Välskrivet vs fängslande

Jag tror att jag bloggat om det vid ett par andra tillfällen, men det var länge sedan nu.
Igår tog Helena upp ämnet på sin blogg här. Hon skriver bl a:

Jag har läst prisbelönta böcker (Nobel-, August-, ALMA-priset) och inte tyckt om dem. Oftast har jag ändå funnit dem välskrivna, bland annat för att läsningen flutit fint. Jag har tyckt att de haft ett värde i vad de skildrat, att de varit trovärdiga och/eller logiska. Ibland har viktiga ämnen och teman har lyfts. Språkligt sett har jag upplevt dem väl genomarbetade. Vissa författare verkar ha vägt varje ord och varje mening på guldvåg innan de präntats ner.

Exakt det här har jag också upplevt när det gäller den ”finare litteraturen”. Jag kan tycka att handlingen är extremt seg ibland, men språket är alltid fantastiskt och de är alltid välskrivna.
När det gäller den mer kommersiella litteraturen, kan språket brista totalt i många av böckerna, men det märker väldigt få läsare. Faktum är att de flesta som reagerar på en uselt skriven bok, är sådana som själva skriver, eller som åtminstone är insatta i hantverket som sådant.
Egentligen är kanske inte det här så konstigt, för om jag tar mig själv som exempel, så finns det en rad hantverk som jag inte skulle kunna bedöma kvalitén på heller, eftersom jag helt saknar kunskap kring dessa.
Om jag t ex byggde en bokhylla, är jag säker på att en van snickare skulle ha haft en rad synpunkter på utförandet, medan en väninna skulle ha tyckt att jag varit jätteduktig.
Eller om jag fick för mig att sy något (och nu snackar vi inte enklare saker som t ex en gardin). Då hade nog en sömmerska sett flera missar på den kreationen också.
Poängen är att den som inte är insatt i ett hantverk, ser inte heller bristerna i det.

Jag har många gånger upptäckt att böcker jag älskade innan jag började skriva själv, är sådana som jag nu inte uppskattar lika mycket, ofta p g a språket. Jag hade ingen kunskap om detta tidigare och därför störde jag mig aldrig på det heller.

Kunskap är givetvis alltid bra, men till vissa delar förstör det också eftersom man blir mer kritisk ju mer man satt sig in i något.
Jag har inga problem att blunda för om språket i en bok är uselt, bara handlingen är fängslande, medan jag vet att det finns andra som inte tar sig igenom en bok med t ex dåligt språk, eller bristande gestaltning.
Hur gör ni andra? Kan ni bortse från brister i en bok, bara handlingen är intressant? Eller förstör ett dåligt språk läsupplevelsen så mycket att ni inte kan ta er igenom boken?
Och för den som inte är insatt i hantverket (eller har liten kännedom om det), märker ni om en bok är välskriven eller inte?

Dezmin

Annonser

16 svar till “Välskrivet vs fängslande

  1. Tveksamt om jag stör mig lika mycket som den som är insatt men då och då läser jag böcker där jag tycker språket är barnsligt.

    Liked by 1 person

    • Kanske är det just omfattningen störningsmoment det handlar om då, alla kan störa sig, men alla stör sig inte lika mycket beroende på hur insatta de är i hantverket 🙂

      Gilla

  2. Håller med. Ibland blir det som att läsa genom ett filter, dvs berättelsen når inte riktigt fram i allt det ‘fina’.
    Jag har nyss läst en bok av en författare som har bra driv i storyn, jag ville vända blad hela tiden. Men, så kom det då och då en störning – som jag fick lov att ha överseende med. Boken var skriven i tredje persons perspektiv. Gott så. Men, plötsligt skrevs -ibland bara, oväntat/ologiskt – personens tankar i jag-form. Inte kursiverat, bara med ett indrag.
    Först trodde jag att det var en miss … men, vartefter jag läste vidare, så blev det ett grepp.
    Jag vet inte om det här är vanligt, eller om det är regelmässigt okej.
    Men, som Helena skrev: Jag tyckte inte om det!
    En lite suck slapp ut varje gång.
    Jag kommer ändå att läsa flera böcker av den här författaren … och ja, suckar kommer det bli 😉

    Liked by 1 person

    • Det måste inte vara kursiverat, även om det är skrivet i tredje person och även i det berättarperspektivet kan ju karaktären tänka i jagform. Dock hade nog inte jag valt att börja på ett nytt stycke i de fallen, för då kan jag tänka mig att det blir förvirrande. Speciellt om detta kommer ganska ologiskt också.
      Nej, man får nog aldrig läsa böcker igen som man gjorde innan man satte sig in i detta. Men det är väl bara något vi får leva med 🙂

      Gilla

  3. Språket ställer till det för mig, helt klart. Jag läser hellre en seg men språkligt bra bok än tvärt om.
    Läste förra året en litterär spänningsroman med övernaturliga inslag. Det enda jag kunde tänka på var alla partier som hade kunnat strykas, partier där språket blev sitt eget syfte på något vis. Det spårade ur. Jag kunde läsa klart, just för att språket fungerade, men efteråt kände jag mig lite lurad. Vad hade jag just läst? Varken ett äpple eller ett päron och nu när författarens nästa bok kommit känner jag bara att jag nog helst slipper.

    Liked by 1 person

    • Det låter inget vidare. För mig är det tvärtom, om bara handlingen fängslar kan jag bortse från ett dåligt språk. Även om det såklart är störande om språket är dåligt.
      Förstår om du inte vill läsa författarens nästa bok, för man vill ju gärna dras in i handlingen också 🙂

      Liked by 1 person

  4. Tack för länkningen!
    Kul att du spinner vidare på detta. Det är ett väl omdebatterat ämne och värt att fundera kring. Jag klarar inte längre av att läsa böcker som har återkommande språkliga brister eller gestaltning. Och nu säger jag längre, fast jag inte är helt säker på att jag svalde dem förr heller. En många gånger utpekad genre är ju Harlequins historiska romaner som anklagats för dels dessa nämnda brister dels att inte vara historiskt korrekta. Som tonåring och runt tjugo där, läste jag dem om somrarna (det var typ det enda som fanns i ett sommarhus jag besökte) utan att tycka de var ”dåliga”. Oftast lättlästa, fängslande och rätt roliga (jag vet, det är inte deras syfte men det tyckte jag) på samma gång som jag upplevde dem banala, men det var okej. Idag klarar jag inte av dem alls. Och det är ju så roligt med dem, och de andra böckerna inom det förlaget, att de har en sådan enorm publik. Det tycker jag är jättekul, att oavsett vad som betraktas ha kvalitet eller inte finns det läsare som antingen inte bryr sig eller inte märker det. Det finns något för alla. 🙂

    Liked by 1 person

    • Varsågod! Intressant ämne det här 🙂
      Håller med om gestaltningen, den vill nog jag också ska funka om jag ska kunna läsa en bok med språkbrister, men annars har jag nog jobbat upp en förmåga att blunda för om språket brister, tror jag 🙂
      Håller med om Harlequin också. Tror jag slutade läsa sådana böcker när jag var sexton. Det är ju möjligt att just ungdomar är förlagets största publik idag också (åtminstone i Sverige) för jag upplever att det är många som säger samma sak som du. Men huvudsaken även ungdomar läser, liksom 🙂

      Liked by 1 person

  5. Jag känner igen det där när jag går på teater. Jag kollar på kläder, scenografi och regi på ett helt annat sätt än förr. Och har givetvis åsikter om manuset…

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s