Lucia

Då var det dags för ännu en tradition som inte ens Åhléns värjer sig för att hitta märkliga metoder för att tjäna pengar på.
Ännu en tradition som skapar debatter om vem som ska få vara vad och vem som ska få känna vad.
Personligen orkar jag inte ens bry mig. Det finns liksom viktigare saker än ovanstående som mitt liv kretsar kring.
Men om vi ändå ska gå in på traditionen som sådan och minnen därifrån, så kan jag avslöja att jag vid ett tillfälle under skoltiden blev utvald till lucia. Det här tilldrog sig på den tiden när lucia skulle vara blond och ingen tyckte att det var särskilt konstigt med det och ingen kände sig kränkt (vare sig för egen del, eller för någon annans) p g a att hårfärgen var viktig.
Jag är ju verkligen inte blond och jag misstänker än idag att hela anledningen till att jag röstades fram var för att den tjej i klassen som i förväg tagit ut segern, inte skulle få vinna. Ren illvilja alltså. Och som om det inte vore nog, ville jag verkligen inte vara lucia. Men, majoriteten hade sagt sitt och då fick det bli så.
Jag borde såklart ha känt mig enormt kränkt. Men det här tilldrog sig på den tiden när ordet ”kränkt” knappt användes och än mindre skulle jag ha fått gehör för mitt missnöje över situationen, enbart på grunderna att jag inte ville klä skott för andra människors tjafsande.
Så, där har ni mitt luciaminne och anledningen till att jag som vuxen känner en enorm befrielse av att av min egen fria vilja få bestämma vad jag ska delta i och inte.
Vilka luciaminnen har ni? Bra som dåliga 🙂

Dezmin

Annonser

20 responses to “Lucia

  1. Avskydde också luciajippot i skolan men jag riskerade i alla fall inte att bli vald till lucia. Fan vet hur det hade slutat om jag varit ung idag? 😮

    Liked by 1 person

  2. Åsikter är som rövhål. Alla har en. Och i sociala mediers tid översvämmas vi av dessa åsikter var vi än vänder oss. Undrar om allergitabletterna fungerar mot denna bisvärm av kränkta åsikter för nu får jag snart utslag?

    Liked by 2 people

  3. Jag har inte heller några bra luciaminnen från skolan. Vi lottade vem som skulle få vara lucia och jag råkade bli den som lotten föll på varpå någon elak liten klass”kamrat” protesterade högljutt mot detta, och jag som inte hade någon vidare självkänsla vägrade systematiskt att vara lucia efter det.

    Liked by 1 person

    • Ja, alltså, hela grejen med lucia (och framförallt i skolan) verkar ju grunda sig på att tvångsutsätta elever som av en eller annan anledning inte vill delta i cirkusen. Skönt att man är färdig med skolan i alla fall.

      Liked by 1 person

  4. Jag älskade att gå i Lucia-tåget fast jag bara fick vara tärna. Jag tycker det är en fin tradition som vi ska bevara, allt behöver inte ändras.

    Liked by 1 person

  5. Tror jag har förträngt hur lucia firades i skolan …
    Men, direkt efter min skoltid jobbade jag på samma försäkringsbolag som min mamma – för att lägga undan pengar till en kurs jag senare också gick på.
    Försäkringsbolaget valde mig till lucia, hade ju långt o blont hår … MEN, det skulle vara hemligt för den övriga personalen. Inte helt lätt eftersom jag fortfarande bodde hemma … jag smusslade med allt och det var det värt. Mammas min när jag skred in med levande ljus i håret var obetalbar.

    Senare blev jag erbjuden arbete genom kursen jag gick och där blev jag också vald till lucia 😉

    De här minnena är enbart positiva.

    När min dotter långt senare gick på dagis, så skulle ju alla barn som ville vara lucia. Därifrån har jag ett starkt minne. En flicka som bodde i grannhuset var lucia tillsammans med 8 andra. Men, hennes luciakrona var för stor – den gled sakta men obönhörligt ner mot axlarna. Hon var så söt den lilla … lutade på huvudet åt vänster för att kunna sjunga på andra sidan ljuset som satt mitt för munnen ❤

    Liked by 1 person

  6. I nian bojkottade vi hela grejen bara för att många av oss tyckte det var lamt med den där skönhetstävlingsgrejen, och som jag minns det fick vi inte lov att lotta fram lucian. Så, det minnet var väl inte så jätteinspirerande, men vi tyckte i alla fall att vi satte vuxenvärlden på plats just när det hände.
    Idag har jag varit på luciamys på dagis, både pojkar och flickor i luciakrona toppat med sång på hög volym 😀 På den nivån funkar lucia utmärkt 🙂

    Liked by 1 person

  7. Det bästa Luciaminnet jag har är ifrån när jag var nyskild och bodde själv i en lägenhet på stan. Tidigt på morgonen innan jag skulle gå till jobbet så ringde det på dörren och utanför stod mina 2 barn, 9 och 7 år gamla som Lucia och stjärngosse. Mitt x hade skjutsat in dom en mil för att lussa åt mig.
    Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på det.

    Liked by 1 person

  8. Röstades till lucia i dagis, så efter det har jag inte kunna nå högre på luciahimlen eller nåt och har alltså inte engagerat mig just alls.

    Liked by 1 person

  9. Hm… sitter och gräver efter negativa minnen, men hittar inte ett enda. Alla som ville vara lucia fick vara det något år, vi var en väldigt snäll klass som känt varandra sedan lekis.
    När vi gick i sexan fanns det fortfarande en tjej som ville vara, men inte hade fått vara, lucia. Hon var lite utvecklingsstörd. Ja, man säger det, så ingen behöver känna sig kränkt, för förståndet hos människor med den typen av diagnos är det inget fel på… sa jag diagnos? Ja, det är en medicinsk diagnos så ingen behöver känna sig kränkt här heller.
    Vad var det jag skulle skriva nu? JO. En tjej i min klass var lite utvecklingsstörd, hon hade i många år velat vara lucia, men inte fått några röster. Då bestämde vi oss för att rösta på henne, hela klassen, så hon fick vara lucia ett år hon med. Detta var året före det skrämmande högstadiet, där säkert bara skolans snyggaste blonda tjej skulle röstas fram…
    Hur som helst, hon fick alla röster, vi tränade som alla andra år och det var inga konstigheter när vi lussade på fabriken i byn. Det gjordes ingen grej av det och tjejen var väldigt stolt, som alla lucior före henne. Jag hoppas verkligen att hon också sitter där nu med ett fint luciaminne, för så är det ju, fina minnen kan vara något av det vackraste vi ger varandra.

    Liked by 1 person

    • Hehe, ja det är verkligen knepigt att ta sig igenom sådant där utan att riskera att kränka någon 😉
      Vilket härligt luciaminne! Och det är helt sant. Är det något man verkligen minns tydligt även på senare år, så är det luciafirandet i skolan 🙂

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s