Följebrev

Jag lovade ju ett inlägg om följebrev, så här kommer det.

Medan jag satt i den andra änden av bokbranschen och skickade in manus, förundrades jag alltid över alla dessa förtydligande som förlagen gör när det gäller hur och vilken sorts manus de tar emot och är intresserade av.
Nu förstår jag den exakt. För trots att vi varit väldigt tydliga när det gäller manus vi är intresserade av, dimper det ner manus där man skickat in t ex poesi och annat vi bestämt förklarat att  vi inte vill ge ut. Så, läs NOGA vad förlagen skriver på manussidan.

Så till följebreven. Det är verkligen intressant hur olika dessa är utformade.
T ex kan man få in ett följebrev där författaren inte nog kan understryka att detta är den kommande bästsäljaren för förlaget och att vi genast bör ta chansen, annars gör något annat förlag det. Well, innehar det en sådan försäljningspotential är vi absolut inte sena att hugga, men en historia som helt saknar struktur, språk och sammanhållen handling, betraktar vi inte som något guldkorn. Tyvärr. Det är möjligt att andra förlag ser annorlunda på saken, men vi tror fortfarande på att kvalité aldrig är fel, oavsett hur bra storyn är. En del verkar alltså tro att bara man höjt sitt manus till skyarna i följebrevet, kommer vi att se potentialen i det oavsett hur illa det är skrivet. Så är det alltså inte.
Faktum är att de mest intressanta manusen vi fått in har kommit med ett följebrev som är väldigt ödmjukt formulerat. På några korta rader kan författaren sammanfatta handlingen så att den låter spännande. Vid dessa tillfällen ökar genast hoppet att manuset är lika välskrivet som följebrevet, vilket också brukar visa sig stämma när man börjar läsa.
Man kanske kan sammanfatta det så här när det gäller följebrev. Går inte historien att sammanfatta på en halv A4-sida, är den antagligen för ogenomtänkt och spretig.
Detsamma gäller presentationen av författaren. Även den bör kunna sammanfattas på en halv A4-sida och vi är inte intresserade av vilka yrken vederbörande haft tidigare, bara av vad personen eventuellt skrivit tidigare, eller om denne gått någon skrivarkurs t ex. Vad nära och kära har ansett om manuset, betyder heller inget för oss. Har däremot manuset gått genom en lektör, kan det vara bra om det nämns, men idag finns det många som utger sig för att vara lektörer, utan att vara till någon större hjälp för författaren (har vi märkt) och därför innebär inte ett lektörsläst manus att vi per automatik tror att det ska vara mer välskrivet. Dock ökar eventuellt intresset fram tills vi börjat läsa det och själva bildat oss en uppfattning om innehållet.
De mest välskrivna manusen vi fått in har innehållit en kort och intressant presentation av både manuset och författaren. Inga långa haranger, eller komplicerade beskrivningar av tanken bakom manuset. Samt att det är rättstavat förstås, för redan där indikerar ju författaren hur välskrivet manuset är.
Det var mina tankar kring följebreven. Hoppas det var till någon hjälp för den som sitter och filar på sitt just nu 🙂