Hycklarnas land

Vi är kanske hycklare lite till mans allihopa, men i stora drag brukar jag försöka stå fast vid mina åsikter. Om jag av någon anledning inte tror mig kunna göra det, yttrar jag inte dessa högt eller offentligt på någon social plattform.
Turerna kring Bokmässan i Göteborg och Nya Tiders närvaro där känner ju alla till och som jag redan varit inne på, köper jag inte argumenten som de som avstår mässan gastar om.
Kanske är den här artikeln av Adam Cwejman det yttersta beviset för att det är just hyckleri motståndarna mot Nya Tider ägnar sig åt.
Han skriver bl a:

Att tunga svenska förlag år efter år delat mässgolv med Junge Freiheit måste ju – med Stjärnströms ord – inneburit att man konsekvent ”normaliserat idéer” som ”strider mot de mänskliga rättigheterna”. Hur annars ska tystnaden kring denna tidnings närvaro förklaras?

Halvtidshumanisterna i den svenska kulturvärlden kan staplas på hög. De har givetvis aldrig bojkottat, protesterat eller fört intensiva dialoger med Bokmässan i Göteborg om radikala Imam Ali Islamic Center som bjudit in föreläsare som vill avrätta homosexuella. Aldrig har man invänt mot att trotskistiska Pathfinder press närvarat. Ett förlag som gjort det till en vana att publicera böcker som hyllar den kubanska diktaturen. Flatheten inför förekomsten av dessa åsikter är minst lika märklig som tystnaden inför Junge Freihets deltagande på bokmässan i Frankfurt.

Man kan sammanfatta det hela med att det går bra att bojkotta något så länge man inte har något att förlora på det, men så fort man inser att det finns pengar att gräva efter, frångår man sina högt uppsatta principer och humanistiska ställningstaganden.
Sådant kallas för hyckleri och även om man endast bedriver detta hyckleri på halvtid, är det fortfarande hyckleri.
Jag tänker så här. Om man inte kan stå fast vid sina åsikter (även vid tillfällen när lukten av pengar letar sig upp i snoken) kanske man inte ska yttra sådana högt. Då är åtminstone den enda du hycklar för dig själv.
Dessutom kan ni vara ganska säkra på att även de författare som inte har någon agent, knappast hade protesterat om de haft en agent som tänkte bege sig till Frankfurt för att försöka sälja deras böckers rättigheter till andra länder, enbart på grunderna av att Junge Freihet också kommer att närvara där.
Ett riktmärke innan man börjar göra ställningstaganden borde kanske vara att ställa sig frågan: Skulle jag vara beredd att strunta i den här åsikten om det fanns en aldrig så liten chans att få tjäna pengar? Om svaret på den frågan är ja, ser det sannolikt bättre ut att helt enkelt vara tyst.