Om rättsväsendet och skrivandet

Skriva läsa leva, önskade ett inlägg om mitt skrivande och kopplingen till rättsväsendet, så här kommer det 🙂

Jag har funderat på det mycket själv, varför jag alltid hamnar i rättvisan och hur den skipas, eller hur den fungerar (eller inte fungerar).
Jag tror att det beror på att jag har följt många uppmärksammade brottsfall och flera gånger förundrats över hur milda straff som delats ut, samt hur ofta den åtalade slipper undan helt. Man tänker ofta mer på förövarens väl och ve, än på brottsoffrets.
Ett av de mer uppmärksammade fallen i veckan som gick var det här.

Mannen sa att kvinnan dödat barnet.
Kvinnan påstod att mannen hade gjort det.
Och eftersom varken tekniker eller rättsläkare kunde stödja eller avfärda någon av versionerna gick det inte att väcka åtal.

Däremot får nu kvinnan 164.000 kr i ersättning för den tid hon suttit häktad. Mannen väntas få detsamma.
Man vet alltså att någon av dem har gjort det, men eftersom de skyller på varandra blir det inget åtal, utan ekonomisk ersättning istället. Jag ogillar skarpt alla kryphål i vårt rättssystem som gör att grova förbrytare ofta slipper undan. I Sverige är sannolikheten att dömas till ett långt fängelsestraff större om du begått ekobrott, eller handlat med droger, än om du haft ihjäl någon. Det är det ena.

Det andra tar sitt naturliga avstamp i att leka med tankar kring hur ett brottsoffer som inte fått upprättelse, eventuellt skulle kunna tänka. Eller hur enkelt vårt rättssystem skulle kunna manipuleras. Det finns ju en uppsjö av infallsvinklar här.
När jag kom på idén till Wicked Game, hade jag bara en vag tanke om hur huvudkaraktärens livssituation såg ut, men i takt med att jag skrev, började bitarna falla på plats. Naturligtvis måste det ligga till så här! För rent teoretiskt skulle det faktiskt vara möjligt att manipulera en rättegång i den riktning som man har ett personligt intresse av, bara man tillskansar sig möjligheten att påverka. Det är trots allt lekmän som sitter som nämndemän och inga jurister.
När det gäller Limboserien blev en del upprörda över temat, för att ta lagen i egna händer är såklart fullständigt otänkbart. Men om man tänker sig in i hur ett brottsoffer känner sig som inte får någon upprättelse, begränsas steget till den egenmäktiga rättskipningen enbart av skiljelinjen mellan tanke och handling. Det är enkelt att sitta hemma och säga att: ”Det skulle jag aldrig göra.” En helt annan sak om det en dag skulle drabba en själv eller en närstående, och steget mellan tanke och handling är olika långt hos olika människor. Min gissning är (tyvärr) att om inte domstolarna skärper sig och börjar döma efter den övre straffskalan, kommer benägenheten till att skipa egen rättvisa öka.
Om jag då låter tanken spinna vidare kring hur man skulle kunna tänka sig att påverka en rättegång, flyttas fokus från brottsoffret till dem som ska försöka avgöra huruvida en åtalad är skyldig eller inte. Även det är intressant, för det är verkligen en mängd information, vittnen och bevis som de ska ta ställning till.
En av kommentarerna under ett Facebookinlägg gällande Wicked Game, kom från en person som sitter som nämndeman. Vederbörande såg fram emot att läsa boken just därför.
Jag ser med spänning fram emot hur den här personen kommer att reagera, för jag kan tänka mig att om man sitter som nämndeman tror man att det här aldrig skulle kunna hända heller. Så skulle ingen göra.
Men är det inte just så vi tänker hela tiden om det otänkbara? Det här skulle aldrig kunna hända i verkligheten.
Hur kan vi egentligen vara så säkra på det?
Jag tror att det är därför mitt tema hela tiden återkommer till rättssystemet. Där finns så oändligt mycket kvar att åtgärda och genom att skriva om det, får jag dels utlopp för min frustration och dels möjlighet att ge läsaren en tankeställare.
Och är inte det precis vad skrivandet ska handla om? Att omsätta sådant som man sällan får utlopp för annars, i en historia. En historia som inte måste begränsas av hur saker och ting förhåller sig i verkligheten. I alla fall inte just nu 😉

Dezmin

Annonser

38 svar till “Om rättsväsendet och skrivandet

  1. Rättsväsendet är ett väldigt intressant område, för trots att vi i Sverige har en hög rättssäkerhet (för brottslingarna, som du skriver) så har alla system sina brister. Och de allra flesta människor går att manipulera. Allt handlar om syfte och drivkrafter.
    I fallet med ”Kapten Klänning” så blir det uppenbart att verkligheten kan överträffa fiktionen, därför tycker jag att fiktionen måste ta ut svängarna mer för att få oss att tänka till och bli mer kritiska mot både personer med makt och mot systemet. Inget system är korruptionssäkert. Ser fram emot att läsa Wicked Game, boken ligger framme som nästa på min läslista 👍🏻 Vore verkligen kul att veta vad nämndemannen tycker också.

    Liked by 1 person

    • Håller helt med dig, önskar bara att politikerna tog tag i det här, för just nu blir man inte så imponerad av straffsatserna som tillämpas vid grövre brott.
      Det var ett bra exempel! Snacka om att lyckas dupera hela sin omgivning, dock höll det ju inte hela vägen, som tur var.
      Kritiskt tänkande efterlyser jag också, även om jag vet att det inte är det enklaste alla gånger.
      Vad skoj! 🙂 Jag lovar att återkomma om vad nämndemannen tyckte om jag får någon respons därifrån 🙂

      Liked by 1 person

      • Brott och straff är verkligen en intressant diskussion och ett ämne som i den svenska litteraturen är klent utforskat, trots att så många skriver deckare om polisutredningar 🤔
        Straffsatserna är ju låga för grova brott i Sverige, samtidigt funderar jag över vilken avskräckande effekt straffen har? Det är ju lätt att snegla på USA och konstatera att hårdare straff har ringa effekt på brottsligheten. De flesta av oss undviker ju att smuggla knark, mörda och våldta inte tack vare straffen utan tack vare att vi är utrustade med vanligt folkvett och en viss självbevarelsedrift.
        Däremot kanske det känns bättre för brottsoffret om straffet är högre, i proportion till vad/vilket lidande man utsatts för. Det går ju tillbaka långt i mänsklighetens historia, ett öga för ett öga, och fast vi vill vara civiliserade så är det ändå där vi hamnar ofta i känslan.

        Liked by 1 person

        • Ja, visst är det märkligt att trots alla dessa deckare som skrivs, är det inte själva straffen som är intressanta, bara att få veta vem mördaren är 🙂 Det är ju i och för sig där som det börjar även i verkligheten, innan en eventuell rättegång hålls, men jag tycker det är lika intressant att följa det som händer sedan.
          Precis, höga straff avskräcker inte alltid, men det måste absolut kännas bättre för brottsoffren. Det är dem jag tänker på i första hand.
          Håller med om det också, men de som saknar spärrar bryr sig ju ännu mindre om vad som händer med dem om de åker fast, eftersom de oftast inte får särskilt kännbara straff.
          Sant! Det är där vi hamnar i känslan i alla fall och en del stannar inte alltid vid själva känslan.

          Liked by 1 person

          • I de böcker som går vidare, efter mordet, finns oftast en vilja att spegla ”verkligheten”. Senaste exemplet är ju Malin Persson Giolitos bok Störst av allt – som jag nu när jag tänker tillbaka på den inte minns hur den slutade 🤔 Min favorit Jodi Picoult har också skildrat rättegången ur den anklagades perspektiv.
            Hur som helst, i de böckerna är utgångspunkten att rättssystemet fungerar, vilket det ju långt ifrån alltid gör, så din bok Wicked Game känns extra intressant just för att den handlar om systemet.

            Liked by 1 person

            • Precis, men det gör de sällan i just deckare, det är oftast i andra genrer man speglar tiden efter mordet.
              Hehe, då är vi två. Jag minns inte heller hur den slutade 🙂
              Ja, det finns ju några böcker som tar upp det här, men eftersom många av dem är skrivna av utländska författare, finns ju inte kopplingen till de svenska rättssystemen, vilket jag kan sakna ibland.
              Hehe, nej tror inte att jag skrivit några direkt positiva rader om rättssystemen i någon av mina böcker 😉

              Liked by 1 person

              • Precis, det svenska och amerikanska rättssystemet skiljer sig ju ganska ordentligt åt. Böcker som skildrar det svenska systemet, och de luckor som finns, behövs verkligen. Kulturens roll när den är som finast är väl att utmana, om man ska vara lite högtravande så där, haha.

                Liked by 1 person

              • De gör ju det, på gott och på ont.
                Det tycker jag med, de är alldeles för få.
                Hehe, håller helt med dig och här får man vara hur högtravande man vill 😉

                Liked by 1 person

  2. I Sverige är straffsatserna ynkligt låga för grova brott 😦 Tror som du att risken att anhöriga till drabbade eller den drabbade själv kan tänka sig att gå över gränsen i högre utsträckning när rättegångar blir ett hån.
    Jag läser Wicked Game nu. Riktigt spännande!

    Liked by 1 person

    • Ja, till slut hamnar vi hos någon som inte tänker finna sig i detta och då kanske det varit bättre om gärningsmannen blivit inlåst istället.
      Hoppas du ska gilla den hela vägen! 🙂

      Gilla

  3. Tycker det är jätteintressant att du har en så tydlig röd tråd i ditt författarskap, och belyser ett problem ur flera olika synvinklar. Själv har jag aldrig haft problem att sätta mig in i tanken på att det finns individer som vill skipa rättvisa på egen hand, det låter snarare rimligt att vi kommer komma därhän ju längre detta får fortsätta, så tanken känns inte så främmande för mig. Jag kan absolut föreställa mig känslan när någon nära anhörig drabbats av ett grovt brott och man inte kan göra någonting för att hjälpa dem. Och om denna någon dessutom inte fått någon som helst upprättelse, (som tex säg att någon blir våldtagen och gärningsmannen går fri medan offret skuldbeläggs) så kan jag förstå den vrede och maktlöshet som tex föräldrar och syskon måste känna. Även om de hårdare straffen inte förhindrar brott i tex usa så tar de iaf ställning till vem som gjort fel och vad det leder till. I de fall där lagar inte kan förhindra folk att begå brott kan de iaf straffa de som gör det, så de får lida konsekvenserna. Att inte ens straffa dem blir ju ett slags hån mot både offren och samhället. Och ökar dessutom känslan av otrygghet.

    Liked by 1 person

    • Jag tycker också det är intressant hur jag alltid hamnar här. Som om jag inte riktigt kan släppa det.
      Samma här, jag har inga som helst problem att sätta mig in i hur det skulle kännas att antingen själv drabbas av ett grovt brott, eller om någon i ens närhet skulle drabbas. Även jag kan föreställa mig maktlösheten när gärningsmannen går fri och offret inte får någon upprättelse.
      Exakt! Där har man i alla fall tagit ställning till vem som gjort fel och brottsoffren får ju en upprättelse på så vis i alla fall.
      Här blir de inte bara utsatta för brott, utan blir dessutom hånade när gärningsmannen antingen döms till ett löjligt straff, alternativt frikänns helt.
      Ja, det här ökar verkligen känslan för otrygghet.

      Liked by 1 person

      • Ja, verkligen 🙂 Jag börjar skönja en sådan i mitt nuvarande skrivande med, eller den kanske har hängt med hela vägen egentligen, men det blev som tydligast med den kommande boken. 🙂
        Jamen precis, och det borde inte vara så enkelt att bara skylla på varandra, för att gå fria.
        Men exakt, det är ju ett hån mot både individen och rättssystemet.

        Liked by 1 person

        • Vi har nog alla ämnen och teman som vi är lite extra angelägna att skriva om 🙂
          Nej, man tycker inte det. De borde ju kunna bli fällda för medhjälp, eller något annat i så fall.
          Det är det verkligen. Här får man verkligen ingen upprättelse vid grövre brott.

          Liked by 1 person

  4. Jag håller med om att skrivandet ska innehålla det man inte kan vara med om i det verkliga livet. En spänning och galna idéer ska få utlopp och kreativiteten ska flöda. Och det är en katastrof att det är så låga straff som det är. Det heter ju att man är oskyldig ända tills motsatsen bevisas och det är nog klokt men det öppnar mång kreativa möjligheter att kunna skylla på varandra, det han man ju läst om vid flera olika fall. Det är svårt att avgöra hur man skulle agera i såna fall.

    Liked by 1 person

    • Precis, här har vi ju verkligen möjlighet att ta ut svängarna och utforska saker vi bara tänker kring i vanliga fall.
      Oskyldiga vill man ju inte ska hamna i fängelse, men fortfarande måste det gå att fälla de som verkligen är skyldiga, utan att de ska gå fria för att de skyller på varandra. Så, jag hade gärna sett att man såg över detta.

      Gilla

  5. Jag har för mig att man ändrade i lagen på något sätt så att de som skyllde på varandra inte skulle komma undan men det där är ju jättesvårt. Finns inga bevis vem som gjorde brottet så kan ingen dömas heller. Ibland önskar jag att det fanns något sorts sanningsserum så brottsoffer slapp lida och kämpa för sin heder.

    Liked by 1 person

    • Jag har också för mig det, men antingen har jag missuppfattat det, eller så gäller det bara vid mindre grova brott.
      Precis, det ska ju vara ställt bortom allt rimligt tvivel, vilket såklart är en säkerhet för att ingen oskyldig ska dömas. Men när de VET att båda varit med vid tillfället, borde de kunna dömas för medhjälp, eller något annat, just för att båda ju faktiskt direkt, eller indirekt, är skyldiga.
      Hehe, man borde nog ha blivit jurist, då hade kanske t o m valet av att inte väcka åtal blivit logisk.

      Liked by 1 person

  6. En sak som jag kom att tänka på angående låga straff är pedofilbrott.
    Eftersom jag ju jobbar på Rättspsyk så ser jag ju på nära håll vilken otrolig skillnad det blir på påföljden beroende på om förövaren får vård eller fängelse. Om en pedofil får fängelse så brukar det bara bli några få år i fängelse,får han däremot vård så brukar det bli livstid. Jag har patienter som suttit i 20 år och dom är inte på väg ut eftersom pedofili inte går att bota. Den enda pedofilen som jag vet har släppts ut från rättspsyk är Sture Bergwall.
    Jag tycker det är mycket märkligt att man inte väger in riskbedömning på fängelser.Om man vet att T.e.x. en pedofil eller en pyroman kommer att begå ett allvarligt brott som med största sannolikhet drabbar en annan människa, då borde förövaren inte få släppas ut. Jag tycker att det är väldigt märkligt att det kan vara så olika.

    Liked by 1 person

    • Det skulle verkligen vara intressant att veta hur man resonerar kring påföljderna i de fall du nämner. För som du säger, är ju återfallsrisken väldigt stor och då är väl det bästa för alla om personen får sitta instängd, oavsett om det är vård eller fängelse. Blir det ett fängelsestraff borde man ju rimligen se till att det blir väldigt långt åtminstone.
      Ja, det är skumt att det skiljer så mycket och vad avgör om personen behöver vård eller fängelse? Är det någon sinnesundersökning man lutar sig mot, eller något annat?

      Gilla

  7. Det brukar vara så att om rätten misstänker att den åtalade har en psykisk störning så gör man en P7a, en liten sinnesundersökning på en timme. Om Psykiatrikern som gör undersökningen sen tycker att man bör gå vidare så så blir det en stor sinnesundersökning i Huddinge på 4 veckor. Om den undersökningen visar att den åtalade har en allvarlig psykisk störning då blir det vård istället för fängelse.
    Men ibland är det rena lotteriet vilka som får fängelse eller vård. Ofta är det så att om nån nån gång har fått rättspsykiatrisk vård så får vederbörande samma påföljd även nästa gång det blir en dom, per automatik utan ny undersökning.
    Min personliga uppfattning är att vi kanske har 10-20 % av våra patienter på rättspsyk som borde få fängelse istället. Men betydligt fler fängelsekunder som borde haft rättspsykiatrisk vård.
    Sen att dom som får vård inte alltid får den vård dom borde ha fått det är ju en annan femma.

    Liked by 1 person

    • Tack för förklaringen, då är jag med på vad som gäller.
      Tycker precis som du att det fortfarande är märkligt att något sådant allvarligt har blivit, mer eller mindre, som ett lotteri. Då hänger det ju på vad det är för psykiatriker som gör bedömningen och de verkar ju absolut inte ense då.
      Vården borde såklart också bli bättre för dem som döms till vård, men säkert saknas det resurser även där.

      Gilla

  8. Ja du skulle bara veta. Resurserna läggs ju på röntgen och metallbågar som jag skrev på min blogg. Just nu är jag mest uppgiven över att högsta prioritet är att banta ner patienterna. Ledningen har upptäckt att vi har fetast patienter i landet och tycker att det är skämmigt. Så nu är det kost och motion som gäller istället för brottsbearbetning och terapi, vilket känns helt meningslöst när patienterna är helt ointresserade av att gå ner i vikt. Man får höra kommentarer som ”Jag är hellre fet och äter gott, än jag är smal och äter sallad” eller ”Vad gör det om jag dör 20 år för tidigt, jag har ändå inget liv” Rättspsykiatrisk specialistvård Anno 2017 🙂

    Liked by 1 person

    • Det låter ju helt galet! 😮 Inte konstigt då om det blir som det blir och om dessutom patienterna inte ens är intresserade av att gå ner i vikt, lär det ju inte hända så mycket på den fronten.
      Hehe låter ju inget vidare, men jag är inte förvånad 🙂

      Gilla

  9. Vad roligt att läsa ditt inlägg som jag önskade. Jag tycker de här frågorna är otroligt intressanta och viktiga men jag har inte alls ditt engagemang för ämnet och är imponerad av hur insatt du är. Ett antal år hade jag ett jobb som innebar mycket kontakt med kriminalvårdens klienter och först då insåg jag hur galet det kan bli och hur tokigt mycket inom rättsväsende och kriminalvård är. Ändå är jag inte alls insatt och orkar inte riktigt med allt det galna… Jag har fullt upp med att tänka förebyggande insatser i mitt yrke inom socialt arbete med barn. Jag lägger energin där istället.

    Liked by 1 person

  10. Vilket intressant inlägg, nu blev jag om möjligt ännu mer sugen på att läsa WG. Ska bara redigera färdigt först…

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s