Fördjupningar

Marie undrade i mitt tidigare inlägg varför uppföljaren varit svårare att skriva än WG. Jag tänkte att jag kan ta den frågan redan nu eftersom jag tror mig veta exakt varför och behöver således inte grunna mer kring vad det kan ha berott på.

Att skriva i första person är på många sätt väldigt annorlunda än att skriva i tredje, kanske mest för att man kommer karaktären så nära. I tredje person har man som författare större distans till karaktärerna, både på gott och på ont.
I WG var HP en kvinna och eftersom jag är kvinna själv var det oändligt mycket enklare att veta exakt hur mycket jag kunde ta ut svängarna utan att riskera att det blev för osannolikt, eller icke trovärdigt.
I uppföljaren är det den andra karaktären man följer och eftersom jag inte gör listor där jag staplat upp all bakgrundsinformation kring karaktären, utan låter sådant komma fram medan jag skriver om den, insåg jag mot slutet att mycket av redigeringen den här gången kommer att handla om att fördjupa karaktären. Det får jag förvisso göra annars också, men den här gången saknas väldigt mycket bakgrund för att karaktären ska bli ”levande”. Jag är ganska säker på att det beror just på att även uppföljaren är skriven i första person och dessutom är HP en man. Det är extremt svårt att veta hur mycket jag vågar ta ut svängarna utan att det ska kännas osannolikt. Detta trots att jag tycker mig ha ganska bra koll även på män och deras agerande i olika situationer.
Det är helt enkelt berättarperspektivet som ställt till det för mig.
Så, under första redigeringsvarvet ska jag fundera mer på bakgrunden och hur den här personen är. Vad har format honom och vilka är hans livserfarenheter?
Hans åsikter är jag ganska klar över, men allt det andra är ett oskrivet blad.
Därför kommer jag också att be min första testläsare att fundera över vad man vill veta om honom, jag tänker att sådant kan hjälpa mig att hitta fler infallsvinklar kring bakgrunden.
Någon fler än jag som också stött på det här problemet? Speciellt om ni råkar ha det motsatta könet i första person.

Dezmin

Annonser

20 responses to “Fördjupningar

  1. Har i tidernas begynnelse haft ett av två berättarperspektiv i tredje person som en manlig karaktär. Den som testläste då tyckte att den kvinnliga karaktären var väl tecknad men att den manliga kändes grund. Jag tror att det beror på precis det du säger; båda var brottslingar och jag hade lättare att ta ut svängarna med den kvinnliga än den manliga. Han framstod som omotiverat ängslig i jämförelse med henne.
    Kan tänka mig att det är än värre i första person och där har jag hittills endast haft ett kvinnlig hp.

    Liked by 1 person

  2. Väldigt intressant problem. Att skriva det motsatta könet kan vara väldigt roligt och insiktsfullt men samtidigt är det såklart en utmaning, eftersom man aldrig kan veta med säkerhet hur det är att vara man som kvinna och tvärtom. Man kan ju få en ganska bra bild men sedan är det andra saker som spelar in med som kan vara ganska knepiga att sätta sig in i som kvinna. Så det låter som både utmanande och spännande. 🙂 Samtidigt har jag tyckt att det varit svårt att göra kvinnliga karaktärer intressanta och mångfacetterade med mina första manus medan de manliga karaktärerna kändes roligare att skriva då man kunde ta ut svängarna mer med dem. kanske var det även genren som ställde till det, i vissa genrer ska ju den kvinnliga huvudpersonen vara relaterbar, sympatisk och moraliskt korrekt och det var kanske det som var det största problemet, hehe. med spänningsgenren blev det roligare att skriva om kvinnor. 😀
    Jag har skrivit manliga karaktärer ibland men de var feelgoodkaraktärer så det var kanske mest vissa av deras egenskaper som kom fram och de var sällan huvudpersoner och definitivt inte i jagform. Så har full förståelse för utmaningen! 😛

    Liked by 1 person

    • Visst är det! 🙂
      I tredje person har inte jag heller haft några problem att ta ut svängarna, men jag har upptäckt (med det här manuset) att det är en helt annan sak att skriva i första person 😮
      Sedan är det som du säger att det såklart är skillnad på olika genrer också. Är det en mer ”glättig” sort så krävs kanske inte samma precision för att det ska bli trovärdigt.
      Hehe, ja verkligen en utmaning! 😛 Men sådana gillar ju jag, så vi får se hur det går.

      Liked by 1 person

      • Ja, precis, då måste man ju verkligen ta sig in i huvudet på denne karaktär av det motsatta könet, vilket inte är helt lätt. I mitt förra utkast av mitt WIP hade jag två manliga POV’s men dem har jag skalat bort nu. Men iaf den ena var riktigt intressant att skriva.
        Jag tänker mig att det också antagligen är lättare med en antagonist i spännings/deckar/thrillergenren, i de fall man har en manlig karaktär ur jagform. Antagonisterna ger aldrig lika stort utrymme till utveckling så även om man får en viss inblick i vad som format dem så blir de kanske aldrig riktigt lika nyanserade. Kanske vore det rentav kontraproduktivt ur författarens synvinkel. De får inte ta för mycket utrymme, eller vinna för mycket sympatier hos läsarna. Med en HP är det skillnad.

        Liked by 1 person

        • Exakt! 🙂
          Kan tänka mig det 🙂
          Det kan nog stämma, så kanske är det även därför jag har svårare för det här manuset, för att HP inte är en antihjälte. Tänkte inte ens på den skillnaden 🙂

          Liked by 1 person

  3. Efter att ha skrivit i både första- och tredje POV, känner jag mig hemma i första person/presens. Det är som ett filter försvinner och alla konturer blir tydliga eller att putsa glasögonen. Såklart det kräver lite trix och stundtals kan det kännas ‘trångt’ – men, härligt utmanande. Nog för att det händer att vissa texter ändå blir i tredje.
    Vartefter jag läste ditt inlägg här, fick jag en tanke – hur få veta hur en man egentligen är?
    Kanske en transperson skulle kunna svara allra bäst på det? En som varit i båda könens kroppar.
    Annars borde kanske jag, om någon – kunna skriva ur en mans POV – som har tre äktenskap bakom mig 😉
    Lycka till under redigeringen ❤

    Liked by 1 person

    • Ofta känner man ju vilket berättarperspektiv som passar bäst och en del skriver ju uteslutande i ett av dem i alla sina böcker 🙂
      Hehe, ja eventuellt vet en sådan 🙂
      Jag har ganska stor erfarenhet av män bl a för att jag haft många av dem som vänner genom åren och t ex suttit på fester med dem där jag varit enda kvinnan och verkligen fått ta del av hur de tänker ibland. Dock inbillar jag mig att det är skillnad på män i grupp och män när de är ensamma, det är åtminstone den erfarenheten jag har och det är just det som gör det ganska knepigt. Men,v i får se hur det går 🙂
      Tusen tack! ❤

      Gilla

  4. Mycket intressant! Jag kan verkligen tänka mig att det blir svårare att skriva en man i första person, det blir mer fördomar att brottas med. En rejäl titt i den egna spegeln på sätt och vis, vilka är mina erfarenheter av det motsatta könet i relation till någon slags ”allmän bild” av män; eller är det fördomar som spökar bara? Det är frågan.
    Samtidigt är ju även män människor (inte djur, haha) med olika erfarenheter som format dem. Jace har ju en sårbarhet i och med det som hände i hans familj, och sådana erfarenheter kan ju färga sett till vilken roll man fått i familjen efter en tragedi.
    Han är ju också företagare och med sin bakgrund inom pokern borde det också säga lite om personligheten… Plus det vi fick med oss om honom från WG, hur han hanterade Nike. Kontrollerad, lite distanserad, men med tanke på familjehistorien anar jag ändå en känslighet, en del ömma punkter kanske.
    Åh, det ska bli spännande att läsa boken när den kommer känner jag!

    Liked by 1 person

  5. Känner absolut igen det där, och då i tredje person. Så jag förstår att det blir ännu svårare i första person när man verkligen går in i karaktärens huvud och tankar. Jag hade jättesvårt att relatera till min manliga karaktär och sätta mig in i hans situation. Men mycket hänger nog som du skriver om bakgrunden och upplevelser, händelser som format personen. Får man grepp om det faller nog det mesta på plats 🙂

    Liked by 1 person

  6. Jag skriver alltid i tredje person, vågar mig inte på något annat men borde kanske testa. Håller med Annas kommentar att det mesta faller på plats när man får koll på upplevelser och händelser. Ska bli spännande att läsa när den är klar!

    Liked by 1 person

    • Ja, prova tycker jag du kan göra, funkar det inte kan du ju bara byta tillbaka 🙂 Man lär sig mycket på att testa olika berättarperspektiv 🙂
      Vad skoj! Hoppas du ska gilla den! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s