Att inte kunna ta ett nej

Att driva förlag har lärt oss väldigt mycket. En del saker var vi förberedda på, andra har fått oss att … häpna. Men det viktigaste är ju att det är så himla roligt.
I alla fall. För några dagar sedan fick vi en förfrågan från en recensent som ville ha ett recex av en av våra böcker. Inget ovanligt i det. Ibland hör recensenter av sig, ibland har vi hört av oss till sådana vi tror kan gilla våra böcker. Men, det som är intressant med den här erfarenheten är hur en del recensenter uppenbarligen inte kan ta ett nej.
Ja, ni läste rätt. Det handlar alltså inte om en författare som blivit upprörd över en refusering (vi har förvisso inte öppnat för manus än, men det kommer säkert att hända när vi gör det) utan om en recensent som inte klarar av ett nekande svar.

Den här recensenten hörde alltså av sig via mejl och på ett ganska arrogant sätt (och med en förfrågan som rymdes i en enda mening) undrade om vi kunde skicka ett recex.
Nu var det verkligen inte tonen i mejlet som avgjorde vårt svar (även om vi såklart undrar vart ödmjukheten tagit vägen hos vissa) utan helt andra skäl. Skäl som vi (både ödmjukt och sakligt) förklarade för den arroganta recensenten, varpå vi längst ner föreslog att om boken ändå väckte ett sådant intresse, fanns ju möjligheten att antingen be bibblan ta hem den, eller att köpa boken.
Jag har ju själv recenserat en del böcker genom åren och ibland får man ett nej och det är ju inte mer med det. Då står mig valet fritt att antingen låna den, köpa den, eller strunta i att läsa den. Jag har aldrig tagit illa vid mig för att ett förlag inte vill skicka mig ett recex och skulle aldrig drömma om att skicka ett vändande ilsket mejl.
Så var inte fallet med den här recensenten.
Kort efter vårt svar, fick vi ett nytt mejl från vederbörande. Den här gången betydligt längre. Det var på minst fem eller sex rader (så om inte annat verkade entusiasmen att skriva ha ökat markant inom loppet av ett par minuter) och som osade av förnärmelse. Hur vågade vi vara så fräcka att ens antyda att den här personen skulle köpa boken! Den här personen livnärde sig faktiskt på att recensera böcker! Vi skulle ha väldigt klart för oss att utan recex blev det ingen recension!
Det hade vi faktiskt redan räknat ut, förslaget handlade snarare om att vederbörande kanske ville läsa boken och var genuint nyfiken på den. Vi hade inte förväntat oss att boken skulle recenseras om människan köpte boken, eller lånade den på bibblan 😉
Jag vet inte om den arroganta recensenten sitter och väntar vid brevlådan i skrivandets stund, men då kommer personen att få vänta länge. För vi förklarade ju varför vi inte kunde skicka något recex och dessa anledningar har liksom inte förändrats bara för att någon blir arg.
Vi bryr oss heller inte om hur ”stor” eller ”liten” en recensent är. Det är inte intressant för oss, då vi bitvis jobbar på ett lite annat sätt än de flesta andra förlag.
Men visst kliade det ändå i fingrarna att svara något i stil med:

Tack för din stora förståelse och ditt ödmjuka tillvägagångssätt. Vi ska naturligtvis ha dig i åtanke vid något annat tillfälle, men just nu råder vi dig att resa dig från dina knän och sluta böna och be så vackert. För det kommer dessvärre inte att förändra något.

Naturligtvis skrev vi inget sådant svar, men ibland får man ju nästan lust att göra det 🙂

Tidigare har jag faktiskt bara sett författare som blivit upprörda när någon recensent sågat deras bok. Det här var helt nytt för mig. Uppenbarligen finns det även recensenter som sitter på väldigt höga hästar och utgår ifrån att man ska svara: ”Hurra! Självklart ska jag skicka DIG en bok! Ska det vara med expressfart eller går det bra med ordinarie postgång?”

Dezmin

Annonser

30 responses to “Att inte kunna ta ett nej

  1. Vilka dryga människor det finns! Jag hade velat se minen på recensenten när han eller hon fick svaret från er. När någon blir så där ilsken blir det ju nästan roligt 🙂

    Liked by 1 person

  2. Hehe, ja jag såg också komiken i detta. Blev bara så paff att även recensenter tar illa vid sig om de inte får recex när de ber om dem.
    Ska man som förlag göra samma sak då om man erbjuder att skicka recex? Får man ett nej, eller inget svar alls, skriver man ett vändande ilsket mejl 😀
    Det är ju liksom ingen rättighet vare sig att få recex eller att få en bok recenserad. En del tycks ha glömt bort det 😉

    Gilla

  3. Man upphör aldrig att förvånas!
    Underhållande läsning och man hoppas ju att hen hade en ovanligt dålig dag, i annat fall måste det vara jobbigt att ta sig upp på den där höga hästen varje morgon 😀

    Liked by 1 person

    • Nej, man upphör nog aldrig att förvånas, vi blev bara så himla ställda 🙂
      Haha, ja det måste vara jobbigt för den där personen att ta sig upp på sin höga häst varje morgon. Vi får hoppas att det kanske bara handlade om en dålig dag 😀

      Gilla

  4. Haha ja det finns alla sorter tydligen. Och precis, recex är inte direkt en rättighet men en del kan helt tydligt inte ta ett nej. Inte ens när man förklarar varför. Men som ni säger måste det vara kämpigt att ta sig upp på en så hög häst vareviga morgon 😀

    Liked by 1 person

  5. Lol! Kan det vara så att recensenter som i princip bara läser gratis böcker får en chock om man tvingas köpa en bok? För sen är det väl ingen garanti att recensionen blir positiv heller och jag kan tänka mig att förlagen alltid tar en risk när de skickar recex. I alla fall om det är en större tidning eller nyhetssida.
    Det skulle alltså vara samma sak som om ni krävde att recensionen måste vara positiv om ni ska skicka recex.

    Liked by 2 people

    • Ja, så kan det absolut vara. Det blir en väldigt chockartad upplevelse att en dag kanske tvingas köpa en bok 😮
      Precis, så haha, vid närmare eftertanke kanske vi borde ha svarat så 😀

      Liked by 1 person

  6. ‘Bara’ för att någon är recensent, är det inte säkert att personen kan avläsa sociala koder 😉 Med lite vänlighet går det att komma långt, men det tycks inte den här recensenten ha insett.
    Tänker osökt på en kvinna som skulle tvinga sig in i hissen då jag höll på att packa den full med grejer från förra lägenheten. Jag var ensam o långsam med en kropp som skrek av smärta. Hon sa: ”Hur lång tid tar det här?” med en ton o röst som kunde väcka döda.
    ””Eftersom jag är ensam kan jag inte lämna det som är kvar på entréplanet, det tar den tid det tar.” Det sagt i en otroooligt vänlig ton.
    ”Jag ska till min mamma på fem trappor.” Hon lät som om hon var fyra o halvt år.
    Hon hade ställt sig längst in i hissen, klivit över blåa ikeakassar mm. Jag skulle till fyra trappor, hade redan tryckt in knappen då jag började packa in i hissen. Så efter mycket väntande från hennes sida stod hon o suckade under tiden jag packade ur mina pinaler.
    Och jodå – det där upprepades flera dagar senare eftersom jag körde flera lass med en personbil o packade in i hissen. Sista gången sa hon uppgivet och argt: ”Jag får väl ta den andra hissen då.” 🙂 🙂

    Liked by 1 person

  7. Haha, människor är väl ändå lustiga. Arbetar ju själv i ett yrke där man titt som tätt blir utskälld för diverse saker som inte har något alls med vare sig mig eller mitt jobb att göra och det är så fascinerande att se hur folk går igång på konstiga saker 🙂

    Liked by 1 person

  8. Jag gillar eran Punkattityd 😉

    Liked by 1 person

  9. Hmm, kanske en välsignelse att INTE bli recenserad av den (gnällige) recensenten😉Personligen har jag lite svårt för folk som använder ordet kränkt i tid och otid.. Fast vi är ju alla olika. Men normalt hyfs är ändå alltid bra att ha med sig😀

    Liked by 1 person

    • Hahaha, tänker lite likadant 😉
      Då är du sannerligen inte ensam. Kränkthet verkar ha blivit det här landets nya ”nationalsport”! 😀
      Ja, normalt hyfs borde fler praktisera 🙂

      Gilla

  10. Haha, det var ett intressant… ehrm… sätt… att ta professionell (?) kontakt… En trevlig attityd kommer man annars långt med, kanske hade ni övervägt personen nästa gång om kontakten varit vettig. Men att gå till attack bygger inga relationer, synd att vederbörande inte förstått det 😦

    Liked by 1 person

    • Hehe, visst var det.
      Det tror jag med, en trevlig attityd är aldrig fel och då finns ju även chansen att framtida kontakter ger något, även om just den här inte gjorde det.
      Nej, den här personen var nog lite väl ”hög” på sin ”status” som recensent och var säkert övertygad om att vi som litet och nystartat förlag skulle jubla över att vederbörande tog kontakt 😉

      Liked by 1 person

  11. Hahaha, sicken idiot, det är knappt så man tror att det är sant. Ett nej har man väl fått lära sig att ta några gånger. Och är det inte värre nej än detta så kan man ju börja fundera.

    Liked by 1 person

  12. Jag läser sällan professionella recensioner eftersom de sällan hyllar (eller ens recenserar) den sorts litteratur jag gillar. Om jag läser t.ex. DN tycker jag recensenterna emmellanåt tycks tävla i att bräcka varandra i att skriva märkliga utstuderade omdömen som någon sorts tävling i hur briljant de kan uttrycka sig. Så jag är tyvärr inte förvånad över att arrogansen finns där men att någon lägger tid på att svara otrevligt… Suck.
    Kul att du delade med dig. Intressant att ta del av.

    Liked by 1 person

    • Jag läser dem ibland och håller med dig. Det har liksom spårat ur där i vissa avseenden.
      Eller hur? Man tycker ju att en erfaren recensent ska kunna ta ett nej, men uppenbarligen inte alla.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s