Världens känsligaste bransch

det är förlagsbranschen det.
Den är verkligen oerhört snäv och jag tycker att det är ganska skrämmande, speciellt när det kommer till skönlitteratur. Det pratas väldigt mycket om ”den konstnärliga friheten”, men i det begreppet ingår bara möjligheten att ta ut svängarna när det gäller språk och stil, inte ämnen.

Ett exempel på det är en person som i våras fick sitt manus antaget av ett ljudboksförlag. Men när manuset skulle börja bearbetas, ville förlaget att författaren skulle stryka alla känsliga delar i det. Personen vägrade, kontraktet revs och vederbörande gav ut boken själv som fysisk bok istället. Nu vet jag inte exakt vad förlaget tyckte var opassande, men eftersom jag är väldigt väl medveten om hur oerhört snävt det är i den där svängen, så misstänker jag att det var småsaker.

Vad tycker ni?
Ska författare hålla sig inom PK-ramen så att inga ”känsliga” ämnen ska få nyanseras eller få plats i romaner, eller ska vi få ta ut svängarna?
Personligen tror jag inte att någon tjänar på att allt alltid vinklas från ett och samma håll i alla böcker. Faktum är att det snarare blir väldigt enkelspårigt och återupprepande.

Dezmin

Annonser

18 responses to “Världens känsligaste bransch

  1. Gissar att du menar i Sverige för utomlands är det inga problem.
    Jag håller med dig helt och hållet. Det är skrämmande att vissa ämnen är tabubelagda att skriva om här. Det gagnar ingen i förlängningen om författare ska tvingas rätta sig efter en outtalad ram.

    Liked by 1 person

  2. Det är därför det är så bra att ni finns! Så läsare som jag kan få lite variation. Jag förstår fullt ut varför din Wicked Game aldrig skulle ges ut hos förlagen och därför är jag så glad att du startade ett förlag som vågade ge ut den 😍

    Liked by 1 person

  3. Dessutom var den så jävla bra!

    Liked by 1 person

  4. Instämmer helt! Det är verkligen beklämmande att allt ska hålla sig inom en viss förutbestämd ram och ingenting får nyanseras. Det vore väl mer än somliga skulle klara av… 😉
    Så jag är också glad att vi finns 🙂 som en oas i förlagsöknen 😄

    Liked by 1 person

  5. Att förbjuda – officiellt eller inofficiellt – eller inhägna vissa ämnesområden är ju ingen väg framåt. Allt borde självklart vara tillåtet och sedan är det upp till läsarna att ta ställning.

    Liked by 1 person

  6. Precis! Jag har fått många tankeställare efter att ha läst romaner, däremot tröttnar man ju snabbt när all samhällskritik bara vinklas från ett håll.
    I skönlitteraturen borde det vara helt okej att skriva vad man vill, så länge det inte är åtalbart. Jag är så trött på de här ”osynliga” gränserna som finns. Konsten ska ju vara fri, kan man tycka.

    Liked by 1 person

  7. Intressant! Jag ogillar uttrycket pk men gillar egentligen innebörden och är hellre pk än inte. Ska litteraturen få innehålla vad som helst? Om jag skriver en bok där jag hyllar nazismen. Tycker att pedofili är helt i sin ordning eller att kvinnor mår bra av lite stryk då och då. Var går gränsen för åtalbart? Förlagen är kommersiella och vill tjäna pengar på det de publicerar, inte hamna i en cirkus av tidningsskriverier och upprörda läsare. Å andra sidan skulle ju det kunna vara en nisch, ”vi trycker det ingen annan vill publicera.”
    Frågan är jätteintressant och jag ska absolut läsa din Wicked Games 😉

    Liked by 1 person

    • Hej och välkommen hit! 🙂
      Jag tycker att romaner ska få nyansera, så vi har möjlighet att betrakta saker och ting ur olika synvinklar.
      Det är ju okej att skriva böcker där man hyllar kommunismen och då förstår jag inte varför det ska dras gränser åt ett håll, men inte det andra? Jag tar starkt avstånd både från nazismen som kommunismen, men om det ena ska vara otänkbart, måste också det andra vara det eftersom båda ideologierna är lika hemska.
      Tja, kanske skulle man kunna förstå sig på mekanismerna bättre om romaner om pedofiler och kvinnomisshandlare skrevs ur deras perspektiv? Jag skulle givetvis aldrig hålla med dem, eller ursäkta deras beteende, men jag skulle kanske förstå hur de tänker. För det gör jag inte nu, jag begriper mig inte på sådana alls.
      Precis, men läsandet har ju minskat också och jag kan bara tala för mig själv, men jag är ganska trött på att läsa om samhällskritik riktat från bara ett håll. Det börjar bli väldigt tröttsamt.
      Vad roligt om du menar allvar med det. Berätta gärna vad du tyckte sen om du läser den 🙂

      Liked by 2 people

    • Menar du att du även vill bannlysa deckare och thrillers skrivna ur förövarens/mördarens perspektiv? Mord är ju fortfarande ett brott men jag tror tex inte att Dag Öhrlund blivit åtalad för att skriva om en seriemördare eller att han anses uppmuntra folk att mörda. Man får skilja på fakta och fiction och så länge det inte är några problem att skildra seriemördare ser jag inte varför det skulle betyda att man glorifierar något av det du nämner bara för att man skriver om det.

      Liked by 1 person

      • Oj, missade ditt inlägg 🙂
        Jag vill inte bannlysa något alls. Men gillar diskussionen och vet att åtminstone jag har gränser för vad jag skulle skriva om. Eller läsa om. Och så försökte jag mig på att förklara varför förlag kan tänkas vilja stryka känsliga partier – för att de är kommersiella och vill tjäna pengar. Därmed inte sagt att det är rätt.

        Gilla

        • Okej. Fast det framkom ju ganska tydligt att du tyckte att man inte borde få skriva om dessa ämnen och att det eventuellt rentav borde vara åtalbart, så då kan man ju inte annat än undra varför mord isf går bra. 😉
          Jag förstår precis varför de vill stryka, har aldrig påstått annat, därmed inte sagt att det är rätt och rimligt.

          Gilla

        • Någonstans har ju mördare alltid sina motiv och anser att dessa är skäl nog för att mörda… Oavsett om det är kvinnohat, taskig barndom, att någon kränkt dem eller de blivit av med jobbet. Det är inte godtagbara skäl att döda i mina öron men jag kan fortfarande skriva en bok om en snubbe som tycker det. Därmed inte sagt att författaren behöver hålla med. Jag tror du måste skilja på författarens åsikter och karaktärernas.

          Gilla

  8. Men jo, så är det ju. Nog. Också. Fast jag är fortfarande inte säker på att det är ok att skriva vad som helst. Det processar och funderar jag på när jag skriver både privat och på jobbet, vrider och vänder. Är det ok att skriva om vad som helst, skämta om vad som helst? Får man såra människor till vilket pris som helst? Till priset av ”konstnärlig frihet”? Jag vet inte.
    När jag öppnar för att det kan vara på ett annat sätt än i ursprungsinlägget så gör jag det för att jag vill ifrågasätta och ställa på sin spets. För att få till en diskussion om ett ämne jag tycker är intressant att diskutera … å ena sidan … å andra sidan … Inte för att glasklart ta ställning för det ena eller andra.
    Men det är svårt att diskutera per text, alla nyanser försvinner verkligen.
    Allt gott! 🙂

    Liked by 1 person

    • Jag förstår absolut vad du menar och många resonerar som du, jag vet det. Kanske borde vi istället fråga oss vad vi bidrar till om vi INTE tillåter folk att skriva om vad som helst utan att nån måste känna sig kränkt å en fiktiv grupps eller karaktärs vägnar. Hur påverkar det litteraturen, författarna och omvärlden på sikt? Kan vi någonsin få ett tolerant och öppet samhälle genom att förbjuda åsikter och ståndpunkter? Vi tror vi skyddar de utsatta minoriteterna men gör vi egentligen det? Detta tycker jag är viktiga och intressanta funderingar.

      Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s