Genrer, igen

Igår gjorde jag en intervju med P4 Västerbotten. Den kommer ut under dagen idag så jag kan inte länka.
I alla fall, jag fick då frågan om vilken genre mina böcker ligger i. Ska jag säga deckare, eller kriminalromaner när jag presenterar dig?
Jag svarade lite svävande att det funkar med kriminalromaner eftersom sådana ofta fokuserar på själva brottet. Jag har ju inga poliser med som huvudkaraktärer t ex, vilket är vanligt förekommande i just deckare, även om det egentligen inte är det som avgör hur genren ska definieras. Inte om man utgår ifrån hur man kategoriserar böckerna i t ex USA i alla fall.
Det som slog mig då (även om det inte fanns utrymme att bena ut genrerna) var att det är kanske inte så konstigt om folk blir lite ställda kring vilka genrer de ska definiera böcker som. För i Sverige blandas det ju som bekant lite godtyckligt.
Jag har ju bloggat om det förut och jag tror att det hade varit enklare för alla att definiera en genre, om inte förlagen svängt sig med de olika etiketterna lite som de känner att det passar. Då blir det ju förvirrande till slut.
Och den mest intressanta frågan här blir förstås: Vem vinner på detta? I längden alltså.
Jag förstår också att förlagen vill skapa intresse kring sina böcker genom att sätta dessa i en genre som skapar nyfikenhet, samtidigt kan jag förstå förvirringen som uppstår bland läsarna när boken inte riktigt motsvarade det man föreställt sig.
Jag har oändligt mycket lättare att hitta en bok som motsvarar den genre jag vill läsa, om den finns utgiven i USA och jag kollar hur man placerat den där, än böcker skrivna av svenska författare.
Frågan är kanske om vi någonsin kommer tillrätta med detta i Sverige? För uppriktigt sagt har jag på senare tid upplevt att jag får allt svårare att lita på att boken jag läser lever upp till mina förväntningar. Ibland har det verkligen känts som om jag blivit dragen vid näsan ordentligt och då avtar ju förtroendet för de etiketter som böckerna marknadsförs under också.
Alternativt är det bara jag som vill ha en tydlig indikation på vad för slags bok jag håller i. Det där berömda kontraktet med läsaren, ni vet 😉

Dezmin

Annonser

14 svar till “Genrer, igen

  1. Jag håller helt med, och förstår inte heller varför så många förlag gör så. Speciellt vanligt verkar det vara i spänningsgenren, där kan man verkligen prata godtycklig genrebenämning. Sällan är det samma sak i feelgood/romance/chicklit, osv. Men av någon anledning lämnar spänningsgenrerna mer utrymme för genrefusk. Och jag undrar som du vad de tjänar på det, mer än väldigt kortsiktigt. Eller har det blivit så krasst att de bara tänker på de kronor de kan tjäna för stunden, inte de trogna läsare de kan vinna över lite tid?

    Liked by 1 person

    • Precis, jag upplever också att det är värst i spänningsgenren och undrar också vad det beror på. Ja, kanske lämnas det bättre utrymme för fusk i just den genren?
      Det undrar jag med? Samt att om läsarna känner sig lurade flera gånger, kanske intresset avtar också? De vet ju liksom inte riktigt vad de ska förvänta sig att få längre.

      Liked by 1 person

  2. Kul med radiointervju! Synd att du inte kunde länka för den hade jag velat lyssna på.
    I övrigt håller jag med dig. Jag är ordentligt trött på att bli blåst p g a att en bok inte motsvarar mina förväntningar och därför litar jag inte på etiketterna längre utan hör mig för med andra om hur boken var innan jag läser den.

    Liked by 1 person

    • Nej, tyvärr kan jag inte länka 🙂
      Precis, så brukar jag med göra. Jag hör mig för med folk som uppskattar samma böcker som jag gör och utgår ifrån deras upplevelse 🙂

      Gilla

  3. Du kan väl slänga in länken sen? Är det kulturnytt?

    Liked by 1 person

    • Om jag hittar vilken tid jag kommer in i programmet, för jag vet inte om jag orkar lyssna igenom hela för att ta reda på det, då det är ett par timmar långt 🙂
      Nej, det var inte kulturnytt.

      Gilla

  4. Jag tycker nog också fantasy hamnar lite i kläm. Är inte superinsatt men känslan och erfarenheten är ungefär den att man på svenska hamnar i antingen high fantasy eller urban fantasy och missar benämningar för allt som finns däremellan, eller snarare, utöver. 😉 Har läst chick lit som helt klart borde klassats som något mer ”seriöst” och känt mig rätt förvånad över det allvarliga innehållet som gärna hade fått signalerats en aning… Chick-lit-drama/-social realism?!

    Liked by 1 person

    • Jag kan tänka mig att det är samma i fantasygenren, för den rymmer ju också många subgenrer. Riktigt trist att det ska vara så svårt att definiera vad det är för bok när möjligheterna att göra det faktiskt finns. Fattar inte varför de håller på så här?
      Precis, för mig är chick lit mer lättsam underhållning, innehåller boken mer allvar, skulle jag inte kalla det för chick lit.

      Liked by 1 person

  5. Genre är och har alltid varit svårt. Min senaste bok, Två kungar i leken, tyckte lektören var en gangsterroman!!

    Liked by 1 person

  6. Vad kul det hade varit att höra intervjun!
    Ja, det här med genrer. Det verkar vara svårt att få till över lag, allt oftare blir iaf jag lite konfunderad över vilken genre som valts.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s