Ålderns betydelse?

Vaknade extremt tidigt i morse (04:23 för att vara exakt) och eftersom jag idag är inbjuden på lunch där jag hållit i skrivarkurser (tillsammans med andra kursledare), behöver jag inte ens tänka på vad jag ska äta förrän till middagen.
Allt detta sammantaget gav mig lite tid att uppdatera mig i bloggvärlden och ett inlägg som jag fastnade i en stund var det här inlägget av Eva, som tar upp åldern på författare som debuterar. Kortfattat går det ut på att man eventuellt har svårare att bli antagen hos förlagen om man uppnått en ålder på 50+. Det är alltså inte Eva som tycker det, hon tar bara upp ämnet.
Jag vet inte om detta stämmer eller inte, men om jag får spekulera så tror jag inte att åldern är avgörande. Inte i de allra flesta fall.
Det är möjligt att jag är undantaget från regeln, men jag bryr mig nästan aldrig om vem författaren till en bok är. Det tog mig flera år innan jag såg första bilden på Gillian Flynn t ex. Då jag läst hennes böcker som e-böcker hade jag nämligen inte sett någon bild på henne och även om jag älskade hennes sätt att skriva på, var jag inte alls särskilt nyfiken på vem hon var.
Detsamma har gällt en mängd andra böcker som jag läst och gillat. Jag har noll intresse av författaren till boken. Den enda gången som jag är nyfiken på hur författaren ser ut och vem det är, är om det rör sig om en självbiografi.
Inte heller spelar det mig någon roll om karaktären är äldre. Antagligen har det inte en avgörande betydelse för läsarna heller, för då hade såklart inte Hundraåringen blivit en sådan hit.
Jag undrar om den här hetsen som uppstått på senare tid, där författare ska vara varumärken och synas och höras överallt, har flyttat fokus från bokens innehåll till vem som har skrivit den?
Jag undrar också om jag verkligen är den enda som skiter fullständigt i vem författaren är?
Jag går nästan aldrig på författarframträdanden t ex. Varför? Jag är lika lite nyfiken på en författare, som vad jag är på en manusförfattare eller regissör som har gjort en film.
Eventuellt bottnar min inställning till upphovsmän och verk i att jag själv avskyr att synas. Jag är en extremt ointressant person och hade målet för mig varit att synas, hade jag antagligen satsat på något helt annat. Något där jag verkligen fick chansen att göra framträdanden i parti och minut.
Så, tillbaka till frågan? Sållar förlagen bland manusen utifrån åldern på författaren också? Det kan säkert förekomma, men jag hoppas och tror att det hör mer till undantagen än till regeln. För om det är så innebär det att jag som läsare går miste om fantastiska berättelser bara för att författaren har ”fel” ålder och då är det riktigt sorgligt.
Jag köper en bok för att jag antingen blivit tipsad om den från någon jag känner och som vet vad jag gillar, eller för att boken fått uppmärksamhet. Inte författaren, alltså. För i slutändan är det ju boken som ska underhålla mig och inte den som har skrivit den.
Hur tänker ni andra som läser böcker? Väljer ni läsning utifrån vem som har skrivit boken (undantaget självbiografier av mer eller mindre kända personer), eller väljer ni en bok för att ni blivit nyfikna på handlingen?
Det får bli den stora fredagsfrågan 😉 Ha en trevlig helg! 🙂

Dezmin

Annonser

30 responses to “Ålderns betydelse?

  1. Vad intressant att läsa om dina tankar kring detta. Som läsare är jag mer intresserad av boken än av författaren. Och då spelar det ingen roll vem det är. En författare som jag intervjuade en gång plockade fram sin favoritförfattare ur bokhyllan och sa: ”Titta här. Här är en bild på henne. Jag som inte ens ville se hur hon ser ut. Jag vill bara njuta av hennes böcker.”
    När jag går på författarframträdanden är det för att höra om hur de resonerar kring skrivandet men jag förstår precis hur du menar 🙂

    Liked by 1 person

    • Vad skönt att höra att vi tänker lika 🙂 Och jag vågar nästan sticka ut hakan och säga att vi nog inte är ensamma om att tänka som vi gör.
      Det är sant, det kan vara intressant att höra om t ex en skrivprocess och hur den ser ut för författaren man gillar att läsa böcker av, men det är nog det enda av intresse för mig med 🙂

      Gilla

  2. Jag skulle nog säga att jag är intresserad av båda, ibland lockas jag av en bok och ibland av en författare. Det kan vara en intervju jag sett eller hört, något från deras liv som väckt mitt intresse.
    För att ta ett exempel väldigt nära: Fru Dezmin – håller inte med om att du är ointressant 😉 Jag läste din blogg, blev nyfiken på dina böcker och nu har jag läst allihopa med stort nöje 👍🏻😄 Just nu läser jag Debutantbloggens Charlotte Cederlunds Middagsmörker, intresset väcktes efter att hon på bloggen skrev att hon fått kritik för att hon, som inte är same, skrivit om en sameby & samisk mytologi.
    Hur författaren ser ut är däremot ointressant, men visst är jag intresserad av vem personen är, drivkrafter, erfarenheter etc. Men vi som skriver är kanske inte direkt representativa för den ”vanliga” läsaren heller?

    Liked by 1 person

    • Det var roligt att höra :), men det är nog så här jag tänker: Visst kan mitt intresse för en bok väckas om jag hittar en författare på en blogg också, men då för att ämnena i boken gäckar min nyfikenhet. Det jag främst tänker på (och som jag inte var riktigt tydlig med) är att hetsen kring att synas som författare i alla möjliga sammanhang, inte har någon som helst effekt på mig. Främst därför att jag tänker (och jag kanske är ensam om detta) att författaren är den sista trovärdiga källan att förhålla sig till när det gäller att tala sig varm om en bok. Det ger ungefär samma trovärdighet som om en förälder berättar om hur duktig och intelligent dennes unge är. Personerna är jäviga och då dalar genast mitt intresse. Tror det är därför som jag går efter tips från andra bloggare, bekanta och sådana jag känner när jag ska välja bok 🙂
      Hehe, nej vi som skriver tänker kanske annorlunda än läsarna. Dock upplever jag att böcker som fått riktigt bra snurr utan författarens hjälp (sk ”snackisar”) uteslutande är sådana som jag också alltid gillat 🙂

      Liked by 1 person

      • Okej, då fattar jag, och håller med. För mig handlar det om exempelvis ämnen (Charlotte Cederlund), platser (Dezmin), erfarenheter (Camilla Davidsson) etc som gör att jag lockas + såklart rena recensioner & rekommendationer från folk med ungefär samma smak.
        Nej, att blåsa i sitt eget horn är inte trovärdigt och jämförelsen med förälder/barn är bra 😄
        Sedan är ju vissa mer lagda än andra åt att synas och det beror mer på hur man gör det än att man gör det, tycker jag. Mer är inte alltid bättre, det krävs något särskilt för att jag ska bli intresserad av att höra/se, jag vill lära mig något. Sedan är det alltid fint med glädje, när någon kommit ut på tyska/japanska/whatever och jublar över det, eller något annat positivt som är värt att fira.

        Liked by 1 person

        • Hehe, ja det är lite så jag ser det 😀
          Helt rätt, det beror absolut på hur man syns också. En del blir man ju nyfiken på för att de synts i ”fel” sammanhang t o m 🙂
          Precis, allt positivt är såklart värt att firas, men det får inte mig att köpa en bok. Däremot är det alltid roligt med framgångar, men det är ju en annan sak 🙂

          Liked by 1 person

          • Eller om det blir debatt 0m en bok! Som Charlotte Cederlunds, då vill man ju veta vad allt snack är om, haha.
            Så sant, jag köper inte boken p.g.a. en översättning till japanska, men jag blir i alla fall glad – nästa gång jag ser författaren kanske jag förknippar personen med att vara glad och så frigörs en massa mysiga hormoner i hjärnan och vips har jag köpt en bok, hehe.

            Liked by 1 person

            • Nej, hehe, det är ju fortfarande boken som ska tilltala en 🙂
              Om boken debatteras beror det lite på ämnet för min del. Det måste vara något som intresserar mig i så fall 🙂 Men absolut, är jag nyfiken på ämnet så kan jag köpa den.
              När det gäller böcker som blir snackisar, som t ex Fifty shades, kan jag också tänka mig att läsa bara för att se vad det är frågan om. Tror helt ärligt att jag aldrig skulle ha plockat upp just den boken om det inte blivit ett sådant liv om den 🙂

              Liked by 1 person

  3. Jag håller med om jäven. Givetvis tycker författaren att h*n har skrivit en fantastisk bok. MEN jag vill tillägga att om jag hittar ett en blogg med en författare som t ex har intressanta åsikter så kan det definitivt få mig att köpa boken.
    Trevlig helg! 🙂

    Liked by 1 person

    • Det kan få mig att köpa en bok också, men det jag menar är att personen inte är så intressant för mig. Jag går liksom inte igång på att någon står och berättar om sin bok och hur fantastisk den är. Då ska det vara någon extremt intressant person som har en extremt intressant självupplevd historia. Inte annars. Däremot kan, som du skriver, åsikter och ämnen som en person skriver om på t ex sin blogg, göra att jag blir nyfiken på författarens bok.
      Trevlig helg! 🙂

      Gilla

  4. Jag håller med dig, vem som skrivit boken är helt ointressant för mig vid val av bok. Om det inte är någon som jag vet skriver på ett sätt som jag inte gillar förstås så jag väljer bort en bok 🙂
    Men det händer att jag av nyfikenhet kollar upp författaren om jag läst en bok som jag verkligen gillat. Det händer ju också att jag långt efter att jag läst en bok som jag trodde var skriven av en kvinna får reda på att den var skriven av en man, haha 🙂 Men i slutända är det boken i sig som får mig att läsa även nästa bok, inte vem författaren är.

    Liked by 2 people

    • Haha, det har du så rätt i, är det någon man inte gillar finns alltid risken att man väljer bort boken bara därför också 🙂
      Det händer mig med, men då mest av nyfikenhet på vem det är som skriver så fängslande, inte för att jag egentligen bryr mig om hur gammal personen är, eller hur den ser ut.
      Sådant är lite roligt också, när man tror det är en kvinna, men det visar sig vara en man, eller vice versa 🙂
      Samma här.

      Liked by 1 person

  5. Jag tycker också ofta att det är helt ointressant vem som är författare till en bok, det är innehållet som räknas för mig, och jag skyr nog snarare böcker som hajpas med författarkändisar. Det händer att jag väljer utifrån vem författaren är (tex Lex Limbo av en viss E.L. Dezmin) men då beror det nog ändå mest på vad författaren haft att säga i något sammanhang, alltså att författaren känns som en intressant person och att det därför känns lockande att läsa en hel bok som personen skrivit.
    Jag tror det finns en ganska utbredd ålders- och kändishets i författarvärlden, och det är nog inte till gagn för litteraturen tyvärr.

    Liked by 1 person

    • Samma här 🙂
      Hehe, tack! 🙂 Det är också sant, om det är en person som tar upp ämnen som man tycker är intressanta, så kan det absolut få mig att köpa en bok också.
      Om det är så, så är det ju riktigt tragiskt, för det har ju inget med åldern att göra huruvida en bok är bra eller dålig, så jag håller med dig där också. Det vore ju riktigt synd om det är på väg åt det hållet.

      Gilla

  6. Hehe … skönt att vara kärringen mot strömmen … debuterade när jag var 62 😉
    Tror dock att ‘de stora’ förlagen tänker mer på att få yngre författare i sitt stall.
    Men, det finns en hel del författare som debuterat runt 50 … tänk bara på Elsie Johansson, född 1931 och är alltså 85 år nu.
    Hon har inte bara skrivit Glasfåglarna, Mosippan och Nancy – utan också Hennes ensamma kropp, den skulle hon inte kunnat skriva på samma sätt om hon varit 39. Näckrosträdet är en annan bra bok.
    Och, hon har verkligen varit med i många o stora sammanhang där hon pratat om sitt författarskap och sitt liv.
    Elsie J har sedan hon debuterade varit min förebild ❤
    Överlag föredrar jag (med ålderns rätt 🙂 ) att läsa svenska författare i första hand.
    Så – alla som inte är så unga längre – ge aldrig upp!!!

    Liked by 1 person

    • Ja, du är ju ett perfekt exempel på att det faktiskt går att debutera även när man blivit lite äldre 🙂
      Precis, för Elsie har det ju gått bra även om hon debuterade lite senare, men vid den tidpunkten kanske inte åldern var lika viktig? Åtminstone tror jag inte det var lika viktigt att författare skulle synas överallt.
      Bra råd, Ebba! Man ska aldrig ge upp sina drömmar 🙂

      Gilla

  7. Jag tror som du att ålder inte alls spelar någon roll, så länge man har en story att berätta. Tvärtom är det nog bara en fördel eftersom man med ökad livserfarenhet har mer att tömma ut och kan se saker ur ett djupare perspektiv, och dessutom har mer distans, till livet och till sig själv. Så den som hävdar att det pågår någon form av åldersdiskriminering i författarbranschen tror jag har fått saken om bakfoten.
    Precis som du är jag också helt ointresserad av och opåverkad av all författarhysteri, dvs författaren som VARUMÄRKE och att alla plötsligt intresserar sig för denne SOM PERSON, förstår det inte. Därför spelar utseendet heller ingen roll för mig, så att gå och spela vamp som författare tror jag snarare är kontraproduktivt, jag väljer inte böcker efter hur snygg författaren är – vissa män kanske gör det men då är det kanske först och främst inte boken i sig de är intresserade av? 😉 Jag kan snarare bli väldigt nyfiken om jag läst en väldigt rolig och tänkvärd bok och sedan upptäcker att författaren ser ut som en torrboll, det är verkligen en läxa i att inte döma hunden efter håren 😀 Skulle jag ha gjort det när jag tog upp boken skulle jag ju ha gått miste om något. 🙂

    Liked by 1 person

    • Precis, jag har också svårt att tänka mig att förlagen är så trångsynta och är de det så är det fruktansvärt!
      Men visst har det gått lite väl långt där? Det har börjat bli ett jippo utan dess like och jag tycker synd om alla författare där ute som mer eller mindre, tvingas delta i detta om de egentligen inte vill. Hur kul liksom?
      Hahaha, nej vill man se ut som en vamp är nog risken stor att man drar till sig läsare av helt fel anledningar. Då är det nog inte boken som är intressant i första hand för de eventuella ”läsare” man lyckas väcka intresse hos 🙂
      Men faktiskt! Sådana saker är intressanta. För många gånger ser man ju författaren framför sig, även om man aldrig sett en bild på honom eller henne och om då den bilden är en helt annan än den man haft framför sig, blir man påmind om att inte döma hunden efter håren 🙂 Precis, då hade man kanske aldrig plockat upp boken till att börja med 🙂

      Liked by 1 person

  8. Ja vore författarbranschen så trångsynt skulle ju vi ju ha gått miste om en hel del historier. Som Ebba säger, hon är ett bra exempel, Birgitta Andersson ett annat. Och för att ta ett alldeles nyligt exempel, Fiona Barton som just debuterade som 60-åring. Så det tror jag inte man behöver oroa sig för, tvärtom är väl författarbranschen en av de få där åldern verkligen inte spelar någon roll, så har iaf jag upplevt det. Och de där siffrorna jag läste någonstans att GENOMSNITTSåldern för att göra litterär debut var typ 36 eller så, då betyder det ju att det finns många som är äldre med. 🙂
    Ja, det är faktiskt lite sjukt, jag menar, personligen skulle jag då inte välja böcker att läsa efter hur mycket författaren syns i olika sammanhang. Däremot om jag hör talas om boken och den verkar intressant och får bra recensioner, då slår jag oftast till. Jag brukar inte ens kolla på författarporträttet när jag köper en bok, tvivlar på att de flesta läsare gör det och gör man det får man nästan skylla sig själv om man inte hittar det man söker. Jag undrar förresten hur en författare isf ”ska se ut” för att man ska välja dem. Snygghet har vi redan konstaterat inte är någon tillförlitlig referenspunkt, så hur ska de se ut? 🙂
    Ja, hehe, då lockar man nog till sig läsare (speciellt till författarframträdanden kanske) av helt andra anledningar 😉
    Ja faktiskt, oftast gör man sig en bild av dem ändå och det räcker nästan för mig iaf.
    Men visst är det? 🙂

    Liked by 1 person

    • Just det, både Ebba och Birgitta är ju väldigt bra exempel på författare som debuterat sent, vilket fungerat alldeles utmärkt. Detsamma när det gäller Barton.
      Men jag tänker likadant! Kanske är det försent att göra idrottskarriär (utom golf då och biljard, typ) när man uppnått en viss ålder, men författandet är det ju aldrig försent för. Många gånger har ju äldre mer erfarenhet också och kan kanske krydda sina berättelser ännu mer 🙂
      Samma här. Ingen författare hittills har varit så intressant för mig att jag vill köpa boken bara för att jag ser ett framträdande med författaren. Det är, som du är inne på, ifall andra snackar om boken och jag också blir nyfiken 🙂
      Det är sällan jag kollar författarporträttet också och det avgör sannerligen inte om jag köper boken eller inte.
      Hehe, ja det kan man undra, kanske hade det blivit mer mystik över författaren om denne på porträttet suttit med en huva på sig, lol! Eller med en mask 😀
      Skulle jag också tro. Då är det nog en heeelt annan typ av ”läsare” som dyker upp 😉
      Det räcker helt klart för mig med 🙂

      Liked by 1 person

      • Ja, det tycker jag med 🙂 Och Catharina Ingelman Sundberg hade förvisso redan gett ut en del böcker men bytte väl iaf genre ganska sent. Och se hur bra det gick. 🙂
        Jaa, eller hur, eller om författaren hade peruker på sig, olika för varje bok hehe, och komplett teatersminkning 😀 Då blev författaren verkligen en karaktär den med. Det tycker jag hade varit roligt. Om de liksom klädde ut sig lite på sina författarbilder 🙂 Eller som du säger bar mask. 😀 Så fick man gissa hur de såg ut därunder.

        Liked by 1 person

        • Jag tänkte faktiskt på henne med och kanske främst när det gäller det där med gamla karaktärer. Eller att de är äldre än genomsnittet. För hennes karaktärer är ju pensionärer och det funkade ju väldigt bra 🙂
          Hahaha, ja peruker hade varit kul och solbrillor, lol! Då blev det åtminstone lite variation på de där författarbilderna 😀

          Liked by 1 person

          • Ja, precis, för uppenbarligen finns det en jättemarknad där och jag tror faktiskt inte att någon i trettio-fyrtioårsåldern kan skriva om pensionärer på ett sätt som inte förlöjligar eller blir för mycket gissningar utan faktiskt går att känna igen sig i för dem som är där. Ungefär som att det är svårt för en tonåring att skriva vuxenromaner när de inte upplevt det de skriver om själva, inte gått igenom de faserna i livet. Jag tror tex inte att jag skulle kunna skriva om graviditet eller föräldraskap på ett trovärdigt sätt eftersom jag varken velat gå igenom eller faktiskt gått igenom det. Jag vet inte hur man känner sig när man är gravid, eller känslan av att hålla sitt nyfödda barn i famnen, så hur ska jag kunna skildra det, liksom? Därför behövs det författare i alla åldersgrupper 🙂
            Ja, hahaha, det vore roligt!! 😀

            Liked by 1 person

            • Tror jag med och håller helt med dig. Vissa saker måste man nästan ha gått igenom för att kunna skriva om dem. Sedan beror det såklart lite på vilken genre man skriver i. Hundraåringen är ju en skröna och då funkar det ju även om författaren inte var 50+ när han skrev om hundraåringen 🙂 Men ska det in allvar så måste det nog även in erfarenheter, annars blir det inte trovärdigt.
              Visst hade det varit roligt! 😀 Eller att man sminkade och klädde ut sig till någon känd Disneyfigur 😀

              Liked by 1 person

              • Ja, det tror jag, speciellt som du säger om det är en mer allvarlig eller finstämd ton. Och även för att kunna skämta om saker behöver man kanske veta hur det är. Som tex olika krämpor man får när man blir äldre, man måste kanske veta hur de är för att veta hur man kan skämta om dem. 🙂
                Ja precis, det var en skröna, och nu har jag inte läst den men jag vet ju inte hur mycket den behandlade hur det är att bli gammal? Så då funkar det kanske iaf?
                Ja, haha, det hade det faktiskt! 🙂 Hahaha, eller en clownmask, lol. Det kanske ger lite trovärdighet åt en spänningsförfattare 😉 Eller en som skriver skräck. Vilken Disneyfigur skulle du vara?

                Liked by 1 person

              • Precis, man måste veta lite vad man skämtar om för att det ska funka, annars går skämten över huvudet på läsarna.
                Jag tycker att Jonasson fick det att funka bra, men nu är ju det en skröna så han hade ju lite att spela på 🙂 Men den funkade absolut som den var skriven i en mer skämtsam ton.
                Hehe, visst hade det varit roligt! 🙂
                Hm, bra fråga, vad sägs om Dare Devil? Man får ju vara vem man vill då 🙂 Du då?

                Liked by 1 person

  9. Det tror jag med.
    Ah vad kul. Ja han hade kanske ganska fritt spelrum med det upplägget 🙂
    Hm, ska jag hålla mig till Disney så blir det nog Alice i Underlade, hehe. 😀 Självständig, äventyrslysten och nyfiken. Men haha, jag kan aldrig tänka på den utan att höra detta: https://www.youtube.com/watch?v=3rV8hYVWjRo

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s