Att skriva eller inte skriva, det är frågan

Eftersom skrivglädjen helt försvunnit, har jag börjat fundera på vad det beror på.
Numera känns det bara kämpigt och jobbigt, inte roligt som det var ifrån början.
Igår kom jag ihåg hur jag en gång var och lyssnade på en författare, minns inte vem, men hon var ganska gammal och hade hållit på länge. Tror att det här var samtidigt som jag skrev mitt första manus.
I alla fall berättade hon bl a om hur hon plötsligt helt tappat lusten att skriva, hur ingenting med skrivandet var lustfyllt längre. Efter att inte ha skrivit någonting på ett helt år hade hon gett det en sista chans genom att tänka att hon skulle skriva kravlöst. Hon fick skriva om precis vad hon ville, det måste inte ens bli en sammanhängande historia, utan bara skriva det hon kände för att skriva. Och där och då hade skrivlusten återvänt.

Jag tänkte att jag skulle prova samma sak. Inte ställa några som helst krav på att det måste bli något, bara skriva det jag för stunden känner för och resulterar det sedan i något är det bara en bonus.
Igår skrev jag en kort prolog och eftersom jag inte har några krav på mig att fortsätta efter den, blev det genast roligare att skriva.
Det kommer förmodligen att bli en resa i sig att hitta tillbaka till lusten jag hade när jag skrev mitt första manus, men varje litet steg är ju ett steg på vägen, tänker jag.
Och om jag aldrig återfår skrivlusten igen, är det heller ingen katastrof. Jag är varken den första eller sista författaren som lagt ner efter ex antal böcker 🙂

Någon fler som har upplevt samma sak?
Att glädjen och inspirationen inte är densamma som när ni skrev ert första manus.

Dezmin

6 svar till “Att skriva eller inte skriva, det är frågan

  1. Ja jag har ju länge lidit av samma åkomma, som du vet, och jag tror också att ska man hitta tillbaks igen är det den vägen man behöver gå. Det kan inte finnas någon press på att det ska bli något presenterbart, utan man får gå tillbaks till att se det som när skrivglädjen var ett mål i sig. 🙂

    Gillad av 1 person

  2. Eftersom jag ju själv precis börjat skriva nytt (eller ja, jag har en gammal grund som jag utgår från, men skriver om allt) så kan jag känna igen mig lite i det där med att skriva på, inte tänka att det måste leda någonstans. Och att det i sig skapar lust. För det här nya är liksom ett fulprojekt. Vill jag redigera det sedan, visst, det kan säkert vara kul, men det är inte stora intentionen. Utan nu vill jag bara skriva.
    Inte för att skrivglädjen egentligen försvunnit, utan mer bara att harvandet i redigerande och en evig sorts eftertänksamhet i vad som funkar/inte funkar dragit ner på det spontana, i kombination med trötthet… Våren får bli vår experimentella skrivtid, back to basics så att säga. 😉

    Gillad av 1 person

    • Jag tror att det ligger mycket i det där. För när man började skriva hade man ingen tanke på alla redigeringsvändor och annat harvande. Nu vet man allt det där och det bidrar säkert också till att en del av lusten och glädjen har försvunnit.
      Ja, det får den bli 🙂

      Gillad av 1 person

  3. Så är det för mig nu. Jag skulle behöva sätta igång med sista delen i trilogin om familjen Lilliecroona, men får inte tummen ur. Jag vet inte vad det beror på. Jag får lite uppsving ibland och tänker att i helgen ska jag börja…men det blir inte så. Nu under coronan är det tristare än vanligt, Man får ingen input och får inte se något kul, det behöver vi ha.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s