänkbara förlag och dels sitta och vänta på svar, brukar jag begränsa mig. Rätt rejält t o m.
Lex Limbo skickade jag t ex bara till tre förlag. Ett återkom med positiv refusering, ett hörde jag aldrig av och ett sa som bekant ja.
Vidare har jag ytterst sällan skickat till något större förlag. Varför? Det här är såklart min personliga uppfattning, men eftersom jag varit i kontakt med en del författare som är utgivna på större förlag och förstått att det inte bara är fördelar med det, har jag vägt fördelar mot nackdelar och i dagsläget passar de mindre mig bättre. Men det är klart att det är en viss prestige att bli utgiven på Norstedts eller Albert Bonnier. Man får väl helt enkelt fundera på vad man vill med sitt skrivande och hur man tänkt sig sitt författarskap. För i slutändan bryr sig ju inte läsarna om vilket förlag man är utgiven på. Läste en kommentar i en tråd på fb från en bokhandlare som sa att vid något enstaka tillfälle kom det in kunder och frågade efter böcker från ett speciellt förlag, men majoriteten läsare försöker bara hitta en bok som tilltalar dem.
Den första gången jag skrev ett manus (vet inte ens om det räknas som ett vettigt försök) skickade jag och min medförfattare faktiskt bara manuset till de stora förlagen, men det berodde uteslutande på att de var de enda förlag vi kände till. Jag tror jag var i tjugofemårsåldern och vi skrev på manuset under förfesterna innan vi skulle ut på krogen. Vi tänkte att det var ett fantastiskt sätt att förena nytta med nöje 😉 ”Bertböckerna” hade sin storhetstid då och vi skrev ett manus till en ungdomsbok som skulle bli som böckerna om Bert, men som handlade om två tjejer istället. Vi hann handskriva ungefär ett kapitel varje fest och sedan renskrev jag det dagen efter på min skrivmaskin. Nu minns jag inte riktigt om anledningen att jag skrev på skrivmaskinen var att jag ännu inte hade någon dator vid den tidpunkten, eller bara saknade skrivare till den, dock glömmer jag aldrig problemet att tyda både handstil och underliga formuleringar när jag skulle få någon ordning på det sedan.
Vi skickade alltså in det till de tre största förlagen (Bonnier, Norstedts och jag tror att det tredje var Natur & Kultur). Från två fick vi standardrefuseringar, men från Norstedts fick vi en positiv refusering med förslag på ändringar. Då var vi så dåligt insatta och förstod inte att en positiv refusering ofta är en uppmuntran om att skriva om och skicka in igen. Därför blev det inte mer av det manuset och sedan dröjde det ju väldigt många år innan jag började intressera mig för skrivandet igen.
Okej, nu kom vi lite från ämnet känner jag, så vi tar nästa fråga innan det blir ett inlägg fyllt av anekdoter istället 😉

Jag har således bara erfarenheter kring samarbeten med mindre förlag och för det mesta brukar det funka riktigt bra. Det har heller inte skiljt sig särskilt mycket mellan samarbetena vid de olika förlagen, utan de jobbar på ett ganska liknande sätt: Manuset redigeras några varv, korras, det sätts, omslag bestäms och sedan skickas det till tryck. Ofta annonseras det i SvB:s katalog, men så mycket mer marknadsföring än så brukar de inte ha resurser till, vilket är förståeligt. Mitt förra förlag hade monter på Bokmässan i Göteborg, det har inte mitt nuvarande, men eftersom Göteborg ligger så långt ifrån där jag bor, är det inget jag gråter över 😉 Dessutom ringlar inga långa signeringsköer kring borden där de okända författarna sitter (tror jag signerade 16 ex under de två timmarna den dag jag satt där), så man säljer inte särskilt många böcker heller. Det är mer ett tillfälle där man träffar kollegor och bloggare som man följt.
Det finns såklart tillfällen där det strular även med mindre förlag, men inte heller här tror jag storleken är avgörande för hur lyckat eller misslyckat ett samarbete blir.
Som med det mesta annat i livet handlar det nog om vad man vill och vad man gör av sina chanser.
Hybridförlag kan säkert funka också, om det är ett bra förlag. Tror tyvärr att det kan finnas en del ”ockrare”bland just dessa förlag, men eftersom jag inte har någon personlig erfarenhet av dem, eller diskuterat dem med författare som gett ut hos sådana, är detta bara en gissning.

Det var lite kring mina erfarenheter av manus och förlag och hur jag tänker kring detta.
Kanske finns det något jag inte tog upp som någon undrar över och då är det såklart bara att fråga i kommentarsfältet 🙂