Jag har skrivit i ganska många år nu. Längre än någonting annat jag ägnat min tid åt, jag brukar tröttna efter sju år och sedan vill jag testa något annat.
Man ska aldrig säga aldrig, men just nu känns det inte som om jag har några fler historier i mig och även om jag skulle få en idé, är jag tveksam till om jag orkar ta mig igenom ännu ett romanprojekt. Alla som skrivit en bok vet vilket maratonlopp det är och de senaste projekten har jag verkligen fått piska mig igenom för att slutföra.
Lex Limbo var ett rent nöje att skriva, jag minns glöden jag hade när jag skrev den. Den glöden har jag inte lyckats uppbringa under de senaste två åren.
Jag har ju aldrig brunnit för skrivandet som sådana som skrivit sedan de var små, har gjort. Så kanske är det därför jag börjar snegla mer på andra intressen som jag haft parallellt med skrivandet.
Vi får se. Men jag fortsätter blogga i alla fall. Det är ju också en form av skrivande 🙂
Signerat Dezmin 
Jag känner precis som du och har gjort ända sedan… den förra boken. Att jag nog inte kommer kunna ta mig igenom ett till romanprojekt, jag har inte längre drivet och passionen för att skriva fiction. Däremot skriver jag, precis som du, fortfarande gärna inlägg om sånt som intresserar mig, så det är nog egentligen inte lusten att formulera sina tankar i text som försvunnit utan mer förmågan att få ihop en hel berättelse och få ner skiten på papper, s.a.s 😁 Man måste nog ha en hel massa passion, inte bara för att få ihop en berättelse, och skriva ner den, utan att ta sig igenom all redigering och allt jobb med den efter det. Men jag skriver faktiskt fortfarande i huvudet, på min första berättelse, den jag skrev i tonåren och som jag fortsätter på lite varje dag. 🙂 Så i slutänden är jag tillbaks där allt började, med att fantisera ihop mina berättelser i huvudet.
Precis som du skriver så hade även jag en brinnande passion när jag skrev 90, men sedan har tiden och verkligheten naggat på den passionen bit för bit. Så det är inte ens med speciellt tungt hjärta som jag konstaterar detta, utan det känns som ett beslut som mognat fram av sig själv.
Tycker du gör helt rätt som återupptar och utvecklar andra hobbies du har, skrivandet kan vara så allt eller inget, man lägger det mesta annat åt sidan när man bestämmer sig för att skriva. Men jag tror allt har sin tid i livet och förr eller senare kan man återuppta intressen som man skjutit på en tid. 🙂❤️
GillaGillad av 1 person
Jamen exakt! Passionen har falnat, det är där skon klämmer mest.
Precis som du skriver jag också i huvudet fortfarande, kom bl a på en så himla bra första mening att börja en bok med, men sedan insåg jag att det bara är en enda mening av många tusen sådana och direkt slutade jag fundera på vad nästa mening skulle bli 🙂
Tror också det är ett beslut som mognar fram. En del brinner för skrivandet hela livet, andra hittar andra och nya intressen att brinna för och som du skriver är det aldrig fel att återuppta intressen som hamnat i skym undan 🙂 ❤
GillaGillad av 1 person
Ja man kommer till en punkt där uppgiften att få ihop något börjar kännas överväldigande. Förstår dig. 🙂
Precis, man hinner ju ofta utveckla flera intressen under en livstid och det verkar nästan dumt att snöa in sig för mycket på en enda grej och aldrig utforska allt det där andra. 🙂
GillaGillad av 1 person
Men exakt! Livet är för kort för att bara nära ett intresse. Sedan gillar jag ju utmaningar och nu har jag ju inga kvar när det gäller skrivandet, så kanske det också är ett skäl att ge sig på något nytt 🙂
GillaGillad av 1 person
Har du nåt nytt spännande intresse som du brinner för istället för skrivandet?
GillaGillad av 1 person
Jag har flera. Brukade t ex spela en hel del på nätcasinon tidigare, så det är ett intresse jag ibland tänkt återuppta.
Men vi får se. Det kan också bli något helt annat, nu när jag gett mig själv möjligheten att välja fritt, kanske något jag aldrig tänkt på dyker upp 🙂
GillaGilla
Trist om du slutar skriva samtidigt som jag förstår att det kanske är svårt om man tappat lusten.
GillaGillad av 1 person
Ja, just nu känns ett romanprojekt helt övermäktigt. Jag säger inte att det aldrig kommer att hända igen, det får framtiden utvisa, men just nu finns det så många andra saker som jag hellre skulle vilja lägga tid på 🙂
GillaGilla
Allt har sin tid, sägs det ju. För egen del känns det som om själva livet har tagit större och större plats. Det har i viss mån hindrat mig från att skriva klart de tre historier jag delvis fått ihop. Bara en sådan sak som att jag skadade mig rejält i november när hela min hö Hamstringsmuskel slets loss från alla sina fästen i sittbenet. Den olyckshändelsen gjorde att jag varken kunde sitta eller gå. Så det blev att sätta det mesta på vänt.
Men ännu så länge har inte lågan slocknat helt för skrivandet. Ett förlag har visat visst intresse för ett tidigare skrivet romanmanus OM jag skriver om det som en självbiografi. Inte så plättlätt 😀🙃
Lycka till nu till Er båda två 🤗
GillaGillad av 1 person
Ja många gånger kommer ju livet emellan också och du har ju verkligen haft det tufft ett tag.
Vad skoj! Håller alla tummar och tår för att du får det publicerat! 🙂
Tusen tack! ❤
GillaGilla
Kanske känslan ändras efter ett tag, du får en idé och så sitter du där och både gläds över manuset och förbannar det. Inte för att jag har det så… Nä…😉 Men, jag har liksom aldrig värkt fram en historia. De har kommit till mig. Jag har kunnat välja att inte skriva men i en sorts lyckorus att ha fått berättelserna serverade har jag skrivit på. Idén att redigera och försöka bli utgivenkom långt senare. Men om jag inte fått dem skulle jag aldrig ”hittat” på något. Beundrar alla författare som arbetar så.
Klart du inte ska skriva om det är så det känns. Och hitta något annat som fångar dig. Det hade jag med gjort.🙂
GillaGillad av 1 person
Ja, det är inte omöjligt att den ändras framöver, det kan ju också bara vara en svacka. Jag har ju varit väldigt produktiv under de år jag skrivit.
Jag avundas verkligen alla som ständigt har den känslan som gör det värt att skriva. Jag minns inte när jag hade den sist, men på slutet har den helt lyst med sin frånvaro.
Precis, det tror jag med. Man måste tycka att det är roligt för annars orkar man inte igenom ett helt manus 🙂
GillaGillad av 1 person