Om att analysera

Jag har ägnat en hel del tid åt att analysera mitt senaste projekt.
Eftersom det går otroligt långsamt när jag bara skriver på inspiration, blir det en hel del tid över att vända och vrida på saker och ting.
Jag tog mig t o m tid att lyssna på ett poddavsnitt som John Ajvide Lindqvist gästade. Det var väldigt intressant att höra hur han tänkte gällande sina skrivprojekt. Tydligen bor han och hans fru på Kuba i 6-7 veckor per år och då har de inget internet, ingen teve, eller något annat som stör.
Nu behöver man kanske inte åka just till Kuba för att avskärma sig från alla störningsmoment, men ändå, jag tror att vi är många som skulle få mer gjort om inte en massa annat pockade på uppmärksamheten.
I alla fall, han berättade även hur han tänker kring skrivandet och eftersom jag läst några böcker av honom (vilket säkert de flesta andra också har gjort) var det intressant att lyssna på hans erfarenheter. För just karaktärerna är han ju vansinnigt skicklig på att skildra. Han nämner också att King är en av hans stora förebilder och det är inte särskilt förvånande. Inte bara för att de skriver i samma genre, men också p g a hur de framställer sina karaktärer rent psykologiskt. För oavsett hur ondskefulla karaktärerna är, förstår man dem alltid. Har ni tänkt på det?
Jack i Varsel t ex (och nu pratar jag om boken, inte filmen) skulle ha kunnat vara vem som helst av oss som kämpar för att stå emot ett missbruk eller något annat som inte är bra för oss. I hans fall är det verkligen ett ödesdigert beslut att avskärma sig från i princip all kontakt med människor och dessutom ta hand om ett hotell där det förstås finns oändlig tillgång på sprit.
Givetvis är det inte honom man hejar på, det är hans fru och hans son, men man har ändå full förståelse för varför han uppför sig som han gör, den delen är inget man ifrågasätter. Detsamma gäller Carrie, för att ta ännu ett exempel.

Nu skriver jag inte i samma genre som dessa herrar gör, men jag tänker att när det gäller skräck är det kanske ännu viktigare att skapa karaktärer som läsaren kan känna med. För att skriva skräck är ju inte detsamma som att se genren på film. På film kan man genom olika effekter skapa nagelbitande spänning och häftiga effekter, det kan man inte göra på samma sätt i en bok. Men, om läsaren verkligen bryr sig om karaktären och känner med denne, kan man uppnå en nerv i handlingen på så vis.
Kanske är ändå det mest talande för dem att de ofta har flera bottnar i historierna än själva handlingen. Jag tänker t ex på Den gröna milen (även om just den inte tillhör skräckgenren). Självklart förstår man vad King baserat historien på, men det finns också en anledning att John Coffey heter just det. Små detaljer alltså, som ger den uppmärksamma läsaren en aha-upplevelse.

Är det här något ni också har tänkt på och analyserat? Alltså, vad det är som gör att man upplever vissa historier mer levande än andra och varför dessa ofta stannar kvar i minnet långt efter man läst dem.

Dezmin

Annonser

10 svar till “Om att analysera

  1. Jag har nog först på senare tid börjat analysera det jag läser lite mer, innan gjorde jag det aldrig (läste också mestadels en typ av böcker som kanske inte lämnar så mycket utrymme för den sortens funderingar). Just King har jag bara läst en enda bok av, och det var Carrie, nån gång på typ åttiotalet. 🙂
    Så det beror nog på lite vilken typ av böcker jag läser, jag tänker att just där med att lämna saker åt läsaren att fundera kring är vanligare i vissa genrer, och vissa av dem läser jag inte så jätteofta. I andra genrer är läsaren kanske inte lika uppmärksam på den sortens saker. Och om författaren ändå tar med vissa små hintar är risken kanske större att de missas. ☺️ Men visst finns det karaktärer som berör mig mer och då tänker även jag på dem efteråt, varför de är som de är och varför jag känner eller inte känner sympatier för dem. Det är en rolig bieffekt av läsandet tycker jag. 🙂
    Den senaste veckans har jag dock funderat lite på
    en scen ur NSD, den på puben när M och K träffas igen efter tjugo år. Den scenen har jag ältat fram och tillbaka gång på gång, som om det vore något obearbetat med den. Ingen aning om varför. 😁

    Gillad av 1 person

    • Det är helt sant. Vissa genrer rymmer ju inte lika mycket att analysera som andra. Men jag gillar historier som döljer mer än bara det som står i klartext, så jag tror det är därför jag alltid ägnat mig åt lite småanalyser ibland 🙂
      Ja, ibland kan jag också göra så där, analysera scener jag själv skrivit och funderat över varför det känns som om något fattas. Tror dock det mest är författaren själv som tänker på detta (åtminstone om historien är genomarbetad). Läsaren är ju mest intresserad av hur det ska sluta 🙂

      Gillad av 1 person

      • Nej, jag tror detsamma. Så är man som jag tex, van Att läsa sådana böcker kanske man inte är lika uppmärksam på det. Men det är väldigt kul när man hittar nån liten hint från författaren som kanske inte är helt uppenbar, som ett namn och eventuella likheter med någon annan person som leder till funderingar kring varför de har valt det namnet, eller en likhet med ett historiskt människoöde osv. 😊
        Ja visst är det frustrerande. Och det är ju heller inget jag kan göra något åt nu, hehe. 😁

        Gillad av 1 person

        • Visst är det roligt när man upptäcker sådana där små detaljer 🙂 Eller att man får klura på något annat som kanske inte alla lägger märke till.
          Nej precis, när boken väl finns ute så är det inte mycket man kan göra åt det. Märkligt ändå att man alltid hittar något man skulle vilja ändra på efter boken är tryckt. Man blir nog aldrig riktigt nöjd 🙂

          Gillad av 1 person

  2. Intressant hur man fastnar för vissa karaktärer. Andra går spårlöst förbi och jag vet inte vad det är som gör det. Det är väl en känsla helt enkelt.

    Gillad av 1 person

    • Ja, det kan det vara, men jag tror också att minnesvärda karaktärer har ett annat djup. Man fastnar för dem för att de på något vis antingen fascinerar en, eller att man känner igen sig i dem 🙂

      Gilla

  3. Tänk att jag inte har läst King… Otroligt! (Men jag är rädd för skräck). Trovärdighet och / eller fascination, eller t o m ibland att man INTE förstår karaktären / karaktärens handlande, (fast ändå upplevde hen som trovärdig) är några av de ingredienser i en bok som får den att fastna i minnet, tycker jag. Förutom att författaren kan skriva fängslande, har driv o s v, tycker jag verkligen mycket handlar om trovärdighet. Annars faller hela historien ihop som ett korthus.

    Gillad av 1 person

    • Helt sant, trovärdighet är jätteviktigt för mig med, om en bok inte är trovärdig, orkar jag inte läsa ut den. Stör mig enormt på författare som inte gjort sin research tillräckligt. Därför försöker jag tänka på det själv när jag skriver också. Det räcker ju att boken hamnar i händerna på någon som kan ett ämne jag skrivit om, för att dålig research ska avslöja sig.
      Du kanske har sett några filmer som baserats på Kings böcker i alla fall? Nyckeln till frihet, är en av mina favoriter och det är inte ens skräck 🙂

      Gillad av 1 person

  4. Ja, den har jag sett 🙂 Och visst är han mästerlig. Trevlig helg!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s