Nu bränner vi ner huset, sen tar vi lunch

Jonas Walldow har skrivit en väldigt originell feelgood och även om den är både mörk och ordentligt skruvad, är det en fröjd att få läsa något annorlunda i genren.
Boken handlar om Norén, en prisad och framgångsrik konstnär, som går från toppen till den absoluta botten och återvänder till sin barndomsstad Gränna, för att begrava sin far och ta sitt liv. Ingenting går förstås som han tänkt sig.
Nu bränner vi ner huset, sen tar vi lunch
Jag börjar med det som fungerar mindre bra i den annars välskrivna berättelsen.
Som läsare följer man Norén under sju dagar och varje dag är ett kapitel. Det gör att kapitlen blir väldigt långa, vilket är det första som blir aningens irriterande (även om just detta är en smaksak). Det är ändå en bok på över 300 sidor och jag har svårt att hitta lämpliga ställen i texten att stanna på, för ibland är det långt till nästa blankrad. Det gör att jag måste vänta tills jag har gott om tid att lägga på läsningen innan jag plockar upp den igen.
Det andra som skaver är mängden karaktärer, det blir svårt att hålla isär alla även om nästan samtliga har sin egen udda egenskap. Boken är till största delen skriven ur första person perspektiv (Noréns), undantaget ett fåtal sidor med tredje person som dessutom är kursiverade, vilket gör det jobbigare att läsa. Tips till nästa bok: Färre karaktärer och inga långa sjok med kursiverad text.
Utöver det har författaren tagit i från tåspetsarna med idel stilistiska piruetter och katthopp under Dag ett, varför språket står i vägen för handlingen. Ett uttryck som kommer väl till pass här: less is more. Dessutom borde en del upprepande ord kunnat varieras och meningar struktureras om för att få dem att flyta smidigare. Exempelvis:

Ett illamående som lade sig likt en aladåb över mitt ordinarie illamående som var frukten av den mängd alkohol, och Gud vet vad, som kom i min väg igår.

Som tur är stramas språket upp under Dag två och historien får också bättre flyt.

På den positiva sidan, som väger avsevärt tyngre, har vi bl a berättarformen och jag gillar den skarpt! Walldow har tagit den klassiska noirstilen, känd från hårdkokta deckare, som förr (alltså innan den svenska förlags- och bokbranschen suddade ut dess särmärke genom att besudla etiketten med allsköns deckare som inte har något med hårdkokt att göra) präglades av osentimentala och cyniska skildringar, i ett samhälle nära förfall. I Walldows roman är svärtan i metaforerna inte lika påtaglig och omgivningarna något ljusare, vilket passar genren.
Intressant nog nämns både noir och en av de mest kända författarna inom den hårdkokta deckargenren, Raymond Chandler, i boken så jag antar att stilen varit ett medvetet val hos författaren och inte en lyckosam slump.
Undantaget en passage där författaren lyckats med konststycket att kludda ner en hel dialog med adverb i anslutning till varje replik, är tonen och uttryckssättet en stor behållning. Att dessutom applicera den på en helt annan genre, får den här ”feelgoodromanen” att sticka ut rejält i jämförelse med annan litteratur i samma område bland svenska författare.

Jag älskar fyndigheten i de dråpliga situationerna som Walldow skickligt lierar med såväl berättarrösten som dialogerna.
Exempelvis i en scen hos greven, där Norén hamnat på kräftskiva endast för att han gillar grevens dotter. Frustrerad tvingas han åskåda det alkoholintag han själv lovat avstå ifrån och under middagen tackar han konsekvent nej till samtliga av grevens envisa påtryckningar om att ta för sig av starkvarorna. Vid ett ögonblick får han nog av grevens sarkastiska översitteri och ursäktar sig med ett erbjudande om att bära ut en bricka till köket:

Jag slet upp kylskåpsdörren för att ställa in den lilla kannan med mjölk när mina ilskna ögon landade på vodkaflaskan som stod i dörren och lockade med sin utsökta form och sitt stärkande innehåll. Innan intellektet hunnit göra något åt saken stod jag med flaskan i handen och skruvade så tyst som möjligt av korken. Ljudlöst smög jag ner på huk bakom köksön där jag lutade ryggen mot en av skåpluckorna och förde flaskan till munnen och tog en djup klunk.
Åh, fy fan vad välbehövligt ljuvligt!
Fem dagar utan alkohol. Det hade inte hänt sedan jag var tretton. Äntligen!
Hela kroppen slappnade av på en sekund. En rejäl klunk till sedan tillbaka till kräftskivan från helvetet. Jag hade aldrig smakat så ljuvliga droppar tidigare och föll ner på knä i slottet Wetterhus utanför Gränna och diade flaskan som en girig kalv. Bara en mun till. När jag lyfte flaskan till munnen en tredje gång började ett intensivt obehag krypa över ryggen på mig. Det var som om något brände i nacken. Jag vände mig om från min knäsittande position med flaskan mot läpparna och tittade rakt upp i greve Casimir Brahes svetslåga till blick. Föraktet han utstrålade svämmade över alla bredder och kom från en plats så djupt rotad i honom att han totalt tillintetgjorde mig i min förnedring.
”I det här huset använder vi glas”, sa han kort och lämnade köket.

Historien tar flera oväntade vändningar och vore det inte för de långa kapitlen, hade jag nog läst ut boken på en dag.
Handlingen är fängslande och bitvis fantastiskt gestaltad. Porträttet av huvudpersonen är konstfärdigt nedtecknad, jag kan se Norén tydligt framför mig och även om jag från början upplever honom aningen dryg, växer han för varje boksida tills jag börjar gilla honom, och twisten på slutet är sjukt briljant! Analyserar jag det borde jag ha anat det en stund innan mattan skoningslöst rycks bort under fötterna, men även om det hintats är det så listigt invävt att det går mig fullständigt förbi. Boken skulle helt klart ha blivit lysande som film.
Jag tror att det här är Walldows debut och som debut är den ovanligt välskriven.
Jag är lite tveksam till om ”mörk feelgood” är riktigt rätt fack att stoppa den i (här skulle jag vilja förklara varför, men då är jag rädd för att jag spoilar). Eftersom den är så enormt skruvad med cynisk humor, tycker jag nästan att den platsar bättre som en ”mörk skröna”. Jag är faktiskt osäker på hur jag ska ge den en rättvis beskrivning. Kanske så här: Hundraåringen möter Tärningsspelaren.
Norén påminner bitvis om Hank Moody i Californication, om någon nu minns den serien. Författare och konstnärer är ju ganska nära besläktade i lidandet över konsten där alkohol och droger ofta utgör ett ohälsosamt, men ack så helande, elixir för de emotionella påfrestningar som skapelserna kräver 😉
Vill du läsa något riktigt annorlunda, underhållande och med en huvudperson som stannar kvar långt efter du läst ut boken, då rekommenderar jag varmt Nu bränner vi ner huset, sen tar vi lunch.
Jonas Walldow är ett författarnamn att lägga på minnet och kom ihåg var ni läste det först.
En bok gör ingen lässommar, men den här kommer i alla händelser att förgylla semesterdagen även om solen lyser med sin frånvaro, bankkontot gapar tomt och stänkaren tagit slut på en söndag.

Boken går bl a att köpa här.

Dezmin

12 svar till “Nu bränner vi ner huset, sen tar vi lunch

  1. Det märks tydligt när du på riktigt gillar en bok! Den här måste jag beställa lagom till semestern och läsa på en söndag när stänkaren tagit slut! 😀
    Men heter det inte svanhopp?

    Gillad av 1 person

    • Det tycker jag du ska göra, tror du kommer att gilla den skarpt 🙂
      Jag tror att ”svanhopp” är någon lekmannaterm som blivit allmänt vedertagen. Inom baletten heter det ”katthopp” och ”piroutte” , men eftersom det finns ett svenskt ord för det sistnämnda, använde jag det 🙂

      Gilla

  2. Instämmer med Anders, det låter verkligen som en bok för dig och det märks! 🙂 kul när man hittar bra läsning :))

    Gillad av 1 person

  3. Kul med ett boktips, jag måste komma igång och läsa lite mer. Och en kul titel gör att man blir nyfiken!

    Gillad av 1 person

  4. Det låter ju verkligen uppiggande läsmässigt sett, och annorlunda. Gillar både titeln och omslaget starkt (Hoi har ofta väldigt snygga omslag f.ö) En författare man kan vänta sig mycket av framöver kanske?

    Gillad av 1 person

    • Ja, det var det verkligen, för den var väldigt annorlunda och sådant gillar ju jag 🙂 Gillar humorn i den också.
      Ja, där lyckas Hoi nästan alltid.
      Absolut, om han skriver fler böcker kommer jag absolut att läsa dem med 🙂

      Gillad av 1 person

  5. Utifrån min boksmak tror jag att jag tycker bättre om din recension än vad jag skulle gilla boken. Även om det ibland är bra att testa nytt. Kul med referenserna till Chandler. Läste gamla noir deckare när jag läste litteraturvetenskap och gillade detta. Lite nyfiken blir jag ändå av din medryckande, underhållande och intressanta recension. 🙂
    I övrigt blir jag tveksam när feel good tycks få beteckna böcker som inte stämmer in på genren. Visst kan begreppen användas i en vidare mening men jag tog del av en annan bok från Hoi som jag inte tyckte hade så mycket av feel good av sig och började läsa med fel inställning och uppfattning av vad jag hade i handen. Jag och den boken kom inte överens. Av fler anledningar än den dock. 😉

    Gillad av 1 person

    • Ja, de där noirdeckarna var riktigt bra, jag gillar verkligen stilen 🙂
      Hehe, du kanske får prova boken ändå 😉
      Jag håller helt och hållet med dig och just det där med att sätta genrer lite som man känner för, gör ju att läsaren blir besviken när man får något annat än vad man förväntat sig. Just i Sverige verkar det här med att sätta rätt genre, inte vara så viktigt. Om det står ”psykologisk thriller” förväntar jag mig att den ska ha väldigt mycket nerv, men numera kan tydligen en liten deckargåta, vara en psykologisk thriller. Åtminstone i Sverige.
      Just detta gäller inte bara Hoi, tycker många förlag är dåliga på att sätta rätt etikett, det är som om det viktigaste är att locka läsarna. Om de sedan blir besvikna när de läser boken, spelar mindre roll. Men det resulterar ju i att man inte vågar lita på dem nästa gång.
      Himla trist, förstår att du blev besviken 😦

      Gillad av 1 person

  6. Det låter som en bok som jag skulle gilla. fast jag är ju mer inne på (feel bad) 🙂

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s