Symbolik

Jag kan inte erinra mig att det förekommer så mycket i böcker, men när jag läste en högskolekurs i filmvetenskap, fick vi bl a lära oss om detta. Det kan ha funnits ett namn för det också, men vad det i så fall heter, har jag glömt bort.
Det handlar om att man låter färger eller mönster komma igen längs handlingens gång och det har sällan med handlingen att göra, tror snarare att det ska fungera som en slags igenkänning för det undermedvetna.
Ett av exemplen som togs upp var När lammen tystnar. När Hannibal rymmer från fängelset sätter han ju upp en av vakterna han dödat på ett ganska makabert sätt med utsträckta armar, nästan som om han påminner om en stor fågel.
Vid ett annat tillfälle ser man mördaren dansa och i slutet sträcker han ut armarna på ett liknande sätt.
Lite längre fram (när de firar att Starling fångat/dödat mördaren) pryds tårtan av en stor örn (tror jag att det var) med utsträckta vingar. I exemplet med vakten och tårtan, påminner även färgerna om varandra.
Stilgreppet är en del av iscensättningen (på filmspråk Mise-en-scène) och tanken har slagit mig flera gånger, skulle man kunna göra något liknande i en bok?
Skillnaden mellan film och böcker är att just visualiseringen är viktig i film, detta eftersom man inte har samma möjlighet att gestalta eller berätta i en film, jämfört med i en bok. I filmen är det rekvisitan, färgsättningen, ljuset och bakgrundsljudet/musiken som ”gestaltar” tillsammans med skådespelarna. I böcker måste läsaren visualisera själv med hjälp av den information som författaren ger läsaren.
Men, hur skulle man då väva in en liknande symbolik, utan att läsaren uppfattar det? Tanken är ju att sådant ska anspela på det undermedvetna. Ungefär som subliminala budskap. Och även om man inte kommer ihåg allt man läser i en bok, är förmodligen läsaren mer uppmärksam på sådant som återkommer längs handlingen.
En bild säger ju mer än tusen ord, då är det såklart enklare att dölja detaljerna i helheten i en bild, än i en text.
Någon som har tankar kring detta? Skulle det ens vara möjligt att åstadkomma samma effekt i en bok och hur skulle man då göra det?

Dezmin

Annonser

20 svar till “Symbolik

  1. Svårt att svara på men kanske om det är så vagt att det går läsaren förbi varje gång det förekommer? Jag har inte ens tänkt på det du skriver om när jag ser på film fast när du berättar om det kommer jag ihåg scenerna. Man lär sig något nytt varje dag 🙂

    Liked by 1 person

    • Då ska det nog vara extremt vagt, för det måste ju återkomma flera gånger i handlingen, men kan kanske funka.
      Visst gör man. Otroligt så mycket man missar, bara för att man inte är medveten om att det finns 🙂

      Gilla

  2. Intressant tanke. Kanske är svårt att göra exakt på det sättet. Men finns det inte böcker som har en viss symbolik i tex namn? Att en person heter något som går att spegla i en viss händelse och kanske i gestaltning i en miljö?

    Liked by 1 person

    • Det har du helt rätt i. King t ex har ju en karaktär i Den gröna milen som heter John Coffey, hans namn har alltså initialerna JC, samma initialer som Jesus Kristus har på engelska. Helt klart en symbolik som säkert en del har missat, men som har väldigt mycket att göra med handlingen.
      Tack för tips! 🙂

      Liked by 1 person

  3. Intressant tanke, jag är inte så insatt i filmens värld och kände inte till det du beskriver, men när du förklarar så känns det igen.

    Det är inte samma sak, men filmerna Bara en natt, Bara en dag och Before Midnight – (än så länge) en trilogi med cirka tio år mellan i realtid som handlar om samma personer (spelade av Julie Delpy och Ethan Hawke), du känner säkert till dem – inleds med att platserna de i filmen rör sig på visas som ödsliga och till stämningsfull musik. Så det blir som en tillbakablick innan man får följa dem till platserna i filmen, vilket jag tycker skapar en intressant igenkänning och höjer känslan i filmerna.
    Hur det skulle översättas i bokform vet jag inte, för det är samma sak där att bilderna säger mer än tusen ord, att rabbla upp miljöbeskrivningar på rad i början av ett manus känns kanske inte så lyckat, haha. Eller, kanske skulle det vara det, om det görs på rätt sätt i rätt typ av bok.

    Liked by 1 person

    • Den trilogin har jag helt missat, får nog ta och kolla på den 🙂
      Låter riktigt intressant och även det funkar ju som en slags symbolik och igenkänning.
      Nej, det är det som är kruxet. Ytterst få (och speciellt jag) är inte alls förtjusta i långa miljöbeskrivningar, så det hade nog slutat med att jag skummat förbi den eventuella symboliken där.
      Hehe, ja då ska det nog göras på rätt sätt. Kanske genom att göra miljön extremt spännande, men har svårt att se hur det skulle gå till 🙂

      Liked by 1 person

      • Vore intressant att höra vad du tycker, själv grinar jag som en vattenspridare varje gång jag ser ettan och tvåan, trean not so much 😀

        Viss skräck kan innehålla intressant miljö, ofta är skräck kanske till och med avhängigt av miljön … minns en film som heter Mothman (okej, en film igen, ingen bok) och den skulle jag aldrig våga se igen för jag hade mardrömmar i månader efteråt och kan fortfarande bli mörkrädd om jag tänker på den 😀 Men den stämningen, överförd till text, skulle kanske kunna fungera.

        Liked by 1 person

        • Då får jag nog ta mig en titt på den 🙂
          Bra skräck vilar ju mycket på miljöerna, så det har du helt rätt i.
          Mothman har jag sett och gillade den verkligen! Kanske mest för att den påstås vara baserad på verkliga händelser och den var ju verkligen skum.
          Sant! Lyckades man åstadkomma samma stämning i en bok, hade nog många läsare inte vågat läsa ut den 😀
          En tanke som också slår mig nu (på tal om verkliga händelser) är ju Blair Witch. Där man lyckades göra en hype på att påstå att den baserades på verkliga händelser, men där allt var ett pr-trick. Det skulle man säkert kunna göra med en bok också, men frågan är hur hatad man skulle bli när det framkom att allt bara var en lögn 😀

          Liked by 1 person

          • Det var väl det där med ”baserad på verkliga händelser” som skrämde skiten ur mig, haha. Jag är av uppfattningen att det är omöjligt att veta vad som kan hända och inte, mördare skulle kunna gå igenom väggar, teoretiskt i alla fall. Man vet inte 😀

            Men visst kändes Blair Witch fejk när man såg den också? Den som skulle vara så himla hemsk kändes bara platt, tyckte jag.
            Det finns ju ett exempel på en fejkförfattare med en fejkpersonlig historia. JT Leroy AKA Laura Albert, jag tror du känner till detta. Hon blev ju less på att inte bli antagen och hittade på en nog intressant författarpseudonym med en fascinerande personlig historia, sedan fick JT spelas av hennes mans syster Savannah. Tror det blev stämningar eftersom hon sålt filmrättigheterna. Men Sarah är faktiskt riktigt bra, som historia betraktad. Har även läst boken som Savannah skrivit, också den är intressant. Tanken har nog slagit många, tanken att hitta på något alltså, för att komma sig fram, liksom.

            Liked by 1 person

            • Ja, man vet ju aldrig egentligen vad som kan hända och inte 🙂
              Jo, det gjorde den, men man ville ju se den ändå, bara för att bilda sig en egen uppfattning och kort efter jag sett den, kom ju sanningen ut.
              Den känner jag till och säkert finns det fler sådana historier som man inte tänker på just nu. Utöver det har vi historier som Hit Man (tror även den varit på tapeten här), som ju resulterade i en del mord innan förlaget tvingades dra tillbaka boken och jag är fortfarande väldigt skeptisk till att det var en hemmafru som skrev den. Den finns ju kvar på nätet och tonen och språket är verkligen autentiskt, men å andra sidan, övar man lite kan man nog åstadkomma även det, trots att man aldrig rört sig i de kretsarna.

              Liked by 1 person

  4. Sånt där är ju intressant 🙂 speciellt när man snappar upp det längs vägen. I bokform kanske man kan låta föremål, repliker eller skeenden återkomma vid flera tillfällen fast i olika sammanhang? Det är nog klart mer effektfullt på film, dock, håller med dig helt. Men intressant. Och visst har du lite symbolik i limboserien med? 🙂

    Liked by 1 person

    • Visst är det 🙂 Exakt, för det blir en liten aha-känsla, plus att man upplever det som om man knäckt en kod.
      Ja, det skulle kunna vara ett alternativ, men är nog svårt att få in det på ett sådant sätt att inte läsaren skulle reagera, är man tillräckligt försiktig och vag, skulle det kanske gå 🙂
      Jag minns faktiskt inte. Däremot ligger det ju en tydlig röd tråd genom berättelsen och ett tydligt tema 🙂 Eventuellt har jag en symbolik med, utan att jag är medveten om det själv 😀

      Liked by 1 person

      • Ja precis, den känslan är lite kul. 🙂
        Ja det är sant, detkan nog vara svårare att göra det snyggt och subtilt i en bok, men det finns nog andra sätt som inte jag kommer på. ☺️
        Ja detmed ☺️

        Liked by 1 person

        • Det tror jag med, men hade varit skoj om man lyckades gör det på något sätt 🙂 Dock är det intressant att analysera sådant här, för ibland leder det till nya idéer även i skrivandet 🙂

          Liked by 1 person

          • Ja, absolut 🙂 nu kommer jag nog ha det i bakhuvudet i fortsättningen när jag skriver hehe. 😀
            Precis, och vad är bättre än att bolla så här och få flera personers tankar och idéer? 🙂 apropå symbolik i filmer läste jag nyligen ett intressant inlägg där KMWeiland skriver om hur Baz Luhrman arbetar, och där tas bland annat symbolik upp. Här är det om du vill läsa, punkt två i listan. Som jag förstod det fanns det där redan i boken, bara att han plockade upp det och förstärkte det i filmen när han gjorde The Great Gatsby.
            https://www.helpingwritersbecomeauthors.com/writing-style-2/

            Liked by 1 person

            • Eller hur? Ju mer man bollar, desto mer kommer man på 🙂
              Tack för länken! Bra idéer där med som man kan använda. Det kanske mest handlar om att man låter fantasin sätta begränsningar när man skriver. Allt går nog att göra, bara man funderar ett varv extra 🙂

              Liked by 1 person

  5. En bild säger ju mer än 1000 ord, kan vara svårt att få det på pränt men får man till det kan det bli riktigt bra!

    Liked by 1 person

  6. Tror att jag är lite för okoncentrerad för att egentligen ta del av det här inlägget samt kommentarerna … men, kom att tänka på hur jag själv använt trädet lind i min debut. Trädet finns med, genomgående genom hela boken … färg, form och utseende … även symboliskt då tvillingtjejerna även heter lind som andranamn … den ena, Tilia och den andra Tiliull.
    Är jag på rätt väg vad gäller hur du berör frågeställningen?

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s