Hur skrivandet blev min grej

Helena undrade hur jag började skriva och svaret är kanske inte lika självklart som hos många andra, som älskat att skriva hela sitt liv.
Visst tyckte jag också att de där uppsatserna man skrev i skolan var enkla, jag behövde inte sitta och fundera över vad jag skulle skriva, men det var inget jag reflekterade över som något jag skulle kunna tänka mig att göra.
Ibland läste jag böcker, periodvis ganska många, men såg det mest som underhållning, snarare än något jag ville prova att göra.

Senare flyttade jag ju till USA och den tiden är ett kapitel för sig, men när vi kom hem därifrån hade jag träffat så många olika människor, med så många olika historier som de berättade om, att jag många gånger funderade över varför dessa inte skrev en bok.
Flera år senare flyttade vi tillbaka till Sverige. Till en början var tanken att vi bara skulle köpa ett hus, renovera upp det och sedan flytta utomlands igen och bo i huset när vi var i Sverige. Men renoveringen tog tid (mycket längre tid än vi föreställt oss) och plötsligt hade vi liksom flyttat hem, trots att det aldrig var vår plan.
Medan Fort Lauderdale bjuder på ett stort utbud både när det gäller nöjen och shopping, har Lycksele nästan inga och efter ett tag, när vardagen började bli alltför påtaglig, tänkte jag ofta på tiden i USA och människorna jag träffat där.
Vad hade de berättat, egentligen? Och om de inte tänkte skriva om det, kanske jag kunde göra det, men i fiktiv form? Jag har alltid varit en person som är villig att testa allt en gång, så varför inte skriva?

Jag tyckte jag hade en ganska bra uppfattning om grunderna, men behövde förkovra mig mer, så jag sökte och kom in på en fortsättningskurs i skrivande på Luleå tekniska högskola. Under kursens gång skulle man ha skrivit ett helt manus under en termin.
Det manuset resulterade i Lex Limbo, men det skulle dröja ett tag till innan jag skickade in det. Istället provade jag mig fram med lite andra historier medan jag funderade vidare på hur jag skulle göra med Lex Limbo.
Sedan skickade jag ju in det manuset som kom ut på förlag 2013. Då hade jag börjat tycka att skrivandet var rätt roligt, kanske mest för att det var så fritt och därför fortsatte jag på den banan.
Jag är en person som ständigt behöver nya utmaningar, för annars tröttnar jag på det jag gör och därför tror jag att om jag inte startat förlag, hade jag nog påbörjat någon helt annan utmaning vid det här laget. Vore ju dumt att snöa fast vid en sak, när det finns så många olika utmaningar att ta sig an genom livet 😉
Nåväl, det var ungefär så jag halkade in på skrivandet och jag är än idag hyfsat säker på att jag aldrig skrivit några böcker om det inte vore för min tid i USA. För jag tror det var under den tiden jag insåg att verkligheten alltid överträffar dikten.
Det var min ”skrivarhistoria”, andra får gärna dela med sig av sina med, om ni vill 🙂

Dezmin

Annonser

8 svar till “Hur skrivandet blev min grej

  1. Kul att läsa om din bana mot skrivandet. 😊 Min vet du ju redan och den är inte lika speciell som din o många andras. Tycker det är en jättebra anledning att skriva, just det som hämtas från verkligheten får ofta en helt annan tyngd och förankring. 🙂

    Liked by 1 person

  2. Vad roligt att ta del av. USA verkar ha en förmåga att påverka de som varit där på så många olika sätt, och ingen tycks åka därifrån oberörd. Skulle gärna semestra där, t.ex bila runt någon månad. 😊

    Liked by 1 person

  3. Alltid kul att få höra ”hur det började”.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s